Storstädning

Jonte har fått sin nya dörr. 🙂 Jej!

Jag dammsög upp glaset i hytten. Först dammsög jag mattan där den låg inne i traktorn för att få bort så mycket glas som möjligt, jag kunde konstatera att det fanns en hel del fasttrampad lera, sand och skit på mattan… Trångt var det att krypa runt därinne också. Sen drog jag ut mattan och skakade försiktigt av den och dammsög igen. Det fanns glas runtom i hela hytten, så jag började städa…

Tänk hur mycket saker det ryms i en traktorhytt!

Jag städade ur hela Jontes hytt… Tömde den helt. Och där fanns det grejjer! Det fanns rep, tryckstångs tappar i flera olika storlekar och modeller, rostlösarburkar, ämbar, plastkassar, böcker, diverse olika verktyg som jag senast minns att jag använde för något år sedan och som varit spårlöst försvunna sedan dess…. Och en hel del annat också i en enda röra, främst bakom sätet. Men, nu är det städat. Två plastkassar med ”roskis” fanns det också, trasor, balgarn, plast och sånt… Men, nu är det tomt. Bara att börja fylla på nytt, men, kanske man skulle försöka att städa ur traktorn lite oftare i fortsättningen. Jag tror ju verkligen inte att det kommer att bli av, men, man kan ju försöka iallafall…

Sen var det dags att få nya dörren på plats. Jag skruvade löst alla skruvar för någon vecka sedan och satte dem alla på ett bord bredvid traktorn, så att det bara skulle vara att skruva ihop det hela sen. Precis som i kockprogrammen, förberedde jag liksom det hela. Det visade sej inte vara idealiskt. Det fanns ju lite andra saker där på bordet också… Och nu när dörren skulle på plats, tror ni inte att jag hade lyckats slarva bort en gummitrissa! Metall mot glas är ju inte bra, så det finns gummitrissor/packningar som ligger mellan metallen och glaset, och när dörren skulle på plats var en sån spårlöst borta!

Jag blir ju så slut!

Jag är helt fenomenal på att slarva bort! Jag ska egentligen inte skruva och röra någonting som innehåller fler än två delar, för då kan man ju slå sej i backen på att jag slarvar bort nåt! Eller om jag skruvar någonting, så är det inte alls konstigt att jag mitt i allt hittar en ”extra” del när jag skruvat ihop allt tillbaka. Jag har ännu en fjäder jag inte vet vart den ska sedan jag bytte rem på klippaggregatet på gräsklipparen. Jag har ingen aning om vart den ska. Gräsklipparen klipper som bara den, men efter att jag bytte rem så har jag en fjäder överlopps som jag inte för fem penni kan klura ut vart den ska.

Nå, nu hade jag då slarvat bort en gummitrissa. Några mm tjock och ca 4-5cm i diameter med ett ca 1 cm hål i mitten. Borta. Spårlöst försvunnen. Utan gummitrissa emellan metallen och rutan går det ju inte! Och vart i världens mörkgråa tider jag har gjort av den har jag ingen aning om. Alla andra delar låg på bordet! Den måste ju vara där! Men, det var den inte! Och den fanns ju där när jag skruvade löst! Jag suckade och sökte. Svor och morrade. Vart skulle den ha kunnat ta vägen? Är det troll som går här och stjäl, eller småtomtar som behövt den, eller … en slarvmajja som tappat bort den helt enkelt. Ja, suck. Borta var den. Vad göra? Jag fick ju hjälp att få dörren på plats, att ens försöka få en sån stor, tung, bräcklig dörr på plats ensam är ju idioti, men jag fick hjälp, och så när gummitrissan var borta och jag stod och grubblade vart i världen jag till näst skulle gå och söka, men inte kom varken framåt eller bakåt i mina funderingar, så säger han stackaren som hamnat med på dörrskruvandet, ”men, då får vi väl laga en ny, har du nåt gummi som vi kan laga en ny av?” Jag funderar, gummi som är några mm tjockt?  Det har jag nog inte… Men så kom jag på, -Mina gamla gummistövlar!?

-Ja, ta hit dom så ska vi se… Jag skuttar iväg in efter mina gamla gummistövlar som läker som såll mellan sulan och stövelfoten, men själva skaften är ju i prima skick. Vi måttar och konstaterar att det inte är så stor skillnad i tjocklek, nöden har ingen lag, och så bar det till att klippa ut en gummitrissa av ett stövelskaft, påta den på plats och skruva ihop. Lösningen är ju inte idealisk, och hittar jag den riktiga gummitrissan går det ju att byta ut den provisoriska, men, dörren kom på plats, och det var ju det viktigaste 🙂

Och om det är någon som undrar, så kostade den nya dörren 170e.

Temperaturen störtdök

Visst önskade jag kallare väder då jag stod i lersörjan på jul och nyår men det börjar blir för mycket av det goda.

I går hade jag problem med att starta traktorn fastän jag hade motorvärmen på i flera timmar. Eftersom det inte bara var kallt utan också stark blåst så orkade värmaren inte få upp temperaturen på motorn. Jag måste täcka över motorn med en isolerad presenning och värma ett par timmar till innan den startade. Då var det -15 grader och nu är det -18.

Det gick bra att köra även om hydraulikoljan var så stel att det i början var svårt att få gripen att öppna sej. Så småningom blev lastaren i alla fall användbar. Värmen i hytten fungerar nu bra. Rutorna var fria från is och det var hela +6 grader i hytten – rena sommaren. Det var fint solsken och vi hade fått ganska litet snö. En av byggarna som river väggar i brorsans vattenskadade hus berättade att det hade kommit 30 cm snö i Tirmo, Borgå skärgård. Vi klarade oss åter med ganska måttliga mängder här.

Här är jag på väg till upplagsplatsen med ett lass tallstockar från skogslaggen bakom åkerholmen på bilden. Få se om vi lycks få skogen att se annorlunda ut efter gallringen. Nu går det fint att köra över åkern – det är minsann tjäle efter de senaste köldknäpparna. Vädret tycks kasta om igen på lördag och då kan det bli blida och  komma mera snö vilket jag nu inte alls är så intresserad av. Runt laggarna har vi ännu omkring 50 stora tallar som borde bort och en hel del gallring.

Just nu sitter jag inne och eldar  men om traktorn startar så tar jag mej en tur till skogen.

 

 

Skogsväder igen

Det var fint skogsväder i november och början av december men litet före jul slog vädret om och det blev varmt och lerigt. Egentligen var det bra för jag hann sköta om skogstraktorerna. Det behövdes service och litet ombyggnad. I dag var jag igen i skogen med gamla Zetorn och skogsvagnen. Under de varma dagarna hade jag svetsat fast stödbitar i fästet på lilla Farmalastaren och satt in belysning. Det verkar fungera fint. Lastarn är mycket mera stabil och lamporna är bra. Tidigare hade jag en LED under huvudbommen men det var en dålig placering så nu satte jag den under mellanbommen så att den alltid lyser på gripen. Dessutom satte jag två LED-lampor på 10W på var sin sida om tornet som allmänbelysning. Alla är skyddade av 10×10 cm fyrkantrör.

Med den här belysningen klarar man sej bra fastän det är mörkt. Lamporna på bägge sidor om tornet behövs också så man ser litet bredare vad där finns. Det räcker inte med enbart en lampa mot gripen. Dessutom har jag två arbetsljus bak på traktorn och två framme under taket. Trots att de är så många så drar de mindre ström och lyser bättre än de gamla glödlamporna.

Nu har jag också två värmebatterier med fläkt i hytten – en i taket bakåt och en vid framrutan. Det går inte att köra om rutorna isar fast för då ser man ingenting.

Det är skönt att komma ut i skogen igen. På torsdag-fredag skall det vara riktigt kallt men sedan blir det igen varmare – hoppeligen inte plusgrader. Och helst inte snö för nu är det riktigt bra i gallringsskogen.

 

Vispgröt på julen

Ja, sån jul blev det i år. En jul med vispgröt… inte på julbordet utan i huvudet, det kändes precis som om det var sån konsistens på det då… Jag drog på mej nånsorts flunssa – förkylning. Jag kände av den lite någon dag före julen, men då hann jag inte riktigt fundera så mycket på det, Mathias skulle packas iväg för en jul på Åland, julfester skulle firas och julklappar inhandlas, mat skulle köpas och sill skulle läggas in. Ja, ni vet. Precis ungefär sådär som alla håller på innan jul… Vilket virrvarr! Nå, huvudet blev till vispgröt, men julen kom och gick ändå.

Att vara flunssig i juletid är ju inte direkt jätteroligt, men till lika så gör det inget. Man får ta det lite lugnare och parkera sej lite oftare på favoritplatsen framför kakelugnen 

Nu har vi ju fått ett nytt år också. 2017.

Jag hade tänkt försöka sammanfatta 2016 på något smidigt sätt, men kom fram till att… Näe… 2016 innehöll så mycket berg, högre än mount everest, och dalar, djupare än marianergraven, så jag tror inte jag ens vågar mej på att försöka dra ihop en sammanfattning. Istället hoppas jag att 2017 blir lite stabilare, och att vispgröten i huvudet stagnerar och stelnar lite. Sen, småningom så är det bara att kasta sej in i äventyren som kommer emot!

Så, härifrån soffhörnet önskar jag er alla en riktigt god fortsättning på det nya året 🙂

 

Gott Nytt År?

Såhär års brukar det vara kutym att tillönska varandra Gott Nytt År. Det är väl en fin tradition men ibland har jag funderat lite över vad det betyder. Personligen tänker jag lite annorlunda runt det där, och eftersom jag brukar vara känd för att mera titta i  backspegeln än i vindrutan så tänker jag lite såhär:

Nyåret är ett bra tillfälle att summera året och att tacka för gott samarbete – om det nu varit något sådant.

Därför skall jag göra det nu istället:

Jag vill uppriktigt tacka alla Er som läser Bondbloggen och framför allt Er som tar Er tid att kommentera lite. Jag har lärt mig mycket genom era kommentarer, och ibland har jag till och med omvärderat något jag tidigare har skrivit pga någon bra kommentar från Er läsare. Det enda jag skulle önska är att ännu fler skulle skriva och kommentera, för det verkar nog på bekanta man träffar som om det skulle finnas både läsare och åsikter om våra skrifter.

2016 blev för mig personligen ett bra år, faktiskt ett av dom mera händelserika åren på länge och dessutom gick det förbi egentligen helt utan större motgångar.

Några plock ur ”dagboken”

  • Vårens sådd gick bra. Vädret var snällt, några maskinhaverier av mindre karaktär inträffade men på det hela taget gick sådden bra.
  • Det var första året som jag inte hittade någon flyghavre alls på åkrarna. Detta eländiga ogräs har jag kämpat mot ända sedan 1990, och tyvärr fortsätter väl kampen, men just nu har jag övertaget.
  • Vi blev djurgård helt plötsligt när 4 höns flyttade in. Det var väl egentligen döttrarna som ville ha dom, men eftersom jag länge saknat djur på gården var jag inte svårövertalad. Dessa fyra hönor har redan varit till mycken glädje och jag har aldrig kunna föreställa mig att höns skulle ha ett sånt utvecklat socialt liv och vara så sällskapliga som dessa fyra är. Kul
  • På högsommaren begåvades också familjen med en tredje dotter. Det betyder att mycket ändras och att mycket börjar om, men också att livet berikas med ytterligare en dimension och mening.
  • Skördetiden gick som på räls. Inte ett maskinhaveri så långt ögat nådde. Allt bara fungerade, såväl tork som tröska och almanacka och vädret. Det myckna regnen som blötte landskapet höll sig på lite avstånd och både blötmark och liggsäd kunde undvikas.
  • I oktober hade vi besök en kväll av bloggarkollegorna Christer och Lotta. Det blev en kul kväll och det är alltid roligt att få prata i verkligheten om saker som man annars bara läser om.

Nu skall vi då ta oss an 2017 och hur det blir vet ingen. Lite tänker jag väl nog som en Facebokvän skrev igår på nyårsaftonen – fred på jorden och billigare bensin. Det är väl kanske inte exakt billigare bensin som skulle vara frälsningen, men det visar bara att livet har två dimensioner, den stora i världen och den lilla runt en själv och skulle man klara 2017 utan missväxt, idiotiskt väder, sjukdomar och dödsbud – då blir det nog ett Gott Nytt År i år också.

Med detta önskar jag Er alla ett Gott Nytt År! SåDeSå

Nyåret 2017 i Ribackan

Nyåret 2017 firades i det ombyggda Ribackhuset tillsammans med inflyttning. Riktigt färdigt är det inte men beboeligt. Märk väl att allt har gjorts av ungdomarna själva som fortsättning på våra stolta traditioner med Djär e sjölv (Gör det själv). . Jag har fungerat som ”konsult” ibland eftersom jag byggde huset tillsammans med farsan år 1977 – alltså för 40 år sedan. Det har varit en grundlig ombyggnad inomhus och kök och våtutrymmen är helt förnyade. Likaså är det nya trägolv och panel i taket. Här kan man inte klaga på den nya generationen – de har gjort ett jättefint arbete.

Ovan sitter unga husbondefamiljen längst bort. Längre fram dotterns familj även om Oskar syns mycket dåligt nere till höger. Inte så bra bild men belysningen är ännu litet på hälft – liksom mycket annat.