Sida 201 – Bondbloggen

Österbottnisk rundtur

Förr träffade man österbottningar bara i Dragsvik – plus en och annan som ”emigrerat” till Östnyland. Nu umgås vi dagligen på Internet och vissa åker fram och tillbaka med bil också. Jag sitter nuförtiden mest i Hindersby och hinner knappt åka till kyrkobyn efter chips och till Ring III efter reservdelar.. Så tankleveransen och Bondbloggsträffen var en ovanligt lång tur för mej. Jag fattar inte hur vissa orkar åka fram och tillbaka hela tiden (men det kan bero på att gumman är från Österbotten …).

Bränsletanken kom fram till Ylihärmä rätt smidigt men inte utan dramatik. Vi hann förstås inte till klockan två (då de stänger på fredagen) men ringde och de lovade vänta till halv tre så de kunde lyfta av den med truck. Nåja, det gick inte fort framåt med släpvagn så vi kom en minut försenade och mötte ”truckpojken” i grinden. Han backade sin bil och lyfte snabbt av tanken men det var ungefär med fem sekunders marginal som vi hann. Jag hade tagit med ett långt rep, kofot och järnrör så visst hade vi fått av tanken (ca. 400 kg) för hand också men det hade tagit tid och arbete. Repet ? Jo, jag hade tänkt binda fast det vid ett träd och vid tanken och sedan gasat på Ducaton. Efter att ha öppnat bakluckan förstås.

Tanken är färdig tidigast i början på augusti sa flickan som var chef för firman och då får brorsan köra den hem eftersom han hela tiden kör upp till Munsala och tillbaka. Därefter for vi till Vexala och lastade av hans fönsterglas innan jag styrde söderut mot Solf där Christer bor. Navigatorn hittade Långmossvägen även om jag ibland började tvivla på den. Halv åtta på morgon åkte jag från Hindersby och nästan tolv timmar senare kom jag fram till Bondbloggsträffens första anhalt. Nästan exakt samtidigt kom Kalle från Yttermark – sorry, ÖSTRA Yttermark fick jag lära mej att det heter. Byn lär vara hårt uppdelad i Östra och Västra.

Ledsamt nog kunde inte Sonja komma. I östra Nyland har det regnat nästan hela juni och nu då vädret blev torrare var hon helt enkelt tvungen att jobba med höet på hemstället i Pernå. Bonden är helt beroende av vädret och nån sorts ledighet i hötiden är bara inte att tänka på.

Det saknas inte diskussionsämnen då vi träffas – tvärtom är det fullt i pratkvarnen hela tiden. Hos Christer gick vi en runda på åkrarna och en runda i den nya hallen som byggdes upp efter branden. Det mesta börjar vara på plats men visst saknas ännu mycket. Tiden gick och halva natten. Här sitter vi i kontoret ute i hallen som får fungera som kök. Husets renovering är på gång men produktionen kommer i första hand och där finns ännu mycket att göra. Det privata får vänta.

Vi filosoferade med Christer och Lotta om det egna arbetets betydelse och konstaterade att det är grovt undervärderat. Christer hade byggt den förra hallen själv till stora delar och skaffat verktyg och maskiner billigt under lång tid men kunde ju inte bygga upp allting själv så snabbt. Så det blev dyrt. Egentligen visade återuppbyggnaden vad det egna arbetet faktiskt var värt. Lotta (och hennes pappa) skruvar på sina maskiner själv. Det är helt enkelt omöjligt att ta ut reparatörer till holmen för allting. Och jag närmast bor i verkstaden med mina skrotmaskiner.

Efter branden var Christer tvungen att köpa nya maskiner kvickt för att kunna fortsätta produktionen. Då man förnyar kan man inte bara ersätta med likadana maskiner. Oftast finns sådana inte mera utan man måste skaffa nyare typer. Och försäkringen betalar inte uppgraderingar. Så det blev bara de allra viktigaste maskinerna. Men imponerande var det att se systemen.

Det här är alltså en såmaskin som sår pyttesmå frön – ett i taget. För en vetebonde som är van vid betydligt större konstruktioner var det relativt otroligt att maskinen kunde plocka små grönsaksfrön ett och ett och placera dem i ett ”brätt” (= massor av små krukor). Det fungerar med pneumatik och små sugmunstycken och är trots allt en relativt enkel konstruktion. Fast maskinerna tillverkas i små serier och priset är därför högt. Varje år sår man omkring 450 000 brätt. Och allt skall planteras ut så sysselsättning finns det minsann.

Här tittar vi på en liten del av årets plantor i brätten som snart skall planteras ut. Det måste givetvis skötas maskinellt. Men arbetet är inte slut utan plantorna måste ännu vattnas och skyddas mot frost och skadedjur. Och förstås skördas och säljas. Visst har Christer berättat om det här men det var en helt annan sak att se allting i verkligheten på nära håll. Grymt intressant. Jag har hundratals bilder men får nöja mej med en till som visar de utplanterade grönsakerna då de växt till sej en hel del.

Christer är förstås den som har största sakkunskapen men jag tänkte se på hans odlande med en gammaldags bondes förundrade ögon. Fortsättning följer på den innehållsrika österbottniska rundturen …

Bondbloggarträffen 2014

Det börjar bli tradition att bondbloggarna träffas på sommaren. Efter den fantastiska upplevelsen i Åbolands skärgård hos Sonja och Lotta trodde man inte det kunde bli lika bra men det blev det. Besöket hos Christer och Kalle var intressant och (som vanligt för bondbloggarna) roligt och jag blev riktigt imponerad på bägge ställena. Men mera om det senare. Nu sätter jag bara in en del av de ”officiella” bondbloggarbilderna – redaktionen får senare välja ut den bästa. Det här är bara mina bilder. En av favoriterna är den bild i haveråkern där vi försöker se allvarliga och stränga ut utan att riktigt lyckas:

Fast visst kan vi se tuffa ut också. Typerna nedan vill man inte möta på en åkerväg då det börjat skymma:

Nå, i verkligheten var det mest skoj och skratt:

Nu är vi tillbaka till vardagen fastän det är söndag. Christer med familj jobbar med måndagens leveranser med svetten i pannan och jag skall måla golvet andra gången och tömma kalluftstorken och så blir det att börja med allt vi skulle göra den här sommaren men inte hunnit med på grund av branden. Men jag återkommer.

Solf älv.

Mitt i guidningen av mina värderade bloggkollegor genom Solf centrum fick jag en olustig känsla av att allt inte stod rätt till med bevattningen. Jag lämnade sålunda kollegorna att utforska byn på egen hand för att bege mig till åkern och när jag kom fram konstaterade jag redan på håll att det inte kom något vatten ur rampen. Jag hann befara att något havererat och skulle komma att kosta mig multum euron att reda upp. När jag klev ur bilen hörde jag traktorn brumma snällt så det var inte den som havererat i alla fall tänkte jag något lättad. Men vad nu då sa jag halvhögt för mig själv då jag efter att ha stannat traktorn såg att ån eller numera älven var tom på vatten. Det var något som jag inte trodde var möjligt, men tydligen så har den långa frånvaron av nederbörd lett till att flödet är närapå obefintligt.
Platsen där pumpen är placerad ligger ungefär 2,5 m över havsnivån så jag har alltid räknat med att ån skulle fyllas på bakvägen från den närliggande stadsfjärden vid lågt flöde. Tydligen så är nu också havsnivån lägre än normalt på grund av högtrycket.
Intuitionen att det inte stod rätt till räddade nu mig från extra kostnader. Bevattningen fungerade när vi passerade åkern på väg till byns centrum en stund tidigare så torrkörningen av pumpen hade på sin höjd pågått högst någon minut då inte ens den vattenkylda hundskitspackningen hunnit gå varm. Nu på morgonen hade vatten runnit till så pass att jag kunde slutföra bevattningsdraget och allt verkade fungera som det skall 🙂

Under natten hade så pass mycket vatten runnit till att bevattningen kunde slutföras.

Vadå Solf Älv?

Någon tycker säkert att det är att ta i att kalla det där diket för älv. Faktum är vad jag förstått att det utrycksfulla finska språket saknar ord för å och i och med det så kallas Solf å för Sulvanjoki på finska vilket på svenska blir Solf älv. Ån som jag fortfarande föredrar att kalla den lär hur som helst uppfylla storleken på avrinningsområdet för att kallas ”joki” när klassifieringen förenhetligades för några år sen. Att en älv torrläggs med en lite traktorpump har jag inte hört om förut.

2006 hade vi också ett rekordtorrt år med fiskdöd som följd och att torrläggningen av vattendragen nu sker så pass tidigt som under förra halvan av juli är oroväckande. Om inget regn kommer hur kommer det då att se ut om några veckor?

Heimane i skick…..

….vore ju bra att ha nu då några av mina värderade bloggkollegor kommer på besök. Man har ju här på bloggen målat upp en bild av ett mönsterjordbruk målmedvetet drivet av en skötsam och energisk grönsaksbonde. Med utvalda texter och bilder är det lätt att få det att låta bättre än det är men nu då kollegorna kommer till ort och ställe kan de med egna ögon se hur det egentligen är ställt 🙂

Nåjaa, skämt åsido, de är ju själva bönder och vet hur det är i praktiken. Tack och lov för det.

Senaste sommar hade vi en givande träff hos Charlotta och Sonja som gav mersmak och därför beslöt vi att åter träffas i en annan landsända i sommar. Så nu är det jag och Kalle som står ”värdar”. Jag ser verkligen framemot att träffa de andra för att på bönders vis diskutera och utbyta erfarenheter och givetvis hoppas jag att de ger synpunkter och ifrågasätter rörelsen här på gården. Själv blir man lätt gårdsblind så det är välkommet med nya ögonpar. Kanske kan det också stimulera aktiviteten med skrivandet här på bloggen då de ser vad som kunde intressera dem som följer med vad vi håller på med.

Ogräshackning

Rena välskötta fält vill jag ju gärna visa upp, odlandet och odlingarna är det som jag enligt vissa andra satsar alltför mycket tid på. Tyvärr har det kalla blåsiga vädret lätt till att jag för att inte stressa växtligheten i onödan varit ytterst sparsam med växtskyddet och det har satt sina spår. En del åkrar är inte i det skick som jag skulle önska men det varma torra vädret de senaste dagarna har passat bra för radhackning. Effekten på ogräsen är god då de snabbt torkar ut bara man får dem lösryckta ur myllan. Traktorhackningen är ett precisionsarbete men jag gjorde ändå ett försök att samtidigt som jag körde få videofilmat lite av hackningsarbetet en lite ryckig videosnutt men det gäller att hålla traktorn på rätt kurs om det skall lämna några broccoliplantor kvar.

Hälsar på detta vis bloggkollegorna välkomna till FinneFarm och Långmossen.

Tärningen är lastad

Tärningen är lastad … Jag menar tanken är kastad … Äsch, tanken är lastad.

I morgon bär det av till Härmä och sedan till Bondbloggarträff med de österbottniska bloggarna. Men det är lång väg så hela dagen går innan jag kommer fram. Litet mulet väder önskar jag mej eftersom det inte finns någon kylmaskin i Ducaton. Till alla tur har jag i alla fall solen i ryggen.

Som Ledin.

Om nån kommer fram och drar mej i örat och sjunger som Tomas Ledin blir jag inte alls förvånad.

-Vad gör du nu för tiden… Varför hör du aldrig av dej??? Det var alldeles för länge sen vi sågs…

Ja, det kan så vara, men nu hinner jag inte! Dessutom krånglar det och humöret kan ibland vara käpp rätt åt… ”censuuur”!

Men vad gör jag då?

Jo, jag slaktar (inte själv, utan har skickat får till slakteri), skruvar, fiskar, hackar upp potatis, klipper gräs, byker, tvättar mattor, slår ensilage, flyttar maskiner, skruvar lite mera, tappat telefonen i båten som inte (!) var tom på vatten, kör på släpvagnsdäcket jag fått skruv i till verkstad för att få det lagat, sparkar boll med sonen, föser tackor som envist hellre vill vara på åkern och äta av det spröda nya gräset, än vara där de borde och sköta sin deal av naturbetesvården, drar elstängsel, röker fisk, simmar, deltar i byaföreningens talkon, handlar och kokar mat, rensar ogräs, vattnar tomatplantorna i växthuset…

hmm… Ja, kort och gott, det är sommar, och man borde göra lite mer som Ledin också sjunger, det där med att sommaren är kort. Hela juni var lite småkall och någon sommarfeelis med 9-10 grader får man inte, men nu är minsann sommaren här, solen skiner, kanske bara idag? Även om prognosen ser ganska bra ut ur solsynvinkel, önskar jag mej snart vatten igen. Nu börjar det bli torrt. Aldrig är det bra…

Nå, jag har gräset skördat och mer än det jag fått, vill jag egentligen inte ha. Behovet är fyllt. Så det kan hända att jag inte slår någon andra skörd i höst … hmm, måste fundera lite på det.