motorsåg – Bondbloggen

Kallt Nytt År !

Det var länge varmt (och blött) men till nyåret kom det en ordentlig kyla – som ser ut att fortsätta ännu länge. Jag hann inte riktigt få alla traktorerna i skick med det varma vädret men visst är man glad över kylan. Tyvärr så kom det en del snö så vi har kört upp spår flera gånger om. Med -24 grader på morgonen borde det nog ge ordentliga skogsvägar.

Nu har vi fått igång skogsarbetet men det är varje år lika krångligt att få alla prylar lastade på traktorn. En vippare (brytjärn) har vi tappat fastän jag vet precis var den finns. Motorsågarna är inte helt i skick – en 2252 vill inte starta men batterisågen fungerar bra för kvistning.

Det blev litet problem med oljan för vi har använt Monitra länge och nu får man inte tag på den mera så det blev att gå över till Neste Farm Universal. Den är knappast sämre men jag gillar inte att bland olika märken.

Lilla Zetorn (8011) hade problem med att starta. Man måste värma solenoiden till startmotorn först. Få se om det är övergående (kondens) eller om jag måste skruva upp den och sätta in bättre vaselin. Längre söderut fattar de inte riktigt hur det fungerar vid -30 grader (eller redan -25).

Eftersom våra skogstraktorer står utomhus så måste motorn värmas i en timme förrän man startar. Det fungerar bra numera då jag sätter på värmen från min Androidtelefon via ett Shelly fjärrstyrt relä. Så man kan sätta på värmen medan man ännu ligger i sängen och kan sedan i lugn och ro klä på sej och dricka morgonte med ciabattor innan man går ut och startar traktorn.

Det har varit ganska kallt inomhus också då det var -24 grader. Ungefär +12 grader då man kommer ned i stugan och börjar elda. Sedan blir det varmt efter 15 minuter men vi klär ju på oss ordentligt så vi klarar oss. Man tycker ju det är litet löjligt med gnäll om att det bara är +15 grader. För att inte tala om nån fjant som påstod att det är livsfarligt om det går under +24 grader …

I skogen är det bäst med omkring -10 grader och under -15 så blir det lättare problem med maskinerna även om de klarar sej ned till -20. Fast då blir oljan så stel att man måste köra på tomgång ganska länge innan hydrauliken börja fungera. Jag ids inte byta olja även om det finns sådana sorter som klarar -30. Ifråga om kläderna så fungerar skogskläder med ylleunderkläder ned till -15 men under det behövs det ett lager till. Sällan är vi i alla fall i skogen under -20 grader.

Jag har dessutom bekymmer med glasögon. I fjol fick jag kåda på glasögonen och den förstörde nog ytan. Jag skaffade två par skogsglasögon med enkelslipade linser. Då jag filar sågkedjan så måste jag ta av dem men det är inget problem. I skogen fungerar de bra. Och så köpte jag 200 Zeiss Reinigungstücher för att putsa glasögonen.

Och så har vi ju problemen med kläder. Sågbyxorna fungerar i allmänhet bra bara man ser till att benen är tillräckligt vida så de går över stövelskaften. Ett par äldre byxor måste jag klippa upp och sy i tygbitar för att få dem över skaften. Kängor köper jag inte. Vi har alldeles tillräckligt med diken och gropar med vatten. Snören är något jag har avskytt hela mitt liv. Tyvärr är stövlarna numera tillverkade av plast och efter ett par år så bryts den sönder och de börjar läcka. De gamla Nokia gummistövlarna av riktigt gummi håller ännu vatten efter 70 år. Men de har inte skydd liksom moderna skogsstövlar.

Skogsblusarna brukar oftast fungera men jag har sytt i nya dragked i flera redan. De måste också vara tillräckligt stora så man får flera lager under ifall det är kallt liksom nu. Handskarna är det värsta problemet. Tidigare fanns det ordentliga posahandskar med avtryckarfinger men det finns det inte mera. De ”skidhandskar” som finns är bara skräp. Jag har ännu kvar ett par Husqvarna handskar som jag lappar ihop allt emellanåt. Fingerhandskar kan man inte ha i + 15 grader och under. Värme i handtaget tycker jag inte fungerar så bra heller.

Intressant nog har det varit nästan fem grader varmare i skogen än ute på åkrarna. Dessutom är det varmt om fötterna då man står i den lösa nysnön som isolerar mycket bra. Men det har blivit mycket körande för att hålla spåren i skick eftersom det kommit litet snö nästan varje dag och den måste trampas till. Det tar tid eftersom man måste köra på krypväxeln i den ojämna skogen. Vi försöker köra på dikesvallarna för där håller vägen bättre men de är ju ojämna.

I början på skogsarbetet är det svårt att få med sej allting. Man har städat bort förra vinterns redskap och det kan ta lång tid innan man fått ihop allting igen. Det är handskar och mått och verktyg och så förstås reserver för allting. Häromdan brast skogsmåttet och jag fick komma hem eftersom jag inte hade reserv. Visst sågade jag en stund utan mått men det blev långsamt och besvärligt.

Till råga på allt så fick brorsan lunginflammation under julen och var ganska illa däran med dropp och sängliggande. Fast nu är han igen ute och kör traktor även om han inte fått lov att börja såga ännu. Jag har – peppar, peppar – klarat mej utan annat än litet hosta då man får barksmulor från de torra träden i halsen.

Vi har i stort sett bara sågat ned barkborrsträd hittills – och ett och annat som blåst omkull. Men då har de oftast varit angripna av röta också. Så salustock har det inte blivit. På en gammal åker (före 1908) har vi sågat omkull nästan alla träd för de har varit torra. Det passar bra i år då skogsvägarna har frusit bra för där är vanligen ganska blött.

Till all tur finns det en hel del granplantor under träden så det kommer återväxt om de bara klarar gräset.

Motorsågarna har krånglat så jag beslöt köpa en ny batteridriven Husqvarna 550i med den stor ackon B540X på 15 Ah. Sedan visade det sej att den inte går att ladda med de gamla laddarna så jag måste köpa ny laddare också. Det är bara bra för den är på 750 W och eftersom vi nu har tre batterisågar så behövs det också flera laddare.

Tre batterisågar och två bensinsågar i bruk

Den nya 550i har en effekt på 3,1 kW vilket motsvarar en bensinsåg på 50 kubik ungefär. De mindre 542i är för svaga för fällning så det var spännande att se ifall den nya sågen klara det. Nåjo, visst går det att fälla med den men inte motsvarar den riktigt våra Jonsered 2252 bensinsågar. Så för större träd är det fortfarande bensin som gäller.

Batterisågar är utmärkta för kvistning och smått sågande då man inte ids rycka igång bensinsågen. Jag har bägge med mej i traktorn för om sågen hamnar i knipa så behövs en reservsåg. Om bensinsågen startar vid första rycket så är skillnaden inte så stor men jag har vanligen bensinsågen att gå på tomgång tills tanken är slut så man inte behöver rycka så mycket. Man blir bara latare …

Batterisågarna är betydligt längre än bensinsågarna. 542i är 45 cm från svärd till bakändan på handtaget, 550i 48 cm och 445 (bensin) bara 38 cm. Det har betydelse då man fäller på trånga platser.

Det lönar sej verkligen att söka på nätet för att se priserna för det kan skilja upp till 250 euro. Numera går det bra att köpa över nätet och frakten kostar ofta inget alls eller kanske 10 euro. Den nya 550i kan man få för 800 euro. Om man inte ska ha den allra nyaste proffssågen så kan man få en hyfsad bensinsåg för 600 euro.

Jag är litet sur på lösa drivhjul för det går lätt att få sågkedjan bredvid och det märker man inte genast förrän den slitit ned räfflorna. Inne i verkstaden går det bra att se efter men ute i skogen med snö, kyla och mörker kan det lätt bli problem. Jag förstår inte varför drivhjulet skall vara så smalt att sågkedjan lätt hamnar bredvid …

Kedjedrivhjulet betydligt smalare än det kunde vara

Det kommer allt mer batteridrivna maskiner och de måste ju ha laddare. Jag byggde en laddningshylla för något år sedan men den räcker alls inte till mera. Husqvarna är med i Alliance som arbetar för att samma batteri skall fungera i många olika maskiner. Men Stihl är inte med och det förvånar inte för de har alltid haft sina egna ”standarder”.

Förutom två dagar med +0,5 grader har det varit kallt hela januari och lär fortsätta åtminstone tio dagar till. Trots det har det inte frusit under snön som är lätt och torr och isolerar bra. Så det måste köras spår hela tiden ännu. Vi har inte mycket snö men den gör det svårt att se stubbar förrän man kör på dem. Trots kylan har det varit mulet mest hela tiden men det kanske kommer litet sol i slutet på veckan.

Litet blå himmel och (morr) torra barkborrsgranar

I det stora hela är det fin skogsvinter och då är det bråttom för det kan bara bli sämre. Det mörknar tidigt men man orkar ännu inte med hela dagar fast konditionen nog blivit bättre. Om vi sågar flitigt så kanske vi hinner få några friska granar också till salustock. Tillsvidare har det inte blivit så många.

El i skogen.

Nyårsfirandet är över och det är dags att avsluta dekadensen så idag bar det åter av till skogs efter några dagars paus på grund av firande och regn under årets 2 sista dagar. Regnet hade inte bara ”tvättat” skogen utan även solpanelerna som gav 2kWh i solen på nyårsdagen men också blottat höstvetet vilket kan äventyra övervintringen även om några större vattensamlingar inte hade uppstått.

Åter till skogen.

Med några minusgrader och rensad skog var det fint att jobba idag så jag passade på att testa presenten jag köpte åt mellandottern till hennes 40-årsdag för några dagar sedan. En Stihl MSA 220C med AP 300S batteri och AL500 laddare. Valet stod egentligen mellan denna och Makitas LXT DUC353 som har den fördelen att jag skulle kunnat använda samma batterier som jag har i mina övriga batteridrivna redskap. Att jag valde Stihl trots ett 150€ högre pris är att jag räknar denna som mer lämpad i skogen och för att märket har en tjänstvillig representant i den närbelägna staden. Trots att det nog är tänkt att hon mest ska använda sågen på vedbacken hemma så jag tyckte det skulle vara intressant att se vad den duger till i skogen.

Batterisågen MSA 220C och motorsågen MS 261C

Och joo, visst gick den att såga med och tyst var den mellan ”gaspådragen”. Kedjan har ändå så pass mycket ljud att man nog inte kan lämna öronskydden hemma. Kanske skulle man klara sig med öronproppar vilka är att föredra då det är varmt och brukar bli svettigt innanför skyddskåporna. En kilo lättare än motorsågen är den vilket nog också märktes. Effekten är dock lägre än för motorsågen och när man sågade lite grövre träd så fick man nog lätta lite på sågen för att den inte skulle tappa varv. Kedjan som är lite smalare och har 6 sågtänder mindre än på motorsågen bet dock bra trots att den bara var fabriksvässt.

Batteriets kapacitet var jag dock lite besviken på, laddningen räckte till 5-6 mindre tallar och ett par granslanor innan sågen lade av. Det blir nog till att skaffa några batterier till om man ska börja använda den i skogen. Laddaren laddar batteriet fullt på knappa 50 minuter så i princip skulle man klara sig med 2-3 batterier om man hade möjlighet till att ladda i skogen. Kanske kunde man via inverter ladda i traktorn om traktorns batteri räcker till. Det borde jag räkna lite på. Eller borde man ställa upp ett par solpaneler i någon ljus glänta eller kanske ha begärt ett eluttag i skogen i samband med att man tecknade på vindkraftsarrendet? Batterierna är ändå ganska dyra så det blir väl nog att fortsätta med bensindrivet, det kändes nog mera kraftfullt (och ljudfullt) när man tog motorsågen efter att batteriet stängde av.

En annan sak som jag redan i affären ställde mig lite frågande till var gaspådragsspärren som var en knapp placerad på sidan istället för den normala spärren ovanpå handtaget. Visst, det kan vara en vanesak men med handskar på vintertid så kan det bli problematiskt att träffa rätt när man ska dra på gasen.

Nu ska jag väl inte dra så stora slutsatser efter en batteriladdnings användning men kan väl ändå påstå att till att röja och hugga lite flisvedslanor med inte alltför mycket kapande så passar nog sågen bra. Som byggsåg, i vedlidret och i trädgården passar den säkert också bra, den är ju luktfri och för mindre oväsen vilket säkert även passar i urbana miljöer. För att nu inte prata om ifall man har för vana att ta julgranen från grannens skogsskifte. Men i stockskogen föredrar jag nog motorsågen.

I pelarsalen.

Beståndet jag nu gallrar är en plantering jag själv var med och planterade i mitten av 70-talet. Plantskogsröjde gjorde jag 1980, om jag minns rätt, men i övrigt så har det inte gjorts så mycket sen dess. Det kunde nog ha gallrats för 10 år sen men lite dikningsprojekt och stormfällningar har lett till att jag ligger lite efter. Det ser man också av att där det är lite glesare så kommer det nu någon stock medan där stammarna står tätare mest blir massa- och flisved. På de tätare figurerna kommer jag nog att i första hand endast hugga upp körstråken samt plocka bort de mest undertryckta träden och kvistvargar för att efter något år återvända för att gallra ur bland huvudstammarna. Detta för att minska på risken för stormfällning och snöbrott. Sätter med en bild från en lite glesare figur just då arbetet inletts, ska om jag kommer ihåg försöka få till en ”efter” bild senare.

Att såga virke

Motorn på gamla Zetorn skar ihop men det var inte så lätt att få in den i verkstaden. Den hade skogslastaren på och skogsvagnen bakom. Men det går ju att köra en skogslastare genom att koppla slangarna till en annan traktor. Så jag lastade av vagnen och lyfte bort den och satte den bakom MF165.

Nu är emellertid verkstaden full av maskiner och vi måste åtminstone få bort tröskan för att få rum. Men då skall golvet i ladan först lagas …

Så nu sågar vi stockar för ladugolvet. De måste hämtas från upplagsplatsen och det gjorde vi med MF165 och vagnen. Med frontlastaren på ny Zetorn lyfte vi upp stockarna på vagnen. Visst gick det men långsamt och besvärligt. En skogslastare är en fin maskin – det märker man då man plötsligt blir utan. Sedan körde vi hem stockarna och kopplade på nytt nya Zetorns hydraulikuttag till lastaren på gamla Zetorn. Bra går det men det behövdes tre traktorer att sköta det som tidigare kunde ha gjorts med en.

De första stockarna gick bra att såga men sedan började svärdet på sågen dra uppåt. Det var troligen spåret på svärdet som blev slitet så att sågkedjan kunde svangas uppåt. Det är inte bra att såga alldeles i kanten på stocken utan man borde alltid ta ett tillräckligt djupt skär så att kedjan kan gå rakt. Det är inte så litet som svärdet steg uppåt. På bilden nedan ser man hur mycket felsågning det blev på en fem meters stock – över två centimeter.

Nu hade jag förstås inget reservsvärd. Det visade sej också att de Oregonsvärd jag hade i lager passade alla andra sågar utom Stihl. Det blir ingen Stihl för mej i framtiden heller – jag kan inte tåla firmor som med vett och vilja gör livet besvärligt för sina kunder. De skall ”binda” kunderna till sej men i mitt fall blev det så att de stötte bort mej grundligt. Sågarna må vara hur bra som helst men jag köper inget från sådana firmor (detsamma gäller Apple).

Nu måste jag bygga om fästet på sågkälken så det passar våra Jonsered och Husqvarna. Den gamla Stihl 044 som jag använder på Logosolen har fungerat bra utom att den är mycket tung att starta. Den gick inte att använda i skogen eftersom den är både klumpig och tung men det gör inget på Logosolen. Den får gå så länge den går men någon ny Stihl blir det inte.

Nu måste jag beställa nya svärd från Logosol men jag skall ha litet andra delar också så det går med samma paket. Själva Logosol har fungerat bra då vi lämnat bort allt onödigt såsom veven. Det går bättre att skuffa motorsågen framåt. Långa stockar är också besvärliga att såga. Man måste ha extra stöd under ändarna för att få någorlunda jämntjockt virke. Men tre till fyra meters stockar går bra utan stöd. Det är mycket behändigt att kunna såga just det virke man behöver precis då man behöver det.

Tre saker är viktiga då man sågar med Logosol: FILA, FILA och FILA … Ett oskarpt sågked betyder problem hela tiden.

Skogsföret som bäst.

Nu är det fint i skogen, några grader minus, sol och snöfritt i träden. Ni får hålla tillgodo med ytterligare ett skogsinlägg för det är skogsarbetet som gäller för tillfället tids nog blir det att skriva om annat. Jag börjar ha dikeslinjerna röjda men försöker tillika hinna med en nödvändig gallring av beståndet på mossen. Återstår ännu en knapp hektar så få se om jag hinner.

Det höll på att bli lite blött i veckan men nu har det frusit till igen så det bär för lassen. Tyvärr blev det lite halt i backarna när den smältande snön frös till is, isen blev så hård att kedjorna på framhjulen inte riktigt får grepp då vikten i traktorns framända inte är så stor med fulla lass. Därför blev det sent ikväll då jag blev tvungen att samla ihop en massa ris för att bygga risbädd för att få fäste i backarna i skogen, kanske skulle det inte varit så dumt med dubbarna i bakdäcken som Micke rekommenderade.

Jag körde ut det mesta i början av veckan då prognosen lovade varmt och tog också hem ett lass på onsdagen men då hade grusvägarna redan kastat snötäcket så virket blev nedsmutsat med slask och sand. Jag blev faktiskt tvungen att tvätta flisveden vid hemkomsten annars skulle nog flisningsentrepenören hamnat på en extra vässning av betten. Då det åter utlovades kallare väder så fortsatte jag avverkningen men tog bilen eftersom jag inte kunde köra ut eller köra hem virke så nu har jag åter virke liggandes i skogen. Så det blir att passa på att ta hem ett lass för dagen så länge föret håller.

17.3.2016 Inget före för att köra hem ved.

Maskinell avverkningshjälp.

Jag lovade i inlägget i samband med skattedeklarationen vid senaste månadsskifte återkomma till ett extra oplanerat projekt så det gör jag nu när vi ändå är inne på skogstemat. Det var nämligen så att skogsteknikern ringde och undrade om de skulle få köra ut virke som avverkats på ett närliggande skifte längs rån till mitt skogsskifte då de inte fick ut virket åt det hållet de hade planerat på grund av att det var för blött. Nu var det bara det att vägen i rån hade vuxit igen och det skulle ta mig någon dag att hugga upp tillräckligt brett för deras maskiner. Och det hade jag inte riktigt tid med då jag borde ta itu med skattedeklarationen.

Jag hade tillsammans med rågrannen tidigare under hösten planerat hugga upp rån för att ta itu med gallring av skiftet i fråga men då det blev möjligt att hugga på mossen så flyttade jag dit istället. Så rån var fortfarande igenvuxen och nu stod skotarn redo att köra ut virket. Nå det löste sig på så vis att de lovade att hugga upp rån om jag märkte ut vilka trän som skulle bort. Det var med kort varsel men jag hann precis märka upp rån innan skördaren kom. Samtidigt fick jag ta del av hur snabbt det går att avverka med maskin, visst hade jag sett på när Erik körde skördare men jag hade nästan glömt bort hur fort det faktiskt går. Det blev lite motigt att fortsätta med motorsågen för några dagar men nu då solen lyser och snön försvunnit ur träden så är det inte så illa med manuellt avverkande igen 🙂

Det är stora maskiner så rån blev lite bredare upphuggen än vad den skulle ha blivit om jag huggit upp den för mina maskiner. Nå nu är det i alla fall inget tvivel om att rån inte syns 🙂 Tyvärr hann inte spåren frysa till innan utkörningen med skotarn så det blev ställvis lite väl djupa spår, få se om det går att ta sig fram med traktorn i fortsättningen.

Tunga maskiner lämnar spår i skogen. — Tunga maskiner lämnar djupa spår i skogen.

Förhärdat härdat.

Grönsakssäsongen står för dörren men ännu hinner jag med ett skogsrelaterat inlägg 🙂 Precis som Nisse så har jag också röjt undan en del vindfällen och det vill bli en hel del filande då sand och grus har ”smutsat” ner virket så kedjan blir ovass.

Tänkte att en härdad kedja kanske skulle vara ett alternativ så jag prövade en men jag är nog inte riktigt nöjd. Dels är den ~3 gånger dyrare och så går den inte att vässa annat än med specialvässare (som jag inte har). Dessutom tyckte jag att den inte var speciellt vass som ny heller, det gick an de dagar då det var varmt men nu hade vi några morgnar då det varit kallt, så pass kallt att stammarna frusit, och då bet den väldigt dåligt. Och sågkedjorna skall vara vassa annars blir det bara ett ödslande med tid och bränsle. Så det är väl att fortsätta med filandet………..

De kalla nätterna har medfört att skogsvägarna frusit till och öppnats för trafik igen så idag har jag fått en dikeslinje i Malax fixad, blir det inte regn imorgon tror jag att jag åker dit igen och gallrar lite.

Soligt och fint väder men lite för varmt det blev att dricka en hel del för att hålla vätskebalansen i skick. — Soligt och fint väder men lite för varmt, det blev att dricka en hel del för att hålla vätskebalansen i skick.

Skogspartner 2

Lovade visst i mitt förra motorsågsinlägg att återkomma med lite utvärdering av nyförvärvet efter lite användning. Nu efter en månads användning och en 50-60 förbrukade bensinlitrar tycker jag att vi kommer riktigt bra sams Mr Stihl och jag. Upplever inte den som tung även om den är ca 100 gram tyngre än gamla Partnern. Den är också ca 5 cm längre men det gör kanske att man tycker att den känns välbalanserad och lätt att få dit man vill.

Tyckte inledningsvis att den förbrukade lite bensin men det berodde nog mest på att jag körde lite försiktigare under inkörningsperioden, nu när jag fått upp ångan töms nog tanken ganska snabbt. Jag har inte kollat om den rymmer mindre än tanken på min gamla såg.

Några trän fick jag lov att fälla innan jag fick in siktet ställt, den här har ju också något snett handtag så siktande görs enligt markeringen på kåpan istället för efter bygeln som på Partnern. Luftfiltret hålls längre rent och också i övrigt tycker jag att den fordrar mindre underhåll än min gamla såg. Vibrationerna upplevs också vara mindre förutom då när det fastnat någon gren eller annan träbit mellan motordelen och handtagselementet.

Det här låter ju lite för bra så här långt men visst hittar jag några nackdelar också varav den ena kanske kan räknas som en olyckshändelse.

Korkarna för bensin och olja är av någon sorts bajonettyp, snabba och enkla att öppna men nedsänkta vilket speciellt för oljekorkens del gör att det lätt faller spån och skit ner i behållaren vid påfyllning. Man slipper inte till att putsa rent innan påfyllning om man nu inte råkar ha tryckluft tillhanda förståss. Lyckas inte tillslutningen på första försöket kan det också vara lite petigt att få ”flänsarna” i rätt läge för att lyckas få korkarna på plats. Ställer mig också lite frågande till hur länge packningen (o-ringen) håller tätt, kanske borde man öppna korken under längre viloperioder så att ”spänsten” i gummit bibehålls. Nåå, nya o-ringar är väl ingen stor sak det heller bara man hittar såna som tål bensin och olja.

Efter några dagars användning råkade en torrkvist ramla ner vid fällningen av en tall och naturligtvis föll den på sågens kastskydd så att större delen av det gick i tusen bitar. Kvisten var väl inte speciellt stor men hög fallhöjd i kombination med att det var ganska kallt då på morgonen gjorde att kastskyddet i plast inte tålde smällen. Hur som helst ger det en tankeställare om hur viktigt det är med skyddshjälm på huvudet vid skogsarbetet. Jag fick för många år sen en dylik torrkvist i huvudet så att hjälmen trycktes ner till näsan så visst förstår man att kastskyddet kunde gå sönder.

När jag började min motorsågskarriär satsades det inte mycket på skyddsutrustningen utan det var nog vanliga halare, gummistövlar och stickamössa som gällde. Eventuellt användes hörselskydd om det blev längre pass med sågen. Efter att någon halare och stövel fått sig en och annan reva insåg man, även om det aldrig gick så djupt att skinnet skadades, att det där med skyddsutrustning kanske inte är så dumt i alla fall 🙂