väder – Sida 5 – Bondbloggen

Lätt vårsådd

Det känns ovant att skriva att vårsådden gick riktigt bra eftersom man är en gammal gnällspik. I alla fall så var det så torrt att varenda svacka gick att så utan problem. Det var dessutom så mört att man inte hade kunnat få en bättre såbädd hur man än hade bearbetat. Och vi sådde som vanligt direkt i åkern som den var efter skörden i höstas. Det var inte heller för torrt utan säden kom ner i fuktig jord överallt. Ingenting gick sönder utom en hydraulslang som varit dålig i många år redan och den kapade vi och satte ny snabbkoppling på mycket snabbt.

Det enda man kan klaga över är ifall det kommer för mycket regn. Det skall komma 10-15 mm på torsdag-fredag men det är bara bra med sprickanveetå så att utsädet gror jämnt. Vädret blir vad det blir men sådden gick bra i år. Till exempel svackan i Altjärri som det stod vatten i ännu på Mors dag (se föregående inlägg: Sicket elände) var nu riktigt torr:

Här fanns det en sjö ännu på Mors dag den 8 maj

Man kan inte påstå att fjolårets halm krånglade heller för det fanns just ingen halm från förra hösten. Och den halm som det fanns brast sönder mycket lätt. Huvudsakligen kan vi tacka kölden från november och december som bröt sönder vår styva lera riktigt grundligt. Vi hade ställt såmaskinen att gå djupare men den var lätt att dra i alla fall.

Det gick ungefär 100 liter motorbrännolja till hela vårsådden eftersom vi inte bearbetade jorden alls. På två dagar hade vi nästan allt i jorden och det var bara att tömma och göra ren maskinen. Man kan inte klaga på dyr vårsådd men så har vi problemet med handelsgödseln som blivit tre gånger dyrare än i fjol.

Med förra sommarens katastrofala väder i gott minne beslöt jag mej för att halvera gödselgivan. I fjol var sådden sen på grund av regnet och brodden drunknade i början på juni. Det som var kvar torkade bort i hettan. Inte en regndroppe under hela växtperioden förrän i slutet på augusti då det var för sent. Det är alldeles för riskabelt att släng ut svindyr gödsel på åkern – i fjol gick nästan allt till spillo. Höjningen av vetepriset är alldeles för liten i jämförelse med gödselns prisstegring.

Nu funderar jag på att köpa en centrifugalspridare och ifall det verkar bli någorlunda hyfsad växtlighet så kan man sprida ut litet extra gödsel. Jag har ingen vana av delad gödselgiva så få nu se hur det går. Man får också följa med vetepriserna även om det i vårt fall närmast gäller priserna nästa sommar. Först då kan vi sälja eftersom vi torkar först på våren då luften är riktigt torr. Och det hinner ändras en hel del innan dess. Det innebär stora risker.

Med direktsådd och solenergi så minskar odlingsutgifterna men gödselpriserna är nu det allra största problemet. Nu måste man hitta på nånting för att minska beroendet av Yara som fått glädjefnatt då konkurrensen från den ryska gödseln försvunnit och Yara i praktiken har monopol. Tills man hittar på någon annan lösning blir det troligen att helt enkelt att sänka gödselmängden radikalt. Det betyder mindre skördar men lönsamheten blir inte så mycket lägre för man spara på de höga gödselkostnaderna. I dagens läge är det dumt att bara se på hektarskörden. Se Optimal gödsling – för vem ? som fanns på Bondbloggen 2013.

Vi skulle behöva biogasanläggningar här i närheten så att vi skulle få avsättning för vallen, biogas för fordonen och biomassa som gödsel. Klövervall är mycket bra för våra styva lerjordar men lönsamheten är i alla fall usel om man inte får avsättning för vallen. Biogas kunde lösa flera problem tillika.

Fjolåret var riktigt katastrofalt men det här året började bra både i skogen och på åkern. Det gäller att glädja sej nu innan det kommer något bakslag.

I måndags måste jag stänga av pannan för flismatarens skruv har antagligen brustit. Det fanns ingen tid att se närmare på eländet men det har varit så varmt att vi alldeles utan värme har över +20 grader inomhus. Varmvatten värmer vi i en 500 liters boiler på natten mellan klockan ett och sex då elströmmen är som billigast. Sedan har vi varmvatten hela dagen.

Vårsådden gick ovanligt fort och nu då den är undan så kan man ta itu med pannan och sedan taket med solpanelerna. De behövs verkligen nu då elpriserna ibland gått upp över 50 cent per kWh.

Sicket elände

Då odlingsplanen skall göras upp så är den här våren mycket annorlunda än tidigare vårar. För första gången är fodervete i Finland dyrare än brödvete på MATIF-börsen i Paris. Det är länge sedan vetepriset varit över 400 euro per ton.

Problemet är att det inte finns mycket att sälja efter förra sommarens katastrofväder. Dessutom har handelsgödselns pris stigit ännu mera. Bränslepriserna stiger liksom elpriserna. Vi har inte höstsäd men den har gått ut på många åkrar.

Så det blir att fundera vad man skall så och om man skall så alls. Vi har gödseln hemma för i år och fjolårets vete gror 98-99 % men frågan är om man skall spara både gödsel och utsäde för år 2023 ? Priserna är bara på väg uppåt och om gödseln blir tre gånger dyrare på hösten så kan man köpa bara en tredjedel av den normala mängden. Kanske man borde spara en del av årets gödsel ?

Det kan låta bra att vetepriserna har stigit men hur länge håller de ? Det som jag sår nu kan jag sälja först om ett år eftersom jag torkar ned de sista procenterna först på våren. Och jag tänker garanterat inte bränna svindyr olja för att torka ned på hösten. Då skall vetepriserna vara minst dubbelt högre än de är nu.

Hur blir vädret den här sommaren ? En likadan sommar som i fjol skulle vara ren katastrof. Att satsa på att skörden blir normal är att ta risker så som vädret har sett ut. Vi har haft rätt sval vår men vissa förutspår att superhettan i Indien skall flytta norrut. Inget vet.

Nu borde man också besluta om man skall så in mera i vall för nästa år. Vallen ger inga inkomster men den kostar heller ingenting och med höga gödselpriser så måste man så en mindre areal. Diverse klantskallar ger rådet att plöja upp vallen och så vete nu då priserna är höga men man kan lika gärna spela på rulett. Med höga gödsel- och bränslepriser så är insatserna höga och riskerna stora.

Man kan hoppas att det kommer mera biogas så att vallen går åt till råvara. Då får man också en restprodukt som kan användas för gödsling. Men det är ännu i framtiden för det måste byggas upp ett nytt system för insamling, produktion och försäljning av biogas. Vall är mycket bra för våra styva lerjordar.

För ett vanligt företag kan det löna sej att ta risker. Om det går åt fanders så sätter man bara firman i konkurs och startar ett nytt företag men bonden blir av med allting och det är otroligt svårt att börja om på nytt då åkrarna och byggnaderna och maskinerna försvunnit. Det bara inte går.

Så jag fortsätter nog att vara försiktig. De tre viktigaste faktorerna då det gäller skörden är vädret, vädret och vädret. Visst måste man så för att det alls skall bli någon skörd och det är bra att använda litet gödsel också men några större satsningar lönar sej inte. Jag har i många år haft principen att använda en viss pengasumma för gödseln och om den blir dyrare så köper jag mindre. Jag struntar blankt i alla råd att man skall ha en viss mängd gödsel per hektar. Det finns ingen absolut gräns för hur litet man kan använda. Om man sätter mer gödsel så växer det bättre (ifall vädret det tillåter …) och sätter man mindre så blir skörden lägre (utom ifall vädret råkar vara mycket lämpligt).

I höst då man kan se hurudan skörden har blivit så kan man fundera på hur mycket gödsel man kan köpa för nästa år. Men redan nu måste vissa beslut fattas som gäller nästa års sådd. Tyvärr blir det i blindo. Skriva avtal ? Jo, det kan garantera ett visst pris men inte skördemängden och blir den som i fjol så är ett avtal ganska värdelöst.

Nästa skörd tänker jag torka gratis med de nya solpanelerna. Men jag kan inte påverka gödselpriserna. Det enda man kan göra är att så klöver så det finns åtminstone litet kväve i jorden för vetet. Men det är på tre års sikt. Bränslepriset har inte så stor inverkan på vår direktsådd eftersom vi bara kör över åkern en gång men om det kniper så kan vi odla rybs och köra traktorn på rybsolja.

Så jag sitter och hör på Peps Persson med Sicket elände . Den handlar om eländet med Hallandsåsen men passar bra till det nuvarande eländet. Och så svänger den bra. Det är ingen nedstämd låt utan precis tvärtom. På äkta skånska.

Våren har varit kall och går långsamt framåt. Men man vet aldrig om vädret plötsligt slår om. Litet regn – men inte för mycket, litet sol – men inte för mycket, litet värme – men alls inte för mycket så kanske det växer nånting i sommar och kanske man kan skörda nånting i höst och kanske priserna håller i sej till våren. Eller kanske det går precis tvärtom. Sådant är bondens liv. Det man INTE behöver är alla sorters dumskallar som kommer med råd och krav: Gör si och så …

Eller med Peps Perssons ord:

Aah, sicket rysligt elände !

Våren 2022 försenad

Det var ganska varmt förra veckan och man vågade inte köra på skogsvägarna på eftermiddagen. Men det gick bra på morgonen. Nu blir det åter kallare och vi har troligen fint skogsväder ännu i två veckor. I öppningarna i skogen finns det ännu mycket snö. Ofta går den över knäet då skaren brister.

Man ser tydligare att det finns en massa björkar då man fäller dem

Först nu kommer man fram med traktor i öppningarna där det lagt sig massor med snö. Då jag försökte köra här i början på mars så kom jag bara bort med nöd och näppe. Snön var så lös att hjulen (med kättingar) inte fick fäste och marken under är inte frusen.

Björkarna är mycket långa och 15 meters måttband räcker inte till. Men de har litet kvistar så man behöver mest bara kapa dem och det går fort. Jag radar dem med lastaren och det är bra att den går att fälla ihop så att man kan arbeta i den täta skogen.

Den nya lastaren kan svängas i tät skog. Om traktorn ryms så kan man använda lastaren. Ramen är annars bra men stödfötterna gör traktorn en halv meter bredare och det märks minsann i tät gallringsskog. Fötter som går snett ned hade varit smalare men jag vill ha de breda vikfötterna eftersom lastarbommen är 8,5 meter lång.

Det skall komma tio centimeter snö i natt men brorsan har kört ut virke så flitigt att det bara finns ett lass kvar i skogen. Säkert finns det litet virke ännu under snön som kommer fram senare då den smälter men knappast någon stor mängd. Det har varit sanka marker där vi huggit så man vågar inte lämna något virke ifall vägarna smälter. Nu är vi ute vid stabil väg som är fylld ordentligt med grus.

Det har varit så fint skogsväder att jag är alldeles slut för det har inte varit lediga dagar just alls i mars. Och man måste ju hugga och köra varje dag med så fint väder. Konditionen börjar vara på topp och så sover man så bra efter en dag i skogen. Då man stiger upp klockan fem så börjar dagarna redan vara litet för långa för den här gubben …

Glad för varje minusgrad

Det gamla året försvann med skattedeklarationen och nu så sågar jag björkar så fort jag hinner. Det är för mycket snö men annars är vädret fint. Jag vill inte alls att det skall bli vår och sommar än utan är glad för varje minusgrad så att traktorspåren skall hålla.

Den myckna snön har gjort att tjälen försvunnit på sina håll i skogen – det värmer nedifrån. Jag skulle köra upp nya spår men det gick inte alls bra. Snön var så lös att hjulen inte fick fäste ens med kättingar utan grävde sej ned. Och under snön fanns det vatten så det var med nöd och näppe jag kom bort.

Man tycker att de varma dagarna skulle ge blidsnö som fäster under hjulen men det är bara ytan på snön som är blid. I den täta skogen finns det inte så mycket snö men i öppningarna desto mer.

Förra gången vi var här så fanns det bara småskog men den har växt upp ordentligt och nu gäller det att få bort björkarna som sliter på granarnas toppar eftersom de växer mycket fortare. Björkarna är inte mera klena de heller utan ordentliga stockträd – fast björkstock vill ingen ha så det får bli props.

Man ser inte på bilden ovan hur mycket björk det finns men då man fäller dem så blir det ganska många. Tallarna syns inte heller men det finns en hel del av dem också på den här biten. Det passar bra för det är en stenbacke (ovan till höger).

Jag sågar med motorsåg och kapar till tre meters bitar. Om man lyckas fälla mot stickvägen så får jag bort björkar på 25 meters håll på bägge sidorna. Stora Farma lastaren har en räckvidd på över 8 meter och om man får tag i trädet så kan man dra det till stickvägen. Vi har vinsch på det andra lastaren men det är långsamt att arbeta med den så jag föredrar att dra dem med lastaren.

Vi har redan kört bort flera lass med björkar och det blir hur många lass som helst till om det bara håller skogsväder. Vi har flera områden med björkar som filar på granarna och alltså borde tas bort fort. Virket lär nog gå åt i år nu då importen från Ryssland minskar.

Det finns inte bara småskog på den här biten. Där finns också en hel del stora granar som går som svarvstock (toppdiameter över 30 cm). Det är bördiga jordar med god tillväxt. Naturlig förnyelse har inte varit något problem men man måste fälla de stora träden från norr i smala remsor så att det kommer in ljus men inte så mycket att det kommer gräs för det kväver granplantorna. Visst kommer det björk i gräset och sedan gran under björkarna men det tar lång tid.

Vissa björkar har granar alldeles tätt intill så att det är svårt att få bort björkarna. Ofta är kvistarna sammanflätade men det går att skuffa omkull den avsågade björken med lastaren. Nu är det så varmt att granen böjer sej men brister inte.

Det finns en del intressanta fenomen som då en gran växt ut ur roten på en tall och så har en annan gran gjort en sväng nedåt och runt och upp igen … Granen med snurribuss lät jag stå kvar – den var så intressant.

En gran med problem åt vilket håll den skall växa —

På vägen hem får jag nu njuta av fina solnedgångar nästan varenda kväll. Det har kommit bara någon centimeter snö och tiodygnsprognosen lovar fortsatt uppehåll och varma dagar men kalla nätter. Det är ljust länge nu. Jag kommer hem från skogen då jag inte mera ser siffrorna på måttbandet. Eller då jag blir alltför hungrig. Det går inte att äta förrän man far till skogen för då blir man så däst att man inte orkar göra nånting. Vägen är också så lång att jag inte ids köra hem mitt på dagen för att äta. Så det blir en sen middag – i dag klockan halv åtta.

Mars månad lär det nog bli skogsarbete hela tiden och kanske en bit in i april. Det är bra för nu går allt virke åt – också energiveden som snart är uppe i samma pris som propsen. Det kan bli en hel del förändringar men man vet ännu inte exakt hur. Skogen behöver i vilket fall som helst gallras så fort vi bara hinner.

Snövinter 2022

Det var första klass skogsväder i januari. Kölden kom före snön så det blev fin tjäle på mossarna som kan vara ganska besvärliga. Vi fällde och körde ut en hel del stora granar som väntat på ordentligt skogsväder i flera år. Fjolårsvintern var ju bedrövlig (varm).

Men sedan kom det snö. I slutet på januari vräkte det ned snö och blåsten skapade ordentliga drivor. I början på februari kom det ännu mera snö och snöhoparna sköt i höjden. Flera dagar gick till att köra bort snö från gårdsplanen och det blev svårt att komma fram i skogen då snön kom upp till framaxeln på traktorn.

Det värsta var att de varma dagarna i januari hade smält ned snön till is och det blev helt omöjligt att köra snö för alla fyra hjulen bara slirade fastän traktorn var på 6 ton. Ett tag hamnade jag i en vinkel vid husen och måste ha hjälp att komma bort. Jag har inga kedjor eller nabbar på stora Zetorn så den började gå sidlänges mot väggen. Vanliga år har jag inte haft sådana problem men med glansis under lös snö så var det hopplöst.

Runebergsdagen gällde det att först skotta sej ut ur huset

Runeberg firade vi med att köra snö – bara vi först fick upp en smal gång ut till vägen. Det går inte att köra med den stora traktorn fram till trappan så det blev att plocka fram snöskyffeln. Det hade kommit en driva framför ytterdörren också men jag lyckades skuffa upp den så mycket att jag kom ut.

Det har i alla fall varit bättre att köra snö i år eftersom marken var täckt med hård is. I fjol var det ett elände då skopan gick ned i marken som inte alls var frusen. I skogen har vi inte alls kört bort snö från vägarna utan bara kört upp breda spår. Det är bättre med snö för då blir vägarna jämnare. Men man skall akta sej att köra utanför spåren för då får man problem att komma fram i den djupa snön.

Det har varit lätt att arbeta i skogen förut men nu är det så mycket snö att man måste sparka bort den runt stammen innan man fäller och det tar ju mera tid. Sedan blir det bekymmer då träden faller ned i snön. För att kvista måste man lyfta upp trädet med lastaren. Det var också problem då ett par träd föll över utfallet och toppkvistarna fastnade i snön på andra sidan så det var svårt att dra trädet tillbaka.

Till råga på allt så var plötsligt ena bakhjulet på lilla Zetorn tomt. Troligen hade en kvist brutit loss ventilen. Nu var det bra att ha lastaren fäst vid bakaxeln på traktorn. Man kan lyfta upp ena bakhjulet med stödfoten och så är det bara att skruva loss hela hjulet. Med den andra traktorn körde vi ut hjulet till vägen och satte in det i Ducaton.

Det tog inte lång stund för Däck-Lindfors att sätta i ny innerslang. Till all tur var ytterringen i skick. Den såg ganska skruttig ut då den var ihopklämd utan luft men den var hel.

Visst går det att hugga ännu men det går långsammare än i januari på grund av snön. Få se hur vädret blir nu i februari. Det skall komma mera snö från och med i morgon men det blir också plusgrader så man vet inte om snömängden ökar eller minskar. Men jag misstänker att det perfekta skogsvädret är slut för i år.

Motoriserad vippare

Man kan förstås använda en vanlig vippare (fälljärn) då man fäller stora granar men det är lättare och säkrare att använda traktorns lastare. Det är inte så lätt om den är monterad på släpvagnen men om den är monterad på traktorn (på bakbryggan) riktigt stadigt så fungerar det bra.

Helst bör man backa mot trädstammen så att traktorn inte är i fällriktningen utan bakom trädet. Då är det ingen risk att trädet faller snett över motorhuven ifall man råkar såga av gångjärnet. Man bör för övrigt aldrig såga av gångjärnet då man fäller för då vet man inte åt vilket håll trädet faller. Frestelsen är stor att såga för mycket ifall man måste vippa trädet för hand. Traktorn är så stark att den kan bryta av ganska tjocka gångjärn – speciellt som man kan sätta lastarbommen högt uppe i trädet och få större kraft på det viset.

Man bör alltid beakta åt vilket håll trädet lutar, åt vilket håll kvistarna ligger och speciellt åt vilket håll det blåser. Blåsten har mycket stor styrka i toppen på en luden gran så man skall inte försöka fälla mot blåsten även om man har lastare. Sidledes mot blåsten går det men trädet förs lätt i blåstens riktning så det måste man kompensera då man sågar gångjärnet.

Förra vintern fick jag faktiskt ett träd över motorhuven men då använde jag inte lastaren för att fälla trädet som var en torr och delvis rutten gran. Jag hann inte ens såga av hälften förrän den föll. Troligen hade jag fått omkull den med lastaren utan att såga så rutten som den var. Man skall inte tro att trädet faller dit man vill utan sätta spänning åt rätt håll med lastaren.

Vi har nu sågat omkull några tiotals stora granar av vilka de flesta gett en svarvstock (58 dm och över 30 cm i toppändan). Vi fäller åt olika håll beroende på varifrån det blåser. Vi försöker få topparna på samma ställe så att inte så mycket småskog förstörs men det är svårt med ludna granar. Till all tur har det varit varmt så att småskogen inte bryts av utan viker åt sidan.

Vädret har varit finfint och blidan fick snön att sjunka ihop. Nu är det bråttom för det kan inte bli bättre utan bara sämre. Det är skönt att vara i skogen men halv fem börjar det bli mörkt och då är det bättre att komma hem än att riskera köra sönder nånting. Konditionen är redan bättre så man kanske klarar längre dagar så småningom.