Trots att det är brått med deklaration kan man ju inte låta folket svälta. Så här i förkylningstider behöver var och en få sin dagliga dos lök så det var bara att ta lite paus från pappershögarna och hjälpa till med sorteringen. Egentligen var det riktigt skönt att få lämna skrivbordet för en stund 🙂
Löksortering @FinneFarm.
Det vill inte fungera något vidare om det är för lite folk i sorteringslinjen, visst det går med tre men för att riktigt kunna garantera kvaliteten är det bra med fyra. På så vis går det också lite snabbare och sorteringslinjen kan brukas under lite kortare tid så att inte hela förtjänsten går till elförbrukningen. Prisbilden är lite ansträngd så det gäller att hålla kostnaderna nere.
Men nu åter till pappren…… de e ju märkligt att det alltid skall göras i sista stund :/
Jag tycker inte om att städa. Helt enkelt därför att jag städar alldeles för grundligt. Varenda liten pinyl skall på sin rätta plats – och finns det ingen plats för den så skall det ordnas en plats. Så det tar en grym tid för mej att städa. Och jag skjuter upp det hela tiden. Därför ser mitt arbetsrum ut som efter Jerusalems förstörelse.
Men jag tycker ännu mindre om att bokföra och deklarera. Så jag börjar städa då jag borde deklarera. Nå, det är också nödvändigt för att jag skall hitta alla kvitton. Nackdelen med att städa är att man hittar en massa intressanta saker och halvfärdiga projekt som man glömt bort. Och så sitter jag och läser gamla urklipp, tittar på gamla foton och gör allt möjligt annat än deklarerar. Till exempel gjorde jag en video av min skogsresa med musik från 60-talets pop …
Till sist måste man i alla fall ta itu med bokföringen och deklarationen. Därvid får man en hel del kallduschar som e-fakturorna. Endel företag har gett helt vansinniga namn åt fakturorna (till exempel BELSFI0017475R_BEL21D23076B62411E390EBA79F433651B4.pdf) så jag måste öppna eländet och se vad det är frågan om och sedan för hand byta namn till nånting förståeligt. Grrr …
Bokföringsprogram använder jag inte och kommer inte heller att börja använda. Men jag har en mall för ett kalkylark som jag programmerat att räkna ned olika konton och sätta in i ett bokslut så det bara är att kopiera summorna direkt till blanketten. Eftersom jag gjort det själv så kan jag ändra det då blanketten ändrar. Och så har jag mina egna konton med som inte ändras från år till år utan jag kan jämföra med tidigare år utan problem. I den meningen har jag ”dubbel” bokföring.
De bästa bankerna har möjlighet att plocka ut de transaktioner man vill ha och sedan mata ut dem (ladda ned dem) i den form man vill ha. Men de flesta har extremt stela och fåniga system. Jag köper en hel del från utlandet och de svenska bankerna och PayPal har betydligt bättre system än i det här landet.
Ända sedan jag insåg att pengar finns inte (lån finns nog !) så har jag varit intresserad av ovanliga valutor som ”bitcoin”. Fördelen är att då behövs inga banker. Gammalmodiga människor anser att bitcoin är ytterst osäker valuta eftersom den bara finns i några datamaskiners minne. Och hur är det med vår euro då ? Största delen av dem finns också bara som bitar i cyberrymden.
Men just nu gäller det att bita ihop tänderna och deklarera i euro. Annars blir skattebjörnen sur.
Enligt Svenska Synonymordboken är inte sportlov och bokföring synonymer, men enligt Lantbrukets Synonymordbok är dom det. Det är och förblir tydligen så att att det man skjutit upp allt under ett helt år i bokföringsväg skall det panikgöras precis just över sportlovet. Inte så konstigt egentligen eftersom deklarationen obönhörligen skall vara inne 2. mars, det konstiga är väl att man varje år skjuter upp det så man sitter i skruvstädet på sportlovet.
Jag har varit med såpass länge att jag hunnit både bokföra och deklarera innan någon ens tänkt tanken att en bonde skulle ha en dator hemma. Penna, kassabok och räknemaskin var de verktyg man hade till hands. Det gick bra det med. Jag har under alla mina år gjort skött allt som haft med ekonomin att göra på egen hand. Den enda plan jag haft hjälp med var kostnadsplanen som var obligatorisk vid generationsväxlingen 1990. Den berättar att efter fem år kommer jag att ha råd att köpa en ny skördetröska och efter sju år kommer jag att kunna leva på inkomsterna från hemmanet. Man kan väl med fog säga att den planen inte gått i uppfyllelse, och än värre blir det om man lägger till att min areal på den tiden var 19 ha, dvs nästan hälften av vad den är idag. Idag byter man nog inga tröskor efter fem år och man lever nog inte heller speciellt furstligt på 35 ha
Till saken. Bokföringen lärde jag mig dels i handelsläroverket och dels av min farbror. Han hade suttit i skattenämnden i massor av år och hade en skattebetalningsmoral som kunde flytta berg. Jag minns ännu när jag försynt frågade något om hur man kunde fuska i deklaration och fann mig sittandes ensam vid bordet. Frågan hade upprört honom till den milda grad att han lämnade rummet i vansinne. Det blev att krypa till korset och bedyra att man aldrig mera skulle tänka i sådana termer innan undervisningen kunde fortsätta. Sådan var moralen i mitten på senaste århundradet.
Tiderna förändras och idag bokför och deklareras det via dator. Det enda som är oförändrat är att jag fortfarande gör allting själv, planering-bokföring-deklaration. Två gånger har jag blivit skattegranskad under dessa 25 år och ingendera av fallet har lett till nån katastrof eller gallerskakande så kanske lite av farbrors moral fastnade.
Mina bloggkolleger har morrat lite över avsaknaden av ett bra bokföringsprogram. Själv har jag använt Wakka som är ett specialkonstruerat lantbruksbokföringsprogram ända sedan jag började med datafonisk bokföring. Jag tror det var 1994 som programmet kom ut, då var det MS-DOS baserat och hette visst Varma. Jag har varit helt nöjd med programmet under hela tiden, uppdateringarna är vettiga och användarstöd finns om man behöver. Tom nästan dygnet runt under högsäsong.
Eftersom det är specialutformat för lantbruket behöver man inte greja med dubbel bokföring om man inte vill, funktionen kan aktiveras vid behov. Dessutom finns en färdig kontoplan som jag tror till och med skulle tillfredsställa Nisses behov. Vad sägs till exempel om ”Tulpaner i lösvikt” som ett inkomst konto. I kontoplanen kan man dra bort eller lägga till konton och man kan mycket flexibelt även hålla reda på sin privatekonomi. Om man så önskar.
Användarmiljön är också behaglig att röra sig i även om det tar sin lilla tid att bli du med den. Nu hör det ju förstås till saken att min bokföring inte är speciellt komplicerad. Det är inkomster från spannmålsförsäljning och konsumentstöd, det är utgifter för växtodlingskostnader och en och annan reservdel och reparation. Skogen och jordbruket håller Wakka själv reda på, så bokförs det bara på rätt konto blir det rätt av sig själv.
Efter att bokföringen är klar behöver man egentligen bara fixa avskrivningarna samt eventuella rättelseposter och sen är det bara att skriva ut deklarationen. Den kommer ut på papper som ser exakt ut som ”handskriva deklarationsblanketter” om man så vill. Deklarationen kan även sändas direkt ur programmet till skattmasen.
Förmodligen kommer nog deklarationen även detta år att ligga på handläggarens dator i tid. Så långt allt gott och väl – siffrorna talar dock sitt tydliga språk, inte lär det köpas nån ny tröska i år heller tröskbyte – och ändå är det nu femte gången som detdär ”femte” året passerar.
Idag har största delen av dagen gått åt till årsmöte med Kaalintuottajat och Juurestentuottajat. Mötet hölls tacksamt nära denna gång då det hölls i Seinäjoki. Den relativt närbelägna (~80km) mötesorten medförde att det skulle ha varit ofint att inte delta. Det är ju frågan om landsomfattande intresseföreningar och oftast hålls mötena på långt avstånd från hemorten så emellanåt blir det inte av att åka.
Att mötet också innehöll ett besök på MAVI – Landsbygdsverket gjorde inte intresset för deltagande mindre precis, det är ju mycket i görningen nu då det blir ny programperiod. Att få träffa och framföra våra synpunkter till dem som håller i trådarna kan ju vara hälsosamt för båda parter. Vi är ju lite ”underliga” vi som håller på med grönsaksodling på friland. För om skillnaden i hur saker och ting utförs på gårdarna varierar bland ”normala” odlare så är nog skillnaden i arbetsmetoderna desto större mellan de olika gårdarna då det gäller specialodlingar. Och jag kan förstå att personalen på dylika verk inte kan föreställa sig vad besluten leder till, speciellt som ramarna sätts i Bryssel.
Här avgörs en del av böndernas framtida verksamhetsförutsättningar.
Nya bestämmelser.
Jag var ju på ”besök” till samma adress tillsammans med en del yrkesbröder i höstas för att framföra lite åsikter. Den gången fick vi hålla till på gatan ……den här gången släpptes vi in 🙂
En del av våra frågor har gått framåt men det omtalade kartritandet lär vi få dras med till våren-försommaren, den 15.6 är sista dagen för korrigering av kartorna även om planteringarna fortsätter in i augusti. Efter sista korrigeringsdagen ligger vårt öde onekligen i granskarnas händer då det är de som sen tolkar förordningarna i fält. Ännu är inte allt hugget i sten men om ett par veckor borde det klarna hur det blir.
Vad gäller de nya miljöersättningarna verkar en hel del lite underligt. I miljöns namn införs en ersättning för mekanisk ogräsbekämpning för att på så vis minska användningen av herbicider (ogräsmedel) men det är lite svårt att förstå varför inte en hacka styrd av människohand kan omfattas av ersättningen. För att få del av ersättningen krävs nämligen att hackan är optiskt eller GPS styrd. Antar att nån tillverkare av mackapärerna varit framme och lobbat. Antar också att när det klarnar vilka mackapärer som omfattas så stiger priset på dessa och tillverkaren mäter på så vis ut ersättningen som egentligen borde gå till odlaren.
En hel del annat blev också diskuterat, kanske får jag anledning att återkomma senare. Vi blev i alla fall lovade att om inte dataprogrammen för ansökningarna fås att fungera i tid som kommer vi att meddelas tilläggstid lite tidigare än i fjol.
Tilläggstid för inlämnande av skattedeklaration har jag inte sökt så det är bäst att jag återgår till den nu………..
Den grönsak som väljs brukar få lite extra uppmärksamhet i press och media och därför tyckte en av mediastuderandena på Gfem på Vasabladet att det skulle passa med ett reportage härifrån. Det råkar nämligen sig så att studeranden är en gammal bekant som utförde en del av sin praktik här hos oss när hon studerade till trädgårdsmästare i början av 90-talet.
Läs vad hon skrev om löken i Vasabladet. Där ingår också en videosnutt där jag kort beskriver vår lökodling. Håll tillgodo och ”ei kun syömään” som Kinnunen sa i reklamen 🙂 Lök är både gott och hälsosamt och passar speciellt bra nu då flunsan går.
Blev informerad -eller var det konfirmerad?- att man ska helga vilodagen för en hel del år sen.
Så idag har jag inte jobbat!
Nää, det kan väl inte vara sant tänker väl de som känner mig?
Men det är det faktiskt, nästan i alla fall. Det beror väl på vad man räknar som arbete. Jag brukar bli beskylld för att inte räkna hushållsarbete som arbete här i gården och då dagens göromål till det mesta påminner om hushållsarbeten så borde det jag gjort idag alltså inte räknas som arbete då heller, eller?
Så vad har jag gjort då undrar ni säkert?
Well, som amerikanen säger, vi tar det från början så allt blir klart på en gång.
Kom hem sent senaste natt efter ett trevligt 50-årskalas i Forssa och hann just klä av mig och gå till sängs då det pep till i nya telefonen. Ett textmeddelande meddelade ”Alarm: Flamövervakning”, just så flisfickan har gått tom 🙁 Jag visste att det var lite kvar men hade hoppats att det skulle räcka till morgonen. Nå det var bara att dra på byxorna, picka i skorna och gå ut igen. Efter att ha kollat att ingen fara förelåg bestämde jag mig ändå för att stänga ner värmecentralen och gå till sängs igen. Det var mörkt men varmt ute så pannan får kallna till morgonen tänkte jag, ingen risk att något fryser sönder. Att börja koppla till frontlastaren och göra upp eld kändes inte så trevligt just då.
Efter några timmar under täcket vaknade jag i ett lite svalare men annars OK hus. Stärkte mig med lite gröt och kaffe innan jag gick till pannrummet. Väl där tyckte jag att det ändå var lika bra att utföra en lite grundligare sotning och asktömning då jag noterat att rökgastemperaturen de senaste dagarna legat lite högre och på så vis meddelade att det börjar bli dags för sotning. Och det är ju så mycket trevligare att sota när pannan är kall så att man inte behöver oroa sig för att bränna fingrarna.
Minns inte om jag berättat om hur en sotning går till men det skadar kanske inte att med hjälp av lite bilder ta det på nytt 🙂
Med tom bränsleficka blir det ingen värme i pannan.Pannan så där lämpligt sval för att sota, kanske?På med munskyddet, sot lär ju inte vara hälsosamt!Har prövat en mängd olika ”sotanlåbbor” men tycker att det går bäst att borsta loss sotet med en snöborste som jag fäst vid en stake. Är pannan sval smälter inte taglen av plast.Efter sotningen var det bara att tända igen.Och med väl sotad panna håller rökgastemperaturen sig på lämpligt låg nivå. Det är ändå så varmt ute att det räcker till för kråkorna 🙂
Jag brukar annars tycka att det är dags för sotning då rökgastemperaturen närmar sig en 180°C efter det brukar nämligen flisåtgången öka betydligt. Det här med sotning är väl att jämföra med att duka av bordet och starta diskmaskin – alltså inget att räkna som jobb!
Efter sotningen och påfyllningen av flis i fickan så tyckte jag att det var lika så bra att föra ut jordrens och växtavfall från packhallen till komposten. Jag hade kopplat från skogsvagnen och kopplat till frontlastaren på traktorn för flispåfyllningen så hanteringen av byttorna med avfall kunde lämpligt göras med frontlastaren. Och det är väl närmast att jämföra med tömning av slaskhinken – alltså inget att räkna som jobb!
Sen blev det lite sport på TV – definitivt inget jobb även om det kan bli nog så svettigt att se på också 🙂
Dottern satt vid datorn och plockade in lite verifikat i bokföringen och det var vackert väder ute så en promenad runt det närliggande skogskiftet för att få lite frisk luft efter sotningen passade som hand i handske. Att jag samtidigt noterade vad som borde göras i skogen kan väl inte heller räknas som jobb – det är ju som att läsa tidningen ungefär!
Efter middagen blev det lite mera sport och dottern tröttnade på pappren och for hem till sitt men lämnade mapparna öppna som för att meddela att det passar bra att fortsätta, hmmm. Här börjar det nu närma sig gränsen för jobb då jag under ett par timmar matade in lite uppgifter samtidigt som jag också satte in ”annonser” till torsdagens REKO-utdelningar. Jobb? Njää, sånt där byråkratpappersvändande är väl inget riktigt jobb det heller, så jag har nog helgat vilodagen idag. Det kan vi väl enas om så att jag nu kan gå till sängs med rent samvete, visst?
