I morse halv sju då lastbilen kom för att hämta vete (han skulle komma sju men jag har lärt mej att de kommer en halv timme tidigare) så märkte jag att pannan slocknat. Dessutom var den full med (obränd) flis – riktigt hårt packad. Där finns en termostat som skall stoppa skruven ifall elden slocknar men den har alldeles fel skala – den skulle ställas in på 200 grader då det var 40 … Så den stängde inte utan skruven matade in flis i pannan tills lagret gick sönder och kättingen av.
Om man vill se något positivt i eländet så kunde det vara att det inte var -30 grader kallt men annars var det bara krångel hela vägen. Kugghjulet orkade jag inte dra bort med den stora utdragaren utan jag fick ta till storsläggen – bokstavligen. Då det inte går med lämpor så måste man slå tills något går sönder och så börjar man lappa ihop det igen. Med utdragare och slägga samt mycket svett och svavel så fick jag i alla fall bort kugghjulet efter ett par timmar så jag kunde byta lagret som spruckit. Förstås har jag en bunt standardlager hemma – det är alldeles för bevärligt att åka härifrån de djupa skogarna för att hämta varje lite pryl skilt.
Men det var inte slut med det. Jag hade förstås fyllt på flis i går kväll så både behållare och rör var fulla med flis. För att få tillbaka skruven på plats blev det att ta till storsläggan igen. Men jag kunde inte slå direkt på axeln för då hade jag nitat fast kugghjulet slutgilstigt utan måste sätta en träbit emellan. Den flög bort vid varje slag så det tog en hel del tid innan jag fick skruven på plats. Sedan var det bara att skyffla ut åtskilliga säckar flis ur pannan innan det gick att tända på nytt. Den som hade planerat styrcentralen för flismataren var inte riktigt populär här hos oss i dag …
Dit for den dagen. Klockan är sex på kvällen och jag fick nyss igång pannan igen …