Bondbloggarna finns också på Instagram

Vi startade Bondbloggen på Instagram för en tid sedan och det var ganska lyckat. Då vi inte orkar skriva längre inlägg på WordPress så går det snabbt att ladda upp ett foto eller en video på Instagram. Det verkar också som om vi når helt nya personer på det sättet – kanske mest yngre.

Allt syns också här på Bondbloggen (WordPress) till vänster litet längre ned. Därifrån kan man gå till Instagram men man kan behöva logga in på Instagram åtminstone för att kommentera.

Syns vi inte här så kan ni försöka med Instagram.

Krångelvårsådden 2021

Här går man omkring som en osalig ande. Det har just börjat torka upp litet men nästa stora regn har redan börjat (prognos 25 mm). Och nu är vi i slutet på maj redan. Det är svårt att börja med andra arbeten så länge vårsådden är på hälft. Inte är man riktigt inspirerad att skriva i Bondbloggen heller men visst har jag tid nu.

Den kalla början på maj hindrade oss här att börja med vårsådden fastän det var varmt i slutet på april. En gång hade jag då tid att byta olja i vårsåddstraktorn (Zetor 14245) i lugn och ro. Samtidigt skruvade jag bort luftkonditioneringens kompressor och kondensor eftersom den aldrig hade fungerat. Litet undrade jag hur man skulle tömma systemet men det var helt onödigt – där fanns inte en droppe vätska kvar. Och då jag skruvade loss slangarna blev det helt klart varför för kopplingarna läckte överallt. Det var dessutom fel sorts kopplingar så det var ingen skada att ta bort eländet.

Före detta luftkonditionering på Zetor 14245

Visst vore det bra med luftkonditionering i vårsådden. I glashytten blir man först stekt om det är sol och sedan förkyld då man genomsvettig stiger ut ur hytten för att se på såmaskinen. Men det blir nog en annan sort i så fall med bättre kopplingar och slangar. Kompressorn var också fastskruvad i ett heimlaga fäste som var amatörmässigt och snett. I år var det inte nödvändigt med något kylmaskineri precis för det var ganska mulet och kallt.

Att byta olja i den sexcylindriga motorn har sina sidor. Oljemängden är nämligen lite över 20 liter så den ryms inte i en 20 liters bytta. Och att byta bytta mitt i urtappningen är som farsan brukade säja så där “andligt roligt”. Det skvätter över en massa olja över hela golvet och det går åt stora mängder Hufvudstadsblad för att suga upp oljan. Landsbygdens Folk har alldeles för litet format. Egentligen är det bara Maaseudun tulevaisuus som numera duger till oljebyte – men jag får bara skogsnumren (4 per år).

Oljebyte för Zetor 14245

Jag borde skaffa en större bytta för urtappning av motoroljan men 200 liters tunna är för stor och alla oljebyttor jag har är bara på 20 liter. Man kunde annars suga upp en del olja först men oljestickans hål är så litet att man inte kommer åt. Motorn är alldeles tydligt konstruerad att oljan skall tappas ur genom bottenkorken som har en mycket stor öppning.

Och så har man problemet med att byta oljefilter. Zetorns motor är konstruerad för en cyklon som renar oljan och det fungerar fint på lilla Zetorn (8011) men så tänkte de “modernisera” 14245 och satte in två utbytbara filter. Förstås blev det mycket krångligare. Inte bara för att filtren sitter bakom fästjärnet till frontlastaren så man har svårt att komma åt utan också för att filtren är felvända. Då man skruvat loss ett filter och lyfter upp det så rinner massor med olja ut så det gäller att vända det kvickt. I alla fall behövs det mängder av tidningar under traktorn. Förstås har jag en bytta under också men olja flyger ganska långt då man bara kommer åt med en hand bakom fästjärnet.

Oljefilterhållarna (täckta med papper) bakom fästjärnet till frontlastaren

Då jag hade oljan urtappad så passade det att byta slangarna till oljekylaren. Det var strängt taget inte nödvändigt för läckaget var ganska litet men då jag fick nya slangar för någon euro i samband med att jag köpte reservdelar så bytte jag i alla fall. Det var inte så lätt för kopplingarna satt fast som berg. Jag måste sätta dem i skruvstädet förrän jag fick loss dem.

Det syns vilka slangar som är nya …

I fjol gick nedre kylarslangen sönder men den nya verkar hålla tätt. Värre är det med bromsvätskan för den nya kopplingscylindern läcker så man måste fylla på allt emellanåt. Zetorn har ju urusla bromsar (både gamla och nya) men jag vet inte om det lönar sej att byta bromsband. Problemet är konstruktionen för ställer man dem tätare så tar de nog – man kommer inte ur fläcken …

I år testade jag också vår nya GPS RTK antenn som skall ge centimeternoggrannhet. Traktorns antenn satte jag på en träbit med magneter under för jag måste ta bort den då jag kör in i tröskhuset för att fylla på såmaskinen. Och visst blev noggrannheten betydligt bättre än förut även om jag mera tror på 10 cm noggrannhet än 1 cm. Det kan också bero på programmet som visar körningen. I alla fall så märker man att skog hindrar signalerna från satelliterna som ju är väldigt lågt här uppe i norr. Då jag körde norr om en skogsdunge så började spåret vingla ordentligt vilket man kan se på nedanstående bild.

GPS på skärmen i traktorn
GPS RTK antenn på taket till traktorn

Antennen skall nog flyttas bakåt-nedåt så att den kommer under takhöjden för man bör inte lita på att man kommer ihåg att ta ned den då man kommer för att fylla på såmaskinen. Det bästa kanske skulle vara att sätta den på själva såmaskinen men då måste jag bygga något torn på den så att antennen kommer högt och fritt upp. Försöken fortsätter …

Då jag en gång var i farten att plocka bort utrustning så tog jag bort skummarkören från sprutan. Den har aldrig fungerat så bra och är nu onödig då jag har GPS. Men jag slutar inte med att lämna sprutspår för elektronik är inte att lita på. Det är också problem med Blåtandsanslutningen mellan GPS-antennen och plattan i traktorn. Kanske jag måste byta till kabelanslutning. Trådlöst är ingen fördel för jag måste i alla fall ha strömkabel till antennen. Trådlöst är mest ett krånglande elände.

Före detta skummarkör för sprutan

Just nu är största problemet att få den tidigare gröngödslingsvallen sådd. Det jag hann köra med hacken blev ganska bra så jag tror nog att jag kan så direkt men problemet är blötan. Jag körde i går sju varv runt åkern och det gick ganska bra tills jag kom till den blöta delen. Zetorn orkade nog men remmarna som drar hackorna klarade inte av belastningen. Jag körde alltså så lågt som möjligt så hackorna tog i den sega leran. Det stod också vatten på åkern ännu.

Perugini hack med fyra kilremmar som driver hackornas cylinder

Det var förstås för tidigt att ge sej ut på åkern som inte torkat upp men jag ville ha bort gräset från gröngödslingsvallen och hacka höet som jag slog i höstas. Det blev ganska bra där det var litet torrare så jag tror nog jag kan så direkt efter det att jag hackat.

Problemet är vädret. Prognoserna ser inte bra ut. Frågan är om det hinner torka upp till onsdagen ? Man borde hinna så innan nästa regn kommer. Det är en riktig krångelvår i år.

Väderprognos den 26 maj 2021

Till sist en bild för att illustrera diskussionen om dubbelhjul. Zetorn är ganska bred med dubbelhjulen på. Man kommer med nöd och näppe in i tröskhuset. Men dubbelhjulen behövs för det är en tung traktor – över 6000 kg.

Zetor 14245 med dubbelhjul

Kort vårsåddsväder

Nu blev det paus i vårsådden för det började regna i går kväll. Före det var det segt med upptorkningen och egentligen var det lämpligt väder bara i två-tre dagar. Vi hann i alla fall så det mesta. Vi har kvar fjolårets gröngödslingsvall men den måste först hackas förrän den kan sås. Och till det behövs torrt väder vilket inte alls är i sikte. Tvärtom hotar prognoserna med 25 mm regn på torsdag.

Det har varit varmt väder med upp till +26 grader men åkrarna vill inte torka upp. Det var ingen tjäle i vintras och inte heller året före så ytan är tät och seg. I svackorna stod det länge vatten som bara kan försvinna uppåt. Bottnen på svackorna är så igenslammad att det nästan är som om det fanns plast i botten. Värst är det i skogsåkern Aaltjäärri där det ännu står vatten.

Svansjön i Aaltjärri

Vi försökte så där för ett par dagar sedan men det gick dåligt att ens komma ett varv runt så jag måste bryta upp den sega ytan med den gamla S-pinnharven. Den är för lätt och för mjuk för att harva plogtiltor i vår hårda lera men det gick bra att bryta den igenslammade ytan med den. I går morse så harvade jag åkern och på eftermiddagen gick den att så (utom svackan med vatten). Det fanns också en del mulljord i den lägre delen av åkern.

Igenslammad yta

Sönderbruten yta

Utanför skogen gick det bra att så då värmen och blåsten hade torkat upp. Bara i ett par hörn nära skogen fanns det vattenpölar som jag måste lämna osådda. På sina ställen började ytan redan bli hård men Rapiden har så mycket tyngd på tallrikarna att de nog skär igenom den. Det blir tunna djupa skåror där tallriksbillarna har gått. Men det har visat sej att utsädet gror bra i bottnen på skårorna där det finns en hel del fukt. Att skårorna inte kläms fast är bara bra för då får rötterna också luft.

Direktsådd

Ibland har det varit problem med att halm fastnat framför billarna men i år var det inget problem att så. Möjligen kan det bero på att halmen inte var så torr och lätt att den började samlas framför billarna. Nu skar tallrikarna genom halmen.

Vårsådden kom inte igång så tidigt här hos oss men det berodde närmast på kölden i början på maj. Ganska länge var det frost på morgnarna. Sedan slog vädret plötsligt om och det blev riktigt varmt. Vi har en björk framför ladugården som visar när man skall börja så: Sååanbjärtjin. Den är litet senare än andra men då den börjar få löv så är det dags.

Sååanbjärtjin (i förgrunden) den 13 maj 2021

Förr började man harva i god tid och om det var spitjitt (vått) så måste man låta det sjtjinas (torka) förrän man sådde. Det var hårda bud att köra första gången över plogtiltorna. Tänderna klapprade och man flög ofta upp till taket i traktorn. Vi har också ett halvt dussin framhjulsspindlar som inte klarat av hackandet mot tiltorna. Senare bytte jag hela framaxeln på MF-165 till en HD-axel från MF-185 som var betydligt kraftigare. Den har hållit – men så har vi också slutat plöja.

Nu har vi bara gröngödslingsåkern kvar. Den skall först hackas för annars fastnar såmaskinen fast i det omkullslagna vallhöet. Tyvärr gick det inte att spruta den i höstas så jag körde glyfosat på den för nån vecka sedan. Det borde ha varit lämplig tidpunkt för kvickroten som just fått 3-4 blad. Vallen var så kraftig på den här åkern att vetet skulle ha haft stora problem att konkurrera med den utan sprutning.

Det var tre bråda dagar men nu är det mesta i jorden och vi måste vänta på bättre väder för att kunna så gröngödslingsvallen. Men prognoserna ser inte bra ut.

Grön explosion.

Efter en längre tids kyla fick vi så två dagars sommarvärme och växtligheten formligen exploderade i en grönskande orgie. Björkarna fick mössöron och gräsmattor och höstsådda grödor började skjuta i höjden, dom har stått och stampat lite på stället en tid men tydligen laddat upp med energi i väntan på värmen. Idag blev det ändå åter kallare och man skattade sig lycklig över att ännu inte lagt långkalsongerna på hyllan.

Här i byn har det såtts vårsäd i ett par veckor nu och en del spannmålsbönder börjar vara på slutrakan med sådden men ännu syns inga broddar, månne utsädet är svagt i år eller så har marken varit för kall trots soliga dagar. Själv har jag plöjt och harvat så gott som allt mellan varven jag sått och planterat grönsaker. Kanske börjar jag så spannmålen nästa vecka då såmaskin blir ledig. Lite ogräsbesprutningar i lök, palsternacka och morötter samt i höstvetet måste jag sköta om innan dess. Så lite regn skulle inte skada för att säkra markverkan i besprutningen, tyvärr varnas det för åska i morgon kväll och häftiga skurar är inget vi vill ha nu då det kan ge besvärlig skorpa på det nysådda.

14.5.2021. Höstvete “Ceylon”, ser hyfsat grönt och frodigt ut.

Nyplanterad isbergssallat.

Bevattning viktigt för det nyplanterade då värmen kom.

I övrigt så har jag under arbetet på åkern reflekterat lite över utvecklingen i jordbruket genom att studera trafiken på vägen intill.

-traktorerna blivit större och tyngre. 7-9 ton är väl ingen överdrift, däremot har de blivit smalare då ingen tydligen bemödar sig med att montera dubbelmontage längre.

-harvarna lite bredare. 7-9 meter verkar dominera och blir tunga att dra. Detta ger viktöverföring vid arbetet och ökar traktorvikten ytterligare.

-kombimaskinerna har blivit transportfordon. Man åker gladeligen flera kilometer för att fylla såmaskin vars behållare vuxit och därmed vikten. Vart tog alla högtippande vagnar och Jussiskruvar vägen?

De är nog så att man lite börjar fundera vart vi är på väg och hur mycket marken tål, det är trots allt gott om fukt i jorden trots att ytan torkat fint.

Lyckopiller.

Det kom lite regn så jag ska som jag lovade förklara vad jag håller i handen i instagrampostningen.

Gröna lyckopiller för bondens välmående.

Det är faktiskt palsternacksfrön som ser ut så här eftersom dom är pelleterade för att lättare gå att så med maskin. Palsternacksfröna är annars flata och lätta så att få dem jämnt sådda skulle annars inte vara möjligt, inte ens med de pneumatiska såmaskiner jag använder mig av. Och ett jämnt bestånd är viktigt för att få palsternackor av rätt storlek, vi yrkesodlare sätter ju inte ner tid på att gallra ett för tätt bestånd. I detta fall är avståndet inställt på 8,8 cm:s avstånd mellan fröna.

Här en kort video från årets sådd.

Att de sen är grönfärgade, i stället för den naturliga brungula nyansen de annars har, så vet jag inte varför men grönt lär ju vara en uppiggande och energigivande färg och sånt behövs ju nu när det är säsong och dagarna annars töjs ut i båda ändarna. Jag hade en gång en mångårig sommarjobbare som menade att det nog är den gröna omgivningen i skog och mark som ger bonden ork att ta hand om odlingarna. Hur som så kanske det är bättre att pillerfröna (man pratar faktiskt om piller när det gäller pelleterade frön) är gröna och inte blå.

pe_ik.fo:s kommentar på instagram om jordiga händer fick mig att minnas hur min morfars plötsligt uppkomna dövhet fick sin förklaring. Det begav sig så att några dagar efter avslutad rågtröskning (på tröskverk den tiden) började morfar höra dåligt på ena örat och trodde att det var en vaxpropp så han begav sig till doktorn för att få det spolat. Men när doktorn tittat i örat tog han fram en pincett istället för sköljflaskan och drog ut en rågkärna som grott i örats värme och fukt och på så vis fått rötter som dämpade hörseln. Min morfar var annars min största idol och förebild i ungdomen och jag pratade tydligen om honom till den grad att jag själv fick smek-/öknamnet “moffa”, och det hade jag inget emot. Har efteråt funderat om det redan då utstakades att jag aldrig skulle bli “faffa”? Det finns att fundera på ibland men nu just känns tillvaron ganska bra, kanske tack vare den gröna färgen.