Sida 151 – Bondbloggen

Reservdelar

Förr åkte man ned till Handelslaget och beställde reservdelar eller möjligen till Lovisa till Labor. Om inte smeden kunde fixa det. Senare körde jag runt till lantbruksutställningar och samlade broschyrer och sparade på Maskinjournalen. Då fick man telefonnumror och kunde beställa från hela landet. Det tog ganska mycket tid att åka omkring och skaffa information.

Redan som 11-åring började jag bygga egna rackerier – mest elektronik. Fast då var det elektronrör som gällde. En del kunde man köpa i nån radiobutik i Lovisa där jag bodde hela veckan på Elevhemmet. Men inte mycket. Vi sprang på kvällarna till Essobacken där det fanns en avstjälpningsplats och hittade gamla radiomottagare som var sönder och som man kunde plocka komponenter ifrån. Så började jag prenumerera på Teknik för Alla och beställde en katalog från ELFA i Stockholm. Då fick man helt nya möjligheter att skaffa moderna radiodelar. Men ibland fastnade paketet i tullen och man fick gå dit och lösa ut det.

På andra klassen i mellanskolan började vi med tyska och jag prenumererade på tidskriften Funkschau. Där hittade jag tyska firmor som exporterade radiodelar (transistorer, motstånd och kondensatorer) vilket var ganska besvärligt med betalning och tullar och brev fram och tillbaka. Men intresset var brinnande så det gick.

Nu har allting flyttat till Internet och EU med gemensam valuta gör att det är mycket enkelt att skaffa vad som helst. Ebay gör att man kan beställa ovanliga mojänger som inte finns i landet bara med ett klick. Jag har konto i Paypal så klicket fixar betalning och leverans.

Vi har diskuterat hur man får reservdelar och jag har varit mycket kritisk till de inhemska firmornas slöhet. Senast då jag behövde en ny kilrem till den nya generatorn på tröskan så hittade jag den nog på nätet hos en stor inhemsk firma som säljer gummi och plast. Men att beställa den gick inte. Först måste man anhålla om att få ett konto och sedan registrera sej på nätbutiken och sedan kunde man möjligen beställa kilremmen …Nå, det gjorde jag förstås inte.

Men jag råkade hitta en annan firma som hade rätt kilrem. Det var bara att klicka och remmen kom med posten följande dag. Förvånansvärt nog var det en inhemsk firma så det är inte omöjligt att starta en flexibel och snabb nätbutik i det här landet heller. Tyvärr verkar det som om de stora firmorna är de allra slöaste och omöjligaste. Men hur länge finns de alls ?

Ibland så går det inte att hitta det man behöver ens på eBay. Nu gick jag utanför EU och testade att köpa direkt från Kina via aliexpress.com. Jag hade läst på nätet att leveranserna kunde vara mycket långsamma så det var ett försök. Resultatet var blandat. Ett paket fick jag på en vecka medan ett annat tog nästan tre veckor. Men frakten var gratis som den ofta är från Kina. Priserna var löjligt låga så man kan inte förstå hur det kan gå ihop. Det var dammtäta kontakter till mätkablarna i torken och kvaliteten var utmärkt. Lustigt nog fanns de inte alls inom EU.

Det är inte bara i det här landet man är omöjlig. Jag skulle köpa stabilisatorer för 12V och hittade just rätt sort som jag visste var av bra kvalitet i Holland. Men fick till svar att de inte sålde till Finland utan jag skulle ta kontakt med importören här i landet. Nå, den firman hade inte nånting på nätet så jag beställde motsvarande stabilisatorer från Kina för halva priset – levererade till verandan. Har man inte bråttom så är det bara att glömma dessa importörer. De är värdelösa.

Inom parentes så är det besvärligt med att stabilisera +12V i ett fordon. Jag har bekymmer med mätarna på tröskan som visar fel då man kopplar på fläkten och belysningen. Men det är grymt besvärligt att få stabil 12V eftersom spänningen kan gå ned till 7V då man startar och stiga till över 14V då man kör och generatorn laddar. Så det måste vara en riktigt bra elektronik som klarar av en ingångsspänning mellan 7 och 18 Volt. Med allt mer elektronik i fordonen blir det allt mer problem med spänningen och en bra stabilisator är nödvändig.

Allting är inte billigare på nätet. Vi fick nyss ett reklamblad från en firma vid Ring III som sålde 12 Volts arbetsljus för 8 euro och då måste man köpa en hel del över nätet för att komma ned till det priset. Men vissa firmor försöker ännu ta 70 euro för likadana arbetsljus … I alla fall så är det en bra idé att kolla på nätet vilken prisnivå det finns. Och redan för det är det bra att se på eBay och Aliexpress.

Ifall nu någon skulle tycka att man borde gynna inhemska firmor så kan jag meddela att det gör jag inte så länge som det finns typer som anser att jordbruket inte behövs i det här landet utan vi kan importera maten. Så jag importerar mina delar också. Det kommer säkert nya firmor som fungerar snabbt och flexibelt till konkurrenskraftiga priser också här. Jag har redan hittat VVS, el, kilremmar och en del annat. Men ännu är det en liten minoritet. De blir inte heller fler om vi snällt köper dyrt av slöa, lata och långsamma gamla firmor.

Som jag påpekade i en annan diskussion så kan köpa en maskin ifall den någonstans är vanlig och har reservdelar – även om det är dåligt här. Till Rapiden får jag reservdelar via Lantmännen maskin i Köping och om man följer med Blocket så kan man hitta fina och billiga prylar. Just idag köpte jag två 11 kW fläktar med automatiska startanordningar från ett jordbruk vid gamla Enköpingsvägen. Jag behövde inte ens betala svensk moms så priset för alltihop var lägre än om jag skulle ha köpt en enda startanordning.

Bara vi får tröskandet undan (en åker kvar) så far vi till Medåker. Jag har köpt allt över nätet på sista tiden så jag har inte ens varit till Ring III och sällan till Lappträsk kyrkoby. Jag har bara varit hemma hela tiden och nu börjar det bli litet leidån och behov av omväxling.

Vädret har varit helt fantastiskt. Litet kallt de senaste dagarna men från måndagen skall det bli varmare och då tänker jag spruta mot kvickrot och baldersbrå. Och så är vårt höstarbete slut. Nästa vår blir det absolut direktsådd och därför blir det ingen höstbearbetning alls. Skörden var så bra att det ger mersmak.

Hej.

Vill bara meddela att jag nog lever trots att jag inte kommit mig för att skriva på en tid. Det har varit mycket jobb och annars också kämpigt vilket jag antagligen återkommer till så småningom. Mina bloggkollegor har tacknämligt hållit låda här så somnat bort det har inte bondbloggen gjort trots min frånvaro.

Jag ska nu inte ikväll skriva nåt längre inlägg, det finns så mycket att skriva om så jag vet inte riktigt var jag skall börja. Antagligen saknas det lite uppdatering om odlingsläget eftersom YLE Österbotten ringde upp i morse för att kolla läget. Länk till sammandraget från morgonens rapport hittar ni här. Har under dagen erhållit lite mera information om skördeläget så kanske får jag en möjlighet till uppdatering av läget i morgon då jag ombetts delta i fredagsklubben. Allt lär vara fastfruset i morgon bitti så därför kunde jag lova att delta trots att det är bråda tider. Jag återkommer då andan faller på.

Stilla Natt

Först tar vi en liten omväg och funderar på hur det borde vara. Det är den 7 oktober och det finns fortfarande 12 ha ryps och 2 ha vårråg kvar på åkern. Vädret är dessutom ypperligt. Det borde alltså vara full fart i torken.

Det är det inte. I torken är det stilla i natt.

Varför skall jag förklara.

Dagens program var att fortsätta med vårrågströskningen där jag slutade pga av väta för två veckor sen. Började eftermiddagen med att hämta Claas vid den färdigt tröskade kornåkern för förflyttning till Fållbäcken. Själva flyttningen såg jag inte speciellt mycket fram emot eftersom jag redan i två dagar suttit och lyssnat på ett missljud som jag härlett till transmissionen men inte desto mera kunnat lokalisera. Ganska strax märkte jag nog att nu var det inte mera frågan om en aning till missljud utan nu lät det illa. Riktigt illa. Det lät såpass att det inte ens var svårt att lokalisera ljudet till höger hjul och vid okulär koll där var inte heller diagnosen svår att ställa. Lagret där drivaxeln går in i slutväxeln fanns visserligen kvar, men i två halvor. Ingenting att fortsätta dagen på alltså.

Vid telefonrådgivningen med Bil & Traktor i Pörtom kom vi överens om att jag monterar loss slutväxeln själv och utför sen sjuktransport av densamma till verkstad. Det enda man ju verkligen kunde glädja sig åt denna vackra höstdag var att det var mångfalt roligare att ställa tröskan på ett betonggolv för demontering av framhjul, drivaxel och slutväxel, än vad det hade varit i blåsten på en mjuk åker. För att drivningen hade upphört inom kort, det stod fullständigt klart.

Sen blev det aktuellt att fundera på prognosen. Denna Claas tröskar ingenting de närmaste dagarna så det blev att höra med en kompis huruvida han kunde komma och tröska av åtminstone rågen. Efter att rågen skulle ha varit borta hade det mera blivit ”blott en dag ett ögonblick i sänder” tankesättet, men nu gällde det råg eftersom jag hade ett halvt lass som stod på från dagen före. Dagen före hade förresten bara varit en halv dag eftersom en kedja brast i haspeldrivningen då, så även då blev det ett depåstopp.

Kompisen anlände med sin ävenledes Claas 48 och vi inledde jobbet en på vart håll. Han tröskade råg och jag monterade av hjul och slutväxel, något som gick förvånansvärt smidigt, det kanske bara handlade om en halv timme så var klimpen loss och kunde föras till sjukvård.

Innan det åkte jag en sväng till åkern och frossade i lite ren och skär avundsjuka. Kompisens tröska har revers på skärbordet, något som jag inte har på min. Vid ett tillfälle packade rågen under inmatningsskruven, varpå han stannade skärbordet, tryckte på en knapp – och problemet var löst. Själv brukar jag vid dylika tillfällen använda fem minuter av min ungdom på att dra bort växtlighet – gärna med tistlar i – från skärbordet och då också göra illa mig minst en gång både på knivfingrarna och gärna slå huvudet i något haspelfinger.

Ett packat skärbord var alltså inget problem för en Claas Spezial, men det var däremot en axlyftare i tröskverket. Det var nämligen följande sak som hände denna gudsförgätna höst.

Så var det färdigkört med tröska nummer två denna soliga oktoberdag.

När mörkret sänkte sig över gården på kvällen sänkte det sig också över två Claas 48 tröskor bredvid varandra. Båda tröskodugliga kronvrak.

Fortsättning på bloggsviten ”Det går bra i höst” kommer väl nån annan dag. Jag bävar redan.

Några kvar ute på holmbete

Lite krababaksabang säger det när fören tar mot berget. Men det gör inget. Båten har skaplig för som tål lite ståhej.

Det är väl inte halt här ändå? Fast det ser fuktigt ut, nå, där är en skreva jag kan sätta foten i och sen kan jag komma upp på den där hyllan, äh jag hoppar långt istället, tar lite längre förtåg.

Det blåser lite från nordost och aktern på båten vill lite svänga sej. Pappa justerar drevet så båten sakta går mot land och håller emot vinden, och kommer sedan ut med ett tåg för att fäst akterändan. Fastsatt och färdigt lägger vi ut landgången så autostradan är klar när jag sen kommer med fåren. Allt är klart. Jag tar en kass med lite brödkanter i, och traskar iväg.

Vart är dom månne?

Jag går upp en bit och svänger sedan mot vindriktningen. Alltså österut. Ofta är fåren på vädersidan. Jag går och går och går, och medan jag går ropar jag med jämna mellanrum:

TAAAAAAAAAAAAASSSSSSSSSSSOOOOOOOOOOOO!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag kommer till östra änden på den hagen, går upp på bergsknallen och får en isande kall vindpust i ögonen. Ja, nog är det höst nu nog, huj vad det är kallt tänker jag och går ner från berget och svänger lite söderut. Då kommer dom! Allihop kommer dom galopperandes med sådan fart att dom inte riktigt hinner stanna när dom kommer fram till mej, utan några far i ivern en liten bit till, vänder och kommer tillbaka. Jag delar ut några brödbitar som slukas med en gång och sedan börjar jag gå mot båten. Alla följer vackert efter och ingen står och ser överdrivet knepig ut. Bra tänker jag, då finns det chans att få dom med sej utan större tilltag. Ifjol gick det inte riktigt som på strömsö, utan 3 hade gett sej katten på att dom inte skulle från sommarbete. Dom överlistades. Nå, får se hur det går i år…

Jag traskar på i god takt och kommer småningom ner till båten. Pappa har gått upp en bit på land, ca 30 meter från båten har han ställt ett ämbar med havre. Jag nappar ämbaret i förbifarten, låter 3-4 tackor ta varsin tugga och så går jag ner mot båten, ut över landgången och ner i båten. Jag skvimpar ur lite havre i båten och hinner knappt vända mej om innan första tackan hoppar ner i båten. Plutt, plutt, plutt kommer de en och en. Alla kommer inte att rymmas med. Nå, vi tar ett gäng. Hämtar de andra senare. Så har 12-13 kommit ombord och vi konstaterar att det är riktigt väl och tillräckligt, lyfter landgången på fören, på båten och börjar kasta loss. Då kommer, som skjuten ur en kanon en mindre ungtacka skuttandes snett från sidan, hon tar skaplig sats och skrinner nästan över kanten, på sidan ner i sjön, på landgången i farten hon har, men fixar det med flinkt klövarbete och hoppar sen ner till de andra. Hon kunde nog inte ana hur släta och hala bräden kan vara. Jag och pappa blir lite förvånade, bara står och ser, hisnar och pustar ut när bravaden är genomförd. Phhiijuh, det gick bra. Som om inte det vore nog kommer det en till på nästan samma sätt, men hon kommer mer rakt på, så hon skuttar med två friska skutt rakt ner i båten.

Snart har vi dom väl alla med oss tänker jag, men, nä, inga fler kommer skuttandes, dom har svängt på klöven och traskar sakta uppåt land. Jag tar havren som är kvar i ämbaret och hivar iland det. På två sekunder är dom som är kvar på land, där och äter och kanske inte bryr sej så mycket fast de flesta i flocken åker iväg, och kanske de inte heller känner sej obekväma till att komma ner till stranden igen om några dagar då jag kan fara och hämta dem.

Jag tar löst akteränden, pappa har startat båten, och så börjar vi bege oss hemåt. Med 15 smått oroliga får i fören tänker jag att det är onödigt att jag klämmer mej genom dem för att komma in i hytten. Jag drar upp huvan och sätter ner mej istället. Jag har bra lä fram i fören vid landgången och så hoppas jag att ingen pinkar på mej. Pärlorna trillar nätt av, så dom bryr jag mej inte så mycket om, men det där våta blir så kallt innan man är hemma och får torra kläder på sej. Men, resan hem går bra.

3 nöjda linslusar flåsade mej i ansiktet hela vägen hem, men det gjorde ingenting, hellre får de flåsa mej i ansiktet, än skena så långt bort de kan så fort de ser mej 😉

Sommarens första frost

Det är oktober men först nu hade vi den första frostnatten sedan början på maj ! Det har varit nära noll och kanske under på vissa ställen men nu var det en ordentlig frostnatt med -3 grader. Sommaren var inte speciellt varm men det är ovanligt att det inte varit en enda frostnatt tidigare. Det stör inte vetet mera som är alldeles färdigt (ett skifte under 20 %). Men det är inte bra för sprutandet. Och med direktsådd så är höstsprutandet mycket viktigt. Man vill inte ha stora baldersbrå och kvickrot som börjar växa långt förrän man kommer ut på åkrarna på våren. Medan värmen varade så hann jag spruta omkring 8 hektar men det är inte bra då temperaturen gär under 5 grader.

Jag har allt i torkarna och solen påkopplad – även om nästan hälften är i den stora torken utomhus. Den är också den billigaste i drift. Så jag har inte alls haft bråttom att tröska. Det har torkat bra men nu då temperaturen går ned så lönar det sej inte att vänta med tröskandet mera. Tröskan har hållit ihop även om jag haft en hel del problem med generatorn. Fästskruvarna har brustit så de måste troligen bytas till grövre. Det är förstås ingen originalgenerator – det finns inte mycket original på min tröska som är en gammal Rosenlew testtröska från 80-talet. Den var den första som fick hydrostatisk drift i tiderna men nu börjar den gå in i skrotklassen. Det är nu 25 år sedan jag köpte den (begagnad).

Förutom generatorfästet så har tröskandet gått bra i år – tillsvidare. Jag körde visserligen slut bränslet i går eftersom tankmätaren visade fel. Och så var ackun tom i Ducaton eftersom en lampa blivit på. Det tog mej flera dagar att vässa knivarna i hacken men det lönade sej. Inga halmsträngar.

Den väl sönderhackade halmen har fallit ned till marken mellan stubben. Det borde inte vara halmproblem vid direktsådden nästa vår.

Den nya torken är nu full och i morgon börjar jag sätta in i den lite äldre torken. För 40 år sedan då vi körde in de första lassen så var plåten inte fastskruvad i andra ändan än. Nu är den litet mera färdig även om det verkar som om den aldrig blir riktigt klar. Intressant är att plasten som vi satte upp över torken har hållit i 40 år utom där takfönstren släpper in sol. Där måste vi byta till växthusplast eller sätta upp hårdkartongskivor.

Vädret är fint – helt enkelt perfekt höstväder och fortfarande visar tiodygnsprognoserna bara sol och torrväder. Litet kallare ett par dagar men nästa vecka skall det bli varmare igen.

Återigen en av mina kvällsbilder. Vi har inga fantastiska sjö- eller bergslandskap men kvällshimlarna är inte så illa …

Tröska mot kvällshimlen

Måste sätta in den traditionella tröskbilden. Det blev mörkt och jag stängde tröskan för det är ingen brådska – tiodygnsprognosen lovar bara solsken och torrt (ursäkta alla österbottningar …). Förrän jag körde hem sista lasset så tog jag en bild av tröskan mot kvällshimlen.

Efter hela dagen i bullret från tröskan var det skönt med tystnaden och med kvällshimlen. I dag var det en verklig julidag. Då solen gassade in i glashytten så kände man sej både kokt och stekt. Visst finns det luftkonditionering på tröskan men den fungerar förstås inte. En gång fyllde jag på men nästa år var den ur funktion igen så jag tröttnade på eländet. När skall de uppfinna en luftkonditionering som fungerar ?