Bondbloggen – Sida 172

Torrhö – chek!

Inget regn på flera veckor… de va då de, nu ha vi äntligen fått lite vatten 🙂 Men då, när de va vackert väder i veckor, passade jag på att ta lite torrhö. Förr sade man väl att höet skulle vara inne till midsommar, på senare tid har det, för mej i alla fall blivit så att det slintat iväg ända till mitten av juli ibland innan man fått höet bärgat. Mängd har det blivit, men ingen vidare kvalitet… Det blir nästan som röjvass. Först ska ensilaget skördas och sen tar man hö. Men nej, inte i år. Att det blev så hänger ihop med flera olika saker, en av dem var att pråmen vid det här skedet (5- 7.6) ännu stod på torra land så jag kom mej inte till Anisor för att göra nånting med gräset där. Men jag rappade omkull en liten ha på hemholmen, några större mängder blev det inte, i runda slängar blev det 300 småbalar.

Som man kan se på bilden är det inte någon mängd i strängarna, och det är långt mellan balarna, men de är sprött och fint. Nu har jag ju inte torrhö överst på foderlistan, och blir det inget torrhö något år är det ingen katastrof, men det brukar vara skönt att hitta någon bal ibland när man inte hunnit sätta upp ensilage, eller ifall någonting strejkar och man inte får åt sej ensilage den dagen man tänkt, då är det fint att ha lite reservmat att ge fåren 🙂 Dessutom är torrhö bästa magmedicinen om det vill sej så, eller om ensilaget blir vått och slaskigt. Nåja, nytt och gammalt, det var liksom inget problem att se skillnaden på det…

På bilden syns det inte lika bra, men ”live” är skillnaden stor + att nytt hö alltid har en sån sommardoft som ingen fabrik någonsin kommer att kunna sätta på flaska 🙂

Semestertider… NÄ!

Jasså semester säger du.. Jahaja, visst. Kul… Eller så inte… Visst smakar det trä när andra sitter i solstolen och jäser dagarna i ända flera veckor i rad och själv skenar man runt som en slav och vet inte hur man ska få allt jobb gjort i någorlunda tid, dagarna blir till natt innan allt man behöver få gjort för dagen är gjort. Nätternas timmar blir färre, man sover som en kratta när allt är hett och varm, går man ut blir man anfallen av stora ridåer av mygg och på kvällskvisten surrar det i huvudet som i en bikupa. Jo, då kan de vara surt! Visst skulle man vilja sitta en dag på stranden, måla sitt lilla torp, hänga upp hängmattan och ha det precis sådär som man ”ska” ha det om sommaren, pelargoner i fönstren och långa luncher på bykrogen. Åka båt kring platta fjärdar som ligger som salsgolv framför fören och göra små strandhugg där man känner för det.

Surt, jo, det är lite så man känner det, ibland. Festivaler och marknadsdagar avlöser varann, men vad gör det när man har gräs som ska balas, maskmedel som ska blandas och … ja, ni vet allt det där man går och mårrar och marrar om när man gärna skulle vilja gå på någonting, men jobbet styr dagen, och man vet att gör jag det inte nu, utan imorrn, så kommer jag att vara ännu en dag efter i schemat och kanske det regnar, så har man 1/3 av vinterfodret förstört, eller så torkar någonting bort som man skulle behöva vattna. Ja, sommaren ÄR arbetets tid, inte semesterns tid.

Men är jag supersur? Jo, det kanske låter så, men jag vet mina fördelar och dom är inte heller för illa. I jobbet får jag vara ute i friska luften, fast hela dagarna. Brunbrännan fylls på automatiskt, dock med traditionell skarp rand mitt i pannan av skärmmössan, mitt på låren av shortsen och så mitt på överarmen av t-skjortan. Jag behöver inte gå på gym för att hålla konditionen, automatisk muskelträning får man när man ska putta, styra och skena med tackor på runt 60 kg, eller lyfta/bära 30 lamm på runt 20-30kg, kasta och rada X-antal 100 höbalar, eller gödsla, en säck väger 40kg så efter att man gödslat något ton så har man aktiverat de flesta muskler man har… Jag kan fara och shoppa mitt i veckan, vilken vardag som helst och behöver inte trängas i kassaköer. Jag behöver inte skrapa bilrutor varje morgon från oktober till april. Jag behöver inte heller passa in en buss, spårvagn eller sitta i bilkö för att komma till jobbet, det är bara att öppna dörren så är jag där 🙂 Jag kan vintertid fara och simma mitt på dagen, en vardag, i badhus och ha hela pooler för mej själv. Jag kan … ja allt möjligt, jag är ledig när jag själv bestämmer mej för det, visst kan jag ta ledigt mitt i juli, men jag får också stå för konsekvenserna av det själv.

Summa summarum, alla jobb har sina för och nackdelar. Just nu skulle man gärna vara ”som alla andra” och suckar när allt som händer i trakten ska hända på 6-8 veckor, medan man har som mest med jobbet. Men lite semester/siesta får man se till att klämma in, vare sej man hinner eller inte. Man arbetar väl för att leva, man lever inte för att arbeta. Det är viktigt att hinna ”leva” också, vad har man annars levt för?

Trilskande elektronik.

Elektroniska apparater kan förvisso underlätta livet en hel del men också göra det till en pina när det inte fungerar. Här i vårbrådskan har en del krånglat och inneburit tidsödande problemlösningar och dyra reparationer.

Några exempel på sånt som frestat mitt tålamod den senaste tiden:

-kylmaskin alarmerade att den gick för kall trots att den inte gjorde det och stängde ner sig. Det har den i och för sig gjort nu som då också under vintern men då det är kallt ute är det ju inte hela världen om den står nån timme och den har ju startat välvilligt efter kvittering av alarmet. Men när det börjar närma sig 30 plusgrader då passar det inte att den står. Problemet har jag naturligtvis påtalat sen den installerades men först nu då det började bli prekärt fick jag installatören att ta sig an saken. Det visade sig sen att det var en parameter i programmet som var fel inställt men att finna den förbrukade flera timmar arbetstid och ett par timmars samtal till ”en vän på huvudkontoret”. Nu fungerar maskin fint och det föranledde inga andra kostnader än några timmar förlorad arbetstid.

-eltrucken som behagade ge upp förorsakade däremot en stor utgift i och med att vi blev tvungna att byta en styrbox som betingade ett pris om 1658,40 plus skatt. Undrar om den som prissatt den tänkt på hur många kg grönsaker det går åt innan den är betald?

-och inte blir det lättare att få in betalningsmedel heller av att det senaste elektronikproblemet medför att faktureringsprogrammet inte går att använda då datorn där det finns installerat ideligen slocknar och startar om. Vi trodde till först att det var värmen som gett den värmeslag och att felet skulle gå att åtgärda genom att städa bort lite damm och säkra processorkylningen men det verkar nog att vara något annat. Tror problemet började efter en automatisk Microsoftuppdatering den 15:e maj men jag gav mig inte tid att återställa datorn innan återställningstidpunkten raderats. Vet nu inte riktigt var vi ska söka felet. Nåå, faktureringsprogrammet går ju i och för sig att installera i någon äldre maskin och säkerhetskopia finns men de äldre maskinerna är ju lite tröga så jag är rädd att kunderna får ta sig en kaffekopp medan de väntar på kvitton och annan dokumentation.

-vid det kraftiga åskvädret förra lördagen tyckte jag det var säkrast att koppla ifrån elektroniken till lagerventilation genom att dra ur stöpslarna till styrcentralerna. Det var kanske inte så lyckat eller vad det nu berodde på men vid uppstarten blev någon fil i programmet korrupt så det gick inte i gång som det skulle. Men ett samtal till, och med lite fjärrhjälp från, leverantören i Nederländerna ordnade den saken och fantastisk nog hölls datorn igång under tiden som programfilerna reparerades. Får väl skaffa ett åskskydd till styrboxarna också så att man lite tryggare kan låta dem vara inkopplade även när det åskar. Elavbrott som vi haft har inte förorsakat några uppstartsproblem så jag förstår inte vad som gick snett denna gång?

Och det är just det som är det största problemet med elektroniken, att användaren och ibland också reparatören inte riktigt förstår hur det fungerar utan blir tvungen att byta hela komponenter till stora kostnader då det kanske bara är nån liten del som är söndrig. Men att återgå till spaden, gräftan och lien är kanske inte heller ett alternativ?

Vårplöjning + vältkombi = sant

… åtminstone det kan konstateras när jag granskade det som grott så här långt. Havren jag sådde på det fält som vårplöjdes och återpackades med carriern samt fick sig en överfart med s-pinnharven är det klart bästa av spannmålen så här långt. Också det fält som harvades 2 gånger med s-pinnharv så fort jorden redde sig ser bra ut trots att det sen låg orört nästan 2 veckor innan det blev sått. De fält som harvades senare just innan sådd och de fält som jag endast carrerbearbetats utan vare sig höst- eller vårplöjning är de sämsta. Jaa faktiskt de sämsta jag haft sen början av min jordbrukarkarriär. Problemen på de åkrarna är inte enbart förorsakade av olämplig jordbearbetning och svagt utsäde (endast 70% gfrobarhet) utan största orsaken är nog det kraftiga åskregn på 43,5mm mer eller mindre genast efter sådden. Nu fick jag hård skorpa på det samma fältet där jag hade skorpa på morotssådden i fjol. Och det har jag lärt mig från förut att kommer det kraftiga regn inom 2 dygn efter jordbearbetning så bildas det skorpa på de flesta jordar. Kommer det däremot inget regn inom 2 dygn så tål jorden regnet betydligt bättre. Kanske bildas det hållbarare aggregat av nattfukten under de 2 dygnen?

En i mitt tycke helt acceptabel etablering.

Någon bild på de sämsta åkrarna täcks jag nog inte lägga upp i det här skedet 🙂 Fick förövrigt åkergrödorna sådda i dag med en avslutande sådd av kummin. …….

Svindyr smörja

2 flaskor, 250ml – 149 euro.

Jeps, coopersect är inget billigt ”nöje”! Visst räcker det en bit, men … nog har det pris som heter duga. Men alternativet – att vara utan, är inte heller någonting att föredra, coopersect är nämligen ett fästingmedel åt fåren. Men behöver bara 5ml till ett får och ca halva dosen åt ett lamm, men då man har ”några” som behöver en dos så räcker inte en flaska så jättelångt, dessutom så behöver man ge nya doser under sommaren och hösten. Ja, jag säger bara det, förmårrade små otäcka kryp som inte fyller någon funktion alls i det stora hela. En mygga, fluga osv förstår jag mej på, det är ju mat åt så många småfåglar som i sin tur…. Ja, ni vet … men Fästingar… Suck. Förmårrade pack!

Såhär ser den ut, flaskan med det magiska innehållet som man absolut inte skall rådda med i onödan, det är lite hojsiga doningar som man bara får utskrivet av veterinären.

Hur gick sådden då?

Jodå tackar som frågar, inte vet jag. Det är först på hösten som man brukar veta hur våren var. Precis som Christer skrev så gick det också i Närpesleran från för vått till för torrt på en eftermiddag. Vetet sådde jag i onödigt fuktiga och kalla förhållanden, medan havren och kornet ströddes ut i kruttorr, dammig het jord. Dock är det nog första gången i min karriär som vetet kommit upp en vecka efter sådd så det bådar i varje fall gott.

Nya såmaskinen då? Jodå, det var väl ungfär som när en oerfaren skall tämja en unghäst. Maskinen var det inget fel på – nästan – , däremot hade jag nog vissa problem med att komma på hur den skulle hanteras. Trots att den påminner väldigt mycket om den gamla vad gäller inställningar och teknik så är ändå såtekniken helt annan eftersom denna då har hjulen bakom och inte på sidan av maskinen. Just placeringen av hjulen gav ordentligt med huvudbry eftersom man med gamla Simulta helt enkelt kört följande varv i hjulspåren från varvet innan, och fanns det helt plötsligt inga hjulspår. Två gånger körde jag helt vilse på åkern, facit visar att i ena fallet blev det rätt åtgärdat, i det andra desto mera fel.

Sprutspåren då? Jodå jag har precis alla sprutspår på precis den plats där dom skall vara och utöver detta en hel del överflödiga spår. Maskinen räknar själv upp till fem varv (3m x 5 varv = 15 meter vilket är lika med sprutbredden), men vid fyllning och extra avbrott bör man hålla reda på siffrorna manuellt och det är då det blir svårt. Man kunde kanske tycka att det skulle vara lätt att minnas siffran 4 i tio minuter, men av någon anledning blir man alltid osäker på hur det var – var det fyra i början på varvet eller var det möjligen 4 när varvet var till ända? Sen sitter man där med ångest och till slut fattar man beslutet som leder till galna sprutspår.

Däremot har jag redan innan sprutsäsongen noterat att sprutspår är en fantastisk uppfinning, bara man får dom där dom skall vara. Vilket man faktiskt gör ibland.

Sådär allmänt kan vi väl konstatera att vädret hittills i år har varit YPPERLIGT ur en bondes perspektiv. Den torra sådden i varm jord är precis vad man vill ha och den något försenade inledning har många gånger om kompenserats av värmen som kom i andra halvan av maj. Regnet kom precis när det behövdes och även om det kom i mera laget så har det inte varit till någon harm. Det finns dock några åkrar i nejden som inte har släppt genom vattnet och i morse på väg till jobbet såg jag två gräsänder som simmade i brodden och mådde kungligt i det överflödiga smörgåsbordet, och det är inte bra förstås, utom då för änderna förstås.

Fast nu räcker det med vatten och åska, nu kan vi ta lite värme fram till midsommar, tack!