Det känns inte riktigt bra att pyssla i köket fastän inte ett enda vetekorn är i jorden – men vad gör man ? I går körde vi ut såmaskinen (tom) på åkern för att göra grundinställningarna eftersom det ändrade en hel del med de nya tallrikarna. Men det var ganska så blött även om ytan verkade torr så det var bara att köra in den tillbaka. He va alldeilis för spitjitt som man säjer på det riktiga språket.
Visst behöver köket göras klart också. Det är ett år sedan branden (på Mors dag i fjol) och baakstuvun är ännu olagad. Mest därför att två stora fibercementskivor stått och väntat. Det är starka skivor som tål litet vad som helst men också är tunga och svåra att bearbeta. Det går bra med vinkelslip med diamantklinga men det dammar så obarmhärtigt att jag inte vill använda den inomhus. Med en tigersåg förstörde jag fyra sågblad och så med kniv skar jag spår och bröt av bitarna som skulle bort. Det var svettigt arbete för skivan är hård. En vanlig kniv håller inte heller så man borde kanske skaffa en riktig fibercementkniv.
Fördelen med fibercementskivor framom gips är att de är mycket starkare och ytan är inte känslig för fukt. Gipsskivorna har ju papper som yta. Dessutom kan man hänga upp vad som helst på en fibercementskiva medan gipsskivorna måste ha tät brädvägg bakom. Dedär specialskruvarna för gipsskivor ger jag inte mycket för. De är mest av typen skruva-upp-en-gång-och-rör-sedan-aldrig. I ett hus som är gjort för att användas i hundratals år med en massa förändringar passar de inte utan stödvägg bakom.
Stuvun är i vårt hus (från 1800-talet) delad i två delar sedan början på 1950-talet då vi installerade centralvärme. Baakstuvun var då pannrum men är numera nån sorts hjälpkök. Skåpen står ännu ute i ladan men den skall snart rustas upp så de skall in tillbaka. Som av bilden synes behövs ännu en golvbräda utmed ytterväggen. Det ordnar sej säkert – speciellt om det fortsätter att regna.
I samma veva sattes äntligen taklisterna upp i stuvun. Det är gammal tradition att listerna blir stående i nån knut i 20 år då man bygger om men nu kom de ju upp ovanligt snabbt :-). Utom två som inte mera passar in utan måste passas in på nytt.
Solen skiner och fåglarna kvittrar så i kväll gör vi säkert ett nytt försök att så. Mullåkrarna förstör man inte så lätt men leråkrarna tänker jag låta torka ordentligt så man inte får en yta likt cement på dem. Men för varje dag som går så blir man allt mer ootålugär å argsintär.
