Författare: Nisse

Jahapp, så är vi där igen … Massor med snö. Och ännu värre:  Blåst med fin yrsnö. Under hela eländet ofrusen mark. Igen. Man skottar och skottar och hinner knappt vända ryggen till så är det fullt med drivor på nytt. Man kör snö en halv dag och på kvällen ser det likadant ut. Man hinner inte göra mycket annat är snöarbete.

Vanligen gillar jag vinter. Köld är helt OK och snö är inte så farligt i måttliga mängder med blåst kan jag inte tåla. Det har inte varit så kallt den senaste tiden men blåsten har varit eländig. Och då har vi haft ganska hyfsat väder jämfört med Sverige.

Man borde köra spår för skogsarbetet men det är ingen idé för de fryser inte utan är fulla med yrsnö på nolltid. Ladan är också full med yrsnö som kommit in genom varenda litet springa. Det lönar sej inte att sopa ut den för det kommer mera hela tiden. Gångarna till huset blir bara djupare – och blåsten lägger igen dem lika fort som jag hinner skotta. Det är bara att trampa gångar i snön och vänta på våren.

Med den stora Zetorn har det gått bra att köra bort snön även om vår gårdsplan är trång och man måste köra långa vägar för att få bort drivorna. Tills vidare har jag kört med schaktbladet men nu börjar det vara så mycket snö att det är problem också för den stora traktorn att mala sej fram. Bättre blev det inte av att en kabel till fyrhjulsdriften drogs loss och jag hade plötsligt bara en bakhjulsdriven traktor. Kopplingen är alltså elektrohydraulisk. Väldigt uselt skyddad då trådarna gick i luften under bakaxeln.

Nu fick jag igen vara nöjd med att ha byggt en ordentlig verkstad. Det var en hel del arbete och kostade också pengar men utan den skulle man bara inte klara sej. Jag körde in traktorn och värmde upp den över natten och följande dag gick det att börja reparera. En hel del smältvatten kom det och också en hel del lera från höstens bearbetning men till sist såg traktorn ganska ren ut.

Nu har jag igen en fyrhjulsdriven traktor och det behövs i den här snömängden. Nästa problem är att jag måste använda skopan på frontlastaren för att köra snö eftersom det börjar vara slut på schaktbladssäsongen. Men jag använder samma skopa för att köra flis vilket betyder en del arbete med rengöring. Nu borde man hitta en billig skopa till så det finns en för snöarbete och en annan för fliskörning. Flisen är ju så lätt att det inte behövs någon stark skopa för den.

Till sist en riktigt lögnaktig bild från i går då solen plötsligt tittade fram. Den har man inte sett på länge utan det har mest bara varit snöyra.

Även om många säkert undrar ”Vilken sommar ?” så har jag som princip att sommarhalvåret övergår till vinterhalvåret då jag ställer undan tallriksharven (jag plöjer inte). I år hände det i går. Det var en sådan sörja tidigare att jag inte ville köra i den utan väntade att det skulle frysa på litet. Och visst gick det bra att köra nu. Litet hårt var det redan där det fanns dåligt med halm och för mjukt var det ännu där det fanns mycket halm men i det stora hela gick det fint.

Här är sista biten på sista åkern. Lägg märke till stolpen som troligen är borta nästa gång jag kör där. Men elkabelsgrävandet var litet problematiskt. Då jag körde in på åkern över det ställe där de grävt ned kabeln så var det nära att jag fastnade med den stora traktorn. Det såg slätt och fint ut men diket visade sej vara fullt med mjuk lera som mest liknade vattnig soppa. Så det blev oharvat och jag tänker inte ens försöka så det nästa vår. Våra lerjordar är annars väldigt stabila men om man rör om dem och de blir våta så är de som välling.

Stormen som ställde till med en hel del längre västerut märktes bara som litet hårdare blåst här. Strömmen försvann inte ens hos oss även om den nere i byn (som matas från en annan linje) var borta i två repriser så vi hade ett avbrott i datanätet. Snö har det bara kommit ett par centimeter. Det är inte ovanligt att stormar som ännu i Helsingfors och Borgå kan vara svåra knappast märks hos oss.  En gran brast i alla fall i Ribackan här bredvid men ställde inte till något problem. Elkablarna till Ribackhuset grävde jag ned för flera år sedan.

Det är i alla fall skönt här på landet att det går att köra bort snön relativt lätt. Då vi bodde på Skepparegatan i Helsingfors så var det ett stort elände med snön som täckte bilarna. Gatorna var betydligt sämre än landsvägen här i Hindersby.

Idag har vi minusgrader efter höstens elände och det är fint och torrt. Det är bara ytan som frusit litet så jag gräver ned elkabeln för den nya anslutningen. Det här vädret skulle gärna få fortsätta men tyvärr hotar de med snö på fredag. Så dagen har gått till att plocka in allt man inte vill ha under snön och gräva det som skall grävas för från söndagen blir det ordentligt kallt.

Jag körde också flis så vi klarar oss en vecka men det torde knappast vara något problem. Med den fina snabbkopplingen för skopan kan jag lätt lämna den i flislagret så den är torr – åtminstone tills jag börjar köra snö. Det nya flislagret som i år är i bruk för första gången gör det mycket lättare att fylla på flismatarlagret. Gymfaktorn är förstås väldigt låg eftersom jag inte mera behöver fylla vagnen för hand men jag behöver inte heller frysa halvt ihjäl i nya frontlastartraktorn. I den gamla fanns det bara ett tak och en vindruta och det var svinkallt att köra den på vintern.

Nu är det bara ett problem och det är Aaltjärrsvägen som är full av djupa hjulspår efter regnhösten. Jag försökte jämna ut den med schaktbladet men det gick inte alls. Jag borde köra bort de värsta ryggarna då det frusit så mycket att det inte blir nya spår men inte så mycket att leran blivit stenhård.

Snart är det slut på utearbetet i jorden och det blir verkstadsarbete och sedan skogsarbete. Snön döljer snart – barmhärtigt nog –  det som blev ogjort. Och det man inte ser det glömmer man lätt. Tids nog får jag bekymra mej om allt ofärdigt nästa vår igen. I morgon är det troligen sista dagen på sommarhalvåret (om man nu kan kalla det sommar …) och vintern kommer på fredag.