Bondbloggen – Sida 73

Lite grann från ovan…

Nu är jag inte så insatt i fotomodellvärlden, men jag tycker mig har läst eller hört att vissa fotomodeller brukar tala om ofördelaktig fotovinkel.

Nu förhåller det sig så att även mina åkrar har en ofördelaktig fotovinkel, nämligen uppfrån.

Men vi tar det från början. Jag har en granne som har en drönare och använder den flitigt och är riktigt duktig på densamma. Nu råkar det sig så lägligt att jag råkar ha mina utskiften precis vid hans gård och då kan man ibland få se saker som är superintressanta, men inte alltid roliga att se. Häromdan råkade mina skiften att dyka upp i hans Facebookflöde och just precis – det avslöjade allt.

Skiften som sett ganska bra ut när man vandrat i dom avslöjar sig obarmhärtigt på flygfotot.

Foto: Bo-Göran Nygårds

Förklaringar till skiftena enligt dom nummer som finns på bilden (kunskapen sviktade, siffrorna vägrade komma med i texten i WP)

Detta är ett av de skiften som jag köpte in i höstas och således är vi inte riktigt du med varandra ännu.Trots det ser harvrebrodden helt ok ut, men nog visar bilden att jag inte är van med annat än rektangulära skiften. Det är lite dubbelkört och ostbiten i mitten som följer skiftets form ser näst intill löjlig ut.
Samma sak, ett nytt skifte och här märkte jag nog vid sådden att hade försenat mig lite så det blivit för torrt. Precis just där växten är som allra sämst märker man nog också ”i verkligheten” att strukturen är ogästvänlig. För torr när det är torrt, för vått när det är vått.
Här finns väl inte så mycket att tillägga. Växten ser väl ut som den skall och sprutspåren är på rätt plats
Bloggkollegan Christer konstaterade häromsistens när vi träffades vid vägkanten att ”du har visst lämnat en nollruta” och det kunde man ju tro, men den är nog helt oavsiktligt missad. Det handlar alltså om remsan nästan i mitten som är ljusgrön. Mer om den senare. Gällande detta skifte är jag dock mer än nöjd för jag gick bort mig totalt längsmed norra sidan (på bilden längst ner) när jag sådde och trodde det skulle se ut som jag vet inte vad vid broddskjutningen, men med hjälp av famnstake och mycket funderande verkar tom sprutspåren ha kommit på rätt plats. Huruvida man får vara stolt över att man lyckats städa upp klanteri man själv åstadkommit eller ej vet jag inte, men hur som helst är jag det.

Sådär helt utanför egna missar tycker jag det är en rätt häftig bild och jag tackar fotografen/flygaren som naturligtvis gett mig lov att använda bilden här på bloggen

Åter till den ljusgröna remsan. Det handlar alltså om att fyllningslarmet på såmaskinen inte vill ha något samarbete med mig och har tackat för sig. Detta i kombination med lathet/tanklöshet gjorde att maskinen gick tom på gödsel och konstruerade en liten bit EKO-åker till mig. På bilden ser det illa ut, men i verkligheten mångdubbelt värre. Bilden tagen 13.7 visar inte så tydligt hur bedrövligt det är ställt, det är lite svårt att fånga detta fenomen på bild.

Däremot visar två uppdragna strån från varsin sida om gödselgränsen tydligt varför man lägger ut tilläggsgödsel till växterna. Jag behöver knappast säga vilket som är vilket, men det ena strået har fått 90 kg kväve, det andra ingenting.

Behöver knappast heller berätta att jag nu förstår ännu mindre hur det är möjligt att idka ekologisk odling och få nånting alls i trösktanken.

Bästa eko-odlare, jag är imponerad över det ni håller på med, men jag förstår inte hur det går till.

Tiden går

Jag kastar en blick på klockan och konstaterar till min förskräckelse att den redan blivit 13 juli. Mitt senaste inlägg är daterat i april. Hur det nu blivit så kan jag inte ens själv begripa, men på något sätt har tiden slutat räcka till riktigt totalt och bland dom saker som fått stryka på foten har varit bloggskrivandet. Nu hoppas jag att det inte handlar om något permanent läge utan en tillfällig förvirring som pågått ett tag nu. Själv tror jag väl inte att jag har fått mera att göra nu än förr, men efter 50 verkar det nog som om saker och ting skulle tendera att ta längre tid i anspråk än förr. Tyvärr.

Andra haken har varit att jag inte haft så mycket att skriva om, både vårbruk och försommar har jordbruksmässigt gått nästan som på räls, våren var lite sen men sen har vädret varit riktigt snällt och givit egentligen all man kan önska från odlarperspektiv. Vatten har kommit då det behövts och solljus och ditåt värme har också funnits i tillräcklig mängd.

Odlingsplaner för 2017 var inställd på ganska stor areal raps, men den sena våren gjorde att jag gjorde omfall på hela planen och nu bland annat för första gången sen början på nittiotalet odlar enbart korn och havre, förutom då solrosor och vall – det senare helt nytt för mig.

Dock ser man en sak helt tydligt nu, vilket jag nog anat lite smått. Det är nog den areal som plöjdes i fjol höstas som ser absolut bäst ut, tätt följd av den areal där rapsen stod i fjol, båda dessa skiften är en fröjd att titta på och när man mäter SPAD-värdet där så är det också helt bra (ca 45) trots att gödeslgivan medvetet hölls lite i nederkant (av kostnadsskäl) Vad gäller de åkrar varifrån plogen hållits borta i några år nu så kan man nog se en klar försvagning av beståndet. Sen finns det ju den andra vågskålen där man sparar pengar och tid genom att lättbearbeta, men sämre växt, det får man definitivt.

Ett annat märkligt fenomen som inträffade i år syns på bilden nedan. Det är havrebrodd i lättbearbetad kornstubb som är fotograferad i början på juni.

Som synes ser bilden ut som hämtad ur en skräckfilm och vad detta beror på kan jag inte för mitt liv begripa. Varannat såvarv har inte grott alls, men ändå såpass mycket att man ser att det är nånting sått där. Döm sen om min ännu större förvåning (och lättnad) då jag tre veckor senare kunde konstatera att det nog ordnat upp sig, även om nog inte åkern kommer att dela med sig av någon rekordskörd.

Vädret har som sagt varit optimalt åtminstone i våra trakter, något som vi inte är speciellt bortskämda med. De senaste 10 åren har det ju antingen varit för mycket regn alternativt exceptionellt torrt vilket inte är att föredra något av det.

Nu har den tid av året kommit då man inte kan hjälpa till så mycket mera, det blir som det blir. Men bra ser det onekligen ut. Med allt annat utom priserna och jordbrukets läge överhuvudtaget. Men det vet vi ju alla.

Som avslutning lägger jag in en bild som inte har nån annan gemensam nämnare än att den i mina ögon är vacker.

Kålrot 2.0

Ibland misslyckas det även för trädgårdsmästaren, i det här fallet första gången under en livslång karriär. Men nån gång ska det ju va den första.

Kålrötterna brukar jag så ganska sent framåt midsommar för att klara mig undan lite ogräsbekämpning och för att rötterna ska va i tillväxt ännu vid skördetillfället och inte ha stagnerat med träiga rötter som följd. Men framför allt så brukar problemet med jordlopporna vara betydligt lindrigare då. Men så inte i år. Det har överlag varit lite insekter i farten under den kyliga våren och den har kanske försenat utvecklingen hos lopporna så att de vaknade till liv först under de något varmare dagarna innan midsommar. Och då kålrötterna såddes den 17 juni så var det just till midsommar som dom borde ha kommit upp. Men nu kom inga plantor upp då lopporna angrep dem redan när dom började nå markytan. Att jag missade besprutningarna då får väl tillskrivas lathetskontot eller så var det SLC:s fel då jag råkade delta i deras fullmäktigemöte på Åland just efter midsommar.

Som tur var så hade jag tillräckligt med frön kvar för att så om åkern och hoppas att hösten blir varm så att de hinner växa till sig. Sådde lite glesare för at ge mera utrymme och försnabba utvecklingen för säkerhets skull.

Lyckas det inte med första försöket får man göra om och göra bättre.

Kålrötter och i viss mån rovor har annars varit populära i år och fröförsäljarna pratar om rekordförsäljning av frön till dessa. Det går inte så mycket frön åt till en hektar kålrötter och de är förhållandevis förmånliga så tröskeln till att odla kålrötter är ganska låg för den som vill pröva på lite alternativa grödor. Att bemästra ogräs och som här ohyra är däremot inte så lätt och blir beståndet allt för glest så kanske det inte uppfyller kraven för odling enligt god sed vid en granskning. I mitt fall med någon enstaka planta per kvadratmeter var det nog befogat med omsådd.

Ibland sköter tiden.

Minns att man berättade för mig om redaktören för en finlandssvensk trädgårdstidning som lär ha haft 2 lådor på skrivbordet där det på den ena stod skrivet ”tiden sköter” och på den andra ”tiden har skött”. Berättelsen kan ju vara en skröna men ibland fixar ett och annat sig självt.

Tror det var i detta forum som jag ifjol skrev om att motorn på Same traktorn gick dåligt på låga varv när det i bränsletanken återstod mindre än hälften. Hittade inget fel då jag under säsongbrådskan inte grundligare hann undersöka saken så det var bara att tanka lite oftare och invänta vintern och bättre tid för reparationer. Det blev sen inte av kanske inte enbart på grund av tidsbrist utan av att man vänjde sig vid att fylla tanken när halva bränslemängden återstod. Och tydligen så konstaterade traktorn att den inte får den omvårdnad den ville ha så nu har felet tydligen reparerat sig självt för nu är det inga problem att köra tills varningslampan för tom tank börjar lysa. Men skam den traktor som ger sig i sina strävanden efter lite kärlek och omvårdnad för nu har det blivit problem med laddningen istället. Antagligen blir det frågan om generatorreparation eller så är kolen slut, den har ju i vart fall gått lite över 11000 timmar. Tror inte felet fixar sig självt denna gång och traktorn behövs dagligen framför skördevagnen och andra specialmaskiner så nästa regnvädersdag får jag nog lov att göra nåt åt saken.

Skrivbordet pockar också på lite omvårdnad för när det går åt närmare 3/4-delar av dygnet ute på åkern så vill det samlas en del papper på hög. En del sköter säkert tiden som för tidningsredaktören men en del får man lov att göra nåt åt då det blir någon regnvädersdag. Det va ju bara det att då skulle jag vårda mina maskiner, hmmmm.

Svårt hinna med skrivbordssysslor när det är brått på åkern men visst kunde jag förstås ha läst igenom lite här i stället för att skriva blogginlägg men då jag inte hört av mig på en tid så………

Ett skrivbordsjobb skötte i alla fall tiden.

Det var nämligen så att när jag efter att ha ritat jordbruksskiften i VIPU-programmet i närmare 10 timmar med några minuters marginal skulle sända in min stödansökan så tog inte programmet emot ansökan. Jag hann i alla fall printa ut ansökan innan tjänsten stängdes ner och den sände jag åt landsbygdssekreteraren tillsammans med förklaring hur det gått till. Man meddelade att man skulle undersöka saken men att det nog kunde godkännas som att jag skött mina åtaganden i tid. Men eftersom det inte fanns någon inlämnad kartbilaga så bad man mig att på papperskartor rita in de jordbruksskiften jag ritat i dataprogrammet. Man blev ju lagom glad att höra att det mödosamma kartritandet var bortkastad tid. Tänkte ändå att det är bäst att lugna ner sig lite några dagar innan jag börjar rita kartorna på nytt. Jag är heller kanske inte den som hoppar genast när nåt åberopas och det visade löna sig i det här fallet för häromdagen ringde lantbrukssekreteraren upp igen och meddelade att man lyckats hitta och rädda mina uppgifter som jag matat in i VIPU-tjänsten, man kunde inte heller hitta några fel i mina åtgärder så varför det inte gick att sända in ansökan kunde man inte ge svar på.

Tiden sköter…… åtminstone en del 🙂

Fotnot: Egentligen skulle jag ha betalt lite löner nu men bankprogrammet meddelade om tillfällig störning så det fick bli detta blogginlägg istället. Men nu kallar madrassen för det är skörd klockan 6 på morgondagens schema.

Gröna åkrar

Det har varit en kylig försommar och grödorna är omkring två veckor försenade. Regn har det kommit ganska lämpligt. Inga skyfall men man kan säja att vädret varit ostadigt med litet regn då och då. Nu saknas det värme. Värmesumman har stor betydelse för grödornas utveckling. Vetet grodde ganska jämnt men tillväxten kunde ha varit bättre.

Jag var länge skeptisk till Broadway eftersom baldersbrån inte såg ut att må illa men efter två veckor började den visa tecken på avstannad tillväxt. Jag hade nästan gett upp hoppet och började fundera på att spruta Tooler på eländet. Men något vete blir det inte på baldersbråfläckarna. Den hade så stora buskar att den kvävde brodden. Vad lära vi härav ? Jo, att man måste spruta glyfosat före sådd – antingen på hösten eller på våren. Och på varenda fläck ! Det är ännu för tidigt att bedöma inverkan på kvickrot och flyghavre. Om en månad ser man hur det gick.

Vintern i år var inte bra för klövern. Man ser inte alls samma våldsamma klöverväxt som i fjol. Litet snö och omväxlande varma och kalla perioder var inte bra för övervintringen. Skyddszonen är skördad men det blev inte så många balar efter den kalla våren. Åkrarna är stadiga så det blev åtminstone inga spår.

I samband med vallskörden så såg jag till min glädje ett par tofsvipeungar snubbla omkring så de hade tydligen klarat av direktsådden i alla fall. Fullvuxna tofsvipor är det inte heller brist på.

Nu sågar jag bräder av de gamla stockarna som tyvärr blivit litet mjuka redan. Men en del hårt virke får man i alla fall ur dem och resten får bli flis. Man behöver också en del sämre virke till underlag och nänns inte ta av de fina bräderna. De här skall bli väggar i trädgårdsskjulet som fick tak i fjol men inte väggar förrän nu. De stora blocken går litet långsamt att såga men om man filar sågens ked ofta så går det.

Ytan på bräderna blir ganska hyfsad (om man filar ofta).

Mitt på dagen är det alldeles för hett att såga då solen ligger på men på kvällen går det bra. Och så får man ibland se en massa fina färger med grön brodd, gul rybs och rödbruna tallar i kvällssolen.

Alternativ gps

I avsaknad av mackapärer likt dem i mitt förra inlägg så får man söka andra alternativ för att positionera sig på åkern.

I radodlingarna har man inte så stor nytta av gps utrustning efter det att bäddarna körts upp och de säsongvisa körspåren anlagts. I anläggningsskedet kunde det dock sitta fint med gps då man i så fall kunde börja fräsa upp planterings- och såbäddar var som helst på åkern, är man utan så är det enklast att börja vid någon av åkerns kanter eller göra famnstaksmätningar och markering med käppar eller pinnar.

I kumminodlingen där jag sår med kombimaskin på harvad åker är det däremot svårt att veta var man ska köra i de fall man vill göra en ogräsbekämpning innan uppkomst. Ogräsbekämpningen i specialväxtodlingarna är också ett precisionsarbete då man inte vill göra varken mistor eller dubbelkörningar då de leder till att ogräsen tar överhanden eller att odlingsväxten dör ut på grund av för hög dos vid dubbelkörning. Och en bekämpning innan uppkomst är nog att rekommendera om man nu inte råkar ha väldigt från ogräsfrön rena åkrar.

Körspårsmarkeringen har jag löst så att jag monterat ett par S-pinnar, vars spetsar jag svänger ner vid markering, i efterharven. Lite extra i och urstigning i samband med sådden blir det men det lär ju vara bra att röra på sig och ingen frågar hur länge det tagit att så utan hur man burit sig åt för att få lyckat resultat 🙂