Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

Stjärnhimmel

I går kväll lyste stjärnorna klart. Det var riktigt trevligt som omväxling Det har varit mulet nästan hela ”vintern”. Och så såg jag Orions bälte som är min favoritstjärnbild (tre stjärnor i en rad). Men det bästa var att en klar natt är kall och skogsvägarna fryser. Vi hade -7 grader förra natten och vägarna var genomfrusna på morgonen. Så jag kör fortfarande ut stora stockar. Men bara på morgonen. Idag körde jag tvärs över ett område som inte hade spår alls men det höll riktigt bra. Fastän det är varmt på dagen så är det inte många timmar men minusgrader hela natten ger bra vägar nu då det finns så litet snö.

På eftermiddagarna kör jag med processorn på den skogsväg som vi körde upp redan i början på vintern. Den är full av is som är stark efter nattens kyla. Dessutom är den i skuggan så eftermiddagssolen smälter den inte alls. Vägen håller på att växa fast så jag tar bort en rad granar och alla björkar som jag räcks till med lastaren.

Fördelen med att köra på vägen är att jag kan lägga alla kvistar i hjulspåren. De bär bra och så hindrar de isen från att smälta. Det ser ut som om skogsarbetet kan fortsätta ännu en tid utan större problem. Gallring är ju perfekt nu då det inte finns snö så stubbarna blir korta. Jag har ännu en hel del stora granar som skall bort men det går också bra för värmen gör att alla kvistar är mjuka så fastän jag fäller en stor gran mitt i småskogen så ser man nästan inga spår av den …

Men inte är allt så bra. Nu då maskinerna och vädret är bra så blev gubben dålig. Jag sitter och hostar hela tiden och halsen är ganska raspig. Jag tar det litet lugnare så jag inte blir svettig för jag har inte tid att ligga till sängs nu. Hoppas Lotta blivit bättre. Det är inte roligt att vara sjuk då sysslorna i alla fall måste skötas. Det man inte gör blir ogjort – ingen annan tar itu med det.

Till sist en bild av Bos-Sestu skogsmaskinpark:

Bilden blev inte så bra för den starka solen gjorde att skuggorna blev för mörka. Här har vi skogsvagnen och lilla lastaren på Zetorn. Belarusen har stora lastaren och processorn (Nokka från 80-talet bägge två). Mellan dessa finns gamla MF-165 som används för att köra upp spår och frakta motorsågar då man inte behöver vagnen. Men den har inte varit i bruk mycket den här vintern. Som sagt så kör jag på morgonen med vagnen och på eftermiddagen med processorn.

Men har jag litet tur så kommer brorsan och Henrik med till skogen på veckoslutet och dä finns det förare till alla traktorerna.

Säj aldrig: Det går bra

Jag fick äta upp mitt påstående att det går bra mycket fort. Idag hann jag knappt till skogen så brast en koppling till skogsvagnens styrning. Det är omöjligt att köra utan styrning så jag fick komma hem genast med svansen mellan benen. En enda stock (torr) lyckades jag köra ut.

Vanligen är det inget problem att byta en koppling men nu råkar skogsvagnen ha kopplingar med annorlunda gängor (metriska). Hydraulikens gängor hör till det värsta. Det finns massor av olika ”standarder” så det är ett stort elände att reparera hydraulik. Förutom de vanliga BSP-gängorna (rörgängor) så har tröskan JIC och skogsvagnen metriska. Och då tar vi alls inte upp de olika tätningskonerna …

Jag har en hel del i lager men det är omöjligt med alla hydrauliknipplar så jag håller mej vanligen till BSP. Nu hittade jag efter mycket sökande adaptrar som gick att använda. De hade förstås inte rätt kon men styrningen är inte hela tiden under tryck så litet läckage kan tolereras. I alla fall tänker jag bygga om skogsvagnen så att hydrauliken blir BSP. Nu gick hela dagen förlorad – och det var kallt förra natten så vägarna var fina hela förmiddagen. Harm !

Så man skall aldrig vara nöjd med nånting – katastrofen väntar bakom hörnet. En del påstår att bönderna klagar i onödan men det stämmer inte. Vi är bara realister och har lång erfarenhet av det verkliga livet :-).

Processorn

Jag satte ihop en liten video om hur man kör med processorn. Inget speciellt men det visar kanske bättre än enskilda bilder hur man arbetar med den. Datum på kameran är fel fortfarande. Det skall vara 12 mars.

Videon är gjord med Strömsömetoden dvs. 99% och alla problem är bortklippta. Fast en björk lyckades jag fälla i vägens riktning men det gjorde ingenting eftersom det fanns massor med rum att svänga dem.

Träden är rakare i verkligheten. Kamerans lins gör dem krokigare än de är.

Det går bra

Just nu går det bra med skogsarbetet så snart tar det säkert slut. Idag körde jag ut de sista stockarna och började gallra med processorn. Det finns ganska litet snö så det är fint gallringsväder. Men på sina ställen börjar vägarna ge efter – speciellt i solen. I skuggan är de ännu bra. Det verkar bli en kall natt så kanske det går i morgon. Jag har en mängd flisved som skall köras och en hel del gallringar. Nu skall processorn i arbete om bara vägarna håller.

Då man kör med processorn så måste man fälla tvärs över vägen. Om man fäller längs vägen så får man stora problem att svänga träden. Och man måste fälla mot processorn. Man börjar på ett lämpligt avstånd från traktorn och fäller så att de sista träden blir utanpå bredvid processorn. Annars måste man dra träden underifrån och det är knepigt.

Här är träden fällda tvärs över vägen och så backar man traktorn och lyfter ett träd åt gången upp på processorn.

I blandskog så kör jag först björkarna så de kommer i en skild hop.

Med lastaren sätter jag trädet i processorn som är vridbar så att roten är ungefär vid svärdet. Rullarna, kvistjärnen och tryckrullen sätts fast och därefter nollar man räknaren som är kopplad till ett mäthjul under stammen. Man kan sätta in önskad längd och använda automatstopp men jag kör mest för hand. Först litet förbi 300 cm och så en liten knyck tillbaka varefter man sågar. Det är viktigt att köra förbi 300 cm så att då man fortsätter så hinner rullen få upp farten innan kvistbetten träffar en kvist.

Sågsvärdet blev litet otydligt eftersom det rörde sej ganska snabbt men det är halvvägs genom stammen på bilden. Därefter kör man trädet 300 cm framåt med rullarna och sågar igen. Det tar inte många sekunder. Det gäller att gasa ordentligt då man kör trädet framåt för annars fastnar kvistarna på betten. Tjocka kvistar är ett elände liksom krokig stam. Men vanliga björkar och granar kör man igenom mycket snabbt.

Det som tar mest tid är att rensa kvistbetten. Här ligger toppen kvar i processorn men det går att öppna betten medan rullarna klämmer om. Så jag kör toppen bakåt med rullarna. Har man tur så faller den ned men ibland så blir den hängande på underbettet och då tar det tid att plocka bort den med gripen.

En halv timme senare är träden körda och hopar med 3 meters massaved plus litet flisved finns kvar. Riset lägger man helst under hjulen för det bär bra.

Stora träd kan man bra såga för hand. Det blir snabbt kubiker då ett träd ger tre kubik :-). Men gallringar för hand blir inte till nånting. Här är en liten traktorprocessor utmärkt. Den klarar också stockträd om man först kapar en stock vid lommen. Synd att produktutvecklingen mer eller mindre upphört inom den här sektorn. Grundkonstruktionen är bra men vissa detaljer borde förbättras.

Om vädret skulle hållas kallt så kunde jag få en hel del gallrat men enligt vissa prognoser skall det blir riktigt varmt om en vecka. Så nu är det bråttom …

Tre älgar

Föret är ännu ganska bra så jag fortsätter att köra ut stockar. I går fällde vi troligen årets ”bålagren” (monstergran). Då jag körde ut den så vågade jag inte ta mer än de fem stockar vi fick från granen. De var nämligen rätt så tunga. Den grövsta stocken gav ungefär en fast kubik och allt som allt blev det närmare tre kubik för det trädet. Längderna blev två 39 dm, två 58 dm och en 49 dm. Om inte toppen hade brustit så hade jag fått ännu en 43 dm stock. Rotdiametern var över 60 cm och sågsvärdet räckte inte till. Som synes så blev det en liten tapp osågad – fast det gör ingen eftersom de grova (över 26 cm) går till svarvstock.

Då jag lastade av så hade jag sällskap av ett par älgar som fridfullt betade invid vägen utan att bry sej om mej.

Älgarna stod ungefär 50 meter från traktorn hela tiden som jag lastade av.

Ur led är vädret

Återigen fåt man sucka och stöna över det underliga vädret. Jag var nyss och satte värme på traktorn för att köra ut stockar ur skogen då det hoppeligen skulle var nån minusgrad på morgonen. Men vädret håller sej otroligt envist på en plusgrad – både dag och natt. Vilket eländigt vinterväder …

Men årsmedeltemperaturen ändras mycket lite så det blir garanterat en kall vår eller sommar. Illa, mycket illa. I fjol var Johanni kallare än julen … Men man vet aldrig hur mars och april ser ut. Jag hoppas förstås på köld även om det ser illa ut. De senaste fyra veckorna ser ut så här. I början var temperaturen relativt normal men sedan har den liksom stannat på +1 grader.

Nu har jag processorn på Belarusen men vete fåglarna om det blir mycket kört med den. I princip skulle det gå bra att gallra om vädret skulle bli kallare för vi har ganska litet snö nu. Helt optimistiskt skrev jag kontrakt med reviret på stock och massaved. Och jag borde absolut få ut de överstora granarna och gallringarna gjorda. Ännu håller vägarna som jag körde upp i vintras men man vågar sej inte utanför spåren med den tunga traktorn. Nu är vinschen värdefull även om det tar tid att dra ihop virket.

Det var en tid sedan jag hade igång processorn. Vintrarna med djup snö var inte så lämpliga och så har stora lastarn varit sönder. I går på eftermiddagen gick det åt en hel del kaffe innan jag igen kom ihåg hur man kopplar på kraftuttaget till Belarusen. Det är en underlig spak bak en lucka under sitsen som kopplar in en mekanisk koppling till drivaxeln. Sedan finns det en stor och tydlig spak till höger som går till en koppling vid kraftuttaget. Men den lilla spaken under sitsen är en mystisk sak. Den var tydligen krånglig att koppla in så förre ägaren svetsade fast ett flatjärn utanpå spaken så det ser ut att vara fastskruvat.

Det tog mej en hel del tid och verkstadshandböcker och reservdelsförteckningar innan jag fattade vad det var frågan om – speciellt som spaken såg helt annorlunda ut i verkligheten. Nu då jag hittat den så kommer jag nog ihåg att jag också tidigare sökt efter eländet. Men det var för omkring 20 år sedan. Spaken behövs ju inte i vardagslag. Den kopplar om mellan drivhjulsberoende, fritt och direkt från motorn. Drivhjulsberoende har jag aldrig behövt men spaken var i friläge så ingenting rörde sej.

Och så fick jag då igång kraftuttaget varefter hydrauliken på processorn inte fungerade. Men det kom jag ihåg att bara gällde att vänta. Elventilerna fungerar uselt så länge oljan är kall. Man måste köra på tomgång i 20-30 minuter förrän alla ventiler orkar dra. Det är vanligen inget problem om man kommer ihåg att koppla på kraftuttaget genast då man startar. Då är oljan mjuk då man hunnit till skogen.

Visst borde jag gallra i Tallmosan men jag kör inte ut på de lägre delarna där det inte finns färdiga spår som frusit. En gång körde jag nämligen ned just Belarusen med processorn på. Så vi grävde för att få upp den igen … Man får hålla sej till de högre delarna där det är känning av stenbackarna och betydligt stadigare underlag. Och så dikeslinjarna där man kan köra på vallen.

Men tiodygnsprognosen ser illa ut. Bara varmare väder Fy katten säjer jag !