Hindersby – Sida 125

Torrt och hett

Det grodde bra och jämnt men nu börjar broddarna lida av torkan. Jag for till Sverige efter sådden så jag såg först i går hur resultatet efter Rapiden blev. Ganska randigt men bara en remsa osådd. Randigheten beror på att jag körde för mycket om vartannat – ungefär 30 cm. Inte bara att Rapiden är en halv meter bredare utan den sår dessutom ända ut till kanten medan den gamla maskinen hade hjulen en halv meter utanför sålådan.

Men vi har ändå mycket snyggare brodd än i Sverige (Medåker). Där har torkan verkligen varit besvärlig. De sådde redan då vi var där i slutet på april och en månad senare hade de sämre broddar än vi hade fastän vi sått senare. På vissa åkrar stod det bara upp ett par ynkliga tofsar. Det kom litet regn i slutet på maj men det utsäde som då grodde var ju en månad försenat.

Förr åkte vi omkring med bilen hela familjen och “såg på broddarna” i slutet på maj. Det var ett ganska vanligt nöje här på bondlandet och man såg ofta en bil krypa riktigt långsamt fram utmed vägen. Ungdomarna körde förstås med gasen i bottnen med de litet äldre bönderna granskade noga hur brodden såg ut.

Nästa år måste jag i alla fall köra 40 cm längre utåt för det är inte bra om det blir en massa strängar med liggsäd – ifall nu vädret skulle slå om under sommaren. Med det här vädret är det inte stor risk för liggsäd. Tvärtom finns det risk för att säden blir så kort att “sparvana fåår gaa opa knää” (sparvarna får gå på knä) om de skall äta av kornen (som en gammal hindersbygg utryckte det).

Här ser man tydligt att tre rader går utanpå varandra.

Men vi fick potatisen i jorden i går på den riktiga dagen (Gustavsdagen). Nu gäller det bara att se om järnnätterna i början på juni kommer förrän blasten sticker upp. Sätter man potatisen för tidigt så kan frosten ta blasten under järnnätterna och sätter man den för sent så hinner den inte växa ordentligt innan höstfrosten kommer.

En pålitlig kristallkula som kan spå väder skulle vara ytterst värdefull. Visst kommer det väderleksprognoser i parti och minut men då de ändras hela tiden så tror man inte riktigt på dem. I går påstod 10-dygnsprognosen att det skulle komma 14 mm regn på söndag men i dag hade den ändrat sej och gått ned till 0,4 mm.

Ifråga om vädret så är det väl bara att vänta och se vad det blir …

Gå INTE under lastarbommen !

I förrgår var det nära att hela bommen på skogslastaren hade kommit ned. Ena fästet på huvudlagret lossnade i svetsen och om det andra inte hade hållit så skulle hela bommen ramlat ned. Till all tur hade jag just tömt vagnen så det var ingen vikt på gripen.

Vanligen går folk helt obekymrat under bommen på en lastare men det finns all orsak att ta skylten “Skyddszon 20 m” på fullaste allvar.

I vintras lyfte jag stockar som var över 70 cm grova och nästan sex meter långa så det är inget under att nånting ger efter. Trots allt så hör min lastare till den första generationen som byggdes innan man hade så lång erfarenhet av dem. Senare versioner är mycket kraftigare konstruerade.

Nu blir det att lyfta bort hela bommen och tornet och svetsa tillbaka lagerholken. Det värsta är inte den sida som lossnat utan den andra sidan som vridits. Det kommer att gå åt mycket svett och svavel innan den är tillbaka i rätt läge :-).

Hasi – för vårsådden

Förr ropade man alltid “Hasi” då man slog den sista biten hö. Där gömde sej nämligen hararna och sprang bort först då det var mycket litet kvar att slå (med lie). Och “hasi” är samma ord som tyskans “Hase” dvs. hare (hos oss “hari”). Då visste gummorna att slåtterfolket snart skulle vara färdiga och att maten skulle på bordet. Så småningom blev det ett begrepp som betydde att ett visst arbete var avslutat.

I går sådde jag det sista och det var blålusern (med kvävebakterier) som jag testar för att se huruvida man kan använda den för gröngödsling i stället för Yaras dyra produkter. I Landsbygdens Folk (3 dec. 2010) fanns en artikel om användning av blålusern i Salo där 16700 kilo inköpt kväve reducerats till lite på 5600 kilo just med hjälp av blålusern.

Jag ändrade också såplanen så att viltåkrarna försvann och jag sådde vete i stället. Orsaken var att där fanns en mängd kvickrot som måste sprutas i höst och det får man inte göra i en viltåker. I praktiken kan man inte ha viltåkrar där man tänkt odla nånting i framtiden. Nu var ju dessa inte bearbetade alls på hösten utan vi harvade litet och så sådde jag direkt med Rapiden. Det blir intressant att se hurudan växten blir där.

Gröngödslingsvallen från i fjol ser fin ut. Övervintringen var inget problem i år. Den måste plöjas upp i höst så nästa år blir det igen en hel del vete. Få se hur gröngödslingen inverkar (timotej och rödklöver). Synd att jag inte kom på blålusern redan förra året – den hade varit utmärkt eftersom den klarar torka bra.

Signaturen “-” frågade hur jag får upp konstgödseln på ladugårdsvinden och det är väl bäst att sätta in en bild:

Jag körde alltså upp storsäckarna med frontlastaren med vindsbron och tappade gödseln i en tratt som är byggd av en silobotten på en träram. Den går att lyfta bort efter sådden så golvet blir fritt. Konstgödseln förvaras utomhus på pallar med dubbla lager presenningar över och har varit av bra kvalitet även efter två års lagring.

Nu behövs egentligen inte tratten mera då jag har Rapiden men visst går den att använda också i framtiden. Det var i alla fall enklare i år att tömma säckarna direkt i Rapiden. Men det går INTE att använda samma kippgrop för konstgödsel eftersom den är ytterst aggressiv och fräter sönder metall på nolltid. Därför måste tratten oljas in genast efter sådden riktigt ordentligt och det är ju inte bra för spannmål med en massa olja.

En tid var det populärt med konstgödsel i lösvikt men hanteringen var mycket besvärligare än med storsäck så lösvikten har försvunnit. Storsäckarna kan dessutom lagras enkelt utomhus utan problem. Lösvikten krävde dyra lager. Storsäckarna staplar jag i två lager så att vattnet skall rinna av ordentligt. Förr var jag tvungen att anlita lastbilarna för staplingen (tack till hyggliga chaufförer som radat säckarna väldigt fint) men med den nya frontlastaren kan jag stapla själv då den lyfter så högt.

Traditionell Mors dag – vårsådd

Som vanligt så firades Mors dag ute i hytten på åkern. Den som satte Mors dag i början på maj var garanterat inte bonde. Men i år var det litet fest på åkern för nu började vi använda den nya (begagnade) Rapiden. Visst var det torrt men man bävade litet för alla dessa ton som rullade ut på åkern.

Det var litet större don än den 36 år gamla Simultan. Som sagt så rymdes den nya Zetorn inte in i tröskhuset där jag fyller på direkt från utsädessilon så det blev att testa gamla Zetorn. Och visst fungerade det men inte med fulla behållare. Dragkraften var egentligen hyfsad men hydrauliken alldeles för klen för att lyfta Rapiden. Möjligen beror det på att pumpen är gammal och sliten men det kan också vara att det hydraulbord som jag satt in för att få sex uttag är för klent. I alla fall behöver Rapiden mera tryck och oljemängd.

Men med en storsäck gödsel (650 kg) och full behållare vete (kanske 600 kg) så fungerade det. Tyvärr så var arealmätaren sönder så jag kunde inte kontrollera om vridprovet gav riktiga resultat. I alla fall så tömdes behållarna så nånting har den väl stoppat i jorden. Och det gick ungefär den mängd gödsel som det borde gå åt för de olika åkrarna. Arealmätaren har troligen ett mekaniskt fel för den räknade utmärkt upp till 9 ar men där stannade den. Och det var ingen tid att börja byta den nu mitt i sådden.

Det blir intressant att se brodden komma upp. Då man är ovan vid maskinen så kan det bli en hel del “skraamår” (skråmor) på åkern. Och så måste man lära sej när man tar upp och sätter ned maskinen. Valsarna börjar inte genast mata så det hjälper inte att titta på när maskinen fysiskt gått ned i jorden. Troligen har jag varit för sen både med att sätta ned och ta upp maskinen på grund av den dåliga hydrauliken.

Men nu kom minsann utsädet ned i jorden. Vikten på billarna gjorde att tallrikarna skar ned i fuktig jord utan problem. Djupet varierade lite beroende på om det var mull eller lera – tyvärr har vi bäggedera på samma åker. Den dubbla harvplankan före såbillarna ställer man hydrauliskt och det behövdes. Den fungerar bra på lerjord men samlar halm framför sej på mulljorden.

Nu harvade vi inte alls en del åkrar utan körde direkt som de var efter tallriksharvandet i höstas. Ganska bra gick det men tyvärr ger vår tallriksharv ett alltför ojämnt resultat och Rapiden kunde inte jämna ut fullständigt även om den nog gjorde ett bra jobb. De åkrar vi harvade var förstås också lättare att så. Höstbearbetningen skall absolut göras jämnare.

Många har klagat över hård skorpa i år men vi hade mycket mör jord. Det blev såbädd bara med en harvning. Rapiden hade inte behövt nån harvning alls om höstbearbetningen hade varit jämnare. Kort sagt: Det fungerar !

Den nya Zetorn fick i år göra tjänst som lyftkran. Med en lyfthöjd på fyra meter var det inga problem att fylla på gödsel direkt i Rapiden från storsäckarna. Och det var lika så bra att den inte kom ut på åkern för jag har inga dubbelhjul till den än och den är fruktansvärt stor och tung. Det gäller att inte köra ut för tidigt på åkern med den stora Zetorn och Rapiden för då kommer den våta leran att bli asfalt. Tillsammans väger de över tio ton …

Vårsådd med komplikationer

Det är helt normalt att nånting går sönder och annars bara krånglar i vårsådden men i år har jag litet extra komplikationer – jag byter system. Från frässådd går jag över till Rapidsådd och som vanligt då man byter system så blir det bekymmer.

Rapiden är ju 19 år gammal så litet får man tåla och jag visste att två däck var sönder. Men det visade sej vara svårt att få just den dimensionen (205 på 13″ fälg) men vår reparationsguru Micke lyckades ordna det. Det var bara det att dessutom var tre innerslangar sönder och så märkte jag att två hjullager också gett upp andan.

Det gick bra att få bort hjulen – man bara lyfter upp dem med hydrauliken – men att få dem tillbaka var först ganska krångligt. Men med den stora “jäärnstavurn” (järnspettet) gick det sedan lätt :-). Två lager hittade jag i Borgå och så fick jag maskinen upp på hjulen igen.

Nästa bekymmer var den elektriska kontakten till styrlådan. Alla elektriska kontakter börjar krångla förr eller senare så jag klippte helt kallt bort hela skräpet och satte in en låda med två kopplingslister som jag skarvade ledningarna med. Elektriska kontakter i jordbruket bör man helst undvika ifall det bara är möjligt.

I går kom den nya (begagnade) Zetorn också men den får nog vänta på nästa vårbruk för den ryms inte under mellantaket i tröskhuset där jag fyller på såmaskinen ! Det blir att fundera ut ett nytt system för vårbruket för nu kan jag fylla på med hela storsäckar direkt i såmaskinen. I den gamla rymdes det inte en hel storsäck.

Suck. Inte skall man tro att ett nytt system börjar fungera första året. Hoppeligen går det någorlunda nästa år. Och då börjar nästa svaga länk bli aktuell: tallriksharven. Den billiga Ransome som jag köpte för 20 år sedan för hela 5000 mark (ca. 830 euro) arbetar nog tillräckligt bra men den ger inte ett tillräckligt jämnt fält. Möjligen börjar jag sikta in mej på en begagnad Väderstad Carrier eller något liknande så småningom.

Grannarna börjar ha sådden undan men det är bara i början på maj än så det är ingen panik. Jorden är ännu kall så brodden kommer knappast upp speciellt snabbt. Men nästa vecka skall det bli varmt och möjligen litet regn så jag hoppas få utsädet i jorden till dess. Det är också tradition att så på Mors dag här hos oss. De som stoppade Mors dag i början på maj var knappast bönder. Förr då vi hade en gammal hästsåmaskin efter traktorn så stod mor där på en planka och satte för hand ned och tog upp maskinen i slutet på tegen. Fram till 1975 då vi köpte den nya såmaskin som nu pensioneras.

Ett varv med harven

I princip behöver jag inte harva mer men då grannarna harvade och sådde så måste jag ta ett varv runt åkrarna med den gamla fjäderharven bara för att kolla. Jo, det går att köra – i år har det torkat upp väldigt jämnt. Nä, det blir inga kokor. I själva verket blev det såbädd direkt på mulljorden. Men jag har en åker där jag skopat ut en vall så där måste jag köra med harven bara för att jämna ut bättre. I höstas körde jag alltså allting med tallriksharven – inget är plöjt. Nästa problem är att få en tallriksharv som ger jämnare resultat. Den arbetar nog tillräckligt bra men lämnar fåror och vallar.

Nu väntar jag bara på den nya traktorn som kommer i morgon. Rapiden hade fem hjul sönder – två av dem var gamla och det såg jag redan då jag köpte den. Men tre andra hade innerslangen sönder. Möjligen på grund av att man inte kommer åt att mäta lufttrycket utan att skruva bort vartannat hjul ! Det är nog en klar konstruktionsmiss. Å andra sidan är det lätt att skruva bort dem.