Mera brädfodring

December 2013 var varmt. Vi höll på att bygga ända fram till nyåret. Då började vi förnya brädfodringen på den nya ladugården (byggd 1945) för den var ganska dålig på solsidan.

Brädfodringen på solsidan december 2013

Vi hann inte få upp mer än två bräder men tänkte fortsätta på sommaren. Det blev det ingenting av för vårt kök brann i maj 2014 så det blev köksremont. I augusti 2016 bytte vi luckorna till kalluftstorkens utgångsluft för de gamla började vara alldeles slut. De nya är av filmfanér och större och lättare än de gamla.

Nya utluftsluckor till kalluftstorken

Därefter hände inte så mycket för det fanns viktigare saker att göra. Vi lyfte upp ladan och slog cementbalkar under väggarna och så gick två somrar till att laga taket på boningshuset.

Men nu kom vi igång med resten av brädfodringen på ladugårdsändan. Det passar bra för vi förnyar brädfodringen på ladans solsidan också. Nu köpte jag en spikpistol för senast då jag slog i 20 kg spik i lådbalkarna till flislagret så fick jag en ordentlig knöl på högra armen. Den blev litet överansträngd. Det känns inte alls men man har problem med högra skjortärmen.

Spikpistol och knöl på armen

Det är inte så lätt att spika med spikpistol heller. Den är ganska tung och klumpig. Den klarar upp till 90 mm spik men i det gamla hårda virket så behövs det minst 7 bars tryck. Det var litet problem med magasinet först men med en hel del olja så började spikarna matas fram.

Då vi nu byggt nya ställningar så målar vi med detsamma. Det är ännu oklart hur vi skall komma upp till högsta punkten som är mer än 9 meter över marken. Troligen måste vi bygga en våning till på ställningarna.

Ena sidan spikad och nästan målad

Vi sätter takfilt under den nya brädfodringen så att väggen blir tät. De nya bräderna torkar ihop i solen och de äldsta (åtta år) har redan betydande springor.

Halva väggen klar

Det värsta med den nya väggen är att de andra husen ser ganska anskrämliga ut.

Aldär meir !

Det har varit en tung tid med hetta och torka. Jag kan inte göra nånting utom tidigt på morgonen och sent på kvällen för jag lider alldeles förskräckligt av hettan. Inte ens i verkstaden eller den gamla tegelladugården har det varit dräglig temperatur. Så jag har inte fått mycket gjort och inte heller orkat skriva nånting. Men nu gick temperaturen ned och är 16 grader och ännu svalare blir det i morgon bitti. Helst skulle jag säja “aldär meir” (aldrig mer) om vädret men det bryr sej inte ett dugg om vad jag tycker.

Vi for iväg till Sverige i början på juli och där var det betydligt svalare även om det inte kom mycket regn där heller. Men det kom omkring 30 mm sedan början på juni och det är mer än här i Hindersby. Eftermiddagarna var nog heta – jag mätte +42 grader vid husväggen där jag höll på att reparera trappan. Den var så rutten att allt blev bastuved. Nu är i alla fall den nya trappan färdig och till och med målad (golvet tjärat).

Den gamla trappan reparerad

Orsaken till att vi alls for till Sverige var att jag fick en Birka-resa till födelsedagen. Och Birka-resorna ordnas bara i juli. Vi var på 90-talet i Birka då utgrävningarna ännu höll på. Birka är alltså Sveriges “första stad” som åren omkring 750 till 970 var ett viktigt handelscentrum med goda långväga handelskontakter. Speciellt mot slutet var huvudvägen för hela Europas öst-västhandel via Birka och längs Finska viken till Aldeigjuborg (Staraja Ladoga) och längs de ryska floderna till Bagdad och Kaspiska havet. Det var stora mängder arabiska silvermynt som kom till Birka den vägen. Men det viktigaste var ändå vägen till Holmgård (Novgorod), Konugård (Kiev) och Miklagård (Konstantinopel).

Troligen var våra förfäder sådana som inte iddes åka hela vägen till Miklagård utan i stället slog sej ned i den nyländska skärgården eller åkte inåt landet längs åarna. Trafiken längs Finska vikens kust till Ladoga var så livlig att det säkert fanns många provianteringspunkter (bondgårdar) längs kusten.

En del av gravfältet med över 5000 gravar – över 1000 år gamla

Visst var det intressant. Jag har alltid varit intresserad av historia. Men det var nog sista gången jag åker iväg mitt i sommaren. Det blev ett elände för halva släkten som måste vattna i hettan och torkan. Och då man kommer hem så är allt lika ogjort som då man for. En bonde har inte råd att åka bort på sommaren. Aldär meir !

Åkrarna ser bedrövliga ut. Först regnade det på våren så brodden drunknade och sedan tog torkan det som var kvar. Lustigt nog så är det som såddes till sist jämnast men det är förstås sent utvecklat. Det vi sådde till först är också hyfsat även om där finns fläckar där brodden drunknat. Höstsäden är bäst men lider nog också av torkan. Första vallskörden var ganska bra men återväxten har varit usel i torkan.

Direktsådd bevarar fukten ganska bra men det var inte till fördel den här våren då brodden drunknade. Det som blev kvar är ganska kort så liggsäd behöver man inte vara rädd för. På bilden nedan blev åkern till höger sådd till först före regnen medan åkern till vänster såddes till sist efter regnen – delvis i vatten. Jag vet inte vad man skulle ha gjort även om man kunnat se in i framtiden och förutspå vädret.

Till höger sådd före regnen, till vänster sådd efter regnen

Flyghavren verkar också tycka illa om vädret för det finns ganska litet. Men så har jag sprutat med Broadway som torde bita på flyghavre också. Åkern till vänster var gröngödselvall som skördats varje sommar.

Just nu njuter jag av det kalla vädret. Det är skönt att få huttra litet och vara tvungen att klä på sej. Det räcker inte länge för på söndag skall det bli varmt igen men fram till dess orkar jag göra nånting nyttigt.

Till sist en bild av en av våra katter Lill-Skuttan. Den har liksom Grålle fått för sej att följa med byggandet och klättrar upp och ned på stegarna. I fjol klättrade de upp med stegen till balkongen men den här stegen stod bara lutad mot väggen. Ibland så springer de i fötterna så man måste föra in dem för att få arbeta i fred. Och så är jag rädd att tappa nånting då de svassar omkring under stegen.

Stegkatt

Te stoor ledun (soolsiidån)

För tre år sedan så slog vi cementbalkar under moofas te stoor ledun (pappas morfars stora lada) och nu fortsätter vi arbetet med att rusta upp den. Det blev två år emellan för vi måste laga taket på boningshuset och det tog två somrar.

Solen har gått hårt åt ena sidan och brädväggen är så dålig att vi måste sätta ett lager brädfodring utanpå med takfilt emellan. Det yr in snö på vintern så att det ibland är 30-40 cm snö inne i ladan. På norra sidan är väggen riktigt fin ännu så det är solens fel.

Solfrätt brädfodring

Ännu bättre syns hur mycket springor väggen har på en bild från 2018.

Före ombyggnaden

Men annars är ladan från 1930 i perfekt skick. Jag satte ett betongjärn genom ladan i ändan eftersom den stora dörren för tröskan tog bort alla stockar som hållit ihop ändan. Då jag kröp under golvet så såg jag att virket var som nytt.

Under ladan

Katten Grålle är alltid med då man bygger utomhus. I röret till höger går vår fiberkabel för datanätet.

Intressant var att väggbräderna var i prima skick under takkanten där solen inte kommit åt dem. Där var de lika fina som på nordsidan.

Prima bräder där takutskottet skuggat mot solen

Tyvärr hade ena hörnet invid den stora dörren ruttnat och det var en besvärlig sak för där finns inte rum för förstärkningar eftersom tröskans bord bara har några centimeter rum på sidorna.

Knuten invid dörren

Lägg märke till hur man på 1930-talet låste konstruktionen med tappar. De var ännu ganska starka trots att en del av virket ruttnat. Jag var i alla fall tvungen att sätta en stolpe på utsidan för att stöda konstruktionen eftersom det inte fanns rum på insidan.

Ny stolpe på utsidan

Knuten borde nog hålla ihop med tre gängstänger genom stolpen och de nedre och övre stockarna och genom hela ladan.

Sedan var det bara att sätta upp takfilt och spika nya bräder utanpå.

Nya brädfodringens början

Problemet har varit solen. Det är obarmhärtigt hett i den här södervinkeln och det går bara att arbeta tidigt på morgonen eller sent på kvällen. Eller om solen går i moln. Men i stort sett hela juni har gått förlorat. Jag har mest bara suttit inomhus och druckit kall surmjölk. Inte ens huvudet har fungerat.

I morse steg jag upp halv sex för då var det +13 grader och började såga mera bräder. Tre stockar hann jag såga men sedan tog solen mej och jag måste gå in och dricka surmjölk.

På tal om sågat virke så börjar priserna i byggaffärerna vara skyhöga. Jag har inte märkt det eftersom vi bara har eget sågat virke men jag såg att det var kring 900 euro per kubik – och vi får 70 euro för stockarna. Jag blir alltmer nöjd med Logosol sågverket som jag köpte för ganska länge sedan. Mest sågar jag klena stockar eller sådana som har litet rötfel. Det är så gott som gratis virke. Det bästa är i alla fall att man får precis de mått man vill ha och precis då man vill ha virket.

Det blir nog en helvetisk sommar det här. Inget regn och solen steker vid +30 graders hetta. Och inget lättnad utlovas i juli.

Jag har allvarligt börjat fundera på solenergisystem. Det är ju mest lönsamt för oss som har fliseldning på vintern och kallufttorkar. Fläktarna går ju bara då det är mest sol. Vi har aurinkovirta.fi här i närheten (Villmanstrand) så efter semestrarna skall jag ta kontakt.

Och så har jag sysslat med att motarbeta de vindkraftverk som en schweizisk fond vill sätta upp i vår Tallmosa. Trettio eländiga torn på 300 meters höjd skulle förstöra hela landskapet på 30 km omkrets. Det är ingen “miljövänlig el” utan en miljöförstöring som närmast motsvarar brunkolsbrytning.

Ti sii opa bråddana

Förr så såg man i slutet på maj eller början på juni då och då bilar som kröp fram på vägen och då visste man att nu var familjen ut “ti sii opa bråddana” (att se på broddarna). Det var på 50-talet före televisionen och det fanns inte så många nöjen då. Fast vi kör ännu ibland och ser på broddarna. Även om det i år inte är en så trevlig sysselsättning – mest känner man medlidande med odlaren.

I alla fall så är ju höstsäden riktigt fin i år. Tyvärr har vi ingen höstsäd. I min vilda ungdom försökte jag ett par år men våra åkrar och klimatet satte stopp för det. Ibland lyckas det men misslyckandena kom för ofta. Nu blir det mest vårvete och de senaste åren har jag haft en hel del i vall. Gröngödslingsvall är inte lönsam men jordarna är nu så tillpackade att man måste göra nånting. På den tiden då vi hade kossor och största delen i vall så var våra lerjordar i mycket bättre skick.

I år försökte jag för första gången så direkt i den gamla gröngödslingsvallen och alla brinner förstås av nyfikenhet att få vet hur det gick … Först vill jag i alla fall påpeka att det eländiga regnandet i år gjorde att resultatet knappast visar något för framtiden. Det stod vatten på åkern ännu då vi sådde. Jag trodde det skulle bli ren öken men se nu på bilden nedan.

Inte så bra men ingen öken …

Det är ett mindre underverk att det ser såpass hyfsat ut trots vattnet på åkern. Lustigt nog är det knappt sämre i svackorna heller. Man förstår sej aldrig riktigt på det här odlandet. Nu är det sommarens väder som bestämmer hur det går men det finns i alla fall brodd vilket är första förutsättningen. Jag är bara rädd för att vi packade till den våta leran så att rötterna inte får luft.

Gröngödslingsvallen var till för att minska tillpackningen men den blöta våren gjorde att det kanske blev sämre. Men det var redan så sent att vi inte kunde vänta med sådden. Och så gjorde byråkraternas krav att bryta vallen efter tredje året sitt till. Annars hade vi låtit vallen växa ett år till. Så går det då byråkrater och politiker stoppar näsan i odlandet. Mycket kan de besluta om men vädret struntar i dem.

Det var inte bara goda nyheter från vårsådden. I skogsåkern Aaltjärri gick det åt fanders. Inte bara den osådda pölen ser dyster ut utan stora delar av resten också. Ute i det fria så torkade regnvattnet upp snabbare men här blev det liggande för länge och brodden drunknade.

Skogsåkern Aaltjärri med osådd vattenpöl i mitten

Men den första åkern vi sådde blev inte så illa. Där kom blåsten åt att torka upp regnvattnet. Även om där också finns dåliga områden så ser det ändå mera normalt ut. I år ser det ut som om det tidigast sådda är det bästa. Troligen för att brodden hunnit utveckla rötter innan regnen kom.

Den först sådda åkern den 19 juni 2021

Den nya gröngödslingsvallen blev också ganska fin. Det var ett mindre mirakel för jag sådde den efter ett regn och hjulen var fulla av lera som fastnat. Dessutom gick en kylarslang sönder mitt i allt så det var ingen glad dag. Men nu ser vallen riktigt bra ut med en hel del klöver. Åkern ifråga hör till våra värre problemåkrar men svackor och duntar och styv lera.

Nya gröngödslingsvallen

Ingen bra vårsådd och inga superbroddar men det kunde ha varit värre.

Jäärtills ha he gandji braa, saa föriga bisin såm full fråån elfte våånindjin näär han kåm ti första. (Hittills har det gått bra, sa förre gubben som föll från elfte våningen då han kom till första)

Ha en bra sommar – jag ska ligga i skuggan och stöna de närmaste dagarna. Möjligen försöker jag pyssla litet mellan klockan elva på kvällen och sju på morgonen.

Tillfälligt icke odlat område

I år hade man ingen lust att triumferat utropa: Hasi ! Då vi äntligen avslutade vårsådden så var ännu Svansjön (påttn) i Aaltjärri osådd (se Kort vårsåddväder). Det senaste regnet hade tvärtom gjort den större. Jag låg i feber efter andra vaccinsticket men Henrik sådde Petjärmosan – delvis i vatten. Därefter insåg vi att vårsådden var över för i år. Påttn i Aaltjärri blev “tillfälligt icke odlat område” och såmaskinen rengjordes.

Sedan smet vi iväg till Sverige och lämnade Henrik och nästa generation att sätta potatisen. Vilket de gjorde med den äran. Tydligen är vi alls inte oumbärliga – på sitt sätt en tröst.

Nästa generation i arbete med poteetren

Men det var inte speciellt upplyftande att se vårsådden i Sverige – den var nästan värre än hos oss. Stora områden av usel och gulnande brodd. Om det nu fanns brodd alls. Vårsådden som ofta är en månad före oss var inte klar överallt än. MEN det finns massor med höstsäd i Sverige och den är helt fantastiskt fin ! Tät och mörkgrön brodd som kan ge rekordskörd.

Vårsådd i mellersta Sverige (Medåker)
Höstsäd i mellersta Sverige (Medåker)

Vi har ingen höstsäd alls så det blev inte någon fin brodd hos oss. Men jag hörde att brodden faktiskt stuckit upp på Petjärmosan vilket är ganska otroligt med tanke på att det såg ut som på bilden nedan efter sådden för litet över en vecka sedan.

Vårsådd i vatten våren 2021
Vårsådd våren 2021

Man kan inte påstå att det blev så bra resultat av sådden i den blöta leran. Det här är alltså gröngödslingsvallen som är direktsådd. Före sådden körde jag med hacken över hela åkern för att vallhöet inte skulle fastna i såmaskinen. Och med det var det inga problem. Vanligen väntar man med sådden tills jorden torkar upp men nu var det redan juni och mera regn utlovades (och kom också). Så valet var mellan att så i en eländig åker eller sätta den som “tillfälligt icke odlat område”.

Vi sådde i den blöta åkern och sist och slutligen blev det bara 0,11 hektar “tillfälligt icke odlat område”. Humöret var i alla fall nära nollpunkten efter den här vårsådden.

I dag var vi en sväng via Flen och på vägen såg vi åkrar som var harvade men ännu inte sådda. Ett par hade surhål som de kallas här i Sverige – vi säjer vatupåttar – där traktorn helt tydligt hade kört ned och fastnat. Man sände en medlidsam tanke till den stackare som försökt så där.

Ännu en bild av en åker som INTE blivit besprutad med glyfosat eftersom där fanns potatisland och sedan blev det för sent på hösten. Jag hoppas att Broadway klarar av de stora baldersbrå som håller på att ta över hela åkern. Jag tror att jag skall arrendera ut åkern åt nån som vill förbjuda glyfosat så han kan odla sin mat där.

Glyfosatfri åker (där finns nog vete också …)

Snart är vi tillbaka i Hindersby – om vi nu tillåts köra ombord på färjan. Det heter visserligen att alla har rätt att återvända men om vi inte får köra ombord … Man skall ha rätt att komma hem om man är vaccinerad (och det är vi) men man vet aldrig hur de byråkratiska systemen fungerar i praktiken. Annars får vi köra tillbaka till Medåker.

Efter regnperioden så lär det bli en period med hetta.

I väntan på upptorkning

Det är segt med upptorkningen. Det har nu varit flera dagar med sol och värme men fortfarande står det vatten på åkern. Det jag har kvar är gröngödslingsvallen. Det är en åker med ganska illa packad yta där vi många år kört med skördetröskan i vatten. Klöver med pålrötter skulle luckra upp ytan litet – trodde jag. Med 100 mm regn i maj så slammade den i stället ihop ännu mer och inte blir det bättre av att jag nu måste köra på den våta leran med stora traktorn för att få den sådd.

Läget den 2 juni 2021

Här sitter man och deppar för det går inte att ta itu med nya arbeten förrän vårsådden är avklarad. I alla fall har jag pysslat litet med sågverket för vi behöver mycket virke för att rusta upp uthuset. Vinkeln på solsidan måste få ny brädfodring.

Den nya eldrivna sågen fungerar bra men det var litet problem att fila sågkedjan. Att byta kedja är alldeles för besvärligt så jag satte upp två block och en vinsch så man kan hissa upp bakändan på sågen utan att ta loss svärdet och sedan filar man som på en vanlig motorsåg. Det går ganska fort. Men det är viktigt att fila tillräckligt ofta så man har vass ked hela tiden.

Sågen i filställning

Vi hade två grova bitar som inte kunde säljas så jag har sågat dem till eget virke. Sågens svärd (40 cm) gick inte igenom så jag måste hugga loss första bakan. Men sågen hickade inte ens fastän hela svärdet tog i trä. Förstås kunde man skaffa längre svärd men det är ganska sällan som man behöver det. Den grövre stocken var omkring 55 cm i diameter men om man lyckas såga en baka och vänder den så går det med 40 cm svärd.

Första bakan

Det var bara en liten bit i roten som blev utanför svärdspetsen. och då man vänder stocken med den flata sidan mot sågen så räcker svärdets längd till utan problem. Det är ofta besvärligt att såga första bakan för en krokig stock tar emot sågvagnen.

Andra bakan är inget problem

Sedan är det bara att börja såga virke. Men jag tar oftast bort bakar från alla fyra sidorna först. Med tredje och fjärde bakan så är det känsligt med måtten. Man måste planera noga så man får ut de dimensioner man vill ha. Det gäller också att beakta svärdet tjocklek som är ungefär 8mm (1/4 tum). Så för vanliga 22mm (7/8 tum) bräder måste man såga i 1 1/8 tums steg (sågen har inställningar i tum). För att inte räkna fel så har jag satt upp en tabell för man måste börja såga uppifrån ner. Enklast är det att såga 19 mm bräder för då flyttar man bara med en tums steg. Lika enkelt är 32 mm virke som betyder 1 1/2 tums steg.

Upp till 3,5 meters stockar kan man såga direkt men jag har en hel del klena 4 meters stockar som är under 16 cm i toppen och då behövs det ett extra stöd i toppen så den inte hänger ned. Vi har en domkraft under toppen och mäter att toppändan är på rätt höjd.

Den andra bamsestocken var värre att såga. Det var en tvådelad gran som man förstås inte kunde sälja. Inte ville jag flisa den heller för det var ganska bra virke. Efter flera försök så fick jag den svängd så att svärdet nästan gick igenom första bakan.

Krångelstocken

Jag måste hugga en hel del för att få bort första bakan. Därefter måste jag vända stocken för att ta bort den motsatta bakan för annars räckte inte svärdet till. Därefter var det var problem att få stocken på högkant så jag måste ta lastaren för att svänga den – en så stor kluns orkar man inte vända för hand. Svärdet räckte inte riktigt till för att klyva stocken men det var bara någon centimeter som fattades så det gick att hugga bort det sista. Men bågen till svärdsskyddet måste jag skruva loss för att kunna klyva stocken.

Klyvning av bamsestocken
Kluven stock (litet huggen)

Efter att ha sågat bort ett par bakar till så var det bara att såga prima virke i stora mängder. Det var nästan kvistfritt och bredden på bräderna blev upp till 28 cm. Litet spänningar fanns det nog i stockarna så alla bräder blev inte raka men jag sågade mest 19 mm bräder som är lätta att spänna raka.

En hel del virke blev det och ganska snyggt om man jämför med hur stockarna så ut i början.

Före …
… och efter

Det var inte mycket virke som blev odugligt och går till flisning. Det mesta blev snygga bräder. Om man jämför med klena stockar så får man mycket mera användbart virke från de grova även om de ser ganska ruskiga ut. Men klena, raka och kvistfria stockar ger också bra kvalitet.

I går kväll körde jag med hacken på gröngödslingsvallen men slutade då jag kom till vattnet i mitten. Det får torka ännu idag men sedan måste vi så för det kommer mera regn på måndag-tisdag (kanske redan i morgon). Om ni minns så var det regnig vårsådd också 2015 (se på kategorin maj 2015 i menyn till vänster). Ett år sådde jag till och med en del svackor den 15 juni – men det blev ingenting av den brodden. Den här vårsådden börjar åtminstone på sina ställen höra till de värsta.