Med anledning av diskussion i mitt kummininlägg så postar jag ett par bilder här. Om nån undrar vad det är frågan om så kolla sen kumminsådd, hinner inte skriva desto mer just nu 🙂
Får inte in bilder i kommentaren så sätter som skilt inlägg
Det är länge sen Nisse hojtade till om Hasi i vårbruket men här fortsätter det ännu en tid. Igår eller snarare igår natt lade jag sista handen vid årets kumminsådd. Även där blev det plan B på grund av väderförhållandena.
Ursprungligen var planerna att låta kvickroten växa upp för att tas om hand av lite glyfosat och så långt gick det planenligt, kvickroten kom ju snabbt igång i värmen och bekämpningen lyckades bra. Sen var det tänkt att en åtföljande plöjning med harvning skulle ha fått plocka upp lite fröogräs för groning före sådd ett par veckor senare. Men nu hann det bli för torrt innan den åtföljande plöjningen skulle ha kunnat utföras och att låta jorden ligga ett par veckor i torkan var det inte tal om då inte ens ogräsfröna skulle ha grott under rådande omständigheter. Så plöjningen fick anstå tills midsommarregnet blötlade åkern. Midsommarhälsningsvideon från plöjningen har Ni ju sett i mitt förra inlägg men här en video från plöjningen inför pumpaplanteringen, det brukar definitivt inte damma när jag plöjer.
Så plan B som bestod av att invänta regn togs till heders, problemet var bara att det tog lääääännnge innan det behövliga regnet kom och deadline för sådd började passeras. Vi får nu se hur det utvecklas men så här sent har jag inte sått kummin tidigare.
Plöjningen åtföljdes av en överfart med inhyrd Carrier för att skära sönder och packa till tiltorna och ett par grunda överfarter med S-pinnharven.
För att säkerställa jämnt och grunt sådjup, kummin ska inte sås för djupt, så vältades fältet med den gamla ringvälten innan sådd. Fick hjälp med vältningen av äldsta dottern så sådden kunde utföras strax därpå.
Sådden skedde sen med kombimaskin 13,4 kg kumminfrö och 275 kg 18-7-10 gödsel per ha.
Nu ikväll får vi lite stilla regn så månne int det blir bra det här också om hösten blir lång och fin. Det skulle ju vara roligt om nånting lyckades i år, speciellt som jag nu satt ner ganska mycket arbete med etableringen av kumminodlingen.
Nu har jag äntligen kunnat spruta mot ogräs. Tidigare har det varit så torrt att brodden knappast hade tålt en besprutning men den repade sej efter regnen för midsommar. Det kom bara 25-30mm här men det satte igång tillväxten i alla fall. Sedan har det blåst så in i norden att man inte kunnat spruta förrän nu – och nu var det verkligen fint sprutväder. Det blev förstås nattarbete för då är vinden svagast.
Då man kör över åkrarna med sprutan så får man en bra överblick. I år var det ganska sorgligt för brodden är gles och svag – speciellt på leidärduntana (lerkullarna). Där det fanns mera mulljord var det litet bättre.
’Bilden ovan är från vår värsta leråker men det är inte ovanligt att det ser ut så här under torra år. I år hjälpte inte halmtäcket som annars bevarar fukten. Det kom inget regn alls i maj efter sådden och först litet före midsommaren kom de första regnen. Då grodde nog utsädet men en månad för sent. Det hinner knappast bli färdigt till hösten. Nedan ser man skillnaden mellan det som grodde i maj (glest) och det som grodde nu (riktigt bra men för sent).
Jag var speciellt orolig för gröngödslingsvallen som jag hade plöjt upp och harvat men den blev inte så illa. Ojämn som allt annat men inte katastrofalt dålig. Bäst blev den mot skogen där det hölls fukt bättre. Vanliga år är det till och med svårt att så där på grund av fukten.
Den tomma remsan till höger är ett sprutspår som lämnats med avsikt. I år körde jag med ett nytt GPS-program MachineGuide då jag sprutade. På Brennendjin hade jag inte ens lämnat sprutspår. Den åkern är så krånglig med en massa stenar och åkeröar att det inte hjälper att lämna sprutspår. Nu tänkte jag pröva GPS som ”målar” de områden som är sprutade.
i fjol körde jag med eFarmer men jag tyckte inte om att all data laddades upp till deras server nånstans i Holland. Jag vill ha lokal lagring av åkrar och spår så man inte är beroende av nån trådlös anslutning. Därför prövade jag nu MachineGuide som lagrar allt lokalt. Bägge programmen fungerar ganska lika och båda är ganska invecklade men MachineGuide är kanske en aning enklare.
Första åkern fungerade bra och likaså andra men på den tredje så började programmet flytta traktorn hit och dit på åkern. Utan sprutspår hade jag inte klarat sprutandet. Noggrannheten var nere i 20-40 meter … Jag vet inte om det var GPS:en eller programmet som fick fnatt. Jag beslöt i alla fall att fortfarande lägga sprutspår vid sådden. Problematiskt med båda programmen är att fortsätta på samma åker följande dag. Jag fick inte föregående dags spår tillbaka och fick jag fram dem så fick jag inte programmet att fortsätta. Tekniken är inte riktigt mogen än.
Så här såg spåret ut fastän jag garanterat körde efter sprutspåren så det var heltäckande.
Men i det stora hela hade jag nytta av GPS – i all synnerhet kombinerad med sprutspår. Noggrannheten för GPS (utan extra korrigeringssignal) är för dålig för att man skall kunna förlita sej helt på den. Det är ett problem på hösten då nätterna är mörka för vanligen så måste man köra på natten då det blåser mindre.
Glyfosatsprutningen nu på våren var emellertid mycket lyckad. Inte ett spår av kvickrot eller baldersbrå och det var mycket litet annat ogräs också. Men jag vet att ogräset kommer med fart då det börjar regna så jag sprutade M-sulfuron (Ally) och MCPA på allting – men med liten dos. Det enda ställe där det fanns litet mera ogräs var på f.d. gröngödslingsvallen som inte var besprutad med glyfosat nu på våren. Jag misstänker att det var glyfosat + ovanligt lång torka som tog kål på kvickroten.
Som vanligt så lyckades jag få sönder två tryckmätare. Den nya sprutan kommer för nära hytten då man lyfter. Visst – man behöver inte lyfta den så högt men det behövs bara en gång så är tryckmätaren mos. Nu tröttnade jag fullständigt på eländet och byggde om hållaren för tryckregulatorn (med tryckmätare) så att den absolut inte kan ta emot hytten. Dessutom beställde jag delar för att koppla en slang till mätuttaget så jag kan placera tryckmätaren vid stänkskärmen på bakhjulet. Då ser man den mycket bättre också. En lämplig 1/4″ slangkoppling fanns inte i det här landet men till all tur kan man köpa via eBay och snart kommer den hem för 1:50.
Som vanligt så hade jag sällskap på åkern. En trana tog det lugnt och flyttade sej makligt åt sidan då jag kom. Vi har haft en hel del tranor här i sommar och det är ovanligt.
Sådden gick bra i år och det gjorde sprutandet också. Man behövde minsann inte vara rädd för att åstadkomma hjulspår i åkern – man såg inte ens var man hade kört. Tyvärr kan tröskandet också gå fort eftersom det inte växer just nånting i torkan …
Det positiva mottagandet av videosnutten motiverade mig att fixa en till från gårdagens plöjning. God fortsättning på midsommarfirandet!
Under den gångna veckan har vi fått 57,8 mm regn (måndag 6.1, tisdag 0.1, onsdag 6.3, fredag 30.3, lördag 15.0) vilket någotsånär motsvarar långtidsmedeltalet för juni.
Föregående regn hade vi 3 och 4 maj (5.5 mm) vilket är endast ca 1/6 av det normala i maj. Detta i kombination med värme, sol, blåst och låg relativ luftfuktighet gav oss den torraste försommaren i mannaminne.
Torkan har också gett mig en hel del extra arbete och speciellt korta nätter då bevattningen oftast blir till nattarbete. Därför har det blivit glest med inlägg här på bloggen, jag beklagar men jag har inte orkat skriva något då arbetsdagarna ofta blivit över 20 timmar långa. Samtidigt har man känt sig väldigt frustrerad då vädret skulle ha möjliggjort ett snabbt och smidigt vårbruk i och med att inga uppehåll på grund av regndagar behövts. Det hade faktiskt känts bättre om vädret begränsat vårbrukets framskridande än den egna otillräckligheten. Nu blev sådd och grönsaker väldigt splittrat då det helt enkelt inte gick att så eller plantera om inte bevattning före, under och efter planteringen kunde ordnas. Vi har ju annars fukthållande jordar men ytskiktet där de nyplanterade växternas rötter finns torkade ut så snabbt att rotsystemet inte hann utvecklas innan växten torkat bort.
Nu råkar jag dessutom i år ha grönsakerna på 6 olika platser visserligen inom en 10 kilometers radie men att dagligen flytta runt bevattningsutrustningen mellan de olika platserna tar tid. Och därtill råkar 4 av platserna vara förlagda till åkrar med begränsad vattentillgång i form av mindre bäckar och utfall. Normalt brukar deras vattenföring vara tillräcklig framåt midsommar men i år minskade flödet snabbt då skogen varifrån vattnet i huvudsak kommer snabbt lövades och trädens vattenupptagning steg snabbt. Det blev att bygga dammar för att på så vis samla lite vatten mellan bevattningarna. Med facit i hand borde man skolat upp nån i personalen att ta hand om bevattningen, min son brukade tidigare sköta om bevattnandet och kunde det där men han finns som bekant inte hos oss längre, för det har nog varit ett heldagsjobb att se till att det fungerar. Pratade med en kollega häromdagen och han berättade att han hade satt 2 personer på bevattningen, visserligen odlar han lite större areal än oss.
Det skrivs en del om hur snabbt och bra 5G kommer att vara men så lämnas helt och hållet bort fortsättningen som börjar med MEN … Jag satte mej in litet i 5G eftersom det skall lämnas utlåtande om regeringens strategi för digital infrastruktur 2025. Det var inte någon strategi utan en samling önskedrömmar s.k. ”visioner”. Mest gick allt ut på att vi skall få 5G som löser alla problem. Vi skall få hastigheter upp till 10 Gbit/s.
MEN i verkligheten kommer det att bli så att 5G på 700 MHz-bandet är detsamma som LTE, dvs. gamla 4G. Sedan öppnas det ett nytt frekvensband omkring 3,5 GHz som ger litet mera kapacitet för de gamla frekvensbanden är snart helt tillproppade då trafiken ökar exponentiellt. MEN högre frekvens ger obönhörligen kortare räckvidd så landsbygden får inget 5G. Utom ifall nån operatör plötsligt börjar bygga massor med basstationer – vilket de knappast gör annat än i städerna.
För att få 10 Gbit/s (delad mellan ett antal abonnenter) måste man emellertid gå upp till 26 GHz (millimeterband). Och där har vi samma problem som med satellit dvs. löv stoppar signalen, väggar stoppar signalen och du själv stoppar signalen. Det måste vara helt fri sikt till basstationens antenn. Så i praktiken blir det aldrig nån 5G på millimeterbanden i mobiltelefonen utan bara mellan fasta antenner. Gammaldags radiolänk alltså.
Men hur matar man en basstation för 5G som klarar av 10 Gbit/s ? Jo, med fiber för det är det enda som ger tillräcklig kapacitet. Så man måste ha fiber för att få 5G. 5G-bastationens räckvid är ett par hundra meter och den måste kopplas till en kopplingspunkt på fibern. Man kan inte koppla upp sej till en fiberkabel som till en vattenledning med ett enkelt T-stycke. Det hjälper alltså inte fastän det går en fiberkabel invid farstuknuten – att sätta in en ny kopplingspunkt kan kosta tiotals tusen euro. Men har du fiberanslutning så går det att koppla till en 5G-bastation.
Inom jordbruket är i alla fall 5G:s räckvidd för kort. Vi behöver åtminstone ett par kilometers räckvidd. Det kan vi få med LTE (4G) om det finns rum för trafiken på de lägre frekvensbanden. Vi borde alltså flytta bort den tunga trafiken från det trådlösa nätet till fibernätet som inte hickar för nån trafikmängd.
ALLTSÅ: För att få 5G så måste fibernätet byggas ut till nästan varje hus. Det berättar ingen. Och en strategi som går ut på att förverkliga alla dessa önskedrömmar som finns i förslaget måste naturligtvis koncentrera sej på hur man bygger ut fibernätet. Det gör förslaget inte. Det är så verklighetsfrämmande att jag inte ens ids lämna in ett utlåtande. Det skulle i alla fall hamna rakt i papperskorgen för ministern tycker inte om att man kritiserar hennes påhitt.
Det är i alla fall bra för varje bonde att veta vad det är frågan om och att inte tro på rosenröda ”visioner”. Ingen idé att vänta på 5G. Satsa hellre på fiber och 4G. 5G kommer att fungera för ett litet antal företag och hushåll som har fiberanslutning i närheten. Det är redan bra om en del av den tunga trafiken fås bort från 4G som vi bönder kan använda i traktorn.
Trådlösa förbindelser håller på att bli dyrare och snart är vi på samma nivå som i Sverige där 100 Mbit/s kostar 800 kr. (80 euro) per månad trådlöst och kring 250 kr. (25 euro) med fiber. Trådlösa förbindelser behöver vi i fordonen men allt som kan skickas via fiber bör flyttas dit. Tyvärr kan vi inte än använda egna trådlösa basstationer för 4G på samma sätt som WLAN på olicenserade frekvenser men det vore bästa lösningen för ett jordbruk. Då har man egen 4G-basstation som är kopplad till den egna fiberanslutningen. Eller 5G om ett antal år.
Strategin pratar en hel del om självkörande bilar men vi skulle förstås gärna ha fjärrstyrda traktorer. Det kanske vi får men det blir nån gång i framtiden …
