…..att hålla på och täcka in de frostömma grödorna varje kväll? Förr eller senare tar frosten det ändå men man stretar på med de våta dukarna mest varje kväll i ett hopplöst försök att förlänga växtsäsongen. Borde man inte förstå att vi lever i Finland och när vi nått slutet av september så är det lika bra att ge upp? Men trots allt så går man och hoppas att de kalla nätter som nu utlovats blir några enstaka och att ”sommarvädret” återvänder och att växterna tackar en med att ge ytterligare någon kg skörd.
I höst har vi ändå klarat oss ganska bra, vi hade för ett par veckor sen några nätter då nollsträcket tangerades men annars så har vi sluppit nattfrost sen den 14 maj. Senaste natt eller egentligen först mot morgonsidan blev det dock ordentligt kallt och inkommande blir kanske ännu kallare eller åtminstone ser det ut att bli kallt under en längre tid än senaste natt. Vi har nu inte kvar några stora arealer som vi täcker längre, lite sallat, persilja, stjälkselleri och lite pumpor som vi ännu inte hunnit ta in i lagret. Kommer nattfrosterna tidigare på hösten kan det bli större arealer att täcka.
Följande bilder för illustrera nyttan med att täcka in för natten.
-3.7°C visar mätaren ovan markytan vid 8-tiden på morgonen.Under väven är det ändå fortfarande på plussidan 🙂
Sommaren tog senaste veckoslut lika abrupt slut som den började i medlet av maj. Ett temperaturfall på närmare 15 grader i kombination med lite blåst och regnskurar känns minsann av ute på åkrarna. Men som det sägs ”så finns det inget dåligt väder bara dåliga kläder”, så långkalsongerna tog jag på redan när meteorologen meddelade att det nu blir betydligt kallare väder att vänta. Jag vill ju inte riskera att bli kall och förkyld nu i skördetider för att ligga sjuk det har jag inte tid med. ”Stickamösson” tog jag också på för håller man bara huvudet varmt så är mycket vunnet eftersom stor del av kroppsvärmen går ut den vägen. Minns reaktionen jag fick för något år sen då några flickor från trädgårdsskolan var här för att delta i skörden och jag förklarade för dem vikten av bärandet av ordentlig huvudbonad. Kanske missförstod dom mig då jag förklarade att man kan gott ha baken bar bara man har mössa på huvudet 🙂
Numera använder jag endast de hitech-underkläder som utvecklats för sportsliga aktiviteter då de håller en varm även om man blir svettig eller våt. Och det är faktiskt mitt intresse för långloppsskidåkning som gjorde att jag kom i kontakt med dem. Kanske är dom lite dyrare men hållbarheten tycker jag att är bra så i längden har det inte så stor betydelse. Att man har varmt och skönt är huvudsaken.
I år blev kortkalsongsäsongen ovanligt lång då den nämnda värmeböljan i maj möjliggjorde byte till kortkalsonger. Normalt brukar det ske först till midsommar och kring skolstarten i augusti brukar säsongen vara över. Annars så verkar långkalsonganvändningen inte heller vara så värst allmän numera, i alla fall så tolkar jag reaktionen jag fick av en telefonförsäljare på så vis. Jag blev nämligen för något år sen uppringd av en finskspråkig ung dam (tror jag) som önskade erbjuda mig förmånliga underkläder. Jag var nu inte så värst intresserad så jag försökte bli kvitt henne med att förklara att viktiga affärer önskar jag göra på mitt modersmål alltså på svenska, oftast brukar dom tacka för sig på så vis. Denna sade sig dock vara villig att göra ett försök att förklara erbjudandena på svenska och hon gjorde det så pass bra att jag inte kunde ”slå luren i örat” på henne. Hon räknade upp en massa typer av kalsonger som jag inte ens hört namnet på tidigare och frågade vilken typ jag föredrog. Eftersom jag mestadels använder långkalsonger frågade jag om dom inte har några långkalsonger. Det blev tyst en lång stund i andra ändan, tyckte mig till och med höra en svag suck, varefter hon sade ”nej, det har vi tyvärr inte”. ”Då kan det inte bli någon affär för det är såna jag använder”, svarade jag.
I övrigt så har jag inte heller ännu slagit på cirkulationspumpen i bostaden. Inte för att jag försöker spara på värmekostnaderna, jag eldar ju relativt förmånligt med flis, utan för att minska den kylslagna känslan utomhus så lönar det sig att vänja kroppen med att hålla svalt inne. Brukar nöja mig med en 18-19 grader men nu har nog temperaturen sjunkit något under den nivån och jag har fått höra av flickorna i hushållet att det börjar bli lite kallt så kanske får jag lov att slå på pumpen så småningom 🙂
Man har alla sorters bekymmer men ett som kan verka underligt är att kvickroten växer för dåligt. Men allting har sin förklaring och just nu håller jag på att spruta mot kvickrot och eftersom medlet verkar genom bladen så borde kvickroten vara frodig och växa så det knakar. Och det gör den inte efter den torra sommaren. Nåja, visst har glyfosatet verkat – åtminstone bättre än i fjol då det inte hade nån inverkan alls.
Så här såg åkern ut vid tröskandet. Det är här som jag hade grödgödslingsvall som aldrig blev ordentligt sprutad mot kvickrot på grund av vädret.
Ganska hemskt eller hur. Men sedan körde jag en stadig blandning glyfosat efter tröskandet och nu är åkern ganska brun.
Det är samma ställe men ur en annan vinkel. De fläckar som ännu hade litet grönt körde jag en gång till med glyfosat. I det stora hela borde sprutandet ha lyckats i år. Det var ganska varmt och vindstilla så allt var bra – utom att kvickroten växte för dåligt.
Vall kommer jag knappast att anlägga mer för den gav en massa problem med ogräs och förfruktsinverkan var diskutabel. Sedan är det fråga om jag skall plöja eller köra med tallriksharv. I fjol hade plöjandet absolut varit fördelaktigt men jag tror jag kör med tallriksharv i alla fall. Det sparar en massa tid och pengar. Med dagens priser skall man absolut inte försöka få stora hektarskördar utan sikta på så små utgifter som möjligt. Det är ju dumt att odla överskott – det bara sänker priserna.
Men tröskeländet börjar var för dåligt. Att skruva med den i en månad då normalt tröskande går på en liten vecka är för mycket. Det är i alla fall en stor utgift och hur kan man vara säker på att en annan tröska håller bättre ?
Nu börjar den här växtperioden vara slut. I fjol var det för vått och i år var det för torrt. Värst var vintern utan tjäle. Om det blir vanligt med sådana vintrar så kanske man måste börja plöja igen för det ger säkrare såbädd. Men det tar nog emot att gå tillbaka …
Det är inte enbart spannmålsåkrarna som töms i rask takt i det varma och soliga vädret, också grönsakerna utvecklas snabbt och blir skördemogna i förtid på gott och ont. Det goda är ju att få skörda i fina förhållanden men att en del mognar för tidigt har ju sina sidor. Det vill till att ta vara på produkterna innan de övermognar och sen vill det ju bli lite trångt på marknaden också med låga priser som följd. Speciellt svårt är det för produkter med begränsad lagerhållbarhet.
Vi har i dagarna skördat av den sista blomkålsomgången för säsongen, en omgång som planerats att skördas i månadskiftet september-oktober. Det återstår enbart lite ströexemplar.
Hur har det nu gått så här?
Blomkålens odlingsplanering är extra knepig i och med att det fordras en kall period för att den generativa (blombildnings-) fasen ska induceras (påbörjas). För de tidiga planteringarna brukar induceringen ske för tidigt då det oftast infaller någon kall period just efter planteringen. Då har plantorna ännu inte bildat tillräckligt med bladmassa för att blomkålen skall ge en ordentlig skörd och blomkålarna blir små, så kallade ”knappar”. Vad gäller de sena planteringarna brukar förhållandet vara omvänt, om vi har långvarig värme, då bildas det mest blad och skörden låter vänta på sig. Skörden kan i och för sig bli riklig om gödslingen varit tillräcklig men ibland har det dragit ut till november innan de blivit skördeklara och det har till och med hänt att vintern hunnit före. Några år har vi med stelfrusna fingrar skördat den sista blomkålen i snöslask kring lillajul men nu i höst ( om man nu ska kalla årets september för höstmånad? ) skördar vi de sista i t-skjorta och 20-gradig värme. Tydligen var det tillräckligt kallt i medlet av juli för att inducering skulle ske, en inducering som normalt brukar inträffa först i augusti.
Endast ströexemplar återstår av den sista omgången blomkål till höger om körspåret. Likadant är det med den nästsista broccolin till vänster.
Förr tyckte man att fredag kväll var fin för då kunde man åka hem och börja med jordbruket (då jag jobbade i Otnäs). Nu är det den allra värsta tiden. Då går nämligen allting sönder enligt lagen om alltings jäklighet och man måste vänta till måndagen innan man får reservdelar. Så gick det också i går då orbitrolen gick sönder på tröskan. Så där står den igen fastän vädret är bästa tänkbara.
Orbitrolen är en hydraulisk styrventil som styr hjulen vid hydrostatisk styrning. Det är alltså inte frågan om en hjälpcylinder som gör styrningen lättare som vid servostyrning utan om orbitrolen går sönder så styr man ingenting alls. Därför används den inte heller i bilar.
Förstås funderade jag först om man skulle skruva sönder orbitrolen och se hur den ser ut men en titt i biblioteket – alltså Internet – avslöjade att det inte är någon enkel ventil. Om man skruvar ihop orbitrolen fel så kan hydraulkraften går i ratten och den är stark så man kan få en bruten arm …
Sedan tänkte jag att man kan ju styra med en enkel riktningsventil även om det inte är så bekvämt. Problemet är bara att inom hydrauliken finns det tiotals olika kopplingar och alla kan man inte ha i lager. Det lyckades nästan – jag hade tre slangar och två kopplingar som passade. Tyvärr saknades det en slang och två kopplingar. Med 100 bars hydraultryck så använder man inte trädgårdsslang och slangklämmare. Här klarade sej silvertejp och ståltråd inte.
Så nu sitter jag och väntar. På måndagen beställs ny orbitrol som kommer på tisdag. Tre förlorade dagar och så börjar det regna på torsdag ! På tre dagar skulle vi ha fått in allt.
Så fredagskvällar är nånting jag inte alls tycker om. Ju närmare fredag kväll man kommer desto nervösare blir man: Vad skall nu gå sönder ?
I morse kändes det tydligt att det är höst i luften. När jag gick ut till arbetet vid 6-tiden var det ändå +3°C på husväggen men trots det kunde jag notera rimfrost på ängen vid vägen. Ett par nätter under senaste veckoslut tangerade termometern på väggen motsvarande värde men då noterade jag rimfrost endast i något enstaka dike.
Jag har ju en del frostömma grödor att ta hand om ifall det blir frost så de nätter när det är kyligt sover man oftast med ett öga på termometern. Väderstation ute på åkern alarmerar när det närmar sig +1°C och har man inte täckt in med väv kvällen innan blir det att skynda ut och göra det oberoende hur varmt och skönt det är under täcket i sängen. Om man vill ha sina odlingar kvar vill säga. Många gånger kan det endast vara någon enstaka kall natt tidigt på hösten med en lång efterföljande varm period och då harmar det ju om man låtit grödorna frysa bort.
Hösten börjar göra sig påmind, rimfrost på ängen i morse.
Än så länge har jag inte behövt täcka in odlingarna, det är endast på åkrar med gammal isolerande förna som rimfrost noterats så här långt. På åkrar med öppen jord har det under soliga dagar magasinerats så pass mycket energi att de klarar nattkylan något bättre.
Vad är då alternativen om man vill skydda sina grödor? Att täcka in med täckväv (fiberduk) nämnde jag här i inledningen och den metoden föredrar jag att använda på hösten då frostskyddsbevattning gör åkrarna blöta, en blöta som inte torkar lika bra som på våren. Sommarvärmen har magasinerats i jorden och förhindrar man att den smiter iväg med att täcka över så klarar man oftast en 3-4 minusgrader. På våren då jorden är kall och det även kan finnas tjäle kvar är frostskyddsbevattning eller kanske helst en kombination av bevattning och täckning det som fungerar bäst. Sen har jag sett att man i amerikanska plantskolor sprutat ut nån form av skum som frostskydd men det har jag ingen erfarenhet av.
En arkivbild från fjolårets första täckning 8 augusti.
Objudna matgäster.
Ett annat hösttecken är att de fyrfota klövdjuren börjar söka sig ut på åkrarna. Noterade i morse de första skadorna på skördemogna grödor. Det blir väl till att rigga upp elstängslet för att hålla de objudna gästerna borta från åkern.
Älgarna har med åren lärt sig att det inte lönar sig att endast beta av bladverket utan numera äter dom enbart broccoliknopparna.
Lite märkligt är det ändå tycker jag att det är odlaren som hamnar att montera stängsel, borde det inte vara djurägaren som ingärdar sina djur? Till all lycka har jag ändå fått låna utrustning från jaktvårdsdistriktet och den lokala jaktklubben har lovat hjälpa till med stängselmonteringen om jag så önskar. För övrigt verkar det som om älgstammen är något mindre nu, tillsvidare är det endast en ko med kalv som sökt sig ut i broccoliåkern. Vissa höstar har det kunnat vara tiotalet älgar på åkern och då betar dom nog av eller trampar ner hela åkern på några nätter.
Energisnål nedkylning.
Genom skörd tidigt på morgonen efter en kall natt kan man spara en hel del energi emedan grönsakerna är färdigt nedkylda. I morse var man ändå glad när solen steg över trädtopparna och började värma upp de frusna händerna, det ”pirrar” ännu i kväll i fingrarna efter den kylslagna inledningen på dagen. Det är ändå ett övergående fenomen, efter några kalla morgnar brukar ”termostatet” anpassa sig och det känns inte så kallt längre 🙂
