Don Quixote och väderkvarnarna

En av världslitteraturens mest berömda hjältar är Don Quixote i romanen med samma namn skriven av den spanske författaren Cervantes i början på 1600-talet. Don Quixote (eller Quijote) är en fattig adelsman som förläst sej på riddarromaner och drar ut på sin gamla häst Rosinante för att förverkliga riddarromanernas ideal. Men han är en antihjälte som lever i en fantasivärld och bland annat slåss mot väderkvarnar som han tror är jättar. Han kallas därför ibland riddaren av den sorgliga skepnaden.

Till storms mot väderkvarnarna

Jag råkade i somras in i en kamp mot väderkvarnar och känner mej litet som Don Quixote. Det är alltså frågan om vindkraftverk som Ilmatar vill bygga i våra skogar. Nu tänker jag inte ta upp politiken utan bara det som drabbar oss i vardagen.

För ett tiotal år sedan sysslade jag med energi i avsikt att öka på självförsörjningen på gården. Men då var det närmast fråga om leksaker både ifråga om vindkraft och solenergi så jag lade planerna på hyllan. Nu är situationen en annan – delvis bättre men också sämre.

Det värsta är att Ilmatar som inte alls är ett finländskt bolag utan ägs av en schweizisk fond med fransk huvudägare vill att vi skall skriva på ett avtal om arrende för 45 år (+40 år) utan att berätta nånting om de konkreta planerna. Vi skall alltså köpa grisen i säcken. Det är enligt min mening totalt vansinnigt och helt omöjligt att skriva under ett sådant avtal.

Vi har satt oss in i andra vindkraftsprojekt och den vägen försökt få en uppfattning om vad det är frågan om och det ser mycket illa ut. Det är frågan om storskalig miljöförstörelse eller landskapsförstörelse med tiotals upp till 300 meter höga vindkraftverk. Byggandet kräver transport av tusentals lass tunga transporter och byggandet av nya vägar och kalhuggning av betydande skogsarealer.

Bara större och större – nu kring 300 meter höga

Vindkraftverken innehåller också suspekta ämnen såsom plastkemikalien bisfenol A, de sällsynta jordartsmetallerna
neodymium och dysprosium ( 97 % kommer från Kina). Ett stort problem är uttjänta rotorblad. Vid en del vindkraftverk som är litet äldre ser man redan hopar av rotorblad som inte kan återvinnas.

För oss som bor i närheten är också ljudet ett problem. Vindkraftverksindustrin påstår att ljudet inte är något problem men de gamla mätmetoderna är värdelösa och ett tyskt forskarlag har visat att infraljud kan inverka skadligt på människan. En del människor har också problem att sova på grund av infraljudet. Det behövs ännu forskning på det här området.

Men kampen mot vindkvarnarna fick mej att fundera på energi över huvud taget. Ur gårdens synvinkel har tills vidare enbart diesel och el varit av betydelse. De alternativ jag tittade på för något tiotal år sedan var rena leksaker. Men situationen har ändrats under de senaste åren. Priserna på solceller har gått ned kraftigt de senaste tio åren. De är nu bara en femtedel av priset och effektiviteten har ökat. Likaså kan de nya solcellerna producera el bättre vid mulet väder och på vintern. Dessutom är infallsvinkeln inte mera så viktig.

I motsats till vad man kunde tycka så är Sahara inte alls lämpligt för solceller utan Norden har vissa fördelar. Orsaken är att solcellerna måste kylas för att ge mera energi. Nu kostar ett solenergisystem för 14 kW omkring 12000 euro (med moms). Momsen kan man dra av på jordbruket så det blir under 10000 euro vilket är hyfsat. Man kan räkna att de pengarna får man tillbaka på 5-7 år.

Nu har vi ju en perfekt förbrukning för solceller eftersom vi har stora kalluftstorkar med fem 11 kW fläktar som går just då det är mest sol. Jag sätter på fläktarna vid middagstiden då luftens fukthalt gått ned och stänger dem på kvällen. Jag förvarar vetet i torkarna hela vintern med ganska hög fukthalt och torkar de sista procenten först på våren då man har torr luft och starkt solsken. Vetet kan man lugnt lagra som relativt fuktigt så länge det är kallt. Vid noll grader så upphör bakteriernas aktivitet nästan helt.

I juli och augusti så torkar vi flisen för följande vinter. Då körs också fläkten vid soligt väder. Det är ingen brådska att torka så man kan vänta på solen.

Vi har ingen värmepump (utom i växthuset) men årets julihetta fick mej att fundera på att installera en för kylning så man kan sova. Då vi fått solcellerna installerade så kan vi kyla alldeles gratis. Sedan får man se hur det blir med elbilarna. En körsträcka under 100 km på en laddning är rent löjlig här på landsbygden. Och priserna på elbilar är också helt otänkbara. De är i dagens läge enbart för rika knösar som låtsas vara “miljövänliga”. Hybridbilar är rena löjan för de drar mera bensin än en vanlig bil. Enligt en byabo som köpt en sådan så hinner han ungefär köra ut den ur garaget innan bensinmotorn drar igång Det är svagt överdrivet men visar det verkliga problemet..

Traktorerna går på diesel och därmed basta. Däremot kan det i framtiden bli möjligt att köra dem på vätgas som produceras med överskottsel från solcellerna. Lagringen av energi är det riktigt stora problemet både för vindkraft och solkraft eftersom dessa ibland producerar för mycket energi och ibland ingen alls. Vätgas kan vara lösningen.

Det finns en hel del undersökningar i Sverige där Energimyndigheten varit mycket aktiv. LRF (Lantbrukarnas RiksFörbund) har också aktivt sysslat med solenergi på lantgårdar. Det finns redan anläggningar som producerar vätgas på gårdar men priserna är ännu alltför höga. Det finns ett projekt med LRF och EU på Gotland där man producerar vätgas på en gård. Intressant nog får man biprodukter såsom värme och kvävegödsel.

Att konvertera en traktor till vätgasdrift är en besvärlig process så vi måste troligen vänta på helt nykonstruerade traktorer. Då är biodiesel en mera realistisk väg. Även om man kan producera el från solen så är lagringen det stora problemet fortfarande. Dieseln kan man lagra betydligt lättare.

Så vindkraftverk vill jag inte ha – lika litet som 300 meter höga industriskorstenar. Solenergi kan jag börja använda i en viss skala men elbilarna är ännu alltför dåliga och dyra. Traktorerna måste ännu gå på diesel.

Tillsvidare måste jag alltså gå till storms mot väderkvarnarna, installera solceller och vänta på teknisk utveckling på fordonssidan. Visst kör jag gärna med elbil – den är tekniskt överlägsen förbränningsmotorer – men inte till vilket pris som helst. Fast om vetepriset stiger med sex gånger så skall jag tänka på saken.

Hälsningar från Don Quixote de la Hindersby (från Hindersby).

Elförbrukningen stiger…..

….när det är kallt sägs det men här är det faktiskt tvärtom. Är det 4 grader kallare ute än vad jag önskar hålla i kylrummen går kylningen med så kallad frikyla, alltså så att uteluften via kondensorn kyler ner kylmediat istället för att kompressorerna snurrar. Ett par fläktar sköter om luftväxlingen och dom drar betydligt mindre el än scrollkompressorerna. Förnybart skogsflis går det naturligtvis mera av när kölden knäpper i knutarna men det påverkar ju inte elbehovet nämnvärt. Och skulle det bli så kallt att kylrummen behöver värmas så görs det också med hjälp av flisvärmecentralen.

Det talas allmänt om att elbehovet ökar men jag har faktiskt lyckats skära ner förbrukningen en hel del genom att investera i ny teknik och försöka trimma in utrustningen. Så här lite grovt så har jag skurit ner elförbrukningen från ca 160000kWh från toppåret 2015 till ca 90000kWh ifjol och jag räknar med att kapa ytterligare en 20000kWh bara vårsolen smälter bort snön av taket så att den planerade solpanelsinstallationen kan förverkligas. Så grovt räknat blir det en halvering av elbehovet under 5 års tid. Så mycket mer tror jag inte att jag kan minska förbrukningen men tycker att jag ändå gjort en del för att Finland ska klara de uppsatta klimatmålen. Skulle det visa sig att solpanelerna fungerar bra och det skulle komma att betalas lite för överkottselen så kanske jag sätter upp ytterligare paneler, det finns nog ytterligare tak som kunde utnyttjas.

Elförbrukningen de senaste 7 åren.

Små åtgärder som att byta konventionella lysrör till LED lysrör gör jag nu anefter som de gamla brinner ut men det utgör blott en försumbar förändring i det stora hela men med närapå ett hundratal lysrör här i byggnaden så visst gör en 40 Watts besparing per rör lite skillnad de också. Jag har faktiskt begagnat en hel del glödlampor och gör det fortfarande på de platser där värmen de alstrar gör nytta. Lågenergilampsboomen trodde jag inte alls på då jag förstod att LED skulle bli möjligt att använda inom kort och varför belasta miljön med allehanda tungmetaller från lågenergilamporna. De konventionella lysrören får också hänga med så länge dom fungerar. I morse var det ännu kallt så det passade bra att byta lite rör.

LED-lysrör på 20 Watt…..
…ersätter gamla lysrör på 58 Watt
Trots lägre effekt lyser dom nog minst lika bra om ock med lite “varmare” nyans än de gamla rören.

Klimatfrågor.

Plusgrader dygnet runt i början av december, till och med under dagar och nätter med klart väder, får en att undra över om det ändå är som expertisen menar att människan håller på att rubba klimatförhållandena. Och med det förorsaka vittgående följder med extrema väderförhållanden. November lär globalt sett ha varit den varmaste november som någonsin uppmätts och det är väl globalt man måste se på saken för lokalt kan det ändå vara naturliga svängningar i  vädret som noteras. Klimat diskuterade vi också med anledning av den varma hösten och pågående klimatkonferens i Paris under fredagens diskussionstillfälle “fredagsklubben”.

Vad gäller varma höstar så är det inget den senfärdiga grönsaksbonden ogillar precis. Nisse skrev för en tid sen om den långa säsongen och här är säsongen fortfarande igång. Ännu pågår lite skörd av bland annat kålrötter och även lite plöjning återstår. Jag kunde väl ha börjat vara klar om inte förkylningen slagit till, det gick några dagar “i haisk” men nu börjar näsan torka upp och styrkan återvända 🙂

Kålrotsskörd i varmt och soligt väder under självständighetsdagen 2015.
Kålrotsskörd i varmt och soligt väder under självständighetsdagen 2015.

Några fina skördedagar har också “slarvats” bort med möten som hör senhösten till men det kan inte hjälpas. Nu senast har det mest varit skogliga frågor på tapeten och under skogsvårdsföreningens fullmäktigemöte förra veckan besökte vi kraftverket på Vasklot där man nu satsat i en stationär flistugg av den grövre sorten. Tyvärr var silon full under vårt besök så vi kunde inte med egna ögon se den i drift men tuggen lär ha kapacitet att på 20 minuter tugga i sig ett helt långtradarekipage med flisved. I princip motsvarar det vad chauffören med bilens kran klarar av att lossa lasten. Tanken med den stationära tuggen är att man sparar in lite på transporterna i och med att flisved tar mindre utrymme än färdig flis. Omlastningarna blir också färre då veden hämtas direkt från upplaget skogen och ibland kan det vara svårt att på smala skogsvägar få plats för flistugg och transportfordon. Eldriven stationär tugg är dessutom både resurs- och klimatvänligare än dieseldriven dito. Flisråvara finns det gott om här vid kusten och varmare klimat gynnar tillväxten. Vi borde öka uttaget ur skogen för Finland utnyttjar nu endast 70% av den årliga skogstillväxten, fortsätter det så här blir mycken energi kvar i skogen och från ruttnande ved frigörs ytterligare koldioxid som lär vara en av bovarna till klimatförändringarna. Blott nu klimatet tillåter arbete i skogen för om den senfärdiga grönsaksbonden gläds åt varma höstar så önskar sig skogsbonden kyla på barmark så att marken fryser till så att bärighet för skogsmaskinerna fås. Det har varit litet dåligt med det de senaste vintrarna.

Flistugg av det grövre slaget vid kraftverket på Vasklot.
Flistugg av det grövre slaget vid kraftverket på Vasklot.

Ett billass flisved i väntan på "tuggning".
Ett billass flisved i väntan på “tuggning”.

 

 

 

Villaavslutning.

Att det firas villaavslutning betyder väl att sommaren är slut och att det är dags att förbereda sig för vinter och kyla? Själv har jag som jag nämnde i dagens Lördax-intervju aldrig firat villaavslutning av den enkla anledningen att jag inte har tid och möjlighet och egentligen inget intresse för villaliv heller för den delen. Men förbereda sig för vinter kan det börja vara hög tid att göra eller åtminstone fixa till lite flis för uppvärmningen av produktionsutrymmen och bostad. Ännu är det varmt och torrt så chansen till att få flisen väl torkad finns. För själva flisningen anlitar jag en entreprenör med effektiva maskiner och idag tuggade vi till 1/3 -del av årets flisbehov på ett par timmar.

Flisen tippas in på golvtorken och denna gång dristade jag mig till att lägga in lite tjockare eller lite på 2 meter tjockt lager. Har tidigare konstaterat att det är bra tryck i de nya fläktarna.

Välfylld golvtork bådar gott för vintern :)
Välfylld golvtork bådar gott för vintern 🙂

Tidningspapperstestet visar att luften går bra igenom flisen.
Tidningspapperstestet visar att luften går bra igenom flisen.

Och styrelektroniken för golvtorken ger vid handen att det fortfarande är hyffsade torkningsförhållanden.
Och styrelektroniken för golvtorken ger vid handen att det fortfarande är hyffsade torkningsförhållanden.

Vit rök.

I samband med påvevalet var det en hel del tal om det här med färg på röken i skorsten. Vad gäller fliseldning kan det också vara av intresse att hålla koll på färgen på röken. Och i det fallet är det väl bäst med klar “rök”, alltså ingen färg alls medan svart rök nog är ett tecken på ofullständig förbränning och vit rök betyder att det finns en del fukt i bränslet som avgår i form av vattenånga.

För en tid sen skrev jag om mitt försök att elda med färsk flis som jag kalluftstorkade på golvtorken anefter som lämpligt torkväder infann sig. Tanken var att lite undersöka om färsk flis eventuellt innehåller några ämnen som också ger lite energi. Det var lite fuktigt väder då just efter flisningen men nu senare hade vi några torra dagar då skillnaden i  fuktinnehållet mellan insugnings- och utblåsningsluften översteg 3 gr/m³ (enligt reglerautomatiken) och flisen torkade bra. Helt klart har jag märkt att flisförbrukningen sjunkit vartefter som flisen blivit torrare men hur stor skillnaden i effekt är har jag svårt att bedömma då jag inte har energimätare på värmecentralen. Vädret liksom energibehovet i växthuset har ju varierat en hel del också under de tre veckor som gått.  Det som jag vet är att jag förbrukat ca 10kWh el per m³ flis för torkningen, vilket i och för sig kanske motsvarar drygt 10% av energiinnehållet, men å andra sidan har ju energiinnehållet stigit i takt med att vattnet avgått. För att veta om det lönar sig borde jag ha vägt flisen före och efter torkningen, vilket jag nog kommer att försöka göra nästa gång jag flisar färskt virke. För att jämföra energiinnehållet mellan färskt och långtidslagrat virke borde man nog ha en energimätare för att få riktiga värden. Hur som helst har flisen värmt bra och “terpentin”-doften gillar jag som sagt 🙂

Hörde på nyheterna att fliseldningen i det nya kraftverket på Vasklot inte uppfyllt de inbesparingar i kolförbrukningen som man räknat med och orsaken sades vara den fuktiga sommaren ifjol och att flisveden därför varit fuktigare än vanligt. Kom då att tänka på att när det avverkades flisved här i grannskapet i vinter den ena veckan så flisades den följande vecka – tror inte fjolårets väder påverkade fukthalten i den flisen i alla fall. Å andra sidan läste jag på en svensk energisida att man i stora kraftverk kan kondensera fukten i röken och på så vis få över 100% verkningsgrad, “så int veit ja riktit hur e je”?

Vit rök ur skorsten på FinneFarm.
Vit rök ur skorsten på FinneFarm.

Terpentindoften…..

….sprider sig över gården. Fjolårsveden är slut så nu prövar jag på att elda det som avverkats de senaste veckorna. Röjningen av dikeslinjerna har gett så pass mycket flisved att jag istället för att köpa in torrare fjolårsved (hur torrt det nu är efter förra sommaren?) gör ett försök att elda med färskt virke. Fukthalten är ju högre men med hjälp av golvtorken borde det gå relativt snabbt att få bort lite fukt, speciellt om det fina torra vårvädret håller i sig. Sen finns det de som också hävdar att en del av energin försvinner under långvarig torkning så det blir intressant att se om den snabbtorkade flisen beter sig annorlunda.

Dags att tugga lite ved om det ska hållas varmt i växthuset......
Dags att tugga lite ved om det ska hållas varmt i växthuset……

Det rör sig i huvudsak om tall eftersom det avverkats på mossarna så terpentindoften tar nästan på andan när fläktarna i torken startas…….. men färskt virke doftar ju gott 🙂

Flis på tork.....
Flis på tork…..

Det gick bra att flisa det färska virket och det blev jämn och bra kvalitet på flisen, får jag nu den lite torkad borde den värma bra.