Nytt kommunikationsverktyg?

En anledning till att det inte blivit så mycket skrivet här på bloggen för min del på sistone beror delvis på att min mobiltelefon krånglat sen medlet av oktober. Jag har därför börjat snegla på en ny trots att den snart 3 år gamla Nokian kanske går att fås att fungera igen om jag gör en ny start med fabriksinställningarna. En bidragande orsak till att jag funderar på ny är också att glaset är sprucket och begränsningarna i app-utbudet för Windows phone.

Så ett nytt kommunikationsverktyg, som jag här i rubriken föredrog att kalla det eftersom mobilen används till så mycket annat än att ringa med numera, funderar jag på att investera i men valet är svårt och utbudet stort samt prisklasserna varierande. Här bland bloggens läsare har det dock visat sig finnas mycken kunskap och många förståsigpåare som jag nu hoppas kan vägleda mig lite i valet. Jag listar nedan några påståenden och frågor som jag hoppas ni rättar mig i ifall det är felaktigt, jag är definitivt ingen nörd när det gäller mobiler och annan elektronisk utrustning.

Det som jag önskar mig att mobilen kunde klara av är följande:

  • ringa, texta, e-posta, surfa, blogga och dylikt naturligtvis 🙂
  • Android, verkar vara det mest mångsidiga nu med störst utbud av appar?
  • hyffsad kamera även i dåliga ljusförhållanden.
  • stor skärm men ändå av fickstorlek.
  • anslutning till extern skärm att använda t.ex. i fordon antingen via kabel eller Bluetooth.
  • anslutning till externt tangentbord antingen via kabel eller Bluetooth.
  • GPS för navigering på åker och i skog samt möjlighet till positioneringsregistrering för att sköta skiftesvisa bokföringen i Agrineuvos och t.ex. ”min skog”.
  • kunna hantera kalkylerings- (excel) m.fl. microsoftprogram.
  • rejält med lagringsutrymme.
  • gå att använda parallellt med min gamla telefon (parallellkort) då jag tänkte köra vidare med den i tuffare miljöer så länge den håller ihop, den nya kan få ligga i hytten då.
  • bra batteri som fungerar i kyla.

Så i princip en bärbar dator i fickformat 🙂

Och listan kan säkert skarvas i av bloggläsarna om det är nåt Ni tycker att jag kunde behöva, jag listar inte mera för att ge utrymme ät Era idéer.

 

Menföre

Det är inte bara i skärgården som det kan vara menföre. Vi har haft menföre länge här nu. Man vågar knappt ta ut traktorn och köra flis (20 meter) i lervällingen. Vi började med skogsarbetet men det är rena vattnet under snön så man vågar inte alls ta med traktorn till skogen.

Egentligen har det varit menföre i ett halvt år. Våren gick an och sådden men sedan har det varit kallt och speciellt regnigt hela tiden. Vi var i Sverige förra veckan för att tömma vattnet och sätta igång datamaskinen som övervakar huset. Där var det ganska bra väder så vi fick in en del ved i lidret men då vi kom hem så snöade det ordentligt. Vi undvek det värsta snöfallet  som kom på tisdag eftermiddag men den blev regn som fick snön att bli tung blötsnö och givetvis gick strömmen på kvällen. Det var inte alls underligt för då jag skulle skotta bort snön från gången så var den mycket tung och fastnade i skoveln.

Vi fick klara oss utan ström i tre timmars tid så det var bara att ta yxan och börja hugga ved här hemma också. Det hade jag övat hela veckan i Medåker där vi bara har vedkaminer och vedspis. En vedspis är bra att ha så vi kunde koka kaffe. Svårare var det med ljuset då vi satt och läste böcker. De tjocka ljusen är ju fullständigt odugliga till allting. Bra ljus skall vara tunna och långa och sitta på en hög ljusstake.

Det har varit litet menföre också på annat vis. Jag måste åka till Barbi i Borgå fyra gånger eftersom hon hittade en massa problem med mina tänder. Tre lappar och en rotskrapning är inget större nöje precis även om jag inte alls har någon tandläkarskräck. Tvärtom så behövs det ingen bedövning alls (utom för rotskrapningen) vilket är ganska underligt för jag har allmän läkar- och sjukhusskräck … Ser jag blod så svimmar jag. Utom då jag river upp knogarna i verkstaden då skiftnyckeln slinter.  Men det beror antagligen på att det tar så sjukt och man blir så arg.

Det passade ju bra med tandläkarbesöken nu i menföret. I alla fall så har vi börjat med skogsarbetet. Det betyder i år att vi städar upp efter den processor som härjade i vår skog vid Atomlinjen – en högspänningslinje från kärnkraftverket i Lovisa som går snett genom en skogsbit på längden. Det blev inte mycket kvar av skogsbiten annat än två smala trianglar som nu också är ganska tilltufsade. Jag är ingen vän av processorer och inte blev det bättre av den här ”putsningen”. Vi försöker nu för hand plocka fram flisveden som ligger kors och tvärs. Dagarna är inte långa just nu men alldeles tillräckliga med tanke på den usla kondition man har.

Det är ingen liten gata som Atomlinjen drar genom skogarna.

Ännu mera problem är det då terrängen är full av stora stenar och däremellan djupa gropar. Det är ganska svårt att komma fram med traktor och skogsvagn. Processorn körde upp en väg men den är inte så framkomlig för en vanlig traktor. Åtminstone måste vi vänta tills vattnet i de djupa groparna fryser så de håller för traktorn. Vi kör först med lilla MF165 men ännu vågar vi inte köra ens med den. Det är plusgrader och blir inte mycket kallare ens till julen. Så det är rent handarbete att röja upp och rada flisved.

Det är ett ganska intressant ställe som vi arbetar på. Den högsta kullen kallas Ratuöyen och det är riktigt gammalt språk. Skandinaviska för över tusen år sedan förrän det ännu fanns någon ”svenska”. På den tiden talade alla i Skandinavien och Tyskland samt England (de anglo-saxiska delarna) mer eller mindre samma språk. Anglerna och saxarna är ju germanska stammar som erövrade England från kelterna för 1500 år sedan. Norska och danska vikingar erövrade i sin tur norra England från dem och dansk lag rådde i flera hundra år i det så kallade Danelagen.

Svenska vikingar och handelsmän reste österut från 700-talet och rutten via Finska viken, Ladoga, Novgorod och Volga var faktiskt den största handelsrutten från Europa österut på den tiden. Man räknar med att miljontals arabiska silvermynt (dirham) fraktades den vägen till Europa från silvergruvorna i Panjhir (nuvarande Afghanistan). Handelsvägen från Kiev till Prag var faktiskt mindre betydande men man måste komma ihåg att på den tiden var landvägen långsam och usel medan vattenvägarna var snabba och lätta Att jag skriver om vikingar i österled är inte så underligt för vi var och såg på det nya museet Vikingaliv i Stockholm.

Ratuöyen betyder ungefär ”Skräpön” där första delen kommer från verbet ”rata” och ”öy” är den gamla formen för ”ö”. Vi talar ännu om ”ratvid” (skräpved). Den är mycket högt belägen och var faktiskt en ö förr. Namnet måste vara mycket gammalt för det är länge sedan den var omsluten av vatten. Troligen var mossarna runtomkring Ratuöyen sjöar förr.

Krönet på Ratuöyen.

Vår skog går från krönet (nästan) ned till Tallmosan som ännu är en mycket blöt mosse med små tallar som kan vara hundra år gamla. Den är i princip utdikad men dikena far ihop mycket snabbt. Bara riktigt kalla vintrar vågar man köra på mossen.

Nu är det menföresarbeten som gäller dvs. verkstadsarbeten. Jag fick felkodsläsarna till bilarna och försöker installera programmen vilket inte är så lätt så jag får sitta och surfa på nätet för att hitta anvisningar för installationen. Först skall Volvon ut ur verkstaden (vi hämtade reservdelar från Strängnäs bilskrot) och så skall Belarus in i verkstaden och vattenpumpen bytas ut (och annat som visar sej vara sönder). Hoppeligen får jag igång den tills det fryser på ordentligt. Men så länge menföret varar så passar det bra med litet motion mitt på dagen.

 

Tror jag drar streck nu….

…..och förklarar odlingssäsongen avslutad. Jag kan inte påstå att jag tagit ”häran” för en del blev nog oskördat och kvar på åkern. Det är främst purjon som blev kvar mest av den orsaken att den blev så sent skördemogen på grund av den svala sommaren. Skörden drog ut på tiden så vi hann inte få den under tak innan säsongpersonalens anställningsavtal tog slut i månadsskiftet oktober-november. Att då börja skola upp ny personal då man inte visste om det skulle bli skördeväder bedömdes inte vettigt. Åretruntpersonalen har haft fullt upp med tvätt, förpackning och leveranser men några dagar hann vi i alla fall ut och skörda, söndag tredje december blev ändå den sista skördedagen i egentlig mening.

En del palsternackor har vi också ute och dom kunde man i och för sig ännu skörda, åtminstone  för hand, för marken är nästan ofrusen. Det kunde jag konstatera i samband med dagens jordprovstagning. Det blir högst antagligen att försöka ta dem till våren om dom klarar vintern vilket dom borde göra om det nu inte blir alltför kallt på snöfri åker. Kommer snö tillräckligt klarar dom även hårdare köld om snöskotrarna håller sig borta.

Några hektar har jag oplöjt och det vore möjligt att vända lite till men osäkerheten inför nästa säsong gör att jag nog sparar det till våren. Så jag passade ikväll på att tvätta plogen medan det ännu var plusgrader. Den får nu torka över natten för  att smörjas och oljas in inför vinterförvaringen.

Avslutar odlingssäsongen 2017

Det är annars mörka tider så lite snö skulle vara välkommet, ännu vid 10-tiden idag var det så mörkt att jag undrade om det överhuvudtaget skulle bli någon dag idag. Nå, om en halvannan vecka börjar vi åter gå mot ljusare tider.

I väntan på snö, kyla, skogs-  och skidföre kan man ju om man får ”leidon” av att tvätta maskiner sätta sig vid datorn och drömma sig bort med att se på youtubevideon med jordbruksanknytning. Har förundrat mig över hur mycket det finns, att någon har tid med allt videoarbete. Stötte igår på några irländare som sysslar med gräshantering. Det slog mig hur roligt dom verkade ha, kanske går det bättre där på den gröna ön eller så är det några pint Guinness som spelar in 🙂

Enjoy 🙂

och här har vi en seg rackare 🙂

det handlar mycket om gräs på den gröna ön 🙂

Svångremmen.

Svångremmen är i det här fallet ett hederligt bälte av äkta läder som jag använt årligen sen  medlet av 70-talet. Användningen och åldern ger en bra bild av hur hållbara äkta naturmaterial är. Jag har nog under åren haft andra bälten som oftast använts vid ”bättre” tillfällen men trots sparsam användning så har de inte hållit lika bra då de mer eller mindre bestått av konstmaterial.

Det här bältet har till en början använts både till vardags och fest sen tjänstgjorde det som huggarbälte något decennium för att under senare tid ha använts till mina arbetsbyxor. När man har rörligt arbete går det inte att ha byxorna hängandes vid knäna då det ska tas både kortare och längre steg, klättras, krypas och hukas om vart annat. Så att byxorna hålls på rätt höjd är a och o.

Förutom att hålla byxorna på plats har bältet också haft alternativ användning som att sätta den sista ”touchen” vid vässande av knivar. När jag studerade på Överby höll trädgårdsmästare Berglund  kurs i knivslipning  och jag vill minnas att en och annan av flickorna drog efter andan då han började dra bältet ur byxorna för att få okuleringskniven tillräckligt vass. Jacken i mitt bälte har dock inte uppstått under dylik användning även om också jag praktiserat knivvässning av den högre skolan utan det är nog skogsarbetet som satt sina spår.

Andra spår som kan noteras är vilka hål som använts och visst får man tillstå att det verkar som om omkretsen på användaren ökat lite med åren. Det var ändå det som fick mig att notera dessa rader för under några års tid har det yttersta hålet använts fram till nu en morgon för några veckor sen då jag plötsligt märkte att jag backat ett hål. Det i sin tur fick mig att ställa mig på vågen och visst hade en 5-6 kg försvunnit sen jag senast noterade vikten för några månader sen. Någon speciell diet har jag inte haft men kanske är det långa arbetsdagar ute på åkern som satt sina spår. Borde man sända in ett tips till någon damtidning, om nu sådana fortfarande existerar? 🙂

(Ni kan bortse från datumnoteringen, glömde visst ställa om efter batteribytet)

 

 

På tal om bälten så råkade jag ut för ett bälthaveri som satte stopp för höstplöjningen som jag annars med god tur kunde ha avslutat idag.

Under gårdagens plöjning märkte jag att laddningen blev lite ojämn efter att jag satte på belysningen vid mörkrets inbrott men jag plöjde ändå fältet där jag körde jordvallen här senast färdigt. På väg hem började laddningslampan lysa och motortemperaturen stiga men jag hann hem innan den nådde alarmerande nivåer det var ändå bara nåt hundratal meter att köra. Kunde sen vid hemkomsten notera att remskivan på generatorn lossnat och delar av remmen försvunnit.

En lossnad remskiva på generatorn ledde till avbrott i plöjningen.

Rätt märklig konstruktion tycker jag då varken axeln är konisk eller spårkil används för att säkra långvarig drift. Någon reservrem hade jag inte hemma och saknade också ringnyckel för att skruva tillbaks muttern som låg kvar på främre motorfästet. Så nu står traktorn stilla några dagar i väntan på ny rem. Det hade annars kännts bra att ha åkern plöjd eftersom det nu blir 2 dagar med möten i huvudstaden. Men väderprognosen verkar tillåta plöjning också i slutet av veckan så vi får se om inte det går bra ändå.

På framkant

Ingen skall komma och anklaga mig för att vara först med att ta bruk nyheter. Visst – i ungdomstider var man väl lite framåt, bla var jag första i min bank som använde nätbanken, det var 1993 och då gick det andra vägar än via Internet. Med stigande ålder tilltar konservatismen och numera brukar jag hellre ducka för nymodigheter än anamma dom. Ett bra exempel är AdBlue som effektivt håller mig från att ens fundera på att förnya traktorn. Nisses GPS jox intresserar mig dock en del, så kanske något åt det hållet så småningom kommer in i Valtra hytten.

Detta om detta för denna gång.

Nu har jag dock varit lite före min tid en gång för en gångs skull. En fin kväll i somras försvann en fas från gården och det tog lokala elektrikern timtals att hitta felet. Ett kabelbrott mitt på en luftledning som hörde till gården. Mitt i sommaren i vindstilla väder!

Det konstaterades rätt omgående att både ledningarna, bärlinorna och även nån stolpe var dåliga så jag tog ett beslut om renovering och nedläggning av kablarna i marken. Modernt så det förslår. Allt tenderar ju dock att dra ut på tiden så nån grävmaskin sattes inte i backen före för någon vecka sedan.Det var lite problem i och med att kabeln skulle korsa vägen och samtidigt också byns fiberkabel som låg i vägkanten och inte lät sig hittas trots tillkallade proffs med piputrustning.

Hela gårdens elsystem är byggt 1962 och precis så modernt var det också. Faserna var fördelade lite hit och dit och grupperna ännu konstigare så vid tex överbelastning i torken försvann elen i båda bostadshusen, men bara i halva, närmare bestämt vägguttagen i den ena – övre plan i den andra. Den riktigt minnesgode läsaren kan kanske dra sig till minnes en blogg där jag ondgjorde mig över att värmen i mitt lilla varmförråd försvann om man fixade julskinkor och körde tvättmaskin i båda husen på gården samtidigt. Allt detta gjorde att det nu var läge för modernisering.

En dag i början på november anlände elektriker och grävmaskin och jobbet påbörjades. Inte för min del, jag gjorde mest just inget annat är pratade och störde, men dom inhyrda jobbade. Nu skulle rian, torken, farmors stuga och vårt bostadshus äntligen få vettig fasfördelning samt jordkabel hela vägen från Carunas luftledning.

Trots att det handlade om cirka 300 meter kabel var nog största orosmomentet övergången under vägen. Det sköttes dock jättesmidigt av två killar från Wiideroos Infra som dök upp på morgonen andra dan ungefär en timme före tidigt och redan runt 10 snåret var röret och kabeln nerlagda. Det blev inte ens speciellt dyrt.

Själva elarbetet med installation av två nya elskåp och nedläggande av kabel tog tre dar i anspråk så det gick hyfsat smidigt. I tisdags anlände sedan Caruna och gjorde den stora omkopplingen så nu åtnjuter vi markel på hela tomten –  den del där ansvaret för kablarna ligger på mig. Vad Caruna sen vill ha för ledningar i närmiljön intresserar mig icke.

Som jag ser det har nu följande fördelar uppstått:

  • Vettigare fasfördelning mellan förbrukningspunkterna
  • Alla gårdens kablar är opåverkbara av storm, snö och solljus.
  • Ingen risk att nån trädfällning eller sandbil drar ner kablar
  • En stolpe som stört på gräsmattan är borta.
  • Ingen behöver vandra ut på åkern i snöstorm eller -30 för att byta en porslinspropp.
  • Som jag ser det borde åskan också vara ett mindre problem nu

Nån nackdel då? Ja det kostade ju en del och resten av nackdelen får väl gårdshackspetten lida mest av. Favoritstolpen finns inte mera. Svalornas sång i sommarkvällen från trådarna måste väl också regisseras om lite, men å andra sidan har vi inte haft några svalor här på flera år. Varför vet jag inte.

En tydlig baksida med att gräva på denna gudsförgätna backe är stenarna. Det finns stenar precis överallt. Jag låter bilden tala sitt tydliga språk, detta var dom stenar som blev över efter ett uppgrävt kabeldike på cirka 30 meter.

Bilden är tagen med en dålig kamera i skymningen men ger väl en fingervisning om eländet.

Nåja igår blåste en vinterstorm med blötsnö över nejden men åtminstone behövde man inte sitta och titta nervöst på elledningarna som svängde och slets i vinden. Dom hade det bra där dom var.

Det enda harmliga är väl att trots hög kostnad så har vi inte ett dugg bättre ström. Taklampan lyser likadant som förr och tvättmaskinen tar exakt samma tid på sig. Men allt annat blev bättre.

Rekommenderas

 

 

 

 

Åkerarbetet fortsätter….

….om än i annan form.

Vi har lite kvar att skörda men det vart kallare och kom lite snö så det blev en påtvingad paus i skördearbetet. Idag har det ändå varit lite varmare men så pass regnigt att personalen höll sig inomhus med tvätt och paketering. Själv har jag nog jobbat ute halva dagen.

Om det nu var lite för kallt för skörd så har vädret varit ypperligt för plöjning och andra jordrelaterade arbeten. Jag har nu nästan alla åkrar där jag ämnar odla grönsaker nästa år plöjda och också en del åker för lite spannmål har jag vänt. Är lite fundersam över hur pass mycket spannmål jag sår till nästa år men åtminstone de åkrar som jag sätter grönsaker på följande år (2019) kommer jag att så då jag tycker det fungerar bäst efter spannmålen. Planerar också för ytterligare lite kummin men den åkern hade lite kvickrot så jag tror jag lämnar den oplöjd för att ta hand om kvickroten till våren innan plöjning och en lite senare sådd av kummin framåt midsommar. Det blev för sent tröskat i höst för att göra en kvickrotsbehandling. Har också lite funderingar på att så lite gröngödslingsgrödor på en del areal för att se om det gör gott åt jorden.

Plöjningen har gått bra då vi hade en 5 cm snö och nollgradigt. Marken bar bra trots att den inte var stelfrusen men verkade som om den var lite ”frystorkad” på nåt vis och snön höll bra ordning på stubb och halm. Till och med rågåkern som ställvis hade rikligt med halm gick riktigt bra att plöja. Sen är det så ljust och fint med lite snö i annars så mörka november, däcken hålls rena så det dras inte heller upp jord på allmänna vägar.

21.11.2017 Höstplöjningen inledd i ljusa förhållanden.
Som en ”lonesam cowboy” ( https://www.youtube.com/watch?v=B_EXFt4BSiY ) drar man iväg mot solnedgången 🙂
Kanske en bild man får bifoga till ”groptestsrapporten” ?

När sedan väderrapporten hotade med slaskväder så blev det att avbryta plöjningen för en dag. Jag hade nämligen låtit rensa ett rådike efter tröskningen men det har varit lite blött att köra bort jordvallen som jag ville flytta dit där jag lade igen några diken för ett par år sen. Att flytta 300 meter vall en några hundratal meter tog hela dagen i anspråk men jag hann få det gjort innan regnet blötte upp jorden igen. Det blev i och för sig sena kvällen men även här hjälpte snön till att lysa upp tillvaron.

Fina förhållanden för jordtransport i snöyran……
…..som övergick i regn framåt kvällen.

Torkar det nu upp lite så går det nog att plöja vidare under veckoslutet om det nu inte blir så bra väder att man återupptar grönsaksskörden 🙂