Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

Att hacka eller icke hacka …

Grönträdorna blev fina då jag körde över dem med hacken (betesputsare som det kallas i Sverige). Där fanns en hel del baldersbrå men nu hade också klövern växt till sej ordentligt. Om den övervintrar bra så kanske den kväver baldersbrån nästa sommer.

Men sedan blev det att fundera på veteåkrarna. Det gick bra att tröska och stommen blev ganska hög. Är det bra eller illa att hacka den ? Det beror förstås på vädret nästa vår men det vet man ju inget om. Stående halmstomme torkar kanske bättre än liggande hackad halm. Vilkendera det är lättare att så i med Rapiden är svårt att avgöra. Så jag körde bara ett halvt skifte och vi får se hur det går nästa år.

På bilden ser man att den hackade halmen inte är så kort. Slagorna borde vässas men det är ett större jobb som jag inte hade tid med just nu. Det var lätt att köra på veteåkrarna då halmen var torr men jag kan tänka mej att det kommer att vara tungt i lång och frodig klöver nästa år.

I alla fall så är mina höstarbeten slut för i år – de tog inte många timmar. Nu blir det verkstadsarbete och byggande för hela slanten.

Från min tröska

Här en bild från taket på tröskan då jag sopade den inför vinterförvaringen.

Här ser man ganska bra årets aktiviteter på åkern. Sådden blev inte så katastrofal som det verkade då vi inte såg markörspåren i den obearbetade åkern (nästa år sätter jag en plog på markören !). Litet missade vi men märk väl att de breda skraamåna (=osådda remsor) är sprutspår och helt avsiktliga. Jag lämnar alltså 40-50 cm mellan vart fjärde varv (börjande med två) så att sprutans 12 meter passar ihop med såmaskinens 4×3 meter. Och så kör jag med ena hjulet i sprutspåret vilket fungerar bra.

Vetet grodde riktigt jämnt och fint i år. Trots det sena tröskandet gick det också utmärkt eftersom vädret var helt perfekt höstväder: Soligt och torrt. Det var lätta att rengöra tröskan. Sällan har den varit så torr och ren inuti.

Men allt gick inte så bra. Bordet lyfte inte så i morgon måste jag söka felet. Troligen är det någon ledning som lossnat i reläerna till hydraulikstyrningen.

Här börjar höstarbetena vara färdiga eftersom jag inte jordbearbetar alls utan låter maskarna vara ifred :-). Jag såg på dagens Landsbygdens Folk att Christer däremot har problem med skörden. Nattfrosten har varit hård. Ibland går det bra som hos oss i år men ofta är det tufft att vara bonde.

Kvickrot

Tröskande är över men kvickroten måste man göra nånting åt. Förra årets besprutning lyckades ganska bra men det finns ännu fläckar och om man inte gör nånting åt dem så är de ganska omöjliga nästa år. Nu är alla skiften sprutade och vädret har varit varmt och vindstilla men frågan är om det blev för sent på året ? Förseningen med nästan en månad i våras och den kalla sommaren som försenade tröskningen ännu mera gjorde att bekämpandet av kvickrot är en månad försenad. Tiodygnsprognosen lovar 7-8 plusgrader och ganska varma nätter så kanske det hjälper. Men kvickroten är inte mera i stark tillväxt och det borde den vara för att medlet skall transporteras till rötterna.

Det ser bättre ut på annat håll men på den här hopplösa leråkern växte vetet dåligt i år och kvickroten kunde breda ut sej. De här buskarna med kvickrot är inte nånting man vill se på sin åker så nu hoppas jag att årets bekämpning lyckades.

På den teg som (nästan) blev utan konstgödsel och som jag lämnade som ”provruta” så var skörden nära noll. Så jag blir inte eko-odlare än åtminstone. Men intressant var att brodden var jämn och fin på tegen. Sedan orkade vetet bara inte skjuta strå och där det fanns något ax så innehöll det bara ett par ynka korn. Den kalla sommaren var heller inte bra för vetet.

Och så veckans naturbild. I måndags kom det morgondimma som långsamt sänkte sej nedåt men det var god sikt under dimman så det såg intressant ut med en rand skog under dimman. Bara ett par minuter senare var allt dimma.

Lååångdragen odlingssäsong

Så var sista vetet tröskat. Det var ingen brådska för vädret blir bara bättre men man måste få slut på tröskandet någon gång. Nu gäller det att spruta mot kvickrot och baldersbrå och det verkar vara bra väder för det i morgon – varmt och vindstilla.

Sist och slutligen var det inte så mycket bekymmer odlingssäsongen 2015 – utom att allting drog ut på tiden alldeles eländigt. Först ville man inte få utsädet i jorden och sedan ville det inte växa i kylan och till sist drog tröskandet ut på tiden så vi nu är nästan i mitten på oktober.

Direktsådden gick mycket bättre än förväntat och skörden var inte heller dålig. Nu är höstarbetet klart så fort jag får sprutat. Sedan är det bara att vänta på våren för jag bearbetar inte alls på hösten. Direktsådden sparar en hel del pengar och massor med arbete. Nästa vår kanske jag måste spruta om kvickroten inte dör nu på hösten men då behövs inte heller någon harvning eller annan jordbearbetning.

Nu i höst måste jag ännu köra med hacken över vallen på skyddszonen. Där finns enorma mängder baldersbrå och det är illa för där kan jag inte spruta. Få se vilket elände det blir nästa år … Antagligen ännu värre än då jag hade mångfaldsåker förra gången. Det blir ingen mångfald utan ren baldersbrå-åker. Ganska idiotiskt enligt min mening.

Som jag skrev i en kommentar så kan en planta baldersbrå ge ifrån sej upp till 250 000 frön (i medeltal 35 000). Det blir att spruta massor av glyfosat för att få bort eländet senare.

Allt skördearbete är inte slut än. Tröskan skall rengöras och torkningen skall skötas. Det har torkat ganska bra på eftermiddagarna då det varit solsken men tyvärr inte så många timmar per dag. Vetet håller sej nog bra över vintern om jag kyler ned det under noll och det är inget problem.

Nu får jag börja med sommarens byggarbeten :-).

Reservdelar

Förr åkte man ned till Handelslaget och beställde reservdelar eller möjligen till Lovisa till Labor. Om inte smeden kunde fixa det. Senare körde jag runt till lantbruksutställningar och samlade broschyrer och sparade på Maskinjournalen. Då fick man telefonnumror och kunde beställa från hela landet. Det tog ganska mycket tid att åka omkring och skaffa information.

Redan som 11-åring började jag bygga egna rackerier – mest elektronik. Fast då var det elektronrör som gällde. En del kunde man köpa i nån radiobutik i Lovisa där jag bodde hela veckan på Elevhemmet. Men inte mycket. Vi sprang på kvällarna till Essobacken där det fanns en avstjälpningsplats och hittade gamla radiomottagare som var sönder och som man kunde plocka komponenter ifrån. Så började jag prenumerera på Teknik för Alla och beställde en katalog från ELFA i Stockholm. Då fick man helt nya möjligheter att skaffa moderna radiodelar. Men ibland fastnade paketet i tullen och man fick gå dit och lösa ut det.

På andra klassen i mellanskolan började vi med tyska och jag prenumererade på tidskriften Funkschau. Där hittade jag tyska firmor som exporterade radiodelar (transistorer, motstånd och kondensatorer) vilket var ganska besvärligt med betalning och tullar och brev fram och tillbaka. Men intresset var brinnande så det gick.

Nu har allting flyttat till Internet och EU med gemensam valuta gör att det är mycket enkelt att skaffa vad som helst. Ebay gör att man kan beställa ovanliga mojänger som inte finns i landet bara med ett klick. Jag har konto i Paypal så klicket fixar betalning och leverans.

Vi har diskuterat hur man får reservdelar och jag har varit mycket kritisk till de inhemska firmornas slöhet. Senast då jag behövde en ny kilrem till den nya generatorn på tröskan så hittade jag den nog på nätet hos en stor inhemsk firma som säljer gummi och plast. Men att beställa den gick inte. Först måste man anhålla om att få ett konto och sedan registrera sej på nätbutiken och sedan kunde man möjligen beställa kilremmen …Nå, det gjorde jag förstås inte.

Men jag råkade hitta en annan firma som hade rätt kilrem. Det var bara att klicka och remmen kom med posten följande dag. Förvånansvärt nog var det en inhemsk firma så det är inte omöjligt att starta en flexibel och snabb nätbutik i det här landet heller. Tyvärr verkar det som om de stora firmorna är de allra slöaste och omöjligaste. Men hur länge finns de alls ?

Ibland så går det inte att hitta det man behöver ens på eBay. Nu gick jag utanför EU och testade att köpa direkt från Kina via aliexpress.com. Jag hade läst på nätet att leveranserna kunde vara mycket långsamma så det var ett försök. Resultatet var blandat. Ett paket fick jag på en vecka medan ett annat tog nästan tre veckor. Men frakten var gratis som den ofta är från Kina. Priserna var löjligt låga så man kan inte förstå hur det kan gå ihop. Det var dammtäta kontakter till mätkablarna i torken och kvaliteten var utmärkt. Lustigt nog fanns de inte alls inom EU.

Det är inte bara i det här landet man är omöjlig. Jag skulle köpa stabilisatorer för 12V och hittade just rätt sort som jag visste var av bra kvalitet i Holland. Men fick till svar att de inte sålde till Finland utan jag skulle ta kontakt med importören här i landet. Nå, den firman hade inte nånting på nätet så jag beställde motsvarande stabilisatorer från Kina för halva priset – levererade till verandan. Har man inte bråttom så är det bara att glömma dessa importörer. De är värdelösa.

Inom parentes så är det besvärligt med att stabilisera +12V i ett fordon. Jag har bekymmer med mätarna på tröskan som visar fel då man kopplar på fläkten och belysningen. Men det är grymt besvärligt att få stabil 12V eftersom spänningen kan gå ned till 7V då man startar och stiga till över 14V då man kör och generatorn laddar. Så det måste vara en riktigt bra elektronik som klarar av en ingångsspänning mellan 7 och 18 Volt. Med allt mer elektronik i fordonen blir det allt mer problem med spänningen och en bra stabilisator är nödvändig.

Allting är inte billigare på nätet. Vi fick nyss ett reklamblad från en firma vid Ring III som sålde 12 Volts arbetsljus för 8 euro och då måste man köpa en hel del över nätet för att komma ned till det priset. Men vissa firmor försöker ännu ta 70 euro för likadana arbetsljus … I alla fall så är det en bra idé att kolla på nätet vilken prisnivå det finns. Och redan för det är det bra att se på eBay och Aliexpress.

Ifall nu någon skulle tycka att man borde gynna inhemska firmor så kan jag meddela att det gör jag inte så länge som det finns typer som anser att jordbruket inte behövs i det här landet utan vi kan importera maten. Så jag importerar mina delar också. Det kommer säkert nya firmor som fungerar snabbt och flexibelt till konkurrenskraftiga priser också här. Jag har redan hittat VVS, el, kilremmar och en del annat. Men ännu är det en liten minoritet. De blir inte heller fler om vi snällt köper dyrt av slöa, lata och långsamma gamla firmor.

Som jag påpekade i en annan diskussion så kan köpa en maskin ifall den någonstans är vanlig och har reservdelar – även om det är dåligt här. Till Rapiden får jag reservdelar via Lantmännen maskin i Köping och om man följer med Blocket så kan man hitta fina och billiga prylar. Just idag köpte jag två 11 kW fläktar med automatiska startanordningar från ett jordbruk vid gamla Enköpingsvägen. Jag behövde inte ens betala svensk moms så priset för alltihop var lägre än om jag skulle ha köpt en enda startanordning.

Bara vi får tröskandet undan (en åker kvar) så far vi till Medåker. Jag har köpt allt över nätet på sista tiden så jag har inte ens varit till Ring III och sällan till Lappträsk kyrkoby. Jag har bara varit hemma hela tiden och nu börjar det bli litet leidån och behov av omväxling.

Vädret har varit helt fantastiskt. Litet kallt de senaste dagarna men från måndagen skall det bli varmare och då tänker jag spruta mot kvickrot och baldersbrå. Och så är vårt höstarbete slut. Nästa vår blir det absolut direktsådd och därför blir det ingen höstbearbetning alls. Skörden var så bra att det ger mersmak.

Sommarens första frost

Det är oktober men först nu hade vi den första frostnatten sedan början på maj ! Det har varit nära noll och kanske under på vissa ställen men nu var det en ordentlig frostnatt med -3 grader. Sommaren var inte speciellt varm men det är ovanligt att det inte varit en enda frostnatt tidigare. Det stör inte vetet mera som är alldeles färdigt (ett skifte under 20 %). Men det är inte bra för sprutandet. Och med direktsådd så är höstsprutandet mycket viktigt. Man vill inte ha stora baldersbrå och kvickrot som börjar växa långt förrän man kommer ut på åkrarna på våren. Medan värmen varade så hann jag spruta omkring 8 hektar men det är inte bra då temperaturen gär under 5 grader.

Jag har allt i torkarna och solen påkopplad – även om nästan hälften är i den stora torken utomhus. Den är också den billigaste i drift. Så jag har inte alls haft bråttom att tröska. Det har torkat bra men nu då temperaturen går ned så lönar det sej inte att vänta med tröskandet mera. Tröskan har hållit ihop även om jag haft en hel del problem med generatorn. Fästskruvarna har brustit så de måste troligen bytas till grövre. Det är förstås ingen originalgenerator – det finns inte mycket original på min tröska som är en gammal Rosenlew testtröska från 80-talet. Den var den första som fick hydrostatisk drift i tiderna men nu börjar den gå in i skrotklassen. Det är nu 25 år sedan jag köpte den (begagnad).

Förutom generatorfästet så har tröskandet gått bra i år – tillsvidare. Jag körde visserligen slut bränslet i går eftersom tankmätaren visade fel. Och så var ackun tom i Ducaton eftersom en lampa blivit på. Det tog mej flera dagar att vässa knivarna i hacken men det lönade sej. Inga halmsträngar.

Den väl sönderhackade halmen har fallit ned till marken mellan stubben. Det borde inte vara halmproblem vid direktsådden nästa vår.

Den nya torken är nu full och i morgon börjar jag sätta in i den lite äldre torken. För 40 år sedan då vi körde in de första lassen så var plåten inte fastskruvad i andra ändan än. Nu är den litet mera färdig även om det verkar som om den aldrig blir riktigt klar. Intressant är att plasten som vi satte upp över torken har hållit i 40 år utom där takfönstren släpper in sol. Där måste vi byta till växthusplast eller sätta upp hårdkartongskivor.

Vädret är fint – helt enkelt perfekt höstväder och fortfarande visar tiodygnsprognoserna bara sol och torrväder. Litet kallare ett par dagar men nästa vecka skall det bli varmare igen.

Återigen en av mina kvällsbilder. Vi har inga fantastiska sjö- eller bergslandskap men kvällshimlarna är inte så illa …