Våren kommer

Ja, den kommer med stormsteg. Hit har vi tagit fram såmaskinen och det är dags att börja lappa vallarna. Det betyder att det sås nya vallfrön i “luckor” som uppstått under vintern. Om man inte sår in luckorna växer de upp ogräs i dem.
Här en bild på såmaskinen:

Direktsåmaskin

Det är frågan om en direktsåmaskin. Med en sån behöver man inte bearbeta jorden före sådden, utan det går att så direkt i gammal stubb eller just lappa i befintligt vall.

Direktsådd

På traktorn ( gamel Fergun) har de monterat breddningshjul, för att minska markpackningen:

Gamel Fergun

Entreprenörer

På eftermiddagen gjorde jag lite prisjämförelser för att kolla var det blir förmånligast att hyra gödselspridning. Jag har ingen egen gödselspridare, utan brukar anlita en entreprenör för det jobbet. Det beror för det första på att de oftast har bättre utrustning än jag skulle ha råd med. Man kan tycka att gödselspridare är en så pass enkel uppfinning att det inte kan finnas bättre och sämre, men faktum är att skillnaden är rätt stor. En bra spridare skall kunna fördela gödseln jämt och exakt och man kan faktiskt se skillnad i skörden på om det lyckats eller inte. För det andra innebär det att jag kan mylla in gödseln direkt efter spridningen vilket jag inte kan om jag skall köra gödselspridaren själv. Snabbare inmyllning innebär att man sparar kväve och för mej som odlar ekologiskt är det viktigt. Dessutom går det faktiskt fortare med entreprenörer än om jag gör jobbet själv. Den kille jag brukar anlita kör ut all min gödsel på en längre förmiddag, när jag gjorde det själv tog det minst 2-3 dagar.

I våra trakter blir det vanligare och vanligare att använda entreprenörer för olika arbeten och det börjar också finnas en hel del både jordbrukare och andra som satsat på att sälja tjänster. En av orsakerna till att den här sidan utvecklats så mycket är förmodligen regionens maskinring. Maskinringen är ett andelslag som förmedlar tjänster, d.v.s. andelslaget äger inga maskiner själv utan förmedlar endast uppdrag till medlemmarna som äger maskinerna. Det finns också en del företag som satsat på maskinentreprenad i rätt stor skala, t.ex. NMS Maskin och Söderby Entreprenad.

Det blev min vanlige entreprenör som drog det längre strået också i år, vilket inte var nån större överraskning. Han börjar snart ta mej för givet. 🙂

Foder maskiner

Mats berättade i ett inlägg om sin trotjänare. Här är våra motsvarigheter till den:

Case 845 med snittare och Shäffer

Med Casen kör vi upp på kornas foderbord och snittar fodret direkt på bordet. Detta gör vi varje dag, två eller tre balar åt gången.Tidigare snittades fodret i foderlagret, varifrån det sedan kördes med Schäffern upp på foderbordet. Nu när vi kör direkt, sparar vi ganska mycket tid då ett arbetsmoment blir bort. Dessutom hålls fodret fräschare. Här en närmare ( och lite suddigare) bild av snittarn:

Snittaren

Casen är nog lite “lätt i näsan” då man har en tung ensilagebal i snittaren, fastän där finns frontvikter på den.

Med Schäffern kör vi sedan upp foder på “kvigbordet”. Beroende på vad de olika djuren vi detta bord ska ha, så kör vi ensilage från kobordet eller splitar(river) upp hö- eller halmbal åt dem. Det går nog bra att riva upp balarna, sen när man kommer på tekniken. 😛
Schäffern är också ypperlig att lasta med i trånga utrymmen eftersom den är midjestyrd.

Äntligen reservdelsdag igen

Påsken var inte speciellt glad för mej. Regn och rusk och lera hade gått an och hjulet fixade sej men så brast tre hydraulslangar. Det är ingenting för det händer hela tiden och två bytte jag snabbt. Men så gick en slangända till vagnens styrning och det visade sej att den hade ovanliga millimeters gängor och sådana hade jag inte hemma. Annars håller jag ett ordentligt lager liksom Kalle. Så det var slut på körandet på påskdagen.

Jag blev “ledig” men kunde inte alls njuta av ledigheten för jag har alldeles för mycket erfarenhet och fantasi så jag såg bara framför mej en framtid med lera och djupa hjulspår och fastkörningar. Det värsta är då man inte kan göra nånting annat än vänta på att reservdelar börjar bli tillgängliga igen. Och tidigt i morse så åkte jag till Mecanil och lyckades få en fungerande ny slang. Så nu kör jag igen. Men djupa hjulspår blir det och om en månad skall jag köra såmaskinen på den vägen – det blir jobb att få hjulspåren jämnade.

Litet tips för dem som vill tävla om antalet träd som jag fällt i vinter. Vanligen hinner jag med högst tio stammar per dag färdigt kvistade och kapade. Men ludna stora granar tar mycket mera tid och krånglar det med att de fastnar så att de måste tas ned med lastaren så kan det blir mycket få träd per dag. Alla dagar kunde jag inte heller vara i skogen för det blev en hel del snöarbete och reparationer i år (den nya flismataren skulle installeras). Den djupa snön hindrade arbetet och det tog tid att rada virket i stora högar så man skulle hitta det i snön.

Men man blir i alla fall på gott humör då man kommer för att dricka kaffe och möts av blomsterprakt:

Blomsterprakt i april