Det blåste friskt i förrgår men nu är det lugnt och soligt. Tussilago lyser gult bland fjolårslöven och på trappan står krukor med mina favoritblommor.
Andra fina vårblommor är snödropparna.
Och litet blåsippor börjar stå i knopp …
För att inte tala om påsken gula blommor:
Tussilagon är i alla fall det som i alla år visar att nu har våren kommit.
Jo, jag tycker om blommor. Men inte de stora fina och överdådiga utan de små och enkla.
Blåbär lär ju Olles vän gilla men det är ju inte riktigt blåbärstider nu så lite björksav får väl duga i stället. Så tolkar jag i alla fall de spår som jag upptäckte på en björk i skogen igår.
Riktigt säker på att det är björnen som varit i farten är jag inte men ett är säkert och de är att märkena på björken fanns inte där då jag var här och högg för 2 veckor sen. Stor och stark har nog den som rivit i barken varit för det har rivits ända in i veden. Bedöm själva på bilden nedan.
Som sagt så var det här jag rörde mig för 2-3 veckor sen, kanske får man vara lite försiktig i fortsättningen? Bäst är att inte sparka i alla mossbruna högar man ser i skogen, kanske? 🙂
Jag tycker mig noterat färre ”bofasta” älgar och hjortar i området i vinter, kan det vara så att björnen skrämt iväg dom? Det är inte heller speciellt långt till bosättningen, ungefär en kilometer till närmaste hus.
Inte var skogsarbetet slut än. Utom i skogsbrynen mot söder och på åkern så går det ännu bra att köra. Där det är skugga i skogen så är vägen fin men jag körde sönder åkern då jag tog bort de sista asppropsarna. Inte så små allihopa – en rotbit var över 60 cm i diameter.
Här blir det att harva före vårbruket men det var bara en kort sträcka. I går natt var det -3 grader men det var också sista natten med köld om man får tro prognosen. Nu skall vädret slå om. Men det måste ha varit ordentligt kallt nån gång i vinter. Jag har en hop tallar från mossan och det var lögn att få den lastad på vagnen. Tallarna var fastfrusna och isen stenhård. Jag har nu plockat bort översta lagret i fyra omgångar men ännu finns det tallar täckta med is kvar.
Det är slut med stockträdshuggandet och nu sysslar vi bara med gallring. Och därför kan jag maskera det här inlägget litet för alla som börjar tröttna på skogstemat. Det är nämligen riktigt trevligt och vilsamt att köra ut stockar men de eländiga pinnarna som slår i kors och rullar hit och rullar dit är verkligen som en fil direkt på nerverna. Om man dessutom har tre olika sorter på lasset (så man inte behöver köra så många gånger på vägarna som trots allt börjar smälta) så blir anspänningen så stor att man är alldeles slut efter ett lass.
Så jag började fundera på yoga. Hälsovården i all ära men vad gör man åt nervspänningen med pinnplockandet ? Lastarens ventilbord är dessutom ganska besvärligt. En del funktioner är för snabba och endel för långsamma. Och så svänger den sabla gripen fram och tillbaka och det är svårt att plocka ut det man vill från hopen. Så det skulle behövas litet yoga så man lugnar ned sej och lyssnar på avslappande musik och flyter ut i en del av universum …
Tja, bondens yoga är i verkligheten att ta sej ett par baljor kaffe och läsa 91:an. Det brukar hjälpa mot det mesta. Och har man dessutom grundat med ett tallrik rågmjölsgröt och lingonmos så är man snart i skick att köra ett lass pinnar till. Fast först måste jag svetsa gripen som fått en allvarlig spricka på nya lastaren. Skräpkvalitet nuförtiden. På den gamla är gripen aldrig svetsad fastän den är från 80-talet (men där fick jag svetsa nya vridkuggar på tornet).
Sedan börjar man fundera på att bygga om lastaren så den fungerar bättre men vi har ännu långt kvar innan lastaren följer handens rörelser vilket vore det bästa. Det kommer att gå åt en massa yogakaffe och 91:or ännu …
Fast kläder är av god kvalitet blir dom slut. Jag använder mina kläder tills dom är slut och sen ännu en tid. Men, nu börjar kanske den här jackan vara lagom sliten för att småningom kunna slängas, eller så lappar jag ihop den lite till och använder den ändå. Så tänkte jag ifjol på våren, och nu har jag gått med den hela vintern till fåren igen.
![DSC_0774[1]](http://www.bondbloggen.fi/wp-content/uploads/2015/04/DSC_07741-620x349.jpg)
![DSC_0773[1]](http://www.bondbloggen.fi/wp-content/uploads/2015/04/DSC_07731-620x349.jpg)
Bra har den varit, men nu börjar den vara så gles och sliten att det inte riktigt håller att lappa i den mera. Mellan tyglagren har det funnits stoppning och grejjer, de är nu helt ihopsäckat nånstans, eller så har det helt tagits bort genom något hål. Att ha hål i kläderna är förresten inge bra, man kan lätt fastna med kläderna och skada sej om man fastnar någonstans, så det skulle va att få fast hålen i kläderna. Ett par av mina utebyxor är inte heller sådär ”jätte-wow” mera. Jag använde de något år som ”bättre byxor”. Värmebyxor att dra på sej när man ska bort, åka och handla eller ut och gå eller vad som helst. När de blivit lite drygt slitna för att användas till de, klassas de ner och fungerar bra i fårhuset och till vardags. Men nu börjar de vara så möra att jag nog med gott samvete tänker slänga dem. Småningom.
![DSC_0772[1]](http://www.bondbloggen.fi/wp-content/uploads/2015/04/DSC_07721-620x349.jpg)
Man ska använda sina kläder tills dom är slut. Det är svårt, men det går. Visst skulle jag gärna köpa nya kläder lite oftare, men många gånger tänker jag att jag ska försöka slita slut de jag har först, och det tar länge… VÄLDIGT länge… Att få slut på en jacka tar, beroende på kvalitet förstods, mellan 1 och 10 år, kanske mer, kanske mindre. Denhär grå jackan minns jag inte riktigt när jag köpte. Den kostade i runda slängar 70e, dyrt tyckte jag då, men nu, med facit i hand, när jag använt den kanske 200 dagar/år, använder den både sommar och vinter, i … ja, många år, kanske 5-7år, så blir det inte en så stor kostnad/dag. Har jag köpt någon ny jacka? – jadå. Jackor har jag. Men ändå så envisas jag med att använda den gamla, slitna, grå jackan. Den är den bekvämaste och fungerar nog något år till. Jag ser ju ut som en riktig lurjus med hål i kläderna och fårskit och träck uppåt knäna, men, vad spelar det för roll egentligen? Jag har bekväma, varma kläder på mej som jag trivs i, och, som jag brukar tänka när jag möter någon med denna utstyrsel + med en mössa som har brännhål i sej, och så riktigt skitiga stövlar, man ska inte döma hunden efter håren! 🙂
Det är ju en hel del nytt i årets stödansökan så jag har under påsken vid sidan om plantuppdrivningsarbetet försökt sätta mig in hur det är tänkt att det ska gå till i år. Bland annat det här kartritandet som jag bävade för redan i höstas och som i digital form är helt nytt för i år vågade jag inte lämna tills senare, speciellt efter att ha tagit del av andras erfarenheter. Lite skolning i ritandet hade nog inte skadat men tyvärr var funktionen inte klar då vi höll vår blankettskolning så nu blir det att via försök och misstag lära sig hur det går till. Den finskspråkiga instruktionsvideon som ingår var inte till desto större hjälp i mitt fall, kanske hade det varit lättare med en på eget modersmål. Nåå, jag har alltid varit intresserad av att lära mig nytt så nog skall detta också väl fås att löpa så småningom, men det tar onekligen lite tid. Jag har använt kartprogram i skiftesvisa bokföringsprogrammet tidigare men det här avvek en hel del. Kanske hade det varit lättare utan tidigare erfarenheter man vill ju till först försöka på samma sätt som man tidigare gjort.
När jag försökte rita in ett basskifte ända till basskiftesgränsen lyckades jag ganska bra men i de fall jag försökte rita in ett jordbruksskifte inuti ett basskifte så gick det inte lika lätt. Det tog en tid innan det gick upp för mig att det inte gick att ansluta direkt till ett intilliggande jordbruksskifte utan skiftet måste ritas bredvid den rätta platsen och efteråt flyttas till rätt plats. Sätter in ett par videor som visar skillnaden, hoppas att de kan vara till nytta för andra med samma problem. Problemet med att rita in vid sidan om är att det efteråt inte går att få måttangivelserna synliga som stöd från tidigare fältmätningar det är bara under ritningsfasen som hjälpmåtten finns med. Att det sen blir liv i skärmen och kursor samt kartbotten får egna viljor kryddar ju tillvaron ytterligare liksom att hela basskiftet blir vitt utan möjlighet till hållpunkter från flygfotot. Men vi försöker vidare….. framkommer det mera lärospån kan jag ju försöka dela med mig 🙂
Kartritningsförsök 1. (klicka på länk för att öppna videon)
Kartritningsförsök 2. (klicka på länk för att öppna videon)
Hade det varit bättre utanför EU?
Ja det är svårt att veta, bondelivet utanför EU inte helt problemfritt det heller, hittade följande från Norge . Klippet innehåller ett och annat matnyttigt för våra riksdagskandidater med 🙂
Aj joo, av frustrationens följder tänkte jag helt glömma bort att önska god fortsättning på påsken. Man blir ju lite uppslukad av allt som står inför dörren vid start av ny odlingssäsong så att ovidkommande småsaker som påsk inte noteras desto vidare. Glad Påsk?
Eller borde man skriva slåttsnöarbete ? Vintern slog tillbaka här och vi hade 15 cm snö på måndagen. Så det blev ingen skogsdag. Nå, jag har i flera månaders tid ”sparat” regnvädersarbeten så det börjar vara på tiden att få dem fixade. Först blev det en stadstur – eller egentligen bara till Ring III via Järvenpää där jag hämtade en syreflaska som varit till påfyllning. Det gick en hel del syre att skära järn till lastarns reparation.
Sedan hade vi styrelsemöte i Gamla folkskolans vänner. Nu fortsätter kurserna i Beprövat byggande. I fjol blev det litet dåligt på grund av att vårt kök brann – men jag fick ju öva mej riktigt ordentligt i beprövat byggande hela sommaren och halva hösten :-). Nu skall vi i alla fall sätta igång på allvar. Vi fick dessutom pengar från Kulturfonden för kurserna (så de är gratis och öppna för alla). Måndagen den 13 april kommer Ewa-Maria Wiik från Stengårdens Fönsterhantverk i Andersby att berätta och visa hur man putsar upp sina gamla fina fönster.
Vi har en hel del fönster som är hundra år och äldre. De är snickrade av utvalt kärnvirke och av mycket bättre kvalitet än de nya fönstren. Ofta behövs det bara omkittning och målning och så är de bättre än nya. Senare i maj tänkte vi bränna tjära och klyva ved med en äkta gammaldags klyvare från Oppbyyin. Kakelugnsmurande finns också på listan men vi får se hur vi hinner.
Det går långsamt fram men det finns ingen panik för vi har vatten och värme i skick och gör resten då vi hinner. För ett år sedan hade vi SILMU:s byggnadsvårdsdag här och slöjdsalen fungerar bra också för det. Nu skall vi ha en mera praktisk kurs och får då 10-12 arbetsplatser i salen med de gamla hyvelbänkarna och verktygen från min skoltid.
Här är salen iordningsställd inför kursdagen.
Och så har jag sysslat med beställningar och elektronik. Tre vridbara nätkameror skall ställas upp och kopplas till nätet. De är bra men det behövs litet förbättringar så jag har skruvat dem i bitar och klippt av ledningar och lött in nya. Nu skall ännu styrsystemet för växthuset och pannrummet få mera styrfunktioner.
Ett lass aspprops fick jag ut i går men idag har det varit verkliga blötvädret så jag har bara sysslat vid tangentbordet. Men i morgon bitti skall det bli -3 och då skall resten av asparna ut. Tiodygnsprognosen lovar nätter med minusgrader under påsken så kanske jag får litet flisved ut ännu. All köld är välkommen för jag räknar med att det tar bort köld från växtperioden. Årsmedeltemperaturen blir ju ungefär densamma som alltid.
I alla fall så börjar vårsådden närma sej så jag beställde idag nya tallrikar till såbillarna på Rapiden. Det blir en spännande vår …
