Bondbloggen – Sida 242

Rypsgris?

Nu skall jag börja fråga… Jag skulle handla, men …

Va e de här egentligen? Rypsgris? Majskyckling?

Jag kan sen bli iiiirrrriterad när jag tänkt köpa griskött och så står det som en ”slogan” och som någonting positivt, att dehär, de är minsann RYPSGRIS!!!

Jag vill inte ha nån rypsgris!!! Sorry, grisbönder, men så länge det görs reklam och tutas ut att det är rypsgris så får de va. Punkt. Jag vill ha riktig gris, inte något rypsblajsk som jag inte vet vad det är.

Men, vad är detta rypsgris? En gris som blivit itotad ryps hela livet? Kanske låter fint och bra, men i mina öron låter det löst och sladdrigt.

Samma sak med majskycklingen. Jag fick förklarat för mej en gång att det är kyckling som fått mer majs i sin kost och därför smakar bättre, har finare färg i köttet osv osv… Nu vet inte jag om det stämmer, och varför vet jag då inte det, jo, därför att paketen det står majskyckling på köper inte jag. Sorry alla majskycklinguppfödare, men, ”thats it”.

Varför är det så här då? Varför räcker det inte att det heter griskött och kyckling?

Är det för att det går att klämma någon euro mer av konsumenten om det låter tjusigt?

Fast det egentligen kan vara så att en rypsgris inte alls har en kost baserad på ryps, utan fått lite, lite extra ryps i maten, eller för att kycklingen fått lite, lite extra majs?

Jag vet inte? Någon som vet?

Skörden fortsätter.

Skörden av återstående grödor fortsätter och nu är förhållandena de bästa de varit sen jag började skörda till lagret. Torrare börjar det också bli efter flera dagars uppehållsväder och igår var det +10 grader varmt. Tyvärr är dagslängden eller den ljusa delen av dygnet inte speciellt lång numera och att skörda i mörker känns inte tilltalande efter att ha hållit på så här länge. Ännu finns det rum i lagret så vi (mestadels frugan och jag) ”mårar å påå” (jobbar vidare). Morötternas blast börjar bli så pass svag nu att vi är tvungen att plocka rent för hand efter maskin så dagsskördemängderna är just inte större än vad vi normalt skördar på en timme men motsvarar i alla fall en veckas försäljning så för varje dag förlänger vi tillgången på morötter med en vecka. Allhelgonahelgen gick också i arbetets tecken förutom en paus på lördagskvällen då vi besökte Eriks grav för att byta ut sommarblommorna mot mossa och ris samt tända ljus. Fuchsian blommade ännu, också det ett bevis på hur varmt det varit i höst.
I går kände vi för lite variation i arbetet och fick också hjälp av flickorna en stund så vi skördade in den återstående rotsellerin, så nu kan också den strykas från ”kvar att skörda” -listan. Ännu återstår lite brysselkål, grönkål, purjo, kålrot, morot, palsternacka och persilja så vi jobbar vidare så länge vädret tillåter och orken räcker. Rotsellerin var av den bästa kvalitet jag någonsin skördat, frisk och stor, medelvikten har nog ökat med närmare 100 gram per styck sedan början av oktober.
Tog också lite bilder men datorn ville inte känna igen kameran vid nedladdningen så dem får vi spara till en annan gång.

Nu i morgom är det lite kyligare och dimmigt men så fort det ljusnar lite fortsätter vi med morotsskörden, idag har vi dessutom förstärkning av en praktikant från trädgårdsskolan så kanske det blir någon låda till i lagret. 🙂

Lugnet

Överraskade mig själv här om dagen att få en helt ny tanke i huvudet, som jag fakstisk inte kan minnas att har existerat på mycket länge.

Vi blev färdiga med plöjningen och kultiveringen på fredag förmiddag. Jag började därefter att tvätta en hel del maskiner som skulle tvättas, smörjas och ställas in i maskinhallen för vinterförvaring. Det var en hel del arbete med det. Då jag var färdig med plogen och skulle ställa den framför maskinhallen för smörjning, slog det mig – och nu då? Tar stressen lite ”piano” emellanåt? Det är första gången på 6 år som jag kan se att ett arbete tar slut och det blir en lugnare period.

Förr – då vi hade djur, var det att gå på i ett, 365 dagar i året, utan semester. Då vårbruket var över, var det aktuellt för en avdelningstvätt i svinhuset. Då höstbruket var över, så var det aktuellt för en avdelningstvätt. Vi tvättade i genomsnitt en avdelning per månad. Däremellan vägde vi grisarna alla måndagar, skickade slakt på tisdag eller torsdag.

Det är väldigt länge sedan jag har kunnat luta tillbaka och känna LUGN och RO.

Nej arbetet tar inte slut, det behöver ni inte vara rädda för. Nu blir det tid för andra saker, sådant som har legat på ”is” i några år.

Rådjursmat…

…men inte riktigt allt ändå… En titt i kinakålslagret…

Lagret var lagom stort i förhållande till årets kålmängd 😉

Det är inte alla kålplantor som kommer ända hit, en kålplanta kan någon mörk natt ”förvandlas” till rådjursmat också…

En avgnavd kålplanta. Dessa förmårrade små fyrbenta skogsdjur tycker jag verkligen inte om, i alla fall inte när de står och äter kål i kållandet. Men i år må det vara hänt, lagret blev fullt. 🙂

Nya fåror

Som jag skrev i ett tidigare inlägg har jag nöjet att lära mej använda en för mej ny plog i höst. Dessutom får jag i år plöja på marker jag inte är så bekant med. Grannen Jonas och jag kommer att intensifiera vårt samarbete och som ett led i det kommer jag att plöja åt honom. Det betyder att jag får stifta bekantskap med nya jordfasta stenar och brunnar som man borde lägga på minnet. Att köra på en stenbumling eller ett brunnslock i full fart kan nämligen ställa till med en hel del skada på plog och traktor och i värsta fall t.o.m. på föraren. Eftersom just minnet inte direkt hör till mina mest utvecklade egenskaper har jag tagit hjälp av en vanlig gps-navigator. När det skräller i plogen och jag förstår att jag kört på en sten märker jag ut platsen på navigatorn och sparar den. På så vis kan jag ju nästa år när jag återkommer till samma skifte påminna mej om var stenarna finns och var man borde vara extra försiktig.

Fast det förutsätter förstås att man kommer ihåg navigatorn…. 🙂

Skyll dej själv! Från andra sidan…

Precis som om det var vårt fel!?!?

Nej nog kan jag bli så irriterad! Det hände i här i veckan… Det var inte mitt fel!

Efter att matte schasat ut oss ur ”bollhavshagen” så tänkte jag att nog ska hon få veta minsann va jag tycker om de där gapande och grälandet på oss, så jag ställde mej mitt på vägen och redde minsann ut ett som annat för henne:

Skyll dej själv om du lämnar båda grindarna öppna! Va trodde du egentligen? Att vi skulle gå förbi och låta bli att smaka på årets ensilagebalar? Nej hååhhå… Skyll dej själv, det var ju riktigt som om du bjöd in oss när du lämnade grindarna öppna! När gick du senast förbi en uteservering med lasagnen framställd med gaffel och kniv när du bara fått gammal skåpmat på någon månad. Okay, gröngräset är helt ok, men när det står stinna doftande ensilagebalar helt öppet, varför skulle vi inte smaka på dom? Jag bara undrar??? Å så mårrade du fram, i en röra ord hämtade djupt underifrån i ditt ordförråd, att vi eventuellt skulle ha fått smaka på EN boll… PÖÖHH!!! Hur hade du tänkt dej att vi alla skulle ha rymmas kring EN boll? Vi var ju inte direkt bara jag och Ballerina, det finns liksom 31 till som var lika nyfikna hur det skulle smaka… Jag bara undrar…

Ungefär så redde jag ut för henne. Dessutom kom hon sen med sitt gröna åbäke till traktor och tutade åt mej… Okay, jag stod mitt på vägen. Än sen då…

Men att tuta, det skriker så i öronen… Min hörsel är inte så bra mer, så mej gjorde det inget, men de andra blev ju rädda och skenade iväg och då blev jag riktigt förgrymmad. Så jag stod kvar. Tittade lite snett förbi… Jag såg nog i ögonvrån att hon grälade på mej där inifrån hytten, men jag tänkte att nu får du nog stiga ut och be om ursäkt innan jag flyttar på mej. Ut kom hon nog minsann, men någå värst ödmjuk var hon inte i sitt ordval…

Jag gick sakta bort till dom andra för kommer man på kant med matte får man stå inne i fårhuset nån vecka i arrest, och det har jag ingen lust med, just nu i alla fall. Sen när det kommer snö kan jag nog tänka mej att gå in, men det är då det…

Nåja, kanske hon fattar att man får skylla sej själv. I alla fall har grinden varit stängd

Jag heter Breda och kan intyga att årets ensilagebalar är helt ok ;–)