Höstarbeten

Efter det att tröskandet är avklarat så börjar alla höstarbeten – plus alla sommararbeten som fått vänta på tröskandet … Och det första är att spruta mot kvickrot för sedan måste man vänta två-tre veckor innan man bearbetar jorden. Det har varit litet för torrt för en bra kvickrotsbekämpning – kvickroten måste vara i så bra tillväxt som möjligt för att man skall få medlet till alla rötterna. Men nu har det kommit regn och kommer väl i natt igen. Och sedan skall det bli varmt. Då borde kvickroten sätta igång och växa. Och jag att spruta ihjäl den …

I år köpte jag  ny spruta. Nåja, det blev förstås en begagnad Hardi eftersom jag har en mängd Hardidelar liggande. Den är av årsmodell 1997 så den är ganska ny :-). Huvudsaken är att den har elektrisk stängare och elektrisk tryckregulator. Den gamla Hardin har samma funktioner men den är till största delen heimlaga. Den är närmare 40 år gammal men i hyfsat skick. Den elektriska regulatorn byggde jag av en gammal vindrutetorkarmotor som mekaniskt vrider ratten åt ena eller andra hållet. Den har en lyxig tryckmätare (á la 5 euro från Biltema) som är kopplad direkt till sprutbommen och placerad utanför sidofönstret så den är lätt att läsa av.  Där är den nya sprutan sämre men den kan ju byggas om …

En fördel är i alla fall att den nyare sprutan har hiss för bommen. Den gamla kan också ställas in men bara genom att flytta skruvar så det blir inte ofta gjort. Och så har den nya skummarkör vilket är viktigt för jag börjar lessna på de gröna remsorna med ogräs. Däremot har den inte nån fånig monitor och annan elektronik. Då GPS gått ned till en tiondedel av de nuvarande priserna så skall jag fundera på elektronisk monitor (”datorstyrd”).

Nu råkade det sej så att jag surfade på mascus.se och ittade en spruta i Kouvola som grannens måg sålde. Så det var bara att sätta släpvagnen efter bilen och åka iväg efter sprutan. Till all tur var vägen nyasfalterad och mycket jämn. Sprutan väger bara 235 kg men den var ganska hög och släpvagnen krängde litet. Men bra gick det och nu står den utanför verkstaden.

DSCN4248

I väntan på att vädret skall bli lämpligt för sprutandet så skall jag sätta in plastmatta i bränslehuset. Och sedan den nyrenoverade tanken. Adjöss med att köra tunnor med motorbrännolja från macken i kyrkobyn. Speciellt då man glömmer hem plånboken med tankningskortet (det finns bara automat där numera).Förrän vi for till Sverige på årets ”semester” (uppskjuten tre gånger) så drog jag rappningsbruk utanpå golvet så det blev slätare. På den skall jag lägga en tålig plastmatta som jag viker i hörnen – inte svetsar. Till och med den hårda plastmattan går bra att vika bara man värmer den tillräckligt med varmluftspistol. Och inte glömmer handskarna …

DSCN4250

Och så skall värmen sättas på. Det blev ganska kallt med två nätter nära noll, inga innerfönster och inga värmeradiatorer i stuvun. Vi gick med ytterkläderna på inomhus men frös i alla fall. Alla radiatorer togs bort eftersom vi satte panel (pärlspunt) på väggarna så allt skall installeras på nytt.  Dessutom skall flismataren byggas om innan vintern kommer så brist på sysselsättning finns det inte. Nu ids vi inte alls fundera på alla byggnadsarbeten som blev ogjorda i somras på grund av branden i köket.

Och jag skall få nya glasögon. Jag har varit närsynt i hela mitt liv och fått nya glasögon vart och vartannat år. De som jag nu har är två år gamla och jag tyckte nog att jag började se litet dåligt. Då jag inte mer såg vägskyltarna så gick jag till optikern (Ahmed i Örebro). Inget under – nu får jag hela två enheter starkare (mera minus) glasögon. Och med dem började jag åter se nånting. Ifall jag mött nån på gatan och inte hälsat det senaste året så beror det på att jag varit närsynt som en gammal mullvad.  Hemma klarar man sej bra med gamla och dåliga glasögon men ibland behöver man se klart på avstånd också. En närsynt ser ju alltid bra på nära håll. Vanligen då folk blir äldre så behöver de glasögon för att se på nära håll. Jag tar bort mina glasögon då jag vill se på nära håll. Det är liksom att ha inbyggt förstoringsglas

Visst finns det massor med jobb på hösten men det är i alla fall skönt att ha tröskandet undan. Och nu är det ju torrt också så vintern går utan problem. På våren torkar jag bara ned de sista procenten i vårsolen. Så det är maskinreparationer och byggande nu tills skogsarbetet börjar.

 

Tur i oturen (hasi)

Tröskandet är den mest nervösa tiden på året. Skall tröskskrället hålla ihop ? Förra lördagen satt vi och drack kaffe och undrade om det faktiskt skulle fungera en hel tröskning utan större fel (då hade vi tre hektar kvar).  Jahapp, då tystnade tröskan och Henrik kom in. Det dunkar nånting …

Vi hade ju skruvat ihop plåthöljet som spruckit så vi befarade det värsta. Men det var ”bara” ramen till skakarbordet som brustit.  Inte första gången det heller. Då gummibussningarna på upphängningarna blir slitna så faller bordet ned och ligger på en axel som slipar av ramen. Avståndet till axeln är alldeles för litet och konstruktionen kunde ha varit bättre.

Nå, det blev att flytta en våning nedåt och Henrik kröp in i tröskan och skruvade en dag där för andra gången i år.  Då vi satte in vinkeljärnet så låg han på halmskakarna med huvudet nedåt inne i tröskan – nu låg han med huvudet nedåt på skakarbordet under halmskakarna. Jag sprang efter verktyg och plockade upp det som föll ned. Det behövs absolut två personer för att kravla sej ut ur tröskan för att hämta en nyckel som behövs kan ta lång tid. Om jag hade krupit in så är det fara för att de varit tvungna att dra ut mej med vajertaljan i fötterna …

DSCN4226

Egentligen ger fotot en alltför positiv bild av arbetsmiljön. Han kunde inte ens vända sej utan att skuffa sej bakåt först. Men det gick och efter en dag hade vi ramen ut ur tröskan och jag svetsade ihop den – efter att ha skurit bort de gamla stödvinklarna som jag svetsat fast för ett par år sedan. Det var ju ingen dyr reparation om man inte räknar nånting för arbetstiden. Men litet knepigt var det att får ramen rakt ihopsvetsad. Med en massa svetstänger och stöd och allmänt slåande och härjande med stora smideshammaren så fick jag den behjälpligt rak i alla fall.

DSCN4231

Och så var det bara för Henrik att krypa in igen och dra ramen över sej tills den var på plats. Det var inte världens enklaste sak att få i skruvarna. Man fick ligga och stöda sej på en hand medan man försökte känna var skruvhålen fanns med andra handen. Naturligtvis såg man inget.

Nu hade jag tillverkat två tjocka brickor (12 mm) som vi satte in under bakre fästet så att ramen kom litet högre och förhoppningsvis inte slits av lika lätt som förut. Mycket utrymme förrän hela skakarbordet började ta i halmskakarna ovanför fanns det inte men det gick.

Därefter smet vi till Sverige och lämnade den stackars pojken ensam med tröskandet (då hade bokningen blivit uppskjuten tre gånger redan). Det var ju moraliskt fullständigt förkastligt. Förr skulle alla sitta och vänta på att tröskandet skulle bli färdigt. Allvarsamma och medkännande. Skratta fick man inte och alls inte åka bort. Där ser man hur moralen förslappas hela tiden …

Nå, Henrik klarade ju sej galant och skickade enligt gammal tradition följande dag ett textmeddelande: ”Hasi”. Huvudsaken var att han fick in Zebran som vi odlade som utsäde för nästa år.

Och skörden ?  Ett uselt år igen. Jag håller med Kalle att torkan i alla fall är bättre än det eländiga regnandet vi hade i juni. Då drunknade all brodd i svackorna på leråkrarna. På de lättare jordarna klarade vetet sej ganska hyfsat. Tyvärr har vi bara en hel del leråkrar. Men säden var ovanligt torr då vi tröskade. Mellan 13 och 16 % och det är sällan det händer hos oss. Dessutom var det rena högsommarvädret så det torkade fint då jag blåste litet för att jämna ut fukthalten.

Det har varit sju sorger och åtta bedrövelser den här sommaren och ett tag såg det ut att bli en regnig höst. Men vi hade tur med vädret så det var verkligen perfekt tröskanväder i år. Och så var vetet ju lättröskat (med ett strå här och ett där) och vi körde med full fart över åkrarna. Priserna är  i botten men jag säljer först nästa sommar så vi får se hur världen ser ut då.

 

 

 

Dimman rullar in …

Så fick vi i alla fall igång tröskskrället. Branden försenade allting och därefter slog Helsingforsbacillerna till och försenade ännu mer men till slut lyckades jag köra ett varv. Därefter gav hydrauliken upp. Då satte jag in mellanreläer som kopplade spolarna direkt till ackun och sedan har det fungerat. Tills alla mätare gav upp … Men jag bara körde ända tills dimman började rulla in.

DSCN4193

Tröskan körde jag hem och i morgon skall elektriska sidan kontrolleras ordentligt för där finns en hel del problem. Det värsta är dålig kontakt för det kan fungera bra tills det plötsligt slutar fungera. Så mäter man och då fungerar allt igen. Och så vidare … Det blir att byta kablar och kontakter tills det slutar krångla.

För övrigt har vi haft tur i oturen. Vädret har varit hyfsat trots ständiga hot om regn. Och vetet har hållit 14-15 % vilket är ovanligt lågt. Sedan är skörden ju urusel på leråkrarna. I svackorna tog juniregnen livet av brodden och på duntarna tog julihettan livet av resten. Bara mullåkrarna ger nån sorts skörd. Det har varit tre dåliga år i rad nu så snart kunde det börja svänga. Men kanske vi bara är i början på de sju dåliga åren ?

DSCN4198

Försäkringar

Det är milt sagt allmänt att folk är grundligt misstänksamma mot försäkringsbolagen. Så också jag.  Man har uppfattat dem mera som fiender som försöker lura en i varje vändning än som de hjälpare i nöden som de ursprungligen var menade att bli. Sedan finns det förstås en mängd bedrägerier som i sin tur får bolagen att bli misstänksamma mot alla ersättningsanspråk och den negativa spiralen av misstro fortsätter.

Men nu måste jag ur egen erfarenhet ge försäkringsbolagen en blomma. Vi hade ju eldsvåda i köket den 10 maj och allt revs ut och det var en hel del jobb innan vi kunde flytta in igen den 10 augusti. Förstås är mycket på hälft och förblir det för nu är det tröskning som gäller. Och alla andra jobb som borde ha gjorts på sommaren. Så det står stilla ganska länge.

I alla fall så hade vi granskning (två bolag) genast efter branden och kom överens om att vi själva sköter om ombyggnaden (mot en liten timersättning). Sedan har jag skickat in räkningar ungefär varje månad. Ärligt talat så tvivlade jag starkt på att få räkningarna betalade utan en massa krångel men måste nu då sista räkningen gått säja att det har fungerat utan problem.

Speciellt misstänksam var jag mot begreppet ”underförsäkrad” som jag för mitt liv inte kan förstå (annat än som rent bedrägeri från bolagets sida). Det är nämligen så att om jag försäkrar för 100 000 euro och bolaget konstaterar att huset egentligen är värt 200 000 euro så anses det vara ”underförsäkrat”. Då blir också ersättningen halverad !!! Helt vansinnigt. Så jag betalar premie för 100 000 men kan enbart få ut 50 000. Det här är rena svineriet och enligt min mening kriminellt så jag förstår inte att en sådan sak kan tolereras.

Nå, nu tolkade bolaget färsäkringsvillkoren så att jag fick ut ersättningen i sin helhet. Det blev egentligen billigt för bolaget också då vi gjorde arbetet själva. Vi köpte till och med en ny spis från Sverige som brorsan hämtade (gratis) då han var i Stockholm. Jag sparade inte egna pengar utan bolagets (ca 500 euro). Av gammal vana så köpte jag billigt material och hämtade allt själv (utan ersättning). Det är ju så det skall gå till. Inte så att man försöker pressa de sista centen ur bolaget för allt möjligt strunt. Då blir premierna billigare för oss alla.

I alla fall så anser jag att en stor orsak till att allt gick så bra var att bolaget var i högsta grad lokalt. Kontoret finns i kyrkobyn och personalen känner alla i trakten. Sammanslagningen av bolag är väldigt bekymmersam för den förstör (liksom nödcentralernas vansinniga omorganisering) helt den lokala kännedomen. Och leder till en kultur av allt större misstänksamhet på alla sidor. Rationaliseringsvinsterna är löjliga i jämförelse med att hela systemet förstörs.

Det leder också till att jag struntar i bolag som lämnat bort den lokala förankringen. Då kan jag lika gärna välja ett bolag i Sverige eller Tyskland eller var som helst som ett som finns i Helsingfors. De är alla lika långt borta från vår verklighet. Visst förstår jag att man måste vara försiktig med utgifterna men det måste gå att hålla kvar lokal kännedom. Förr fanns det inga lokala kontor heller men min farfar var lokal agent för ett försäkringsbolag och fick någon liten slant för det. Nu struntar idioterna till ”rationaliserare” i det lokala och troligen rationaliserar de bort hela bolaget inom kort.

Det är i alla fall klart att det behövs försäkringar. Inte för att få ut nån hundralapp då man tappat mobilen i backen (för att man är slarvig) utan för de stora katastroferna som man inte har en chans att klara annars. Så jag struntar i alla fåniga apparatförsäkringar som bara är rena lurendrejeriet. Men jag tänker se till att de stora sakerna är ordentligt försäkrade. Och nån ”underförsäkringsparagraf” kommer inte med i mina nya försäkringar. De bolagen får försöka lura nån annan. Har jag försäkrat och betalar premier för 100 000 så skall jag kunna få ut 100 000 också. Allt annat är bedrägeri och därmed jämt !

Självrisken får gärna vara hög. Så hög jag bara klarar av. Det sänker också premien betydligt för det är klart att en hundralapps utbetalning kan kräva arbete för hundra euro (eller mer) inom bolaget vilket i sin tur höjer premien. Jag orkar inte heller börja bråka om små summor.

Och kom ihåg att det som händer kommer oväntat och plötsligt (det är liksom försäkringens hela idé) så se till att försäkringarna är i skick hela tiden ! Då det händer är det för sent. Min pappa var också försäkringsagent och hade bra försäkringar som jag fått ”ärva”. Det var också inställningen att man måste ha försäkringarna i skick som var värdefull.

Nu skall försäkringarna läggas om – speciellt som Henrik äger halva stället – och då kommer ett bolag som har ”underförsäkringsparagraf” att försvinna. Det finstilta skall lusläsas och stötas och blötas men man kan ju aldrig vara säker på framtida ersättningsbeslut ändå.

Men i misstänksamhetens hav sätter jag ändå en liten blomma av erkänsla till det lokala försäkringsbolaget.

Hydraulik och förkylning

Ja, de hänger helt enkelt ihop som så att jag sitter inomhus och mår pyton. Med nöd och näppe orkar jag i alla fall surfa på nätet och planera förbättring av hydrauliken till tröskan. Bordet och speciellt haspeln har krånglat i flera år men i fjol började det mot slutet bli så att man kunde köra ett par timmar och sedan slutade hydrauliken att fungera och man måste låta oljan svalna i ett par timmar. Så nu tänkte jag kolla in vad det allvetande Internet har att säja om krånglande hydraulventiler och planera för ett nytt system.

Nå, det är antingen själva ventilen som backar fast (på grund av skäp i oljan och hög temperatur) eller solenoiden som blir kraftlös vid hög temperatur. Jag har förstås kollat att spänningen vid solenoiderna är OK. Det är inte så lätt att byta solenoid eller ventiler för vår tröska är en testtröska från Björneborg och en hel del är absolut inte standard reservdelar.

Men det finns numera billiga ventilbord på nätet och ett dubbelverkande med tre ventiler kostar kring 350 euro. Inte så illa med tanke på att bara sliden till skogslastarens ventil kostade närmare 500 euro i tiderna !!?? Reservdelar skall man bara inte köpa. Nu är ju tröskans cylindrar enkelverkande men det borde fixa sej med att koppla B till T, dvs. det andra uttaget direkt till tanken.

DSCN4175

Det här finns inte på standardtröskor. Det är heimlaga liksom mycket annat på vår tröska. Men det är ett ganska enkelt system med tre sektioner (bara två inkopplade) och en fjärde som öppnar till tanken då de andra ventilerna är stängda. Där hade jag litet huvudbry i början men det är ju lätt som en plätt då man kommer på det. den fyrkantiga grunkan är en övertrycksventil  som släpper tillbaka oljan till tanken ifall trycket stiger för mycket – och tro mej: Det vill man inte ! Ett hydraulrör med het olja som spricker är inget roligt alls …

Egentligen borde jag skilja åt hela ventilbordet men det går inte nu i tröskantider. Jag hade planerat fixa tröskan i god tid men eldsvådan i köket gjorde att precis alla planer för sommaren gick i putten. Nu är frågan om man borde köpa ett ventilbord i reserv att koppla in om det gamla ger upp helt. Sedan är det alltid problemt men kopplingarna inom hydrauliken. Det finns stora mängder olika ”standarder” och Rosenlew har valt den eländiga JIC-typen. Så det skall skaffas adaptrar av all de sorter …

Mellan verserna hann jag också koppla in styrningen till pannrummet. Det är fråga om en enkel 1-trådskrets som över nätet kan styras så den kopplar på eller av ett relä. Det är den lilla grunkan på det bruna kretskortet. Men det är inga leksaker utan sparar mycket tid och pengar. En större relägrunka är redan på väg och skall styra torkfläktarna. Så jag kan sitta i Sverige och kolla in temperaturen i lårarna och då säden inte mera torkar så stänger jag fläktarna. Det kan Henrik göra också från Helsingfors. I stället för att köra tvåhundra kilometer …

DSCN4158

I lådan på bilden finns alarmsystemet för flismatningen. Fyra givare är fästa kring matningsröret och då nån av dessa visar för hög temperatur så börjar flisövervakningen skicka små mängder vatten till röret genom två ventiler. Om temperaturen sjunker så återgår systemet till nolläge men om temperaturen bara stiger så stängs hela flismataren av och ett alarm skickas ut. Grunkan på det bruna kortet har också en ingång som övervakar larmutgången och ifall den ser ett larm så skickar den epost till alla mina maskiner och telefoner.

Vi tänkte också sätta in en kamera i pannrummet. Numera får man en HD-nätkamera för omkring 35 euro … Det är bra med mätgivare men bättre med videobild (och ljud) så man kan se vad som händer. Priserna har verkligen gått ned. Min första kamera var betydligt sämre men kostade nästan 500 euro. Nu finns det också ”appar”, dvs. program som skickar video och audio till telefonen.

Dags att lägga sej och hoppas att förkylningen gått förbi värsta stadiet i morgon …

Skrotlinjen går vidare

För ett par dagar sedan så såg det dystert ut och jag började redan läsa annonser om bättre begagnade tröskor. Men i går kom Henrik hem och så skruvade vi en dag på det gamla skrället som fick en ordentlig förstärkning i form av ett L-järn. Med fjolårets reparationer i minnet då Henrik låg på de vassa halmtaggarna så började vi med att bygga ett ordentligt underlag inne i tröskan. Två tunna lister skruvades ihop och sattes på taggarna och däremellan satte vi remsor av spånskivor. Speciellt bekvämt var det inte att ligga där med huvudet nedåt men det var rena lyxen jämfört med i fjol.

Det hade varit svårt att klara det ensam för en måste vara inne i tröskan och skruva och den andre utanför. Nu gick det ovanligt snabbt och på en dag hade vi skruvat fast L-järnet 50x50x7 mm ovanför lagerfästet (i lagerhållarens skruvar). Dessutom skruvade vi fast järnet både i sidoplåten och i takplåten. Den hade redan börjat få sprickor men nu spricker det inte där mera. Motorfästet som ligger ovanför skruvade vi också fast i L-järnet.

DSCN4164

Här syns hur tröskan spruckit upp en centimeter trots gängstången som går genom hela tröskan. Inte alls bra. Det nedre flatjärnaet satte vi in i fjol men det räckte inte utan det behövs ett järn ovanför axelns lager också. Jag trodde det skulle vara mycket krångligt och ta massor med tid men det gick sist och slutligen ganska fort.

DSCN4171

Här är vinkeljärnet på plats (det övre) och sidoplåt, lager och takplåt ordentligt fastskruvade i det. Nu borde det hålla en tid (peppar, peppar, ta i trä och så vidare …). Dessutom är nu kedjan som drar halmvindan ganska rak så den borde hålla bättre än förut.

Nu vet man inte vad annat som går sönder då vi börjar köra men tills vidare har vi sparat 40 000 euro (för en Rosenlew från  1998). Kostnaderna för L-järnet och skruvarna är försumbara i jämförelse med det. Så skrotlinjen tycks klara sej ännu en tid. Nåja, elhydrauliken är dålig och litet smådelar borde bytas men det är också småpengar jämfört med en bättre begagnad.

Tillsvidare har vi inte ens förlorat så mycket i trösktid eftersom det regnat nästan varje dag. Nästa vecka lär bli torrare så då blir det att testa reparationerna. Torkarna är nästan tomma så det går snart att sätta igång här också.