Hindersby – Sida 69 – Bondbloggen

Går det bra så går det sönder

Enligt lagen om alltings jäklighet så vet man att om nånting går bra så går det snart sönder. I går kväll så brast skruvarna till vridcylindern på lastaren och oljan rann ut. Till all tur hände det hemma och inte långt inne i skogen. Men nu måste jag vänta på ny cylinder för flänsen är alldeles vriden (se nedre hörnet) och det är en spricka i cylindern.

Det är tyvärr inte första gången bultarna brister här. Lastaren är felkonstruerad eftersom bommen svänger alldeles för snabbt och det blir hårda påfrestningar då den plötsligt stannar. Dessutom har den bara ensidig kuggstång. Om man jämför med den andra lastaren (Farma) som har dubbel kuggstång och fyra vridcylindrar så är det som natt och dag. Farman är långsam men stark medan Nokka 3010 är snabb och svag. Nokka 3010 är från 1986 och typiskt är att årsmodell 1987 hade M16-bultar i stället för M12 som jag har.

Jag har funderat på att byta hela vridhuset till ett med dubbel kuggstång. Och så har jag nyss gjort en större reparation på vridmekanismen. Jag kunde ha byggt en ny lastare med all den tid jag lagt ned på att reparera det här skrället. Men räckvidden är fin och så är huvudproblemet att jag måste ha den här lastaren att fästa processorn vid. Annars måste jag bygga en helt ny ram för processorn för sådana lastare finns inte mer att köpa. Den är närmare 30 år gammal.

Så det blir väl att köpa ny cylinder och skruva fast den med 12.9 bultar. De bultar jag nu använt var 10.7 men det räcker tydligen inte. Att byta storlek på bultarna är nästan lika mycket arbete som att bygga en ny ram för de skruvas fast i vridhuset som skall svetsas om i så fall. Då måste jag komma ihåg at kolla bultarna hela tiden och byta dem innan de brister allihop. Tyvärr har det visat sej att man lätt glömmer att kolla. Säkert kommer jag ihåg i år men nästa vinter så är allt bortglömt – tills det går sönder på nytt.

Köra stockar till skogen

Så var då deklarationseländet förbi och skogsarbetet fortsätter. Vädret är prima och vägarna håller. Nu kör jag stockar till skogen – alltså inte FRÅN skogen. Orsaken är att vi sågade omkull en mängd stora granar bredvid husen och stockhopen finns uppe i Tallmosan. Så jag kör stockarna till skogen och veden hem. De torra stockarna som skall bli ved sätter jag in under det nya virkestaket men först tog jag en bild som visar att det nog behövs väggar. Man ids inte sopa bort stora mängder med snö varje gång nånting skall radas in.

Varannan dag fäller jag och kör med processorn och varannan dag kör jag ut. Vägarna är så bra att vi vågade fälla bakom mossen men jag vågar inte lämna virket där någon längre tid. Redan nästa vecka skall det bli varmt väder. De större träden kvistar och kapar jag till stock med motorsåg men topparna och de mindre träden kör jag genom processorn.

Virkeshoparna börjar småningom växa fastän mycket tid gick förlorad då det var för kallt, för varmt eller för mycket bokföringsarbete. Det blir knappast så mycket saluvirke i år för det har också gått en hel del tid till att hugga upp nya vägar. Snön har fastnat vid virket så det är svårt att sortera det. Ofta ser man inte ens om det är björk eller gran. Och snön sitter fast riktigt hårt. På våren kanske jag måste rada om virket för att sortera det ordentligt.

Det som inte är så roligt är att det ligger avbrutna träd utspridda över hela skogen. Det var blidsnön som knäckte topparna – mest på små och halvstora granar. Troligen hinner jag inte köra bort alla eftersom de är så utspridda men de värsta bredvid vägarna måste jag ta bort.

Den här lilla granen var i prima växtskick men bröts av snön. Det blir ännu inte just nånting av den eftersom den är så klen. Litet flis får man väl av den men inte mycket annat. Men den är tung för all snö som frusit fast. Just med sådana är det bra att ha en liten traktorprocessor för med motorsåg hade det blivit mycket hårt arbete för ingenting.

Kodbyråkrati

Liksom Christer kunde jag inte hållas hemma vid skrivbordet utan for till skogs då jag dessutom hade sällskap av pojken och brorsan. Men deklarationens tidsgräns närmade sej obönhörligen på måndagen och då gällde det att få in deklarationen. Vanligen deklarerar jag elektroniskt men nu var det första gången vi deklarerade för vår sammanslutning (Henrik och jag) så nu blev det problem med de där förbenade koderna. Nu har jag faktiskt i flera år använt Katso-koder så koder fanns det nog men att få dem att fungera med sammanslutningen var omöjligt.

Nu finns det olika sorters datasystem. En del fungerar fint och lätt och precis som man föreställer sej såsom stödansökan nuförtiden. Förr var skattedeklarationen rena rama tortyren innan det nuvarande systemet kom (som fungerar bra). Men det blev återgång till stenåldern nu då sammanslutningen skulle deklarera. Jag jobbade ju 35 år i Otnäs vid Tekniska högskolan och där fanns också Statens datamaskinscentral som var en mästare på att skapa totalt oanvändbara system. Vi berättade roliga historier om dem på kaffetimmarna på Räknecentralen vid Tekniska högskolan. Varför de var så hopplösa har jag aldrig kunnat förstå. Det måste vara någon mentalitet som byggts upp där liknande den som många byråkratinstitutioner odlat: Inte fan skall det vara lätt att fylla i blanketter inte. Byråkraterna måste vantrivas och så hämnas de på resten av mänskligheten eller så är de bara annars så dumma att de inte fattar vad som problemet är eftersom de sysslar med systemen hela tiden.

Nåja, det blev deklaration på papper i år men jag hoppas att systemet med Katso-koder avskaffas helt till nästa år. Det behövs inte alls även om nån lagvrängare kan ha annan åsikt. Beslutsfattarna kunde nån gång fundera på hur mycket arbetstid som går till spillo på grund av byråkratin som lägger en kvävande hand över all verksamhet. Man borde ha byråkratikonsekvensbedömning innan nya regler och system införs – fast då skulle det ju bli bara mera byråkrati …

Litet deprimerande var det att se hur usla inkomsterna från jordbruket var i fjol. Bokslutet visade på ordentligt minus men vi har faktiskt satsat på gården en hel del trots negativ lönsamhet. Det betalas förstås med utifrån kommande pengar och besparingar. Det är inte en hållbar situation men jag är fortfarande försiktig ifråga om att avskaffa jordbruket i Finland. Det vore oerhört kortsiktigt för vi vet att det kommer kriser och katastrofer även om vi inte vet när. Och att då vara utan matproduktion kan bli riktigt katastrofalt. Som jag skrev tidigare så fick man sej en tankeställare av att läsa Topelius beskrivning av nödåren 1695-97 då en stor del av Finlands befolkning svalt ihjäl (omkring 150 000). Visst lever vi i andra tider men vi är inte alls mindre beroende av vädret – snarare tvärtom. Ett större vulkanutbrott kan ta bort matproduktion i hela världen såsom ”året utan sommar” 1816 då vulkanen Tambora förmörkade hela himlen.

Så jag tänkte nog så i vår i alla fall. Det blir också intressant för nu är åkrarna inte alls bearbetade på hösten. Förstås beror allt på vädret men direktsådd blir det i vår och så får vi se på hösten hur det gick. I bokföringen visade sej fjolårets direktsådd som mycket lägre bränslekostnader då jag bara körde över åkrarna en enda gång förra våren och inte alls på hösten.

Men nu blir det skogsarbete för hela slanten. Den här veckan skall det vara prima skogsväder och då vägarna är bra så gäller det att jobba.

En perfekt vinterdag

Det har varit besvärligt väder den här vintern så nu gäller det att ta vara på alla bra dagar. Just nu är det riktigt bra skogsväder. Litet för mycket snö men det gör inte så mycket. Vägarna håller igen efter en del kalla nätter. Den blida snön knäckte tyvärr en hel del granar över hela skogen och vi hade en hel del elavbrott. Men nu går det bra och då man kör hem kan man beundra solnedgången (ifall man hinner hem före mörkret). Solen har vi inte sett på länge så det är trevligt att se den igen.

Idag sågade vi omkull den stora aspen invid garaget. Jag har länge varit rädd att en storm skulle fälla den över husen och visst var den rutten – om än inte så genomrutten som den asp jag fällde där för något år sedan. Den missade ladans tak med någon centimeter men den här stod längre bort. Stubben blev ganska hög men aspen var så tjock att svärdet inte räckte till att såga längre ned.

Det passade bra att fälla aspen idag för den föll över vägen och vi var tillräckligt många att vakta vägen. Brorsan och Henrik var här och högg. Vanligen är jag ensam i skogen men idag ryckte vi ut med två traktorer, en paketbil och tre motorsågar. Paketbilen behövs då vi skall hem mitt på dagen för att äta gröt och dricka kaffe. Och så går det snabbt att hämta det man glömt på morgonen.

Och här har vi Bos-Sestu skogshuggarkompani …

Snö- och pappersarbete

Nu kom det ordentligt med snö så det har varit en hel del snökörning. Först ser det inte mycket ut men då man börjar köra snön i hopar så blir de rätt så stora. Och så är det inte bara gårdsplanen som skall tömmas på snö utan allt som kommit ned från de stora taken – som är större än själva gårdsplanen.

Det var bråttom att få bort snön innan den frös fast så jag har kört snö i ett par dagar nu. Speciellt var det viktigt att få bort vallen utanför torken så att smältvatten senare inte börjar rinna in i torken. Där finns förstås dränering men då det turvis smälter och fryser så fastnar allihop snart fast.

Vi hade ordentligt illväder med blåst och blid snö. Det var hopplöst att skyffla den för den frös fast i skyffeln genast. Stora Zetorn hade också problem för det fanns tyngd i den blida snön. Inne i hytten blev det hett för jag måste ha på värmen och fläkten så att fönsterrutorna inte immade fast. Det är värre vid blidväder än då det är kallt. Varm luft innehåller mycket mera fukt än kall.

På sina ställen har snön från taket kommit upp till fönsterrutorna och om det kommer ned hårda isklumpar så kan de slå sönder rutorna. Det har hänt förut. Men det tar tid att köra bort all snön som fallit ned från taken för det finns inget rum för den på vår gårdsplan utan den måste köras ganska långt ut på åkrarna.

Det är i alla fall ganska roligt arbete att köra snö jämfört med bokförandet och deklarerandet som slår till sista veckan i februari. Förstås kunde man ha gjort det tidigare men det är så motbjudande att det alltid blir uppskjutet och uppskjutet. Men det tar tid att komma in i bokförandet på nytt efter ett helt år. Först då man börjar bli klar så har man kommit ihåg hur det borde ha gjorts.

Det är litet annorlunda i år för nu deklarerar vi för en lantbrukssammanslutning med Henrik. Förr hade vi delat på gården med farsan och då var det lättare men skatteverket krävde i sin stora vishet (eller okunskap) att vi måste bilda sammanslutning – fast det hade gått bra utan förr. Troligen blir det nu ett sågande och förklarande ännu i flera månader …

En annan sak som är annorlunda är att det i år finns mycket mer elektroniska fakturor. Kontotransaktionerna laddar jag också ned i elektronisk form. Men inte sparar det mycket på pappersmängden för jag skriver ut dem i alla fall. Alla fakturor är nämligen olika och det krävs en hel del standardisering innan man kan sätta dem direkt i bokföringen.

Det värsta är att fundera ut vad en kryptisk rad i kontoutdraget egentligen betyder. Ibland kan man gissa sej till vad det är frågan om ifall säljaren är tydligt utsatt. Men så kommer det räkningar från en säljare som har en fullständigt annorlunda betalningsmottagare. Och då har man problem – speciellt om säljaren har sålt fakturan vidare till något finansieringsbolag. Detektivtalangerna sätts på hårda prov …

Och inte får man enkla kontoutdrag från sin bank mera. Var och varannan kiosk är numera ”bank” och har en massa olika kort. Först var det trevligt att betala med kort för då fick man en lista på sina inköp men nu då det finns tiotals kort så har det bara blivit värre.

Själva deklarationen har i alla fall blivit enklare. Antalet fält har stadigt minskat – vilket sparar arbete speciellt för Skatteverket. Och så kan man lämna in deklarationen över nätet så man inte mera behöver köra till Borgå skattebyrå på småtimmarna för att stoppa in den genom brevluckan innan de första skattegranskarna kommer till arbetet på morgonen …

Ljusare tider

Vi går alldeles tydligt mot ljusare tider. Det kanske man inte kunde tro av bilden nedan men den är tagen halv sju på kvällen och ännu ser man ljus himmel.

Klart väder tyder på köld i natt så i morgon skall jag köra ut över de låglänta markerna.