Pinocchio

Förmårrade, förgrymmade, hutlösa, huvudlösa, stålleprov!

Billiga tomater och gurkor?

JAAA!!!

Tanken är ju bra…

MEN MAN KAN VÄL FÖR ¤”#&%)(!?=¤/% INTE HELT KALLT BARA SPARKA VÄXTHUSODLARNA PÅ SMALBENEN HURSOMHELST!!???

Jo. Det kan man. 🙁

Precis som med allt annat dikteras den lille producentens pris/inkomster med järnhand av de stora.

Ska tomaternas pris sänkas med 21% och gurkans med 41% borde väl lönen för de snillet som kommit på iden också sänkas med 41%…

Jag köpte en gurka häromdagen. Det var inte i den billigaste butiken i södra Finland. Gurkan kom från Närpes och Priset var 4,69e/kg. Det betyder att eftersom gurkan vägde 0,404kg kostade den 1.89euro.

Dyrt?

Nej det tyckte inte jag. Skulle gurkan ha kostat 5 euro kilon, så, nog skulle jag ha köpt gurka ändå! Kommer jag att köpa mer gurka nu om priset sänks med 41%? Nä, det tror jag inte. Jag köper den gurka jag ska ha. Och thats it. Nog finns det en smärtgräns för mina gurkaköp också, men, nog köper jag inhemsk gurka så länge det finns, och finns det inte inhemsk, så då är jag utan. Exakt var smärtgränsen går för mina gurkaköp vet jag inte riktigt, men, inte tycker jag prisnivån är alldeles för hög just nu, att den sku behöva sänkas!?! Visst kan jag förstå att det kan sporra folk att äta mer gurka och tomat om det är billigare, men varför ska det göras med den påföljden att det om nätterna ligger sömnlösa växthusodlare? Är det bättre det? Att växthusen går omkull för att Agda och Nisse ska kunna äta två tomater mer i veckan? Som producenten producerat till underpris… Pressade producenter finns det redan nu och de sover dåligt, får magkatarr, hälsan sviktar och så blir de blir deprimerade. Så brukar det vara… De kanske skulle vilja sluta och börja jobba med någonting annat men, vad skulle det vara då? Finns det jobb på hög nånstans att söka? Kanske är de pressade att fortsätta med sin växhusodling, vare sej det går eller inte. Kanske är de som så många andra, de hoppas på bättre tider, men med sånahär besked!? Hur ska de våga hoppas och tro på sina livsverk? Som vanligt är det bättre att sälja till underpris, än inte sälja alls… En av de mer oroligare synvinklarna i den här historien är att det absolut inte är första gången som producenten fått agera pinocchio, det händer lite titt som tätt, och det är alltid producenten som sitter med svansen i råttfällan.

Överlag är det muntert så det förslår…

Bränslepriserna lär ska stiga. Omänskliga avgifter för skärgårdens transporter står bakom knuten som om själva mårran stod där. Betongen de kokar ihop håller inte. Fulljouren i Vasa spolades som vessapapper i en toastol. Båtskatten kommer väl vilken dag som helst på postlådan… Om inte den farit till Sotkamo. Och som grädde på moset så slår de ”stora pojkarna” sej för bröstet och leker pinocchio med producenter! Fy mårran.

 

25 grader varmare igen …

Det går upp och ned med fart. Jag hann ett par dagar till skogen men så blev det tre plusgrader och regn. Så nu har jag gjort ren pannan och brännhuvudet idag. Det var helt nödvändigt och på så vis var det bra att det blev varmt.

Jag måste krypa in med huvudet och axlarna i pannan för att rengöra brännhuvudet på flismataren. Lufthålen täpps till så småningom och jag måste putsa dem för att det skall komma tillräckligt med luft. Och så märkte jag att plåten runt brännhuvudet hade spruckit så att luften kom ut fel väg. Det blir att ta bort flismataren och brännhuvudet för att få det svetsat så jag tänkte att det kanske klarar sej till sommaren och så pulade jag fullt med kaminrörstätning i sprickan. Om det inte håller så försöker jag med pannkitt.

På bilden syns lufthålen (putsade). En del var helt igensatta av beck och sot. Sprickan i plåthöljet syns också bra. Troligen har höljet spruckit då pannan gått riktigt het under de kallaste perioderna. Möjligen kan det ha berott på att lufthålen varit igensatta så att det inte kommit tillräckligt med luft för att kyla höljet.

Röret i brännhuvudet är en halv meter långt så jag måste sticka in huvudet ganska långt för att se och komma åt alla lufthålen. Det var lagom roligt men nu då jag tvättat mej och satt blusen i byket  (på golvet) så börjar det gå …

Storstädning

Jonte har fått sin nya dörr. 🙂 Jej!

Jag dammsög upp glaset i hytten. Först dammsög jag mattan där den låg inne i traktorn för att få bort så mycket glas som möjligt, jag kunde konstatera att det fanns en hel del fasttrampad lera, sand och skit på mattan… Trångt var det att krypa runt därinne också. Sen drog jag ut mattan och skakade försiktigt av den och dammsög igen. Det fanns glas runtom i hela hytten, så jag började städa…

Tänk hur mycket saker det ryms i en traktorhytt!

Jag städade ur hela Jontes hytt… Tömde den helt. Och där fanns det grejjer! Det fanns rep, tryckstångs tappar i flera olika storlekar och modeller, rostlösarburkar, ämbar, plastkassar, böcker, diverse olika verktyg som jag senast minns att jag använde för något år sedan och som varit spårlöst försvunna sedan dess…. Och en hel del annat också i en enda röra, främst bakom sätet. Men, nu är det städat. Två plastkassar med ”roskis” fanns det också, trasor, balgarn, plast och sånt… Men, nu är det tomt. Bara att börja fylla på nytt, men, kanske man skulle försöka att städa ur traktorn lite oftare i fortsättningen. Jag tror ju verkligen inte att det kommer att bli av, men, man kan ju försöka iallafall…

Sen var det dags att få nya dörren på plats. Jag skruvade löst alla skruvar för någon vecka sedan och satte dem alla på ett bord bredvid traktorn, så att det bara skulle vara att skruva ihop det hela sen. Precis som i kockprogrammen, förberedde jag liksom det hela. Det visade sej inte vara idealiskt. Det fanns ju lite andra saker där på bordet också… Och nu när dörren skulle på plats, tror ni inte att jag hade lyckats slarva bort en gummitrissa! Metall mot glas är ju inte bra, så det finns gummitrissor/packningar som ligger mellan metallen och glaset, och när dörren skulle på plats var en sån spårlöst borta!

Jag blir ju så slut!

Jag är helt fenomenal på att slarva bort! Jag ska egentligen inte skruva och röra någonting som innehåller fler än två delar, för då kan man ju slå sej i backen på att jag slarvar bort nåt! Eller om jag skruvar någonting, så är det inte alls konstigt att jag mitt i allt hittar en ”extra” del när jag skruvat ihop allt tillbaka. Jag har ännu en fjäder jag inte vet vart den ska sedan jag bytte rem på klippaggregatet på gräsklipparen. Jag har ingen aning om vart den ska. Gräsklipparen klipper som bara den, men efter att jag bytte rem så har jag en fjäder överlopps som jag inte för fem penni kan klura ut vart den ska.

Nå, nu hade jag då slarvat bort en gummitrissa. Några mm tjock och ca 4-5cm i diameter med ett ca 1 cm hål i mitten. Borta. Spårlöst försvunnen. Utan gummitrissa emellan metallen och rutan går det ju inte! Och vart i världens mörkgråa tider jag har gjort av den har jag ingen aning om. Alla andra delar låg på bordet! Den måste ju vara där! Men, det var den inte! Och den fanns ju där när jag skruvade löst! Jag suckade och sökte. Svor och morrade. Vart skulle den ha kunnat ta vägen? Är det troll som går här och stjäl, eller småtomtar som behövt den, eller … en slarvmajja som tappat bort den helt enkelt. Ja, suck. Borta var den. Vad göra? Jag fick ju hjälp att få dörren på plats, att ens försöka få en sån stor, tung, bräcklig dörr på plats ensam är ju idioti, men jag fick hjälp, och så när gummitrissan var borta och jag stod och grubblade vart i världen jag till näst skulle gå och söka, men inte kom varken framåt eller bakåt i mina funderingar, så säger han stackaren som hamnat med på dörrskruvandet, ”men, då får vi väl laga en ny, har du nåt gummi som vi kan laga en ny av?” Jag funderar, gummi som är några mm tjockt?  Det har jag nog inte… Men så kom jag på, -Mina gamla gummistövlar!?

-Ja, ta hit dom så ska vi se… Jag skuttar iväg in efter mina gamla gummistövlar som läker som såll mellan sulan och stövelfoten, men själva skaften är ju i prima skick. Vi måttar och konstaterar att det inte är så stor skillnad i tjocklek, nöden har ingen lag, och så bar det till att klippa ut en gummitrissa av ett stövelskaft, påta den på plats och skruva ihop. Lösningen är ju inte idealisk, och hittar jag den riktiga gummitrissan går det ju att byta ut den provisoriska, men, dörren kom på plats, och det var ju det viktigaste 🙂

Och om det är någon som undrar, så kostade den nya dörren 170e.

Temperaturen störtdök

Visst önskade jag kallare väder då jag stod i lersörjan på jul och nyår men det börjar blir för mycket av det goda.

I går hade jag problem med att starta traktorn fastän jag hade motorvärmen på i flera timmar. Eftersom det inte bara var kallt utan också stark blåst så orkade värmaren inte få upp temperaturen på motorn. Jag måste täcka över motorn med en isolerad presenning och värma ett par timmar till innan den startade. Då var det -15 grader och nu är det -18.

Det gick bra att köra även om hydraulikoljan var så stel att det i början var svårt att få gripen att öppna sej. Så småningom blev lastaren i alla fall användbar. Värmen i hytten fungerar nu bra. Rutorna var fria från is och det var hela +6 grader i hytten – rena sommaren. Det var fint solsken och vi hade fått ganska litet snö. En av byggarna som river väggar i brorsans vattenskadade hus berättade att det hade kommit 30 cm snö i Tirmo, Borgå skärgård. Vi klarade oss åter med ganska måttliga mängder här.

Här är jag på väg till upplagsplatsen med ett lass tallstockar från skogslaggen bakom åkerholmen på bilden. Få se om vi lycks få skogen att se annorlunda ut efter gallringen. Nu går det fint att köra över åkern – det är minsann tjäle efter de senaste köldknäpparna. Vädret tycks kasta om igen på lördag och då kan det bli blida och  komma mera snö vilket jag nu inte alls är så intresserad av. Runt laggarna har vi ännu omkring 50 stora tallar som borde bort och en hel del gallring.

Just nu sitter jag inne och eldar  men om traktorn startar så tar jag mej en tur till skogen.

 

 

Skogsväder igen

Det var fint skogsväder i november och början av december men litet före jul slog vädret om och det blev varmt och lerigt. Egentligen var det bra för jag hann sköta om skogstraktorerna. Det behövdes service och litet ombyggnad. I dag var jag igen i skogen med gamla Zetorn och skogsvagnen. Under de varma dagarna hade jag svetsat fast stödbitar i fästet på lilla Farmalastaren och satt in belysning. Det verkar fungera fint. Lastarn är mycket mera stabil och lamporna är bra. Tidigare hade jag en LED under huvudbommen men det var en dålig placering så nu satte jag den under mellanbommen så att den alltid lyser på gripen. Dessutom satte jag två LED-lampor på 10W på var sin sida om tornet som allmänbelysning. Alla är skyddade av 10×10 cm fyrkantrör.

Med den här belysningen klarar man sej bra fastän det är mörkt. Lamporna på bägge sidor om tornet behövs också så man ser litet bredare vad där finns. Det räcker inte med enbart en lampa mot gripen. Dessutom har jag två arbetsljus bak på traktorn och två framme under taket. Trots att de är så många så drar de mindre ström och lyser bättre än de gamla glödlamporna.

Nu har jag också två värmebatterier med fläkt i hytten – en i taket bakåt och en vid framrutan. Det går inte att köra om rutorna isar fast för då ser man ingenting.

Det är skönt att komma ut i skogen igen. På torsdag-fredag skall det vara riktigt kallt men sedan blir det igen varmare – hoppeligen inte plusgrader. Och helst inte snö för nu är det riktigt bra i gallringsskogen.

 

Vispgröt på julen

Ja, sån jul blev det i år. En jul med vispgröt… inte på julbordet utan i huvudet, det kändes precis som om det var sån konsistens på det då… Jag drog på mej nånsorts flunssa – förkylning. Jag kände av den lite någon dag före julen, men då hann jag inte riktigt fundera så mycket på det, Mathias skulle packas iväg för en jul på Åland, julfester skulle firas och julklappar inhandlas, mat skulle köpas och sill skulle läggas in. Ja, ni vet. Precis ungefär sådär som alla håller på innan jul… Vilket virrvarr! Nå, huvudet blev till vispgröt, men julen kom och gick ändå.

Att vara flunssig i juletid är ju inte direkt jätteroligt, men till lika så gör det inget. Man får ta det lite lugnare och parkera sej lite oftare på favoritplatsen framför kakelugnen 

Nu har vi ju fått ett nytt år också. 2017.

Jag hade tänkt försöka sammanfatta 2016 på något smidigt sätt, men kom fram till att… Näe… 2016 innehöll så mycket berg, högre än mount everest, och dalar, djupare än marianergraven, så jag tror inte jag ens vågar mej på att försöka dra ihop en sammanfattning. Istället hoppas jag att 2017 blir lite stabilare, och att vispgröten i huvudet stagnerar och stelnar lite. Sen, småningom så är det bara att kasta sej in i äventyren som kommer emot!

Så, härifrån soffhörnet önskar jag er alla en riktigt god fortsättning på det nya året 🙂