Sida 95 – Bondbloggen

Bränna flyghavre

Nu kan man se hur årets sprutande fungerade på flyghavren. Vi har hittat flyghavre på två åkerbitar men inte så mycket. Den ena var helt osprutad mot flyghavre eftersom den blev insådd till vall och då kan man inte spruta mot flyghavre. På den andra misslyckades sprutandet delvis, möjligen på grund av för litet fästmedel (det tog slut).

I det stora hela så har flyghavren minskat betydligt jämfört med tidigare år men så har jag också sprutat flera år i rad med flyghavremedel. Då vi förr plockade säckvis med flyghavre vissa år så är det i år bara fråga om några små påsar. Dessa bränner jag i pannan och det är inget problem.

Det jag inte ännu vet är huruvida det finns korta flyghavrestrån inne i vetet. I så fall är det inte alls bra sprutmedel för det håller kvar flyghavrestammen. En fördel med direktsådd är att eventuella flyghavrekärnor inte myllas ner utan blir liggande på ytan. Nere i jorden kan de överleva upp till tio år men på ytan gror de antagligen redan nästa år (om det inte blir för torrt) och då kan man få bort dem snabbare. Nästa år skall det absolut sprutas mot flyghavre igen.

Summa summarum så fungerade sprutande ganska bra i år. Medlet (Broadway) var dyrt men vi sparade genom att inte behöva köpa flyghavremedel som är ännu dyrare. Det kan löna sej att använda Broadway vartannat år. Man måste byta medel så man inte får resistenta ogräs.

Det sorgliga med årets plockande är att jag inte mera är till stor nytta för jag ser flyghavren för dåligt. Jag har alltid varit närsynt men med bra glasögon har jag haft ovanligt skarp syn. Nå, det slut på det och man måste bara inse att det blir sämre och sämre innan det tar slut fullständigt. Inget att sörja över – jag har klarat över 70 år utan sjukhus och mediciner och det kommer ungdomar som är duktiga och energiska. Och ännu orkar gubben bygga och lappa maskiner och pyssla med det ena och det andra.

I år är största problemet att vetet är alldeles för grönt. Det är tre veckor försenat men tre sommarveckor blir till sex höstveckor – eller mer. Tur att man inte satt mera gödsel och inte sprutat med medel som försenar mognaden. Få se hur det skall bli med tröskandet i år. Om det inte kommer ett riktigt varmt september så lutar det snart åt oktober till …

Det händer – ingenting

Vi skriver den 22 augusti och jag vet knappt var min tröska finns. Nåja, det var nu förstås en överdrift men hur som helst har jag inte ens provstartat den för säsongen, än mindre börjat fundera på att sätta den i trafik. Tror det är personsämsta under min karriär. Detsamma gäller dock alla kollegor runt om – jag har inte sett en tröska i åkern ännu, och ännu märkligare, inte utkörd på någon gård heller. Kort sagt – det är sent i år.

Eftersom redan våren var sen så gjorde jag ju ett sent omfall i vårbruket och bytte ut spelparet raps och korn mot korn, havre och grönträda. Eller vall trodde jag, men nu har det visat sig att det nog blev en grönträda. Mer om det senare i texten.

Det är första gången sedan åttiotalet som endast korn och havre växer på mina skiften, men för var dag som går blir jag säkrare och säkrare på att turen spelade mig i händerna i våras, för det verkar nog som om säsongen skulle bli rätt sorglig för specialväxter som skall skördas sent – något som jag annars haft en viss förkärlek för.

Till på köpet försökte jag tänka lite ekonomiskt i våras och körde både med minimerad gödsling och minimibearbetning, något som jag inte kan se någon harm alls av nu. Både havre och kornväxtligheten ser riktigt bra ut, bortsett från att kornet ställvis gått omkull, något jag inte trodde på när jag mätte SPAD värdena i försommars och dom låg runt 35 istället för över 50 som jag brukar vilja ha. Min teori är att våra passliga regnmängder på försommaren lösgjort såpass mycket mumma som legat i marken att växtligheten via den har blivit bättre än vanligt. Om jag sen har rätt eller fel – det vet jag inte.

Sådär i allmänna ordalag kan jag berätta att vädret passat mig perfekt denna sommar. Inte en enda dag har det varit så varmt att man inte kunnat göra nånting, och vatten har också kommit i passlig mängd. Det har klagats mycket på vädret i sommar men den klagosången stämmer inte jag in i, jag har varit nöjd. Hoppas nu bara hösten samarbetar så att vi får in något till hus bärgat.

En ny sak som jag ”råkade ut för” härom veckan var en EU-granskning. Av någon obegriplig anledning har jag nästan ingen erfarenhet alls av åkergranskare, för många år sen fick jag en uppmaning att skicka in skiftesvis bokföringen, men det är allt jag hört hittills av MaVi myndighetsfolk.

Nu var nu inte samtalet om förestående granskning nån speciellt stor chock eftersom dels måste det ju ske nån gång och dessutom har jag ju utökat arealen inför året och det har jag förstått att drar granskare som flugor till ett saftglas.

Hur som helst så börjar ju nog knäna skaka när det talas om granskning. I princip trodde jag väl nog att jag hade allt i skick, men nån missad § kan ju röra till det mesta så visst var det med en viss spänning man inväntade granskarna.

Med facit på handen och såhär efter utförd granskning kan jag inte säga något illa alls om nånting. Jag fick inga större anmärkningar vid åkergranskningen – lite onödigt mycket ogräs i trädorna nämndes det om och det är jag nog medveten om själv. Jag hade för mig att man inte får slå landskapsträdorna men det får man tydligen om man har problemogräs där. Det har jag.

I övrigt var granskningen mycket saklig och det som skulle granskas granskades nog vederbörligen. Skyddsremsorna var viktiga och behörighetspapprena också. Skyddsremsorna har jag väl tilltagna och pappren var i skick, så det gick nog bra. Nu återstår sen granskningen av skiftesvisa bokföringen senare i vinter, men den oroar mig inte speciellt mycket – till den delen har jag nog ”heimane i skick”

En liten kuriositet är att jag sådde en blandning av timotej och klöver i våras i tron att jag sådde en vall, men på något sätt har jag fumlat i stödansökan och anmält den som grönträda. Fast det går ju bra det också – skillnaden är ju nästan bara byråkratisk.

Märkbart är ändå att man börjar se effekterna av jordbrukets stödpolitik och dåliga lönsamhet när man kör omkring på bygden. Väldigt många grönträdor / vallar och osedvanligt mycket ogräs i spannmålsåkrarna , men det skall man inte klandra någon för, så vill våra överhuvuden ha det och så ser det ut hos mig också. I slutändan styr plånboken det mesta av våra val – även om man skulle önska något annat.

Lutar åt Sampo 2055 (-98)

I höstas brast huvudaxeln på tröskan (MF20X dvs. Sampo 680). Vi har lappat den länge och det värsta är att den sprack ett vått år. Alltså själva huvudramen som är en fyrkantig plåttunnel. Troligen blev lagerfästena så sneda att axeln bröts av senare. Så vi har i närmare ett år funderat på om vi skall fortsätta lappa den gamla tröskan …

Man kan byta en mängd saker – till och med motor – men då plåtarna ger upp så börjar det vara slut. Det lönar sej inte att svetsa för det spricker bredvid ganska snart. Så småningom kom vi fram till att det blir en ny tröska (begagnad naturligtvis).

Jag har alltid varit för att fortsätta med samma märke ifall det nu inte är helt hopplöst. Sampo Rosenlew var nära hopplöshetsgränsen då huvudramens plåtar började spricka. Men så läste jag att de från och med 1998 bytte plåtkvalitet till 40 % starkare. Det var ju helt nödvändigt. Så vi har sökt efter en tröska som är av årsmodell 1998 eller nyare. Orsaken till att det blev en Sampo är att man kan plocka reservdelar från den gamla (utom remmar och slitdelar).

Eftersom vi har haft en testtröska från fabriken (1987) så hade den alla möjliga finesser såsom hydrostatisk drift och automatisk smörjning mm. Det är inte riktigt möjligt att gå bakåt så nån mekanisk variator kom inte på fråga. Om man dessutom vill ha en riktigt billig tröska så börjar det bli svårt. Intressant nog så hittade vi till slut en 2055 som fanns i grannbyn …

Modellen är ganska lik den gamla tröskan och många delar är desamma – på gott och ont. Den är litet bredare även om bordet är detsamma och hytten högre. Den fyrcylindriga Perkinsmotorn på MF20X är utbytt mot en sexcylindrig Valmet och så är tanken och hjulen större.

Köpebrevet är ännu inte underskrivet för jag vill se om plåtarna har sprickor kring axelfästena. Då är det för dyrt att betala för samma problem som vi redan har. Tröskan står nu utanför verkstaden och i morgon skall den undersökas.

Nu undrar man förstås om man gör nånting dumt. Att betala en massa för samma problem ? Det är den dyraste maskin som jag köpt även om priset bara är en bråkdel av vad en ny tröska kostar. Säkert hade det blivit billigare att byta axel på den gamla tröskan. Men man blir så sur då tröskan spricker och man vet att det bara är början på en lång rad reparationer. Hopplösa sådana. Om man byter ett lager eller en axel så håller den 20-30 år till men lappar man en plåt så brister den föjande år alldeles invid lappen. Den eviga frågan är när man skall sluta lappa och byta tröska.

Tiden får utvisa om det var dumt eller riktigt dumt …

Fortsatt dålig efterfrågan.

Jag skrev ett inlägg om marknadsproblemen för ett par veckor sen och närde då lite förhoppning om att situationen reder upp sig till skolstarten. Så har nu inte skett utan problemen sprider sig till ytterligare produkter och situation är ytterst prekär. Övriga media har nu också noterat saken som till och med nått förstasidesstatus i Vasabladet.

Bland annat på Facebook har folk engagerat sig i saken och jag har fått en hel del samtal från folk som värnar om den inhemska produktionen. Folk har bland annat varit förbannade över att storkök och förädlingsindustri använder sig av utländska varor så att bönderna här hemma får plöja in sina grödor. Det har också kommit förslag om ordnande av självplock, marknadsförsäljning, REKO-kampanjer, donationer till mathjälpen m.m. Även här på bondbloggen kom det några förslag som kommentar till mitt förra inlägg.

Vad gäller självplock så har man jämfört med jordgubbsodlarnas självplock och förundrat sig över att grönsaksodlarna inte använder sig av samma system vid marknadsföringsstörningar. Och visst allt är möjligt men jämförelsen haltar ändå lite. De jordgubbsodlare som säljer via självplock har satt det i system redan när dom planerat odlingen, allt från marknadsföring till parkeringsutrymmen ja till och med barnskötsel har planerats i god tid. Att på en några dagars varsel åstadkomma detsamma i en grönsaksodling för att ta hand om en omgång grönsaker som har ett par tre dagars skördeintervall är inte lätt. Dessutom är inte planteringen planerad för skörd av folk som inte har vana att röra sig i och skörda i fältmässiga odlingar. Produktmängderna är heller inte små, en hektar blomkål kan förväntas ge mellan 10 och 30 ton skörd så ett visst antal kunder fodras det nog. Medel-Meikäläinen äter inte många kg blomkål i året.

Det är ändå roligt när folk engagerar sig, här i Vasa har till och med REKO-admin startat försäljning av vissa odlares överskott. Och visst kan uppmärksamheten resultera i att några odlare blir av med en del av sina överskottslager men någon långsiktig lösning tror jag inte att det är.

Vill man delta i kampanjen att rädda den inhemska grönsaksproduktionen så är nog det bästa att man noga kontrollerar ursprung, skippar halvfabrikaten som ofta innehåller utländska produkter samt ber den lokala handlaren ta hem lokalproducerade grönsaker till försäljning. Har man möjlighet till att handla i den lokala gårdsbutiken eller REKO-försäljningen så går också större del av inköpen direkt till producenten.

Det här är något vi kan ta oss ur genom att konsumera rätt!

Också broccolin som är så hälsosam har dålig åtgång.

Sorten har betydelse

Gick en runda genom rågåkern i kväll och nu syntes det bra hur mjöldrygaangreppen blir denna säsong. En utdragen blomning lär ju vara stor orsak till svåra angrepp av mjöldryga och i år var blomningen utdragen på grund av svår vinter och kall sommar.

En sak som också ser ut att hålla sträck är att de nya pollenplussorterna verkar klara angreppen bättre då jag inte hittade just några angrepp i Magnifico medan Allawi var svårt angripen. Tänkte inte så desto mera råg i år men har lite överbliven Allawi från ifjol som jag tänkte så upp så det var ju synd att angreppen verkar svåra för just den sorten. Man vet ändå inte hur nästa säsong utfaller det kan ju gå vägen ändå.

I övrigt så har nog rågen tagit sig bra, den står fortfarande och nu hade tyngden i axen som matats böjt strået så att jag ser över växten igen. Det som såg så bedrövligt ut i våras kommer nog att ge lite skörd i alla fall 🙂

Magnifico det ljusare till höger medan Allawi till vänster ser lite mörkare ut i färgen.

Nya mobiltelefonen måste skrotas

Förra hösten köpte jag en ny mobiltelefon eftersom gamla Xcover (med KNAPPAR) fick glaset sönder. Nu måste den skrotas. Det är en riktigt fin telefon ifråga om elektroniken och har fungerat utmärkt. Batteriet är stort och håller länge. Litet stor och tung är den (se Mobiltelefonerna är för stora och för små ). Också annars går den an men så kom den stora katastrofen: Skurkprogram.

Jag fick bort eländet genom att tömma allting och starta från noll men nu har det kommit tillbaka. Då jag surfade på nätet så såg jag att det är ett vanligt problem för kinesiska mobiltelefoner. Det värsta av allt är att man satt in skurkvaran i fabriken !!?? Så den är så gott som omöjlig att bli av med (Doogee smartphones come infected with malware). Det finns en möjlighet att ”roota” tlefonen, dvs. gå in och byta ut fabriksprogrammen helt och hållet men det är en ganska farlig väg för om det misslyckas så får man en dyr tegelsten.

Det går i alla fall inte längre. Då man sysslar med nånting viktigt så slår plötsligt en annons över hela rutan och man får problem att bli av med den och kanske går en banköverföring alldeles fel. Dessutom kan skurkvaran se vilka lösenord man använder så det är ingen liten sak. De som säjer att ”jag har ingenting att dölja” kanske borde tänka om för deras banklösenord borde väl i alla fall hållas privata …

Vad idioterna på Doogee och andra kinesiska tillverkare tänkt på förstår jag inte. De lyckas snart förhindra all försäljning av sina produkter. Troligen för alla kinesiska produkter även om det också finns hederliga tillverkare. Det är väl alldeles klart att folk märker eländet och att nån smart hackare inser att det är skurkvara direkt från fabriken (se ovan).

Skurkprogram håller på att bli ett riktigt stort problem och i något skede kommer import att dylika skurktelefoner att helt enkelt förbjudas – precis som hälsofarlig mat inte får importeras. Politikerna har ännu inte riktigt insett vidden av skurkprogrammens farlighet för hela samhället. Troligen behövs det en ordentlig skandal innan de fattar. Det är som med höghuset i London där 70 personer måste dö innan de förbjöd den eldfarliga isoleringen (den brann ju som olja).

Det är slut med kinesiska mobiltelefoner för min del. Även om nån tillverkare ser till att det inte slår stora annonser över hela rutan så kan man aldrig vara säker på att det inte sitter nån skurkvara gömd som övervakar och registrerar allt man gör inklusive alla lösenord. Att alls använda mobiltelefon gör ju att man är övervakad och Google och Facebook är också skurkar. Men det finns på nätet instruktioner hur man stänger av dessa övervakningar. Skurkprogram inne i kärnan på systemet är en helt annan och mycket värre sak.

Jag skall försöka roota telefonen och sätta in nya program men den är i praktiken skrotad och blir nu bara en leksak. Man kan använda den för att träna sej i spionblockering. Det finns program som övervakar all trafik från telefonen och alarmerar om den försöker ta kontakt till spionservrar – det finns listor på nätet över kända skurkadresser. Och annonsmarodörer.

Tur att skurkarna inte var här då annonserna slår till mitt i något viktigt – man hade haft svårt att behärska sej. Och vad tänker annonsörerna på då de använder sådana svinaktiga metoder ? De bara retar upp folk och får dem att bli fly förbannade. Men det är så mycket man inte förstår här i världen …

Telefonförsäljare är också ett gissel och många svarar inte alls om numret är obekant. Så telefonen är nästan oanvändbar numera fastän den har en massa finesser. Om man byter nummer så måste man åka till alla bekanta och meddela dem personligen – annars svarar de inte då man ringer. Förbjud telefonförsäljning och kriminalisera annonser i telefonen ! Då kanske vi så småningom kan börja använda telefonen som förr i världen.