Äntligen!

På tisdagskvällen avslutades äntligen årets regntunga skördessäsong med att den sista rybsen tröskades. Med tanke på hur många gånger som jag kastat in handduken den här hösten bör det vid det här laget ha blivit rätt tunt i linneförrådet.

Den sista havren tröskades en sen kväll för förra veckan. Marken var genomdränkt, vi fick dra loss den fastkörda tröskan ett par gånger och cirka en hektar blev tyvärr oskördad. I slutet av kvällen fick en av oss gå framför tröskan och känna efter hur våt marken var för att kunna undvika de blötaste surhålen. Som tur blåste det kraftigt vilket gjorde att det inte föll nån dagg och vi kunde köra långt in på kvällen. Vi avslutade dagen 21-tiden och då blev det ännu väder över.

Med rybsen gick det faktiskt bättre, trots att den tröskades senare. Visst drog vi även nu loss tröskan ett par gånger och visst lämnade den på ett par ställen rena skyttegravar till körspår, men på det stora hela var marken faktiskt torrare. Trots det använde vi även för rybsens del metoden att ha en man gående framför tröskan på vissa delar av skiftet för att kolla att marken säkert bar. Av rybsen fick vi bara offra c. 0,25 ha som inte kunde skördas.

Hursomhelst, nu är årets tröskning avslutad. Faktum är att det är en av de sköna sakerna med växtodlingen, nämligen att säsongen alltid tar slut oavsett om det varit en höjdar- eller bottensommar. Mentalt tror jag faktiskt man mår bra av att få sätta punkt, endera glädjas åt eller harmas över det som varit och gå vidare. Och sommaren 2011 var på det stora hela bra, det är bara de senaste veckorna som varit besvärliga.

Angående det där med att ha en person som går framför tröskan och kollar bärigheten berättade en bekant att han en våt höst klarade de sista hektaren genom att hustrun gick framför och han följde efter med tröskan. Efter ett tag konstaterade han att tröskan faktiskt tog sig fram även där hustrun sjönk ner. Vis av många års äktenskap insåg han dock att hans livskamrat kanske inte vill att han påpekar att hon följaktligen har högre marktryck än en skördetröska. Vissa samtalsämnen gör man  helt enkelt klokast i att undvika. 🙂

Regnig höst

Igår tisdag inledde jag trösksäsongen. Jo, du läste rätt: inledde. Inte avslutade . Om nån eventuellt tycker att det var i senare laget kan jag inte annat än hålla med.

Odlingssäsongen 2011 har i våra trakter varit enormt bra. Varmt, lämpligt med vatten, god ensilageskörd och riktigt fina utsikter för spannmålens del. Tyvärr avslutades den annars fina sommaren av en veritabel skräphöst med massor av regn. Eftersom min avsaluareal inte är så värst stor brukar jag satsa på två grödor och i år hade jag valt rybs och utsädeshavre. Bägge skall tröskas rätt sent, men en normal höst borde det inte vara några problem. Tyvärr har den här hösten dock varit allt annat än normal och därför börjar det nu bli lite spännande.

De senaste veckorna har regnet kommit i små skurar mer eller mindre dagligen. Även om regnmängden vissa dagar varit rätt liten har det bromsat skördearbetet eftersom spannmålen måste hinna torka innan man åker ut med tröskan. De få tröskdagar som funnits har utnyttjats väl, men de har inte varit så värst många.  Min havre har varit tröskmogen ett tag, men tröskentreprenörerna Jonas och Conny har varit tvungna att först tröska det sista av kornet innan de hinner till min havre. Kornet borde normalt ha varit i silon för flera veckor sedan, så det måste ha förtur.

Som tur är hade Janne som jag gjort utsädeskontrakt med hunnit tröska klart sina åkrar och kunde göra en snabbutryckning för att skörda en del av havren. Växten var rejält blöt och kommer att kräva åtskilliga timmar i torken, men man får glädja sig över allt som är bärgat.

Att havren tröskas så här pass sent är i sig inte alldeles ovanligt, så tiden är egentligen inte i sig så oroväckande. Eftersom min havre skall bli utsäde räcker det dock inte att få den skördad, den borde också ha en tillräckligt god grobarhet och det är just grobarheten som kan bli lidande vid så här sen skörd. Återstår att se hur resultaten från provtagningen blir senare i höst.

 

Det händer och sker

Den här sommaren har nog varit en verklig berg- och dalbana. Allt började bra med en riktigt lyckad första ensilageskörd. Sedan blev det hötider, då började maskinerna krångla, eller egentligen var det Zetorn som ställde till det, men till all tur fick vi in största delen som perfekt torkat hö. Sen började det hända i ladugården. Först dog Iluppa och sen dog ”min” Vilma knall och fall. Förmodligen hade hon någon sorts problem i matsmältningen eftersom hon minskat på mjölken och på ätandet dagen innan detta hände. Hon hade minskat på mjölken och maten även tidigare år, då hjälpte det med att ge olika sorters ”pastan” som stimulerar vommen, ger energi o.s.v. Men inte den här gången..
Man tycker ju att två döda djur är tillräckligt, men det finns ju ett ordspråk som säger inte två utan tre. Hos oss blev det fyra. Två kor drabbades av hård akut juverinflammation och klarade sig inte. 🙁

Så det har minsann krånglat till sig i år, men visst har det ju också hänt roliga saker i ladugården. Av de senaste sju kalvningarna har det kommit hela 4 (!?!) tvillingpar. De senaste tvillingarna kom av Yrna och båda var kokalvar. 🙂

Dessutom har vår första kyyttö kalvat. Asteri fick en tjurkalv för en dryg vecka sedan. Än så länge är hon ingen stormjölkare, hon har knappt 10 kg om dagen. Men hon hinner bara hon blir stor 😀 Däremot har hon nog riktigt tillräckligt med temperament. Första gången jag mjölkade henne for hon högt och lågt, upp och ner och från sida till sida i mjölkningsbåset. Så jag förstod varför Antte hade döpt om henne till aHteri 😉 Ett par dagar senare stod hon som ett ljus.

Odlingsmässigt har sommaren varit riktigt lyckad. Som jag skrev blev första ensilageskörden och höskörden riktigt bra både kvalitativt och kvantitativt. Den andra ensilageskörden kunde överlag ha blivit till mängden lite större, men här visade blålusernen igen vad den går för. Vi har rikligt med blålusern på två skiften, ena insått i fjol och det andra insått i år. Det skiftet som såddes ifjol slogs till sist vid första skörden, men då lusernen växte så pass bra, skördades det skiftet till först under andra skörden.
Från det skiftet som såddes in i år har det givetvis blivit taget bara en skörd, men tillväxten där är också otrolig.

Korntröskningen…..

….inleddes idag eftermiddag på åkern som vårplöjdes och harvades på konventionellt sätt i våras. Den har för ögat sett bäst ut hela sommaren och skörden av Edelkornet var helt ok. Då jag inte satsat något desto vidare på spannmålshanteringen så har jag under många år sålt merparten av spannmålet på strå direkt åt till exempel svinfarmare . Själv har jag bara tagit tillvara utsäde för nästa års sådd. Det här innebär att jag inte har några exakta siffror på skördeutfallet. Med lite kontroll av antalet kubikmetrar som fås från de olika jordbruksskiftena och varans fukthalt kan man i alla fall få en någorlunda uppskattning av mängderna.
Hann precis få vagnen under tak innan det började regna. Regn vill nu knappast spannmålsodlarna ha men för grönsakernas del får det gärna komma lite regn.

Spannmålsförsök uppdatering

Vid mina besiktningar av kornåkrarna har jag nog fått konstatera att gamla konster det vill säga plöjning nog verkar vara det mest lämpliga på mina åkrar. Spannmålsförsök
Utvecklingen på plöjda åkrar ligger ett par dar före de lättbearbetade och direktsådda åkrarna, dessutom är bestånden jämnare. Men stösta skillnaden ser jag nog i förekomsten av svampsjukdomar.

Sent flaggbladsstadium på den plöjda åkern.

På de plöjda åkrarna finns endast små angrepp ställvis, på de lättbearbetade finns bladfläck- och sköldfläcksjuka allmänt på de nedre bladen medan de direktsådda har bladfläcksjuka ända upp på flaggbladet.
I och med att den kornsort (Edel) som jag odlar har relativt svagt strå så kör jag stråstärkare i ett sent skede (flaggbladsstadiet) för att strået skall orka bära de tunga axen även om tröskningen inte sker vid optimalt tillfälle. Har nu så också tillsatt svampmedel för att begränsa sjukdomarnas skadeverkningar. Även det har en stråstärkande effekt i och med att strået hålls friskare.

Täckdikning – för torrt

Då jag en gång hade täckdikningsplogen på traktorn så körde jag ned rör i en liten bit nyodling. Vid skogsdikningen för några år sedan så rätade jag ut kanten till en åker och den biten täckdikade jag nu. Det var ingen bra idé att köra den tidigare för ett utfall som flyttades var ganska så besvärligt att köra över men i år var det så torrt och stabilt att det gick bra.

Egentligen var det alltför torrt för plogen rev upp stora bitar lera. Det är bäst att köra med den tidigt på våren efter sådden då det är mjukt nere i jorden men torrt på ytan. Då syns knappt spåret efter plogen. Men i år har våren varit speciellt torr så i stället för att skära en lite fåra så rev plogen upp jordstycken. Men det var i alla fall torrt i de gyttjehål man brukade fastna i.

Plogen har en tratt för sand men då behöver man en sandvagn som hela tiden matar sand i tratten. Jag körde nu utan sand vilket inte är så bra eftersom leran så småningom täpper till hålen i täckdiket och då kommer inget vatten in i det. Det beror på jordmånen hur viktig sanden egentligen är. Vattnet måste i alla fall ned genom leran för att nå täckdiket. Vår lera är mest mellanlera som släpper igenom vatten bättre än ren blålera. Ett täckdike drog jag i det gamla utfallet där det finns en hel del ytjord (mull) som borde släppa igenom vatten riktigt bra.

Där det finns svackor måste man i alla fall sätta in en brunn som kommer upp till jordytan så att ytvattnet fås bort i god tid på våren. Täckdikning är en svår konst eftersom den skall få bort överlopps vatten tidigt på våren men sedan borde täckdiken pluggas fast kvickt efter sådden för att hindra försommartorkan.

Och så är täckdikningen klar. Det är bara att köra med bakhjulet utanpå skåran så klämmer det ihop den. Vanligen ser man knappt att det är täckdikat men i år var det som sagt för torrt och det var besvärligt att pressa ihop de stora torra jordstyckena.