Byggande – Bondbloggen

Blött och varmt

Förhoppningarna om en torr höst som går över i en kall vinter kom på skam. Tvärtom har det varit varmt och fuktigt – utom ett par dagar i november. Då var det -10 grader och brorsan körde upp spår i skogen men sedan blev det varmt och blött igen.

Det gör inget för jag har haft massor med verkstadsarbete som jag skjutit upp ända tills nu då man inte kan bygga utomhus eller fara till skogs. Jag var ändå tvungen att sätta fast alla gluggarna i väggen på uthuset för annars blåser det in både regn och snö. Det var mindre trevligt för man måste arbeta i takdroppet. Fastän det inte regnade så var det så fuktigt att det rann vatten från taket nästan hela tiden. Det var inte läge att sätta in fönstren så jag satte plast mot fönstergluggarna. Dörrar till växthuslidret fick jag i alla fall upp.

Det fanns många öppningar i väggen och jag har fönster för alla men en del gamla fönster är så ruttna att det blir ett stort arbete att få dem i skicka (mest i bodvinden). Alla nedre fönster är nya, dvs. begagnade och i bra skick men borde kittas och målas först.

Till först måste jag se över bromsarna på stora Zetorn som har varit dåliga. Men före det måste gamla MF65 med den lilla frontlastaren sättas i skick för att köra flis till mellanlagret. Den är från 1960 men fungerar ännu fint. Litet svårare är det att starta då det är kallt och jag märkte att motorvärmaren hade fått kortslutning så det gällde att glödga ordentligt. Det fungerar vid några minusgrader men inte då det är riktigt kallt. Nu var det fint att vädret var varmt (upp till +7 grader både dag och natt).

Sedan var det en hel del arbete att få in stora Zetorn i verkstaden. Det hade samlats allsköns bråte där under flera år så nu bestämde jag att varenda kvadratcentimeter av golvet skulle sopas. Och då måste först allt flyttas bort. Det var mycket bra för en hel del kunde jag bränna upp eller kasta bort och resten radade jag in i hyllorna. Då det blev fart på städningen så började jag organisera om alla hyllor och flyttade bort mindre nödvändiga saker till den kalla sidan av verkstaden.

Först flyttar man fram allt mitt på golvet och sedan börjar man sortera eländet. Nu tömde jag också hyllorna och radade om allting. Det gick en massa tid men jag hittade en hel del som jag inte vetat var det fanns. Också bultar, muttrar och brickor sorterade jag in i den hylla som jag byggde för flera år sedan men aldrig haft tid att ta i bruk ordentligt. Numera köper jag hela förpackningar på hundra eller fler för det går åt en massa tid att köra till Borgå för att köpa nånting. Sist och slutligen sitter det inte så mycket pengar i lagret och en del sparar jag in på minskade bränslekostnader. För att inte tala om hur mycket tid man vinner på att ha eget lager.

Det tog över en vecka att städa men det behövs utrymme att ta bort bakaxeln på stora Zetorn (bromsarna är bakom axeln). Lådorna till vänster på bilden är tomma och skall bort.

Nu var jag glad att jag byggt en stor verkstad. Det fanns inga lampor på lilla frontlastartraktorn men den rymdes in tillika med stora Zetorn – med nöd och näppe. Man måste ha arbetslampor både framåt och bakåt för att köra flis för det är mörkt också mitt på dagen.

Båda frontlastartraktorerna inne i verkstaden

Efter att ha pallat upp bakaxeln ordentligt så gällde det att få bort bakhjulet. Det är inget annat problem än att det är stort. Man vill inte bli under det så jag måste ta brorsan till hjälp för att få bort det utan att det vippade omkull. Det är inte lätt att få upp det tillbaka i så fall …

Halvaxeln lyfter jag upp med en pumpkärra och dra sedan ut den – sådär i princip. Nu satt vänster halvaxel fast som synden och vi fick arbeta länge med mejslar, bräckjärn, järnstavurar och massor med rostlösningsmedel. Jag misstänkte nog att bromsen var full av rost för på vintern frös vänster bakhjul fast så där fanns vatten.

Jag blev inte heller besviken för bromsen var full av rost och vatten. Det finns ett dräneringshål i bottnen men det var fullständigt tilltäppt. Den här bromsen har knappast varit öppen sedan den kom från fabriken. Jag köpte traktorn begagnad från Nurmestrakten och där hade den stått utomhus ganska länge.

Lamellerna var sönder och centrum kommit loss

Lamellerna var slutslitna och alldeles lösa för centrumet med räfflorna hade kommit loss. Den här bromsen tog inte alls. Med fil, slipstift, stålborste och sandpapper togs den värsta rosten bort. Jag försökte också jämna ut bromsskivorna med planfräsen men det var svårt att få dem fastspända tillräckligt bra. De värsta ojämnheterna fick jag i alla fall bort.

Bromsskivorna indränkta i rostlösningsmedel

Efter mekanisk rengöring tvättade jag bromsytorna med rengöringsmedel och satte ihop bromsmekanismen med kulor och nya fjädrar. Även om det såg hemskt ut i början så var det inte så farligt. Bromsytorna är inte riktigt bra men med nya lameller blir de inslipade så småningom. Man måste bara se till att dräneringshålen hålls öppna.

Det var ganska enkelt att sätta ihop allting då rosten var borttagen och spåren smorda med olja. Zetorn har ju torra bromsar med kulor och dubbla lameller – samma princip som Massey-Ferguson. De har fungerat bra även om MF165 har bromsar som lätt vill låsa sej. Men de tar bra. Spåren på axeln hade inte rostat alls.

Eftersom det var slaskväder ute och traktorn var varm och torr inne i verkstaden så beslöt vi oss att se på andra sidans broms också. Det var inte bortkastad tid för den var full med bromsdamm som inte var rostigt eftersom dräneringen hade fungerat. Lamellerna var helt slut också på den här sidan även om bromsen tog litet ännu.

Det bästa var att bromsskivornas ytor var fina och jämna. Med rengöring och byte av lameller så var den här bromsen helt i skick. Det var inget problem att ta isär och sätta ihop den heller i motsats till vänstra sidans broms.

Det tog tid att få bromsarna i skick – speciellt den rostiga vänstra sidan – men det var nödvändigt. Man kan inte köra med en 6000 kilos traktor som har dåliga bromsar. Även om det går att stanna genom att slå frontlastarskopan i jorden … Det har varit irriterande att handbromsen inte heller har fungerat så man fick inte traktorn att stå stilla då man skulle koppla redskap. De små MF-traktorerna kan man skuffa framåt eller bakåt för hand men inte den stora Zetorn. Nu gäller det bara att ställa in bromsarna rätt vilket kan vara knepigt. Antingen tar de inte eller så låser de sej.

Trots allt elände med jordbruket så beställde jag bigödsel för vårbruket. Det har visat sej att förvaringen med storsäckar under en presenning har fungerat bra. Det är sällan vi har haft klimpar under de senaste åren. Det var annorlunda förr då säckarna mellanlagrades i stället för att komma direkt från fabriken som nu. En extra lastning medförde små hål i säckarna och alltså klimpar. Men det är viktigt att underlaget är torrt och slätt. I år sågade jag nytt virke som sattes på en bädd av grus. Det gick fint att sätta presenningen på med lastaren. Viktigt är att man sätter en säck utanpå hopen så att presenningen sluttar utåt ordentligt och att det inte blir gropar som vatten kan samlas i.

Då vi hade fått bort den vänstra halvaxeln så kunde jag beställa nya delar (lameller). De kom ganska fort från hovleverantören i Estland. Efter all min kritik mot diverse slöa leverantörer måste jag nu skriva att leveransen med PostNord gick bra. Jag följde med genom deras app och då jag beställde på kvällen så kom det leveransnummer redan följande morgon. Det tog ett par dagar eftersom det gick över veckoslutet men sedan kom paketet hemkört till det hyfsade priset 14:90. Vi hade annat att göra så jag tyckte inte att det lönade sej att byta byxor för att köra upp till kyrkobyn för att hämta ett paket även om det hade varit 5 euro billigare.

Medan vi väntade på de nya lamellerna så byggde vi färdig vår virkesförvaring inne i den stora ladan. Det som saknades var en hylla för korta stumpar som nu dräller överallt. Jag ids inte bränna upp stumparna för ganska ofta behövs det massor med stumpar och då vill jag inte såga upp långt virke. Nu har vi plats för stumpar mellan 30 och 150 cm. Möjligen borde vi ännu bygga en hiss för att få upp virket snabbare (?).

Lilla Zetorn hade ett stag på lastaren som kommit loss från ramen. Det är ingen idé att svetsa fast det på nytt för materialet är för svagt. I stället skruvade jag fast det med 20 mm bultar och klammer runt fyrkantröret. Det håller bättre för det ger litet efter och river inte sönder röret.

Nu börjar det bli kallare väder så vi kan troligen börja med skogsarbetet nästa vecka. Det finns ännu sådant som borde göras på stora Zetorn, främst det elektriska. Hyttfläkten fungerar inte alltid och det är absolut omöjligt att köra flis och snö om rutorna immar fast. Men med de usla vintrar vi har nuförtiden så kan det vara nödvändigt att använda varje dag i skogen då det bara är möjligt – alltså fruset. Just nu har vi ett eländigt slaskväder så man vill inte köra upp spår ifall det kan undvikas. Men nästa vecka skall det bli kallt.

Även om det varit bra för verkstadsarbetet med värme så börja man vänta på en ordentlig vinter. Det behövs också litet mera motion än vad inomhusarbete kan ge. Den enda motion jag har fått är då vi gått ut på morgonen med lilla voffen Ruff. Han tycker inte heller om vätan utan gillar kallare väder då det är torrare.

Vi får ta vädret som det kommer och anpassa oss efter det. Jag önskar alla en God Jul och hoppas på en del av julfirandet i skogen.

Höstsådd

Vanligen har vi inga höstgrödor för övervintringen har varit usel på våra åkrar. Men de senaste årens försommartorka har varit ganska allvarlig. I fjol grodde hälften av utsädet (vårvete) först i slutet på juni … Så jag har börjat så litet höstvete även om vi har dåligt med svagt sluttande åkrar. De flesta är som grytor med svackor som inte rinner tomma på grund av den hårda lerjorden.

Fjolårets höstvete gick i alla fall hyfsat bra och inte ens översvämningen i början på juli i somras ställde till med större problem. Så jag beslöt att så höstvete också i år. Vi har en åker som har ”duntar” som oftast är alltför torra. Så kanske höstvete skulle ge minst lika bra skörd som vårvete.

Problemet var att efter 60 mm den 9 juli så blev det mycket torrt och det var lögn att få billarna i jorden på såmaskinen (direktsådd). Först sent i september efter ett litet regn gick det att så över huvud taget. Halmen var också ett problem men jag körde över den med hacken och hoppades på regn som skulle klistra halmen vid jorden. Torr halm är det värsta för den åker framför billarna och högen växer allt mer tills billarna inte alls tar i jorden. Det går mycket bättre med direktsådd i fuktig jord.

Sådd av höstvete (Ceylon) den 28 september 2025

Trots den hackade halmen så blev det i alla fall stora hopar med halm efter sådden. Först stannade jag och tog bort den halm som skuffades före billarna men sedan körde jag bara så länge jag såg att hjulet som matade utsädet snurrade. Det ledde till ganska stora hopar på de längre sträckorna. Jag försökte sprida ut dem med hacken men få nu se hur det ser ut nästa vår.

Det var sen sådd och då det blev kallt så trodde jag att det var helt misslyckat. Sedan for vi till Sverige på den årliga ”semestern” – vi flyttade till Arbetsläger nr. 2 där det värsta var att köra omkull gräset som växt sej högt och tjockt över sommaren. Men – hast Du mir gesehen – då vi kom tillbaka i slutet på oktober så stack det i alla fall upp brodd genom halmen. Det hade blivit varmt och regnat under den vecka vi var borta. Nu får man bara hoppas att övervintringen lyckas.

Medan jag väntade på att det skulle komma regn så att man kunde så höstvete så gick jag igenom 91:an dvs. nya Belarus från 1991 (den gamla är från 1984). Den var annars i skick utom att jag krökte avgasröret i fjol då jag skulle köra in den. Jag märkte inte att det var 30 cm för högt. Vissa saker fungerade inte som hyttfläkten men jag har en låda med felaktiga fläktar från gamla Belarus så jag satte direkt in en datamaskinsfläkt utanför värmeelementet. Det är ett helsike att byta fläkt som dessutom går sönder ganska snart.

Datamaskinsfläktarna är tio gånger billigare och då man monterar dem utanför elementet så är de lätta att byta. Det är 12 V fläktar som kan ge ganska mycket luft eftersom vissa datamaskiner behöver ordentlig kylning. Inte är de lika effektiva som de ursprungliga centrifugalfläktarna men man slipper i alla fall en hel del kondens på framrutan.

Datamaskinsfläkt utanför Belarus värmeelement

91:an är nästan likadan som gamla 84:an men vissa småsaker är olika som de elektriska ledningarna. Det tog ett par dagar att gå igenom allihopa men nu vet jag ganska bra hur de är kopplade. Arbetsljusen bytte jag också ut till LED-lampor. Visst läcker den olja liksom alla Belarus men den går att köra med. Jag sådde höstvetet utan större problem. Hydraulikspakarna är inte precis lika som på den gamla så det tog tid att vänja sej. Rengöringen av kylaren var krånglig eftersom Belarus har en oljekylare framför kylargardinen.

Nå, nu har jag bara kvar fem gamla traktorer att se över. Nästa är nog stora Zetorn där bromsarna är dåliga. Och skogsmaskinerna måste sättas i skick ifall det nu alls fryser på. Tyvärr spår en del en varm vinter.

Den här sommaren gick till stor del till att plantera 110 nya äppelträd. Och efter det måste de gärdas in och stödas. Jag har satt jordborrar på skogskranens rotator men leran hade blivit så torr och hård att vi måste hälla ett ämbar vatten i varje hål för att alls få ned borren.

En jordborr krökte jag eftersom leran var så hård. Till all tur hade jag köpt flera borrar så jag bytte och borrade försiktigare. Visst hade det varit lätt på våren men då hade nog alla odjuren ätit upp de planterade äppelträden.

Vi satte två meter högt älgstängselnät runt hela det nya området och fäste vid pålarna som var upp till 10 cm tjocka och fyra meter långa. I hörnen satte vi gamla telefonstolpar som jag borrade hål för med den stora jordborren på 25 cm. Små taggtrådspålar duger inte till nånting. Nätrullen fäste vi vid rotatorn (gripen) och så backade jag och rullade ut nätet tillika. Det gick förvånansvärt fort. Lägg märke till att nätet har mindre maskor lägre ned.

Nätet rullas ut och spikas fast i stolparna.

Det har varit en varm höst men den 3 oktober måste jag tända flispannan. Fram till dess har vi enbart använt el för varmvattnet. Litet har vi eldat i köket också. Jag bytte till vinterringar förrän vi for till Sverige men sedan blev det varmare igen. Senaste vecka hade vi alldeles för varmt i huset eftersom det var över 10 grader ute både dag och natt. Tanken var att bygga ny flismatare förrän vi började elda men det hann jag inte med.

I oktober körde jag också runt åkrarna med den nya sidohacken. Tyvärr hade slyet växt alldeles för mycket på sina ställen så där sågade brorsan omkull den med röjsåg och körde det till vår riisdjäärdsgåård runt äppelträden. Sidhacken (släntklipparen) behövs för att hindra slyet att komma över diket in på åkern. Det räcks över diket men inte in på andra sidan.

Det blåser mycket kallt och hårt från söder över åkrarna så äppelträden behöver skydd mot blåsten. Henriks familj byggde ett fint vindskydd. Det är helt enkelt två rader med pålar och ris och allt möjligt mellan dem.

Riisdjäärdsgåård som vindskydd för äppelträden

I slutet på oktober var vi en vecka i Medåker för att tömma ut allt vatten inför vintern och för att slå gräset. Jag hade med trimmern och laddare med tre ackumulatorer. Det är den kraftigaste av Husqvarnas batteridrivna röjsågar 535iFR men det var ett hårt arbete att få bort gräset som var både tjockt och långt för vi hade inte haft tid att vara där på sommaren. Det var ett misstag och jag vill inte låta det växa så mycket i framtiden. Dessutom var det blött och sorkarna hade grävt fram stora hopar med lera som förstås sprättade en i ansiktet då man körde med trimmern.

Jag körde tio fulladdade ackur för att få bort gräset och det tog en hel dag. Bland äppelträden måste jag lämna kvar en del för det började regna. Egentligen skulle man behöva kraftigare don men Kubotan är besvärlig att frakta fram och tillbaka. Med den och en hack kör vi gräset hemma mellan äppelträden.

I Sverige hade man inte kunnat så höstsäd tidigare än hos oss för de fick en massa regn direkt efter skörden. Brodden var kort men ganska jämn där och så stod det vatten på åkrarna.

Vi var också och tittade på Sveriges pomologiska sällskaps försöksodling utanför Örebro.

Odlingen ligger alldeles invid legendariska Carl Strömbergs äppelträdgård och Christer Sandberg, ordförande för pomologiska sällskapet, förevisade trädgården.

I Carl Strömbergs äppelträdgård med Christer Sandberg

För att inte råka ut för mustbrist så köpte jag 40 flaskor (66 liter) julmust från Arboga och Västerås (det fanns bara 20 flaskor i Arboga). Nu skall man väl klara sej fram till påsk då påskmusten kommer …

Väl hemma kunde vi konstatera att trots allt hade brodden för höstvetet växt upp. Det hade regnat över 50 mm medan vi var borta och var varmt så här hade man en grym tur. Alltid räcker inte skicklighet utan det behövs också tur. Det ser inte så fint ut som på harvade åkrar men direktsådden brukar ge nästan lika bra resultat i slutändan. Jag hoppas också att halmen hjälper för övervintringen.

På byggnadssidan hann vi också få upp den andra tröskhusdörren. Förra vintern hade jag bara en presenning uppskruvad där. Det är nödvändigt för det blåser in både regn och snö annars.

Det blev långt men jag har inte haft tid att skriva tidigare. Nu börjar maskinerna vara undansatta och det är verkstadsarbete som väntar. Möjligen också litet byggarbete om vädret det tillåter. Jag skulle sätta upp en dörrskena bakom uthuset förra veckan men fyra dagar försökte jag och varje gång började det regna vilket inte är så trevligt då man måste stå i takdroppet. På lördag skruvade jag upp skenan fastän det regnade då också.

Man får önska en litet torrare höst och så småningom en kall vinter så skogsvägarna håller. Nu kan man inte köra nånstans utan att det blir grymma hjulspår.

Stelli i sjick 2025

KAJ med ”Heimani i skick” är mer eller mindre Bondbloggens signaturmelodi men här i andra ändan av Svensk-Finland heter det ”Stelli i sjick” (se Stelli i sjick) . Egentligen tycker jag bättre om den låten än Eurovisionslåten ”Bara bada bastu” (som också är mycket bra).

I 35 år arbetade jag i Otnäs, Esbo och sedan byggde vi optiskt fibernät i Hindersby med omnejd. Det har också varit mycket tid som gått till att sätta gamla folkskolan i skick. Därför har stelli (Bos-Sestu) fått klara sej med nödtorftiga reparationer men nu börjar det vara sista möjligheten att sätta det i skick ifall jag skall hinna innan jag dör.

På vintrarna har vi med brorsan varit i skogen och arbetat med att förnya den vilket inte går så fort då den fått växa ganska fritt i 50 år. Men det är ett arbete som aldrig tar slut för vi hinner knappt gå över allting innan det börjar vara dags att börja på nytt.

På somrarna har det varit fullt byggarbete. Nu är det inte mera nybyggen utan de gamla byggnaderna behöver rustas upp. I juli fortsatte arbetet med ny brädfodring på det gamla stallet som flyttades hit 1908 och blev boda 1947 med en fin bodvind efter det att den nya tegelladugården blev färdig hösten 1945.

Jag behöver inte sätta stelli i sjick för att få ”heim en flick” som KAJ uttrycker det för jag har redan en fin ”flick” sedan närmare 50 år tillbaka – och hon blir bara bättre med åren … Men man får ju skämmas inför pojken om han måste börja rusta upp ett uselt stell då han tar över.

I Regnsommaren 2025 beskrev jag det stora regnet som kom i början på juli. Vattnet kom upp på åkrarna och blev kvar ganska länge för de stora skogarna runt om gav ut stora mängder regnvatten i en hel vecka därefter. Som mest kom vattnet upp till växthuset och sågverket.

I år är det 50 år sedan vi byggde den stora kalluftstorken på ladugårdsvinden (inskrift 17.7 1975). Det var på sin tid en betydande satsning men har fungerat så länge att man kan vara nöjd. Om man jämför med andra stora förändringar så gick det 37 år efter storskiftet 1908 till byggandet av tegelladugården 1945 och därefter 30 år till övergången till sädodling 1975. Vad framtiden för med sej får man bara se.

Byggandet av den stora gårdsverkstaden 1986 gjorde det möjligt att köra med gamla billiga maskiner och energiförsörjningen sköts med flisvärme och 40 solpaneler. Nu gäller det att sköta underhållet mer än bygga nytt. Ladan fick ny grundsula och ny brädfodring och uthuset (gamla stallet och gamla ladugården) håller vi på att rusta upp. Det fick en andra våning och brädfodring 1947 så det är bara 78 år gammalt.

I juli började vi också plantera de nya äppelträden. Groparna hade jag grävt redan på våren då leran ännu var mjuk och det var tur för den blev som sten då den torkade. Men regnet i början på juli fyllde groparna med vatten. I fjol var det för torrt att plantera men nu fick vi bära bort vatten från groparna.

Groparna är grävda med skogslastarens grip. Jag har visserligen plåtar till den men det går nästan bättre utan plåtar i vår styva lera. Det var bra att jag hade kört med täckdikningsplogen först för leran var ganska styv trots regnet. Där jag grävde gropar utanför plogfåran tog det betydligt längre tid. För att fylla groparna körde jag mylla från en hop där vi hade lagt det som fanns under ladans golv då vi byggde ny grundsula. Det var fin mylla som kom från den hösmolk som rasat genom ladans golv i 90 års tid.

Äppelträden var ganska stora för de borde egentligen ha planterats i fjol men då var det omöjligt på grund av torkan. Nu var jag tvungen att börja gräva täckdiken för att få bort det värsta regnvattnet. Det positiva var att man verkligen såg var det fanns svackor för där stod det vatten. Vi hade en brunn ganska nära från det gamla täckdikandet och den drog riktigt bra så vi behövde inte dra så långa täckdiken. Jag grävde med gripen och hyvlade bottnen med en gammal täckdikningshyvel. Vatten fanns det gott om så man kunde lätt få fall på diket.

Sedan var det dags att bygga. Brädfodringen på uthuset var i dåligt skick men stockarna under den är som nya. Vi trodde att hörnet på det gamla stallet hade sjunkit ned men det visade sej att man redan vid flytten hade huggit nedersta stocken sned så att översidan blev rak. Det var lättare än att börja lyfta grundstenen.

Mellan brädfodringen fanns det ett gammalt tjockt tjärpapper från 1947 som hade skyddat stocken alldeles utmärkt. Det är helt annat än det nutida usla bitumenpapper som inte duger till nånting. Men man kan åter köpa riktigt tjärpapper från byggnadsvårdsfirmor såsom Byggnadsapoteket.

Den stora öppningen som farsan hade sågat upp på 60-talet är nu igensatt och byggnaden ser nästan ut som förr. En dörr har jag i alla fall satt in istället för det förra fönstret så man kan komma in från södersidan också. Man ser tydligt att hörnstenen är lägre än de andra men det är som sagt från 1908 och den har inte sjunkit efter det.

Det blev nödvändigt att gräva ett täckdike för allt regnvatten som kommer från det stora taket på uthuset. Dessutom grävde jag ned kabeln till sågverket i samma dike (inne i ett tryckvattenrör). Igen använde jag gripen på skogslastaren. Här fanns det mera sand så det gick inte lika lätt som på leråkern men man behöver ända inte inte skyffla upp så värst mycket lös jord för hand.

Av fiberkabelgrävandet lärde jag mej att man bör sätta en gul plastremsa i diket. En svart kabel eller ett svart rör ser man inte så bra då man gräver senare på samma plats men en gul remsa syns mycket bra i jorden. En kontrollbrunn (en liten cementring) är också bra att sätta ned.

Därefter var det dags att bygga färdigt på växthuslidret som blev på hälft då tiden tog slut (november 2015). Det fanns ett ljustak mellan lidret och växthuset men stormarna tog bort en skiva – det var för dålig plast. Nu har jag lärt mej att det måste vara polykarbonat som är mycket starkt och släpper igenom ljus – inte mycket dyrare heller. Samtidigt stagade jag upp kaminröret och förstorade taket.

Och så tog tiden slut igen. Andra sidan av uthuset får vänta litet men måste nog ses över för nedre delen börjar ruttna. Och då det är klart så börjar vi på nytt igen …

Trots allt hann vi med litet talkoarbete också i juli (mest brorsan). Hurtigs torp – ett av det få ursprungliga soldattorpen från svenska tiden – hade ett uthus med stora hål i taket. Nu satte vi nytt pärttak på det med pärtor som vi hyvlade i fjol.

Gamla folkskolan målades om för ett par år sedan men ytterdörren och foderlisterna blev kvar. Nu är ytterdörren målad ”skruttgrön” (det är det officiella namnet på kulören !) och vi har satt upp plåtlister över och under fönstren. Det var ett elände att skrapa bort plastfärgen från dörren men jag märkte att den faktiskt varit grön från början.

Och så blev det dags att förbereda skördetiden som kom ovanligt tidigt i år. I fjol körde jag in tröskan i verkstaden den 9 september men i år redan den 16 augusti.

Fortsättning följer som det heter …

Regnsommaren 2025

Det regnade över 60 mm förra natten och sedan början på juli har det kommit 82,8 mm. I juni kom det 140 mm regn. Och mera regn är på kommande …

Vetet såg ännu hyfsat ut i går även om det började gulna i svackorna men nu står det i vatten på de lägre åkrarna. Om förra sommaren torkade bort skörden så ser det ut som att årets skörd kan flyta bort.

Början på sommaren var bra. Vi fick till och med potatisen satt på Gustavsdagen (6 juni) precis som det skall vara. Litet hård var jorden eftersom jag inte hade tid att sätta fast fräsen men det gick och så tänkte jag fåra potatisen senare. Det gick i putten för nu skulle man behöva båt. Troligen blir det handarbete med stövlar och hacka i stället.

Ovan ser man också att spridningen av gödsel med tratten har missat litet (den gula delen). Jag satte ganska litet gödsel vid sådden och körde ut mera med tratten (se förra inlägget https://www.bondbloggen.fi/2025/06/05/bra-borjan-pa-2025/). Det var första gången jag spred ut litet mera sedan jag köpte Bogballe-tratten och det krävs litet mera erfarenhet att få det jämnt.

I juni köpte jag också en ny hack som kan svängas ut på ena sidan av traktorn. Jag har en ganska stabil hack från förut men den går inte att flytta åt sidan och åkerkanterna börjar växa igen av sly. Det är en billig hack men verkar någorlunda hyfsad och jag kör inte så mycket med den heller. Slänthack kräver i alla fall en stor traktor så jag måste köra med stora Zetorn. Till större ytor behöver jag ändå den stora tunga hacken.

Regnen gjorde att allting växte alldeles grymt i år – inte minst gräset. Så det har blivit en hel del gräsröjning med Kubotans hack och med trimmern. Gräsklipparen har stått i bodan för det meterhöga gräset klarar den inte av. Regnen gjorde att man fick passa på att köra gräs då det gick men vi fick det mesta slaget – också vallarna. En del äppelträd börjar vara så stora att kvistarna tar i hytten på Kubotan så det blev mera arbete med trimmern än förut.

I fjol sänkte jag golvet i tröskhuset och då kunde till och med en lastbil få in hytten men i år så kom en litet större lastbil och det var med nöd och näppe den kunde lasta vetet. Nu får man bara hoppas att de inte blir större.

I juni är det förstås dags för johannistandjin (midsommarstången) och i år lyckades vi dra upp den precis mellan regnen – den enda soliga dagen. Belarus med 8 meters skogslastare klarade av det bra. Men jag såg att i Dalarna så brast tydligen en slang då de försökte dra upp stången på samma sätt och den föll ned i ett träd. Till att tur så skadades ingen men de fick dansa runt traktorn i stället …

Johannistandjin lyftes upp med traktorlastare

Det kom en hel del folk för att se på. I år var det omkring 150 personer och ungdomsföreningen grillade korv medan fornminnesföreningen hade kaffe och bulla. Det regnade ordentlig både före och efter fredagen.

Avsikten var att plantera äppelträd men regnet sköt upp det arbetet så jag fortsatte med väggarna på uthuset . Fjolårets sommar gick helt till att sänka golvet i tröskhuset men nu skall uthuset sättas i skick.

Det är frågan om det gamla stallet och ladugården som 1908 flyttades från Hopenbackan (invid Lekstrand där stången står). Stallet fungerade efter 1945 (då den nya ladugården med stall byggdes) som boda och senare som vedlider. Tyvärr sågade farsan ett stort hål i stockväggen på 50-talet så det skall nu sättas igen. Det går ändå inte att få in några maskiner i den låga byggnaden.

Tyvärr har ena hörnet farit ut 10 cm efter att den nedre bindningen sågades av. Nu satte jag ett järn för att binda ihop stockväggarna. Dessutom hade mellantaket kommit ned ordentligt och de två raderna stolpar sattes in för att stötta upp det. Men de stör utrymmets användning så mycket att vi satte in en stock på 20×25 cm i stället som vilar på båda sidoväggarna.

Man ser att stockväggarna i stallet blev höjda med ett par nya lager stockar efter flytten. Troligen var också de nedersta stockarna ruttna. De sågade takbjälkarna är från ombyggnaden 1947 då uthuset fick en andra våning – bodvinden. Den användes som lager och som kalluftstork på 1960-talet förrän torken på den nya ladugårdsvinden byggdes 1975. Därefter blev den flistork tills jag rev den då det nya torkhuset blev färdigt.

Allting har växt bra i år så regn är viktigt under försommaren. Besprutningen gick också bra i början på juni och man kan nu se att ogräsen nästan försvunnit. Jag var litet orolig efter fjolåret då vetet inte alls konkurrerade med ogräset och i våras fanns det en hel del tistlar och annat på åkrarna. Utsädet grodde bra och grödan är riktigt tät för det mesta – utom i svackorna där vattnet fått allt att gulna.

Nu är allt klart för plantering av äppelträden men alla groparna är fulla av vatten så planteringen måste åter skjutas upp. Frågan är hur stora regnmängder det kommer. Nu är det omöjligt att köra traktor på åkrarna – det blir grymma spår. Det blir varmare om ett par dagar så om regnmängden är liten så borde vi komma igång ännu den här veckan.

Vintern 2024: tredje försöket

Det kom snö i början på november och man trodde att det skulle bli en tidig vinter liksom i fjol men det blev varmt på nytt. Sedan kom hos oss massor med snö i mitten på november – en halv meter – och det trodde man inte skulle smälta mer. Men det smalt bort medan vi var i Sverige (där det inte fanns snö alls). Och nu i december blev det vinter för tredje gången. Få se om vintern verkligen kommit för att stanna …

Den 22 november 2024 kom det en hel del snö (andra försöket)

Det har varit besvärligt med arbetena. Man kunde bygga vid +8 grader men sedan blev det -10 och det gällde att byta till inomhusarbete. Brorsan började köra upp spår i skogen men så regnade allt bort igen. I slutet på oktober fick vi i alla fall den nya väggen till tröskhuset färdig med dörrar och allt. Jag var tvungen att dela på skjutdörren i två delar med dubbla skenor så att den inte skulle täcka utblåsningen från sorteraren.

Det var viktigt att få en tät vägg före vintern för annars hade det blåst in stora drivor med snö. Nackdelen med den täta väggen är att ljuset från de många och breda springorna försvann så nu måste jag sätta upp mera LED-lampor.

Snön i början på november var eländig för skogen. Det var blötsnö med blåst som fastnade på grenarna och en massa grantoppar knäcktes. Det var lika eländigt andra gången i mitten på november.

Blötsnö fastnade på kvistarna och blåsten knäckte dem

Omkasten i vädret var grymma. Den 4 november var det full vinter och den 11 november började vi dika i ganska varmt höstväder.

… och den 11 november grävde vi täckdiken vid upplagsplatsen

De lösa tak som jag använt för att täcka över maskiner visade sej vara för dåliga – de blåste helt enkelt bort om man inte band fast dem ordentligt. Dessutom var de trots allt för tunga att lyfta för hand så vi började bygga enkla maskinlider. Erfarenheten av virkeshuset visade att man också bör ha väggar för annars blåser det in massor med snö.

Det är en mycket enkel konstruktion med fyra stolpar fästa med järnpinnar i stenar och korrugerade filttakskivor eftersom de är lätta. Vi skruvade ihop lidret så det är lätt att skruva isär och flytta ifall det behövs.

Det gick att slå upp på en dag även om jag måste hämta skivor följande dag. Inget dyrt bygge – väggskivorna kostade 12 euro/styck och takskivorna litet på 20 euro/styck. Virket sågade vi av torra granbarkborrsgranar.

Senare funderade jag att det blev onödigt högt – man måste inte få in traktorn. De flesta maskiner är mycket låga så man kunde halvera höjden. Vi får se hur det fungerar över vintern.

Den 20 november kunde man ännu bygga men sedan kom det mycket snö den 20-21:a. I år spelade TV in Lucia i Lappträsk och de önskade sej snö men det kom sådana mängder att de knappt kom fram till hembygdsgården Kycklings. Jag hörde att det inte alls kommit så mycket snö i Kotka och inte heller i Sibbo så det var bara vi som fick ”snökanon”. Förstås brast det träd och elströmmen bröts så jag fick vänta på att den kom tillbaka mitt i natten den 21:a. Det är nämligen mycket illa om flispannan slocknar och sedan börjar mata in flis. Skruven har så stor utväxling att den spränger sönder någonting då pannan är full av hårt packad flis. Mycket riktigt hann den slockna så jag var glad att jag väntade till klockan halv tre på natten. Visst har jag tänkt installera en eldvakt men det har nu inte blivit av …

Vi for iväg till Sverige förvissade om att den här snömängden hinner inte smälta i år. Det var eländigt snöföre i Borgå men lugnade ned sej västerut och i Sverige var det både varmt och torrt. Det hade varit grymma oväder både söder och norr om Arboga men inte där. Kallt var det däremot -12 grader så jag var rädd att allt hade frusit sönder. Till all tur klarade sej vattenrenaren under diskbordet och bara en plasttunna i ena hörnet hade spruckit. Sedan blev det över +10 grader varmt. Vi har förut inte haft så kallt där före jul.

I Sverige hade höstsådden lyckats bra så vi såg gröna och jämna åkrar överallt. Det är inget speciellt i Sverige men Hindersby har i år ovanligt mycket höstsäd. Troligen på grund av den katastrofala torkan i våras då en stor del av utsädet inte alls grodde förrän i juli hos oss. Det var helt annorlunda väder i väster.

Vårt höstvete såg också bra ut men det blev problem med anmälan. Appen som man gjort så mycket reklam för fungerade inte alls. Den blev hängande och väntade på platsens koordinater. Jag har tagit foton men en riktig kamera så jag måste väl skicka in dem ifall de frågar.

December började lerigt och varmt då vi kom tillbaka – all snö var borta … Nu har det blivit litet kallare och kommit litet snö. Vintern gör sitt tredje försök. Vägarna har frusit ute på åkern och man kan kanske få till stånd skogsvägar ifall det inte kommer mycket snö. Tiodygnsprognosen lovar litet under noll men inte alla dagar så vi får se om vintern kommer nu i tredje försöket.

Som vanligt så är det nånting man glömt då vintern kommer och då får man bråttom. Nu har vintern kommit tre gånger på en månad så det har varit bråttom hela tiden. Värmen i huset borde man se över på sommaren men visst blir det gjort först då det blir kallt …

Det blir nu verkstadsarbete för tre traktorer skall lappas ihop så vi klarar skogsarbetet. De rör sej ännu framåt men både ett och annat är sönder och borde repareras. Skogsarbetet sliter hårt på traktorerna så knappast håller de ihop hela vintern.

Se på Luciamorgon den 13 december som kommer från Lappträsk. Det var full rulle på Kycklings då det kom 48 personer för att spela in TV-programmet så den bättre hälften som hade ansvar för det är fullständigt slut.

Vi hoppas på en fridfull jul utan allt julfirande för vi tänker sova hela julen utom då vår lilla ytterst energiska hund Ruff är ute och motionerar oss.

Ruff motionerar gubben varje morgon på åkrarna

Glad Jul till alla !

Sommaren och torkan slut

Nog började det regna då hösten kom. Svalare blev det också även om första frosten kom så sent som i oktober. Ibland har det varit frost i augusti. Jag har haft värmen avstängd ända tills nu. Torkan tog slut med förra veckans regn som gav nästan 60 mm på ett par dagar. Jorden är ännu stenhård men yta mjukades upp så att man inte ville köra med traktor i onödan. Först i går vågade vi oss ut på åkrarna för att köra bort buskar.

För övrigt avskyr jag den eländiga veckonumreringen som stoppas in överallt. Man måste då söka fram en kalender för att ta reda på när vecka 35 var. Det blir ju bara besvärligare. Veckonumrering borde förbjudas i lag !

Här är vi annars ganska okunniga om tidens gång och man vet aldrig om det är fredag eller lördag eller söndag. Jag måste ha telefonen att pipa då jag skall göra nånting. Det enda vi håller reda på grundligt är vädret som jag ser på flera gånger per dag. Och så följer jag med elpriset så jag kan reglera bruket till de billigare timmarna. Klockan tre får man morgondagens priser och det passar bra att dricka kaffe två-tretiden och fundera på vad man ska göra nästa dag.

Tröskandet gick lätt för det fanns inte mycket att tröska. Jag är riktigt sur på vädret – inte för att det var en kruttorr försommar så ingenting grodde utan för att det började regna i juli. För då kom ogräset … Det var riktigt illa för det fanns inget vete som kunde konkurrera och sprutandet var förbi för länge sedan. Det hade varit bättre med en kruttorr sommar ända fram till september. Nu körde jag över åkrar med mera ogräs än vete. Det hade kanske varit lika så bra att hacka alltihop (vilket en del också gjorde här).

Ogräset som grodde först i juli tog överhanden

De styva lerjordarna var förstås de värsta – på mulljordarna kom det litet skörd trots allt. Intressant nog har vi mycket höstsäd nu i höst för den klarar ju försommartorkan bättre eftersom den har rötter sedan hösten. Nu får vi se om det blir en hyfsad vinter eller om isbrännan tar livet av brodden på våra platta marker. Det är bäst att glömma eländet i år och tänka på nästa år i stället.

Jag sådde litet höstvete även om våra platta åkrar med svackor inte är så lämpliga. Det var så bra väder att sådden var helt oproblematisk. Jag körde över åkern med tallriksharven och försökte skopa bort den värsta svackan men det gick inte så bra för jorden var hård också på mullåkrarna. Mitten på september är enligt gammal visdom ganska sent för höstsäd men jag såg i Land en varning för att så för tidigt. Vädret har blivit så annorlunda att september börjar vara bättre för höstsäd. Allt beror förstås på hur vädret ser ut fram till årsskiftet. Ibland har det varit varmare på julaftonsdagen än på Johanni men i fjol kom vintern redan i november. Nå, brodden har kommit upp och tiodygnsprognosen lovar ganska varmt väder.

I år är glyfosatsprutandet viktigare än någonsin eftersom junisprutandet misslyckades fullständigt. Det fanns nästan inget ogräs förrän det exploderade i juli då regnet kom. Så det fanns en matta med ogräs i september. Det ser ut som att glyfosatet fungerat bra i år men så var det också bra förhållanden då jag sprutade. I alla fall kan det bli nödvändigt med en besprutning nästa vår före sådd. I våras sprutade jag glyfosat på en åker dels före sådd, dels efter och skillnaden var märkbar. Den del som sprutades före sådd var betydligt bättre även om det inte var många dagars skillnad.

Nu är vår GPS med RTK i bra skick men så är det problem med programmen. Jag säger nog upp prenumerationen på Agribus eftersom den inte klarar av RTK alls. Firmorna försöker få en att köpa deras egna attiraljer medan jag kör med ArduSimple (från Andorra). Visst kan man köra med Agribus Professional men det kostar mera per år än själva GPS-mottagaren. Det borde vara ett öppet system utan någon ”moln”lagring (som kan liknas vid en giljotin – man kan hoppas att inget händer medan man sticker huvudet under bilan).

De flesta programmen fungerar bra då man kör rakt fram på en fyrkantig åker men på våra oregelbundna figurer så blir programmet vansinnigt vid varje sväng. Förstås kunde jag skriva ett eget program men det tar massor med tid och tid har jag inte för mycket av. Jag får köra litet dubbelt med glyfosatet tills jag hittar på en bättre lösning. Och GPS hjälper så man ser att man ungefär är på rätt ställe. Sprutspår vid sådden är i alla fall nödvändiga. Och så vet man inte vad en del skurkar hittar på med GPS-satelliterna. Bäst att inte bli alltför beroende av elektroniken.

Sprutandet gick inte helt utan krångel – nånting måste alltid gå sönder. I år var det ena framhjulet på MF165 som helt plötsligt blev platt. Det blev både ny ytterring och innerring för ytterringen hade sprickor som slet hål på innerringen. Till all tur så fick jag det snabbt lagat på Däck Lindfors i Hardom. Ett framhjul är ju betydligt lättare att plocka bort än de stora traktorbakhjulen. De större bakhjulen går inte mera in i Ducaton utan dem måste vi köra med släpvagnen (som tröskans hjul).

Det speciella för i år är att det kom hundratals tranor – det har jag aldrig sett förut. De slog sej ned på grannens åker och då jag tröskade så makade de sej långsamt undan men annars brydde de sej just inte om tröskan. Gässen brukar flyga upp i stora skockar. Jag vågade inte stanna för att fotografera så bildkvaliteten är genom ett dammigt fönster.

Hundratals tranor stannade i flera dagar – aldrig sett så många förut

Tröskandet gick bra men naturligtvis gick tröskan sönder då vi hade en hektar kvar och det skulle börja regna. Det var fläktremmarna som brast och det var inte första gången. Nu byggde jag om eländet dvs. flyttade generatorn till sin gamla plats där den fanns innan någon installerade kylmaskineriet med kompressor. Det har aldrig fungerat under min tid så det var lika så bra att strunta i det. Jag har dåliga erfarenheter av kylmaskinerier som för det mesta är sönder (eller tomma).

Generatorn flyttad. Kompressorn (ur bruk) syns nedanför

Det går varje höst åt en hel del tid att olja in och ställa undan maskiner. Helst bör man också reparera dem för på våren är det svårt att hinna. Och så borde flispannan sotas och sättas i skick. Flismataren fungerar även om matningen kunde förbättras. Flisen är besvärlig eftersom den inte rasar ned utan lätt bildar valv. Den är lätt men kan ändå vara svår att få loss. Många järn som jag har svetsat på mataraxeln har krökts eller lossnat (varvid de fastnar i skruven ,,,). Nu senast har jag skaffat speciella fjäderstål som ger efter men piskar ned flisen i skruven.

Det nya golvet i tröskhuset är färdigt men vi rev bort de gamla dörrarna som var ganska ruttna. Men förrän de nya dörrarna kan sättas upp måste väggarna i tröskhuset tätas. Som vanligt sätter vi lätt takfilt under ett nytt lager bräder.

Då farsan byggde ladugården 1945 så var det inte bara brist på cement utan virket höll på att ta slut. Byggnaden var 12×30 meter i två våningar. Så de spikade upp riktigt usla bakar som väggar och det märks. Vi behövde inga fönster för de stora springorna släppte in massor med ljus. Då det fanns stora mängder halm på ladugårdsvinden så var det ju bara bra med stora springor så att halmen inte möglade. Men nu var det inte mera så bra då yrsnön lade drivor på golvet.

Den gamla väggen släppte in både ljus och luft

Vi konstaterade snabbt att huset var högt och att en enkel stege inte räckte till. Men från skopan på frontlastarn kunde man spika de nya bräderna också i övre ändan. Väggen är 520 cm hög men till all tur så blev de flesta bräder under 3 meter långa eftersom det fanns flera fönster och dörrar.

Den 80 år gamla väggen tätas med takfilt och ett nytt lager bräder

De nya bräderna sågade jag till 19mm tjocka. De skall ju bara hålla fast takfilten. Från de rötskadade 3 meters bitarna (mest rotbitar) fick jag upp till 14 bräder med bredder mellan 17 och 25 cm. Det blev nästan 3 meter vägg per stock … Ifråga om rötskadan så var det bara ett fåtal bräder som var dåliga mellan 50 och 100 cm. Då det behövdes mest 250cm längder så gick nästan alla att använda.

Så ser de sämsta bräderna ut från stocken ovan

Den nya väggen måste lagas förrän den nya dörrskenan kunde skruvas fast. De gamla skjutdörrarna var ganska tunga att flytta – speciellt om vintern då dörrskenan (ett enkelt flatjärn) var täckt av snö och is. De nya skenorna har kullagrade hängare inne i skenan så de löper lätt också vintertid.

Då regnet började komma närmare så blev det bråttom att få bort alla buskar och alar som växt upp i dikena. Jag drar upp dem med den stora lastaren och så kör vi dem till skogslaggen för att ruttna. Eller så bränner vi dem då leran kring rötterna torkat och fallit av. Just före regnet är ju åkrarna som torrast.

Helst vill jag ha upp alla rötter för sågar man bara av dem så växer de upp mellan en och två meter följande sommar ! Vi sågade av en del stora alar men sedan kom jag på ett sätt att få upp de flesta rötterna. Man vippar alen åt flera håll så att rötterna brister på flera sidor och sedan är det bara att lyfta bort den. Alen som växer ner i diket har ganska korta rötter. Däremot kan det vara värre med buskar på åkerkanten som kan ha tjocka rötter som går flera meter ned i diket. Rekordet var en stor buske som hade över 10 cm tjock huvudrot.

Vad är fel i den här bilden ? Jo, det finns inga buskar och träd i diket …

Förra natten kom det 27 mm regn men blåsten var så hård att det blåste regnet fem meter in i tröskhuset … Jag hade flyttat in verktygen två meter in men de var genomdränkta. Så det behövs dörrar och det håller jag på med som bäst.

Jag hade tänkt skriva för två veckor sedan men då ställde herr Bara till det. Ni vet Jaska Bara som är skyldig till många förseningar här i livet. Jag har byggt för många system. Man tycker det är färdigt då det börjar fungera men sedan kommer underhållet av allting. Nu var det mitt mät- och styrsystem som klappade ihop. Det borde ha uppdaterats för flera år sedan men då man hade annat som det var bråttom med så sköt jag upp hela tiden. Nu måste jag sätta in en ny datamaskin och ett helt nytt system och det tog sin tid. Det är bättre att uppdatera ofta så att inte allting blir föråldrat på en gång.