Sida 113 – Bondbloggen

Mera skogsvideor

Jag testar olika format och här kommer en video till (klicka på länken):

och så i MOV(H.264)

Den här videon är uppladdad direkt från kameran (.MOV).

För övrigt så är jag mycket nöjd med den nya lastaren. Den har bra rörelser och man kan till och med plocka virke under traktorn ! Skillnaden till lilla Farma är stor. Den här är ”generation 2” och jag trodde det bara var ett marknadsföringstrick men skillnaderna är faktiskt betydande. Lilla (gamla) Farma har dåliga rörelser och vikbommen är mycket svag i upplyft läge vilket gör att man kan få stockarna in i hytten – lastaren orkar inte hålla emot. Den här har inga sådana problem.

Gamla Nokka 3010 (från 80-talet) var inte dålig för sin tid men hade stora begränsningar i rörelsemönstret som den här inte har. Gripen är i alla fall från gamla Nokka för jag gillar gripklornas form. Farma har alltför böjda klor vilket leder till att den ibland inte släpper virket fastän gripen är öppen.

Ett problem har det varit med att dra in utskjutet men det kan bero på luft i cylindrarna för det har blivit bättre. Med bägge utskjuten ute är räckvidden faktiskt enorm – mycket bättre än Nokka 3010 som redan hade god räckvidd. Det har inte bara betydelse för att dra in träd till processorn utan också då man vill flytta undan kvistar som ju samlas vid bettena i stora mängder.

Jag kör traktorn på tomgång för att inte lastarens rörelser skall bli för snabba men gasar alltid på då jag kör ett träd genom processorn för det är viktigt att det får fart så kvistbettena hugger av kvistarna effektivt.

Just nu håller jag på att hugga upp skogslaggarna kring åkrarna så det är nära till verkstaden :-). I morse var jag redan tvungen att svetsa lappar på spännjärnen som håller fast lastaren. Den första varianten tog inte mot fästet utan blev att ligga på en bult så de spände inte fast ordentligt. Det var en liten sak att svetsa på bitar men det visar bara att det behövs litet inkörning innan jag kör upp till storskogen …

Processorvideo

Jag försöker här sätta in en ny video eftersom inte alla kunde se den förra. Klicka på länken nedan.

tall_11.12_2016.MOV

I det här formatet kan jag inte sätta in en mdiaspelare.

Det är mycket besvärligt med video på nätet. Det finns en mängd olika format men inget som alla nätläsare stöder.

Nya lastaren i skogen

Nu har den nya lastaren med processor varit i skogen första dagen.

Det gick annars bra men en planeringsmiss visade sej. Det går att svänga processorns kaphuvud men man måste stänga av oljan till ventilbordet först … Och det blir ganska krångligt att arbeta på det sättet. Så jag måste sätta in en ny ventil för svängandet. Jag försökte hitta ett ventilbord med nio ventiler men det fanns bara sådana som hade åtta.

Sällan går allt som man önskar men det är inte direkt en fatal miss – bara nya planer och mera arbete.

Sömmerskearbete

En bonde – åtminstone en gammaldags som jag – får göra allt möjligt. I dag blev det sömmerskearbete för byxorna sprack. De sprack i går också i bakändan men i dag framme på benet. Tyget är ganska slitet så det var inte så förvånansvärt. På sommaren ids jag inte lappa byxorna för det är bara bra med luftning då det är varmt men nu började det dra kallt.

Egentligen har jag sytt en hel del – men mest tygrör och trattar av tyg ute i torken. Tyg är ett ganska trevligt material. Det är starkt om man ser till att det inte rivs och ändå böjligt. Så symaskinen är inte så obekant för mej. Det är säkert i generna för min mamma berättade att min morfar var duktigt att sy och lappa sina arbetskläder. Jag hann aldrig bli bekant med honom eftersom han dog då jag bara var tre år gammal men jag har hört att han dessutom var bra på att koka gröt. Han steg upp klockan fyra och kokade morgongröt innan han for till skogen. Hans valspråk var att bra karl reder sej själv. Förstås var det nödvändigt för min mormor hade fullt upp med 12 barn.

Någon finsömmerska är jag inte men huvudsaken är att arbetsbyxorna håller ihop och är någorlunda täta nu på vintern. Ett par byxor som började vara hopplöst fall fick ge tyg till lapparna.

Det var knepigt men det blev inte alltför mycket veck och snyrpår på bakändan. Man ser på den sneda sömmen hur sprickan har gått. Dagens spricka hade blivit ganska lång innan jag började lappa den – jag ville inte sluta med arbetet så länge det var dagsljus.

Inte är det vackert men kanske byxorna håller ihop en säsong till. Fast de är så tunnslitna att jag ser att andra benet håller på att spricka snart det också. Det var inte så dyra byxor för de är köpta från svenska arméns överskottslager mycket billigt. Jag gillar dem för de har så stora fickor att jag får med mej halva verkstaden. Eftersom jag dessutom använder grön arméskjorta och stickasjoortå (tröja) så säjer lillflickan att ”Faafa e gröön” och hon tycker det är alldeles fel om jag har på mej andra kläder.

Nästa reparation gäller skjortorna där armbågarna kommit igenom tyget. Men varför är det bara vänster armbåge som slits ? Jag är högerhänt även om jag kan spika bra med vänster också så kanske det beror på att jag lutar mej mest på vänster armbåge då jag skruvar med höger ?

Jag får väl knappast jobb inom den här branschen så det blir väl bara egna reparationer i framtiden också …

Klart för skogsarbete

I dag kopplade jag till processorn som underligt nog passade precis. Och det gick bra att koppla den ensam så nu får två gubbar och jäärnstavurar ledigt. Skönt att inte behöva båda upp folk då man skall ha på och av processorn.

Som av bilden synes så är huvudbommen ganska lång på den nya lastaren. Jag testade räckvidden och den är rätt så bra – se bilden nedan. Mest beror det på att den har dubbla utskjut. Man kan inte lyfta mycket med utskjutet längst ut men man kan dra virket närmare och sedan lyfta. Det frestar också mindre på materialet.

Nu är oljefiltret på processorn lätt åtkomligt och man kan lättare fylla på olja. Processorn använder hydrauloljan till att smörja svärdet så det behövs litet påfyllning då och då. Jag märkte bara att det kan behövas en tjock plåt som skydd utanpå filtret och luftningen men det går bra att skruva fast en plåt 30×40 cm i lastarens fästbultar som sticker upp ett par cm. Då man kör träd genom processorn så tar nämligen kvistarna (som ibland kan vara väldigt styva) i processorns skyddsplåt. Som av bilden synes så är den både sliten och bucklig.

Fötterna är av vikbar typ och stöder ganska bra eftersom de går långt ut på sidorna. Den gamla lastaren och lilla Farma har fötter som går nästan rakt ned. De stöder sämre men tar inte lika mycket rum som de här. Vi får se hur det går i praktiken. Nu behövs 50 cm bredare vägar. Det verkar inte mycket men då man kommer med foten mot en stor tall så kan det ha sin inverkan.

Vi har litet snö och bra tjäle så det ser ut som om skogsarbetet skulle börja tidigt den här vintern.

Av jord.

Av jord – en bok om människorna bakom vår mat – heter en i mitt tycke välskriven bok av Johanna Granlund. Visserligen är jag lite jävig i mitt omdöme eftersom jag är en av människorna som presenteras i boken men hur som så handlar det om vår mat och som titeln säger om jorden varifrån allt har sin början och till sist också sitt slut – Av jord är du kommen – jord skall du åter varda.

Och det är just jorden som jag här vill slå ett slag för.

En bördig jord är kanske den viktigaste grundstenen i matproduktionen och det förvånar mig att den vördas och värderas så lågt. Speciellt svårt har jag för att godta när bördig åker sätts under bebyggelse och asfalt. Förstår inte planerarna att det är en ändlig resurs som det är frågan om. God och bördig åkerjord är inget som man bara så där rekonstruerar, den är ju resultatet av en långvarig process som egentligen pågått allt sen senaste istid.

Vi bönder förstår värdet av god jord, vissa har till och med emigrerat för att söka efter områden med bördigare mark, åtminstone har bilden som Vilhelm Moberg’s Karl-Oskar återger när han med en käpp mäter matjordsdjupet i Minnesota och jämför med den steniga jorden i Småland etsat sig fast i mitt minne. Tyvärr så är det inte lika självklart att dom som deltar i urbaniseringsprocessen, vissa kallar det utvecklingen, av våra samhällen känner till den goda jordens värde. Kommentarer som man tog del av när olika sträckningsalternativ för Hamnvägen till Vasklot diskuterades kunde ofta handla om något nedvärderande uttalanden som ”några hektar åker och några bärbuskar” när vi bönder förespråkade alternativ som inte skulle gå över åkrarna eller klyva byarna itu.

Nu påminns jag åter om hur lågt åkerjorden värderas när jag läser dagens Vasablad där en illustration över Teslas batterifabrik presenteras. Den tilltänkta fabriken må vara en bra sak men varför i all fridens namn måste den placeras mitt ute på slätten. Av bildtexten att döma så är det Vasa stad som står för illustrationen och den berättar om hur lite den bördiga jorden respekteras. Är det ren håglös slentrian eller omedvetenhet om varifrån vår mat härstammar som gör att man presenterar dylikt?

Vasa stads illustration över hur åkern bäst utnyttjas?

Jag skrev att bönderna känner den bördiga jordens värde men ändå ser man nu som då hur matjorden skyfflas ihop för att transporteras bort och oftast föras till nybyggda områden för att i värsta fall bli grunden för någon enkel gräsmatta. Om det sen är okunnighet om hur viktig jorden är eller om det är av ekonomiska orsaker låter jag vara osagt. Visserligen får man ”enklare” och anspråkslösare grödor att växa också i den jord eller alv som ligger under matjordslagret efter att den kalkats och gödslats upp. Men mer krävande grödor som flertalet av mina grönsaksgrödor kan man svårligen få att lyckas i den jord som lämnar kvar efter att ytlagret skalats av. Också på en del av mina åkrar har förra ägaren låtit matjorden transporteras bort så jag skriver av egna erfarenheter från dylik verksamhet.

En syn som får mig att sova lite sämre. — En syn som också får mig att sova lite sämre.

Jag skrev att den bördiga jorden svårligen kan rekonstrueras och så är det nog även om det inte är omöjligt. Bördig jord består ju av olika mineral, mikroorganismer med mera och bördigheten bestäms långt av humushalten som i sin tur härstammar från olika långt nedbrutet organiskt material. Alla som sysslat med kompostering känner till det här och vet att det går att återskapa matjorden i mindre skala men inte så att man kan täcka större markområden för att göra åker.

På tal om kompostering så snubblade jag för en tid sen över följande video på Youtube som på sitt sätt beskriver processen kring bildandet av bördig jord. Kanske är komposteringens saga all och det finns bättre sätt att ”göra jord”? 🙂

Dylika funderingar en dag då fosterlandet firar sin självständighet……..