väder – Sida 58 – Bondbloggen

Vårbruket fortskrider.

När redaktörerna här på Yle Österbotten utannonserade mitt deltagande i morgonsändningen i torsdags uppmanade de lyssnarna att kolla in bondbloggen för att följa med hur vårbruket framskrider. Så det är kanske dags att rapportera vad som skett under veckoslutet 🙂 Soligt väder och torrt har det varit. Den riktiga vårvärmen har jag dock ännu inte känt av så ännu behåller jag långkalsongerna på. Fredagen var ändå så pass varm att en ensam soldyrkare syntes utfläkt på sandstranden vid Paradisön på Vasklot, den värmen kände ändå inte jag av eftersom jag deltog i skogsfullmäktigemöte den dagen.

Avdunstningslock.

Eftersom jag har det mesta färdigt harvat och på så vis satt lock på åkern för att minska på vidare uttorkning så är det inte så bråttom med sådden. Kalle fick tack vare bra kommentarer svar på sin undran över Väderstads rekommendationer om bruk av torra lerjordar så jag har inte så mycket att tillägga. Den erfarenheten har jag i alla fall av lerjordar att det är tidpunkten för harvningen som är den viktiga, görs den vid rätt tidpunkt så är det inte så bråttom med sådden. Harvas det för sent kan det ändå vara skäl att, som Kalle funderade, så direkt efter harvningen och gärna välta efter sådden. Nu är mina leror kanske inte riktigt så styva som Kalles men är det torrt och tjälfritt som i år tycker jag att det är bäst att färdigställa åker för åker för sådd med en gång. Vilket i mitt fall brukar innebära två överfarter med harven genast efter varandra så att jorden inte hinner torka ut emellan körningarna. Eftersom den såmaskin jag lånar in i år placerar fröna på harvbotten så harvar jag till önskat sådjup. Harvningen jämnar ju också ut tiltorna och fältet så att avdunstningsytan minskar och får man till lämplig grynstruktur så minskas luftcirkulationen i ytlagret vilket också begränsar uttorkningen.

På lördagsmorgonen begav jag mig mot Kalles hemtrakter för att hämta kornutsädet. Fjolårets skörd blev inte av utsädeskvalitet och jag hade ändå tänkt byta sort så nu köpte jag in allt kornutsäde färdigt sorterat och betat. Sortvalet föll på Elmeri som borde passa mina åkrar, vi ser väl framåt hösten hur det blev. Passade på att kolla in bränsleförbrukningen på traktornyförvärvet på samma gång. Det gick åt 36L under den 106km långa färden. Kunde kanske ha minskat förbrukningen något med att hålla lägre varvtal?

Lugnt både på väg och åker på lördagsförmiddagen i dessa trakter. Det var nog mera aktivitet i mina hemtrakter.

Ingen dag utan överraskningar

Väl hemma började jag fundera över vart jag skulle placera lasset. Kanske det ändå var lika bra att placera kornutsädet, eller åtminstone en del av det, dit det hör hemma…….. alltså i jorden. Det visade sig att såmaskin var ledig så jag flyttade över breddäcken från Fiaten till New Holland och for efter maskin. Tänkte att jag hinner fylla maskin och göra vridproven klart innan jag tog kväll. Så här långt hade dagen löpt enligt planerna men sällan går det en hel dag utan överraskningar så inte heller denna dag. Konstaterade när jag kollade däckstrycket på såmaskin att en ring var tom och att den till på köpet inte gick att fylla eftersom ventilen var bruten. Det var ju inget vidare konstaterande eftersom det nu var lördagkväll och jag hade lovat återlämna maskin på måndag förmiddag. Tursamt nog har vi kontakter med folk inom däcksbranschen så en ny innerslang fick jag hem vid 22-tiden 🙂

Som vanligt så är det ju däcket längst in som är trasigt, blev en del skruvande........ — Som vanligt så är det ju däcket längst in som är trasigt så det blev en del skruvande i stället för lördagsmys i soffan…..

Kornsådd.

Inte för att nu kullkasta alla Kalles teorier om turordningen i vårbruket men jag började året spannmålssådd med sådd av korn istället för havre. Orsaken eller egentligen orsakerna till att jag började med kornet var att jag dels ännu inte fått gödseln till havren, kornet skulle sås där jag vårplöjt och så var ju vagnen färdigt lastad 🙂 Vi får väl se om den tidiga sådden av kornet var ett bra val eller inte, lite stöd i beslutsfattande gav ändå det att den första ladusvalan visade upp sig. Det är nog första gången som jag noterar att svalorna kommit i april. I och för sig sägs det ju att ”en svala gör ingen sommar” men ändå………..

Att förberedelserna inför sådden blev framskjutna till söndagsmorgonen medförde att det planerade firandet av yngsta dotterns 21-årsdag inte blev av för min del för när den övriga familjen for på födelsedagskaffe hade jag ännu 1,5ha kvar att så. Hon var inte värst ledsen för det för hon visste ju att jag liksom vid många andra tillfällen var med ”i andan om” (i tankarna). Att lämna en del av fältet osått tills jag får låna såmaskin nästa gång kom ju inte på fråga. De va ju det här om bönder och normala liv som Nisse skrev om, lite tröstande det här att man inte tycks vara ensam visavi prioriteringarna.

Eftersom Samen står i verkstaden i väntan på reservdelar testade jag att så med New Holland.

Dammet låg tätt över åkern i den lugna söndagskvällen, man får hoppas att fruarna i gårdarna har haft förstånd att spara fönstertvättningen tills vårbruket är över. — Dammet låg tätt över åkern i den lugna söndagskvällen. Man får hoppas att fruarna i gårdarna har haft förstånd att spara fönstertvättningen tills vårbruket är över.

Trots att ytjorden var torr så fanns det bra med fukt kvar på sådjupet även på det vårplöjda fältet. Kommer det därtill, som väderprognosen utlovat, lite snöslask till första maj så borde groningen lyckas bra. Vi bönder har ju inte så mycket annat än hoppet att ty oss till…….. hur utfallet blir ligger i andras händer …….. men gör man så gott man kan är man en bra bit på väg.

Harvningen….

….. kunde ha avslutats idag för nu återstår det endast 2,5ha av den planerade spannmålsarealen att förbereda för sådd. I stället för att harva färdigt valde jag ändå att tillbringa kvällen i ”verkstaden” och efter det läsa igenom handlingarna inför morgondagens skogsfullmäktigemöte, det är ju stora saker på gång på skogsfronten.

Vårplöjningen avslutade jag på påskdagen och därefter inleddes harvningen. Att tjälen gått tidigt och vädret varit torrt och soligt har lett till att fälten torkat snabbt och jämnt. Nätterna är dock fortfarande kalla, i morse var det mellan 5 och 6 minusgrader och vattnet i pölarna i diksbottnen var fruset. Så riktigt bråttom är det inte med sådden. För att förhindra att jorden torkar allt för mycket har jag nu harvat fältena färdigt för sådd med en gång i avsikt att ”lägga lock på jorden” och förhindra att det torkar på djupet. Kanske hinner också en del ogräs gro så att de kan förintas i samband med sådden. Det har varit riktigt roligt att ha så god tid på sig att man hunnit plocka sten och fixa till lite här och där. Normalt brukar det vara så bråttom att man inte riktigt ger sig tid till dylikt ”finlir”. Funderade om det är så här vårbruket går till för kollegorna nere i mellaneuropa?

Tidigt vårbruk

Så här tidigt har jag inte tidigare varit igång, nån gång har jag harvat lite i månadskiftet, men nu ser det ut som om man till och med kan avsluta harvningen inom april månad. Media har också dokumenterat den tidiga starten, igår skrev Vasabladet om vårbruket och grannen som börjar ha en hel del sått intervjuades. Idag var Yle Österbotten hit och jag avlade en kort lägesrapport så där lämpligt innan morgonandakten. Det är ju ett välsignat väder vi har just nu 🙂 Vi får se hur länge det håller i sig, långtidsrapporten för maj har nu justerats så det verkar bli normala temperaturer och förhållandevis torrt hela maj.

Vädret slog om

Det har varit riktigt kallt och rått med en elak blåst men i går slog vädret om och man fick faktiskt en känsla av att det är vår. Men före påsk tänker jag inte ge mej ut på åkern. Harven är heller inte riktigt användbar än.

Ifall nån stadsbo inte ser det så kan jag upplysa om att det inte räcker med att köra omkring med ramen utan det behövs harvtinnar också. Det är i alla fall klart med bytet av spetsar så nu gäller det bara att skruva tilbaka alla 44 S-tinnarna och den 50 år gamla harven är som ny. Fast bättre för jag tog bort de små hjulen och svetsade fast framhjulen från en skrotad Lada. De bär mycket bättre än de ynkliga skottkärrshjul som fanns ursprungligen.

För övrigt så byggs här flitigt. Vi satte upp takpanel i Ribackstuvun och så sågar jag virke. Från bitar med en liten svart fläck som inte går att sälja så får man massor av prima virke då man sågar själv. Problemet är bara hur vi skall orka bygga så många hus som vi har virke till …

Men snart kommer väl alla bönder att börja bete sej som lammen på Lottas video.

Våren får vänta

Här har varit svinkallt de senaste dagarna – mest på grund av blåsten. Men också nätterna har varit kalla med -5…-6 grader. Så det har inte känts som någon vårsåddspanik direkt. Vi har ännu ordentlig tjäle där det finns gräs eller ris. Men jag har i alla fall plockat fram harven för att byta spetsar – och det är inte en dag för tidigt:

Den gamla spetsen (utanpå) är så slutsliten att det inte finns nånting kvar av den. Med Rapiden som är en direktsåmaskin har jag inte haft så stort behov av att harva fram en såbädd men nu är spetsarna så slitna att man knappt får harven att ta i jorden.

Så det är bara att ta fram gassvetsen för inte får man bort nån mutter utan den. Det gäller att få muttern vitglödande och sedan med rörtången skruva bort den. Det går fint med den automatiska enhandsrörtången. Bäst är att rikta värmen mot muttern och låta skruven hållas kallare för då utvidgar sej muttern och lossnar fullständigt från den kallare (och mindre) skruven.

Här ser man hur rostflagorna flyger. Den blå lågan till höger är gassvetsen. Rost kan vara hur hård som helst men hetta klarar den inte. Därför gillar jag också maskiner utan gummi och lager och annat som man inte kan göra rödglödande.De här små muttrarna är loss på tio sekunder med gassvetsen. Sedan är det bara att skruva fast den nya spetsen. Och komma ihåg att sätta tinnen i vatten före det för annars börjar handskarna ryka. Den nya skruven skall dunkas in med stora smideshammaren förrän man drar till muttern slutgiltigt – annars lossnar den snabbt.

Förutom harven så sågar jag. Men det är så svinkallt även i solen att jag bara sågar en stund innan jag måste gå in i verkstaden. Det är förstås blåsten som är det besvärliga. Just nu sågar jag bräder ur en ganska stor granprops. Det är så mycket som ryms i bandsågen (35 cm) och går riktigt långsamt. Men jag vill ha snygga bräder för de skall hyvlas och sättas i taket där de gamla ruttnat på grund av att taket tidigare läckte. Så jag sågar ungefär 10 cm per minut. Bandet har en tendens att lyftas om man sågar fort men med den hastigheten får man en rak och snygg yta.

Här är det ungefär fem millimeter kvar innan stocken blir för bred så jag kör bandsågen på gränsen till vad den klarar. I allmänhet lönar det sej inte att såga så grovt virke men jag ville ha bräderna sågade i fiberns riktning och det kan jag ställa in på Logosolen genom att sätta de två stöden på olika höjd. Veven och stödhacken syns under stocken. Man kan ställa in med en noggrannhet på 3 mm (1/8″) och det räcker för det mesta.

Vanligen tar jag först bort bakarna med motorsåg men den ger en betydligt sämre yta. Märk väl att ein baka är en helt annan sak än en bakända. Ein baka (vid sågning) uttalas med kort a medan ein baak förstås har långt a och inte används vid sågning (för det mesta).

Det blir varmare men före påsk blir det knappast något åkerarbete. Det skall bli litet varmare men tiodygnsprognosen lovar värme först efter påsk. Det är alltid lite vanskligt med tidig sådd. Om vädret slår om och blir kallt så står brodden stilla i flera veckor – men ogräset växer. Men man vet inte om det börjar regna i slutet på april. Prognoser är i alla fall bara prognoser. Helst skulle jag i alla fall vänta med sådden till maj.

Sista lasset från Tallmosan

Titeln skulle fordra ett riktigt dramatiskt innehåll men det har bara duggat litet och varit de normala dramatiska problemen med att köra över stubbar och stenar mellan träden. Det räcker bra för en förmiddag och då man äntligen kommer hem så är man alldeles slut. Fast det beror mest på den eländiga gripen som dinglar fram och tillbaka. Då man skall precisionsplocka virke bland en massa kvistar så tar det på de andliga krafterna. Det är en sak att rada på ett lass från en hop och något helt annat att sortera fram olika sorters virke från en trasslig röra som det blir i slutet då de sista vedpinnarna skall plockas.

Ibland tröttnar man på lastaren och hoppar ned från traktorn och lastar på för hand. Men de större bitarna orkar man förstås inte med så det blir ett enda hoppande ner från och upp i traktorn. Det är för all del bra för lilla kulmagen och har hög gymfaktor. Jag läste nyss att 40 % numera har för mycket fläsk på magen – de skulle snabbt bli av med det i skogsarbete (men inte i en skogsmaskin). Välfärden blir vår död …

Det är första gången som jag hunnit få ut allt virke ur skogen i tid. Det krångliga vädret i mars gjorde att man inte vågade fälla så mycket även om vägarna sist och slutligen hållit bra. Och håller ännu så länge det är minusgrader på nätterna.. Vi har god tjäle utom där solen gassar mot skogsbrynet.

Jag märkte att Bengt lagt ned trummorna i skogsdikena så nu har vi rena autostradan bredvid det rensade utfallet:

Inte illa. Här kom man inte alls fram för två år sedan. Nu kommer vi också åt två skogsbitar som förut varit bakom diken och de skall gallras så snabbt som möjligt. Här hade jag i fjol radat ett halvt lass virke i diket för att komma över och det var ändå litet spännande varje gång.

Visst finns det ännu massor av ved kvar i skogen men vi har alldeles tillräckligt med flisved för nästa vinter och det är inte så lönsamt att köra omkring och plocka ihop energived till salu. Det gick an där det fanns en mängd torra granar på ett ställe men det är krångligt att köra runt hela skogen och plocka ett träd här och ett där. Så nu förklarar jag skogsarbetet avslutat för den här vintern. Det skall ännu köras hem litet virke som vi sågar åt oss själva men det får vänta.

Nu skall verkstaden städas och vårbrukets maskiner sättas i skick. Det är ingen liten sak (städandet alltså). Jag städar varje år men ändå är det fullt med kramaas på verkstadsgolvet. Man undrar vem som råddar så förskräckligt …

Överdrivet varmt har vi inte men det var precis vad jag väntade mej då mars var så varmt. Medeltalet skall bli detsamma så det blir ett kallt april och kanske maj. Vilket inte är så bra. Hellre kallt på vintern och sedan varmt då man fått sådden undan.

Förutom vanligt oljebyte i traktorerna så skall harvtinnarna på den gamla Kongskilde fjäderharven bytas. De är väl över 40 år gamla och helt slutslitna (vända en gång). Men man måste byta alla för det går inte att ha en del som är fem centimeter längre än de andra. Nya harvtinnar (spetsar) finns redan hemma men muttrarna skall tas upp och det kan bli svetsarbete för de är ganska fastrostade. Men om man gör dem rödglödande med gassvetsen så kommer de nog bort. Det är fördelen med enkla maskiner att man inte behöver vara rädd för att bränna sönder slangar och ledningar.

Före påsk tänker jag inte börja med vårbruket men det är bäst att ha allting i skick. Ifall det inte kommer regn så kan åkrarna torka ut fort nu då det inte finns någon snö alls.

Krångelvecka

I det stora hela går det bra men det har varit småkrångel hela veckan. Tisdag morgon började med att pannan hade slocknat och då jag dragit på mej filttossorna och fårskinnspälsen utanpå pyjamasen för att titta på eländet så märkte jag snart att flisskruven hade gått av. Nå, det var bara att stänga strömmen och börja söka fram telefonnumret till fabriken. Jag hade annars också tänkt bygga om flismataren eftersom flisen kippas bredvid matarbottnen så jag får skyffla allting för hand.

Det gick bra att beställa och så tänkte jag skaff ny kniv också. Runt röret finns nämligen en rund kniv som skall skära av för stora flisbitar som inte ryms i röret. Problemet är bara att jag i vintras fick en harvtinne i skruven. Den var avsedd att röra om så flisen inte bildade valv och var ordentligt fastsvetsad. Men flis är oväntat hård att hantera fastän den verkar lätt och lös. Så tinnen hade brutits loss och hamnat mellan skruven och kniven. Det är bra stål i kniven men ännu bättre i harvtinnen så kättingen brast och jag fick ta till slägga och järnstavur innan jag fick bort harvtinnen. Och kniven var sej inte lik efter det. Troligen fick sej skruven en knäck då också.

Flismatning är tuffa grejor. Motorn är liten men utväxlingen stor så krafterna blir enorma. Det gick en tid men nu hade skruven brustit. Axeln är bara ett rör så överdrivet stark är den inte. Men jag var glad att det inte var -25 grader utan bara nån minusgrad.

Problemet var att Matkahuolto har stängt sin punkt i Lappträsk så jag sa att de skulle skicka med Schenker. Men då skruven inte kommit på två dagar och det började bli kallt i huset trots att vi har kvar vedhäll och kakelugnar så orkade jag inte vänta mer utan svetsade ihop skruven. Det var lätt. Man tar bara ett rör som är litet tjockare än skruvens inre diameter, kapar av det till 20 cm och skär upp det på längden. Sedan kan man pressa ihop det i skruvstädet så det passar precis innanför röret på skruven. Fördelen med att använda ett uppskuret rör är att det spänner precis emot väggarna på det yttre röret. Och så svetsar man.

Tur att jag inte väntade på den nya skruven. Det har inte hörts nånting än och vete fåglarna om man får den ens nästa vecka. Förr gick man bara och pratade med busschauffören då man ville skicka nånting och betalade en ganska måttlig summa. Nu är systemet så invecklat och trögt att just ingenting kan skickas. I fjol hade slöfockarna på transportfirman helt enkelt lämnat ett paket att ligga utan att meddela nån om det. Så jag måste börja luska reda på var det fanns via fabriken. Nog fasen var det bättre förr …

Annars så kör jag ut vindfällen på morgnarna då det är fruset och sågar stockar på eftermiddagarna. Och så har växthussäsongen börjat och det behövs litet installationer. På kvällarna får jag måla takpanel åt unga husbondefolket – ifall jag inte slocknar förstås. Det händer sej. Ibland då jag skall skriva i bloggen så somnar jag över tangentbordet efter en dag i skogen. Och då är det bäst att gå och lägga sej.

Nästan alla vindfällen är ruttna. Friska träd blåser sällan omkull utom i riktigt hårda stormar. Det går en massa tid att plocka bort eländet och det blir bara flisved av det. En sådan här syn förbättrar inte direkt humöret:

Och då man måste köra traktorn upp i en stenbacke för att få bort skräpet så börjar man fundera på att avsluta skogsarbetet. Men de större träden måste bort så att granbarkborrarna inte förökar sej alldeles för mycket.

Man ser inte på bilden hur trångt det var att backa bort med fullt lass. Utan styrbar vagn hade jag varit tvungen att såga ned en massa träd för framåt kom jag inte alls. Innan jag kom bort hade det blivit eftermiddag och då var jag både hungrig och trött. Men nu är det mesta av vindfällena borttagna. Det finns förstås hur mycket ved som helst kvar men flisvedshopen börjar vara ganska stor så det blir snart sågande och byggande – och förstås reparation av vårbrukets maskiner.

Föret har annars varit hyfsat fastän det har varit nervöst med vädret. Vägarna har nämligen torkat upp och går att köra på. I skogen är det fruset under ris och gräs. Sist och slutligen blev den här skogsvintern inte så illa trots allt. Kallt kommer det att vara ännu i april men bättre det än att maj månad blir kall. Fast det vet man ännu inte.