väder – Sida 63 – Bondbloggen

Tom åker.

Nu töms åkrarna på skörden!

Det är inte enbart spannmålsåkrarna som töms i rask takt i det varma och soliga vädret, också grönsakerna utvecklas snabbt och blir skördemogna i förtid på gott och ont. Det goda är ju att få skörda i fina förhållanden men att en del mognar för tidigt har ju sina sidor. Det vill till att ta vara på produkterna innan de övermognar och sen vill det ju bli lite trångt på marknaden också med låga priser som följd. Speciellt svårt är det för produkter med begränsad lagerhållbarhet.

Vi har i dagarna skördat av den sista blomkålsomgången för säsongen, en omgång som planerats att skördas i månadskiftet september-oktober. Det återstår enbart lite ströexemplar.

Hur har det nu gått så här?

Blomkålens odlingsplanering är extra knepig i och med att det fordras en kall period för att den generativa (blombildnings-) fasen ska induceras (påbörjas). För de tidiga planteringarna brukar induceringen ske för tidigt då det oftast infaller någon kall period just efter planteringen. Då har plantorna ännu inte bildat tillräckligt med bladmassa för att blomkålen skall ge en ordentlig skörd och blomkålarna blir små, så kallade ”knappar”. Vad gäller de sena planteringarna brukar förhållandet vara omvänt, om vi har långvarig värme, då bildas det mest blad och skörden låter vänta på sig. Skörden kan i och för sig bli riklig om gödslingen varit tillräcklig men ibland har det dragit ut till november innan de blivit skördeklara och det har till och med hänt att vintern hunnit före. Några år har vi med stelfrusna fingrar skördat den sista blomkålen i snöslask kring lillajul men nu i höst ( om man nu ska kalla årets september för höstmånad? ) skördar vi de sista i t-skjorta och 20-gradig värme. Tydligen var det tillräckligt kallt i medlet av juli för att inducering skulle ske, en inducering som normalt brukar inträffa först i augusti.

Endast ströexemplar återstår av den sista omgången blomkål till höger om körspåret. Likadant är det med den nästsista broccolin till vänster.

Fredag kväll är värst

Förr tyckte man att fredag kväll var fin för då kunde man åka hem och börja med jordbruket (då jag jobbade i Otnäs). Nu är det den allra värsta tiden. Då går nämligen allting sönder enligt lagen om alltings jäklighet och man måste vänta till måndagen innan man får reservdelar. Så gick det också i går då orbitrolen gick sönder på tröskan. Så där står den igen fastän vädret är bästa tänkbara.

Orbitrolen är en hydraulisk styrventil som styr hjulen vid hydrostatisk styrning. Det är alltså inte frågan om en hjälpcylinder som gör styrningen lättare som vid servostyrning utan om orbitrolen går sönder så styr man ingenting alls. Därför används den inte heller i bilar.

Förstås funderade jag först om man skulle skruva sönder orbitrolen och se hur den ser ut men en titt i biblioteket – alltså Internet – avslöjade att det inte är någon enkel ventil. Om man skruvar ihop orbitrolen fel så kan hydraulkraften går i ratten och den är stark så man kan få en bruten arm …

Sedan tänkte jag att man kan ju styra med en enkel riktningsventil även om det inte är så bekvämt. Problemet är bara att inom hydrauliken finns det tiotals olika kopplingar och alla kan man inte ha i lager. Det lyckades nästan – jag hade tre slangar och två kopplingar som passade. Tyvärr saknades det en slang och två kopplingar. Med 100 bars hydraultryck så använder man inte trädgårdsslang och slangklämmare. Här klarade sej silvertejp och ståltråd inte.

Så nu sitter jag och väntar. På måndagen beställs ny orbitrol som kommer på tisdag. Tre förlorade dagar och så börjar det regna på torsdag ! På tre dagar skulle vi ha fått in allt.

Så fredagskvällar är nånting jag inte alls tycker om. Ju närmare fredag kväll man kommer desto nervösare blir man: Vad skall nu gå sönder ?

Hösttecken.

I morse kändes det tydligt att det är höst i luften. När jag gick ut till arbetet vid 6-tiden var det ändå +3°C på husväggen men trots det kunde jag notera rimfrost på ängen vid vägen. Ett par nätter under senaste veckoslut tangerade termometern på väggen motsvarande värde men då noterade jag rimfrost endast i något enstaka dike.

Jag har ju en del frostömma grödor att ta hand om ifall det blir frost så de nätter när det är kyligt sover man oftast med ett öga på termometern. Väderstation ute på åkern alarmerar när det närmar sig +1°C och har man inte täckt in med väv kvällen innan blir det att skynda ut och göra det oberoende hur varmt och skönt det är under täcket i sängen. Om man vill ha sina odlingar kvar vill säga. Många gånger kan det endast vara någon enstaka kall natt tidigt på hösten med en lång efterföljande varm period och då harmar det ju om man låtit grödorna frysa bort.

Hösten börjar göra sig påmind, rimfrost på ängen i morse.

Än så länge har jag inte behövt täcka in odlingarna, det är endast på åkrar med gammal isolerande förna som rimfrost noterats så här långt. På åkrar med öppen jord har det under soliga dagar magasinerats så pass mycket energi att de klarar nattkylan något bättre.

Vad är då alternativen om man vill skydda sina grödor? Att täcka in med täckväv (fiberduk) nämnde jag här i inledningen och den metoden föredrar jag att använda på hösten då frostskyddsbevattning gör åkrarna blöta, en blöta som inte torkar lika bra som på våren. Sommarvärmen har magasinerats i jorden och förhindrar man att den smiter iväg med att täcka över så klarar man oftast en 3-4 minusgrader. På våren då jorden är kall och det även kan finnas tjäle kvar är frostskyddsbevattning eller kanske helst en kombination av bevattning och täckning det som fungerar bäst. Sen har jag sett att man i amerikanska plantskolor sprutat ut nån form av skum som frostskydd men det har jag ingen erfarenhet av.

En arkivbild från fjolårets första täckning 8 augusti.

Objudna matgäster.

Ett annat hösttecken är att de fyrfota klövdjuren börjar söka sig ut på åkrarna. Noterade i morse de första skadorna på skördemogna grödor. Det blir väl till att rigga upp elstängslet för att hålla de objudna gästerna borta från åkern.

Älgarna har med åren lärt sig att det inte lönar sig att endast beta av bladverket utan numera åter dom endast broccoliknopparna. — Älgarna har med åren lärt sig att det inte lönar sig att endast beta av bladverket utan numera äter dom enbart broccoliknopparna.

Lite märkligt är det ändå tycker jag att det är odlaren som hamnar att montera stängsel, borde det inte vara djurägaren som ingärdar sina djur? Till all lycka har jag ändå fått låna utrustning från jaktvårdsdistriktet och den lokala jaktklubben har lovat hjälpa till med stängselmonteringen om jag så önskar. För övrigt verkar det som om älgstammen är något mindre nu, tillsvidare är det endast en ko med kalv som sökt sig ut i broccoliåkern. Vissa höstar har det kunnat vara tiotalet älgar på åkern och då betar dom nog av eller trampar ner hela åkern på några nätter.

Energisnål nedkylning.

Genom skörd tidigt på morgonen efter en kall natt kan man spara en hel del energi emedan grönsakerna är färdigt nedkylda. I morse var man ändå glad när solen steg över trädtopparna och började värma upp de frusna händerna, det ”pirrar” ännu i kväll i fingrarna efter den kylslagna inledningen på dagen. Det är ändå ett övergående fenomen, efter några kalla morgnar brukar ”termostatet” anpassa sig och det känns inte så kallt längre 🙂

Löklossning

Det soliga och varma vädret har nu lett till att löken börjat avmogna. Prognoserna för nästa vecka utlovar också fortsatt fint väder så jag körde loss lite lök som avslutning på lördagskvällen. Testar att sätta in en video direkt från telefon på lossningen.

Skördeutsikterna.

Bondbloggskollegan Kalle ondgjorde sig över skördeprognoserna i sitt inlägg och under dagens Lördax-sändning eller kanske inte prognoserna i sig utan det som utlovas trots att man vet vilken skör tråd allt hänger på. Det var likadant när jag blev uppringd av radion för en tid sen för att ge min syn på skördeläget. Försökte påtala att man inte skall ropa ”hej innan man hoppat över bäcken”.

Tyvärr så leder också överoptimistiska skördeprognoser till att priset på produkterna faller -handeln vill ju också ha sin andel av den goda skörden- och de tror oftast mera på media än på den enskilda bonden. Men visst kan man gotta sig åt fina utsikter trots att det ändå är slutresultatet -den bärgade skörden- som räknas. Eller egentligen inte ens det ty köparen av skörden kan ju gå i konkurs och då blir bonden oftast utan ersättning efter att advokater, staten och banker tagit sitt. Sånt har jag också erfarenheter av 🙁

Är det trots allt som någon sjunger att ”det är lika bra att sluta drömma det går åt helvete i alla fall……”? Njaa, kanske ändå inte alltid, för att orka med arbetet måste man ju ändå se positivt på utsikterna och tro och hoppas på det bästa. Böndernas tro på framtiden är ibland minst lika stor som prästens tro på högre makter. Det var annars en intressant parallell det där med att väderprognosen alltid skulle utlova vackert väder för att hålla humöret uppe 🙂 Egentligen så vill vi bönder inte ens alltid ha vackert väder ty våra grödor behöver ju lite väta emellanåt för att växa och må bra.

Jag skrev för en tid sen en midsommartida rapport och då såg åtminstone skördeutsikterna för kornet allt annat än bra ut, skorpa efter åskregn i kombination med svagt utsäde hade gett verkligt gles växt, där det var som värst skulle jag kunnat lägga mig ned utan att lägga mig på sädesstråna. I det här fallet har det åtminstone gått åt det bättre hållet, en något sval juli månad bidrog till att växten ”buskat till sig” och trots att det fortfarande är glesare än normalt så ser det ändå inte så pjåkigt ut.

Det är nästan så att man ångrar sig att man inte satsade på lite svampsjukdomsbekämping i alla fall. Då när det skulle ha varit aktuellt drog jag slutsatsen att det inte lönar sig att satsa mer pengar på det här kornet. Nu ser axen hyffsade ut så kanske det ändå skulle ha varit mödan värt?

Blir intressant att se vad slags skörd det sist och slutligen blir. Om det nu blir något alls, det här gick ju i ax då grannens spannmål började ljusna upp och mogna, åskregn, nattfrost……. ja farorna är många som sagt. Har en kollega som fick sina grönsaksodlingar förstörda av hagel kring midsommar med hundratalstusen euros förlust som följd, hagelskuren ledde också till att han blev tvungen att permittera ett tjugotal anställda eftersom det inte fanns något att skörda. Så visst kan otjänligt väder ställa till det.

För att återgå till skördeutsikterna så ser det i alla fall riktigt bra ut vad gäller mina palsternackor. Så här fina palsternackor har jag nog inte haft tidigare den här tiden på året.

Kanske kommer de att ge lite klirr i kassan om de nu fås skördade och sålda. Lite förskott fick jag i alla fall i samband med att jag rensade bort lite svårbekämpade baldersbrån här om kvällen….. hittade en slant i åkern…….. kanske ett gott omen?

Tröskandet närmar sej – det börjar regna

Bäst som det regnar så kommer det en skur. Sommaren har varit torr men nu då det skall tröskas så börjar det förstås regna. Vi har bara sent vete så det är ingen brådska än men snart kan det sluta med regnandet. Även om jag har en massa verkstadsarbete och annat inomhusarbete så är det ändå krångligt då traktorhjulen blir leriga så fort man kör ut. En massa extra städande hela tiden.

Och så har vi åska varje dag. Det har inte varit riktigt hård åska just här men man hör att det bullrar härifrån och därifrån. Jag springer och drar ur stöpslarna och tio minuter senare skall allting startas upp på nytt igen. Till slut blir man så trött på springet att man tycker att det som går sönder får gå sönder.

Kvällarna blir mörka och jag använde för första gången lamporna på traktorn då jag hämtade flisved en kväll. Vi har torkat ner ca. 90 kubik men det räcker inte så vi måste flisa litet till. Arbetena räcker till fastän en del tror att man bara behöver sätta en vecka i maj på att så och en vecka på hösten att tröska (he-he). Torken borde lappas ihop litet för den börjar snart bli 40 år gammal och plasten spricker. Fast jag är imponerad över att den hållit så länge för det är vanlig byggplast – inte växthusplast (utom under takfönstren). Verkstaden måste städas så jag får in tröskan och det är en större sak. Det är otroligt så det samlas allt möjligt på verkstadsgolvet. Men det är förstås så att det skulle minsann hållas snyggt bara man inte skulle jobba med så många olika projekt.

Idag åkte vår första Volvo iväg (till en granne som har likadan). Det var en 240 kombi med bensinmotor som var grymt dyr i drift. Den var också stor och kändes litet som ett slagskepp men den bättre hälften älskade den efter att ha kört Lada i 25 år. Vi har ännu tre Lada 1200 kvar men två av dem anträder den sista resan i slutet på månaden då ungdomsföreningen samlar in skrot för att betala takreparationerna på lokalen. Den sista Ladan håller jag kvar av ren nostalgi. Jag har kört Lada sedan de började säljas i Finland och tycker att de var riktigt bra. Det var enkla bilar och man kunde snabbt reparera allting, reservdelarna var billiga och ingen var det minsta intresserad av att stjäla en rostig Lada :-).

En Lada var ju en Fiat och jag kör nu med min tredje Fiat Ducato paketbil. Den har en fin körställning och är ganska stor – men går för personbilspris på Viking Line. Med litet ombyggnad – speciellt på elsidan – så är den helt användbar. En del är överflyttat från förra Ducaton och en del nyplanerat. Ledlampor och uttag saknas i lastutrymmet så det skall jag sätta in.

Nu skall den ”nya” tröskan som börjar ha 30 år på nacken plockas in i verkstaden. Den har inga större fel men jag är orolig över att belastningen från det våta tröskandet förra hösten skall ha ställt till med något som inte ännu syns. Man kör nån hektar och så smäller det … Bondens liv är ibland ganska spännande då man sitter i tröskan och försöker urskilja eventuella missljud i bullret så man kan stanna innan det smäller.