Sida 202 – Bondbloggen

Två månader efter branden

I dag är det två månader efter köksbranden. Jag började måla golvet och nu känns det som om det skulle kunna bli till nånting ännu den här sommaren. Taket är redan målat och väggarna fixar man till och med i vinter ifall det blir bråttom. Det har varit tuffa månader. Förutom vårsådden och sprutandet har all tid gått till att få stuvun (=köket) beboeligt igen.

Även om det varit en hel del jobb med att riva sotiga och vattenskadade delar så är det inget emot att välja tapeter (de gamla är ganska sotiga). Vi har gått igenom tapetkatalogerna flera gånger om men av alla tusentals tapeter så finns det ingen som vi kommit överens om. Stuvutapeten är klar men den täcker bara övre delen eftersom det kommer pärlspunt upp till 130 cm höjd. Men tamburtapeten är ett hopplöst fall.

Tamburen är ganska mörk så det borde vara en relativt ljus tapet men den borde ändå ha ett så kraftigt mönster att det syns. Den nuvarande tapeten var väldigt snygg men det bleknade (på 34 år) och nu ser mönstret mest ut som smuts. Visst finns det massor av tapeter med kraftigt mönster men man borde inte bli rädd eller yr då man kommer in i tamburen. Vissa mönster har litet de egenskaperna :-).

.Att välja tapet enligt katalogerna eller över nätet är hopplöst. Då vi tyckt oss hitta en bra tapet och beställt provbit så har färgerna varit helt annorlunda än i katalogen eller på nätet. Det blir att åka till Billnäs (Byggnadsapoteket har de gammaldags Limfärg&Handtryck-tapeterna som är de enda riktiga). Det skulle ha passat bra den här helgen för då är det antikdagar i Billnäs men jag kommer att vara i Österbotten på Bondbloggsträff. Och det är ju viktigare :-).

Vi valde skärgårdsgrått med en liten tillsats av grön umbra för att göra den mörkare. Förstås använder vi linoljefärg och av Allbäcks fabrikat som garanterat inte har några lösningsmedel eller ”förstärkt” med plastolja som alla de stora tillverkarnas ”linolje”färger. Också på byggnadsvårdssidan är lurendrejeriet vanligt och man får se upp så man inte målar med plastfärg med några droppar linolja i så de kan kalla det ”linoljefärg”. Speciellt inte Dickursby efter det att de lurade mej att måla huset med ”oljefärgen” Teho som förr var mycket bra men så bytte de ut linoljan mot nån billig plastolja och nu flagar eländet från halva huset och sitter stenhårt på andra halvan – ungefär varannan bräda. Enligt min mening var det rent lurendrejeri att inte berätta om ändringen – helst borde de ha bytt namn. Så Dickursby är portförbjudet här.

Linoljefärg torkar långsamt och det är BRA. Då hinner den tränga in i träet och man hinner lappa litet utan att det syns. De moderna färgerna är tillverkade enligt principen kvickt och dåligt. De moderna färgerna skall torka fort och täcka bra. Då flagar de också bra och blir för täta. Att linoljefärgen dras in i träet syns bra där jag skrapat fram rent trä. Därför skall golvet målas två eller tre gånger. Det stör inte eftersom det är sommar och vi bra kan vänta några dagar. Golvet skall i alla fall hålla i 30 år till. Det är mycket möjligt att det inte blir målat före det.

Det gamla golvet från 1930 är av 35 mm spont och i prima skick. En hel del spikhål finns där eftersom det sattes hårdkartongskivor utanpå i början på 50-talet och spånskivor 1980. Men det torde vara lätt att spackla de värsta hålen före nästa målning. Nu satte jag in en fris runt golvet och det blev ganska snyggt. Fris betyder i det här fallet att en golvplanka går runt hela golvet. Fördelen är att det är lättare att täta golvlisten tuntomkring och eftersom jag skruvade fast frisn så är den lätt att ta upp ifall man vill se hur det ser ut under golvet.

Och så satte jag in mössplåtar. 1980 försökte jag täta med plast (ung och dum som jag var) men den åt mössen hål i genast så rören frös första vintern. Nu går det fibercementskiva runt hela ytterväggen och innanför den tunn aluminiumplåt så mössen får jobba en hel del för att komma in. Med hydrauliskt kalkbruk i springorna i stenfoten skall det bli en hel del besvärligare för gnagarna. Farsan hade slagit cementbruk runt stenfoten men det var för hårt och sprack. Hydrauliskt kalkbruk håller bättre eftersom det inte blir lika hårt och klarar fukt (därför kallas det hydrauliskt).

Och plåtarna viker jag i min heimlaga maskin. Den består av tre stabila plankor, två gångjärn och ett par skruvtvingar.

Plåten sätts in mellan två plankor som skruvas ihop med skruvtvingarna och så viker man upp den tredje med det röda handtaget. Och så har man en fin plåtvinkel.

Men nu skall bränsletanken på den nya släpvagnen och i morgon kör jag norrut. Det kan ta 8 timmar med litet pauser och så skall allt möjligt uträttas på vägen. Det blir troligen den enda ”semestern” den här sommaren.

Fy semesterväder !

Vädret är en sak som jag aldrig kan komma överens med stadsborna om. Juni var utmärkt för mej för det var svalt och bra. Litet för mycket regn kom det men jag hade fullt upp med inomhusbyggandet så det gjorde inte så mycket. Nu kom hettan tillbaka och jag känner mej som en fisk i Sahara. Semesterfirarna lär tycka om det här vädret men för mej är det rena tortyren. Så om nån glatt säjer att vi fått så fint väder så blir det mest morranden som svar.

Förstås är det bra för vetet – i själva verket var det i sista stund som värmen kom för det började gulna redan på sina ställen. Åkrarna är ojämna. I svackorna är det uselt eller helt enkelt tomt på grund av regnandet men på andra ställen alldeles för frodigt. I år är det bra att jag är försiktig med gödslandet. Den åker som var rena öknen i fjol har nu den bästa växten. På de vanligtvis torra kullarna så växer det så det knakar.

Här är vår värsta svacka och det är inte nån torka som fått vetet att se ut så här. Om nån tvivlar på att sprutning av ogräset behövs så kan man se hur det skulle se ut utan – den gröna strängen i mitten har blivit mellan två sprutvarv. Ogräset har minsann inte drunknat.

Och så en bild från den åker där jag lämnade mitten helt obearbetad förra hösten och sådde direkt. Åkern är körd med tallriksharv runtomkring. Man ser ingen skillnad – möjligen är mitten bättre men det kan bero på att vänster kant är mera lerjord som lidit av regnen. Så i år fungerade direktsådd utmärkt.

Nu utlovas sol och värme närmare +30 grader. Det gäller att stänga alla dörrar och dra ner alla rullgardiner för att hålla värmen ute tills det blir mänskligare väder. Men säden trivs liksom semesterfirarna så vi är litet på olika våglängd.

Axgång.

För några dagar sedan började kornet ”gå i ax” vilket är ungefär normal tidpunkt trots det kalla vädret. Allt väl med andra ord? Njaa, nu är det ju frågan om kornet som såddes onormalt tidigt eller den 27.4. Det som såddes vid ”normal” tidpunkt i medlet av maj är nog efter normal utveckling, ganska rejält dessutom. Men med en fin avslutning på växtsäsongen skall väl nog det också hinna till.

Kornet sått 27.4. i ax 2 månader senare.

Kornet i fråga är av sorten Elmeri och nytt för mig i år. Jag brukar ha för vana att ge en liten stråstärkar- och svampmedelsbehandling just före axgång men ett par dagar på SLC-fullmäktiges vårmöte och det ovanligt blåsiga vädret ledde till att den uteblev för den här såddens del. Vi får se var det slutar men växten är kort på grund av torkan och stråstyvheten säkert förstärkt av det blåsiga vädret så kanske det går vägen även utan behandling. Så här långt får man konstatera att det var tur att jag sådde detta vårplöjda fält tidigt för annars hade nog torkan ställt till det. I övrigt ser också de tidigt sådda fälten bäst ut. Jag hade i år ett väldigt utdraget vårbruk för spannmålens del, det gick nämligen hela 7 veckor från första till sista sådden. Man skall sprida på riskerna och inte sätta alla ägg i samma korg 🙂

Bladverk och strå relativt friskt. — Bladverk och strå relativt friskt ……

....däremot så finns det ställvis rikligt med skador förorsakade av sädesbladbaggen. Bekämpningströskeln överskreds ändå inte den här gången. — …. men däremot så finns det ställvis rikligt med skador förorsakade av sädesbladbaggen. Bekämpningströskeln överskreds ändå inte den här gången.

Urlakad

Man veit int hur braa man haar e fören he taar sluut. Här trodde man att man hade haft bråttom men de senaste två månaderna har visat att jag tidigare bara legat och slöat. Då när köket försvinner och man inte har nån plats att sitta och dricka kaffe på och läsa tidningarna så får man en oanad motivation att fixa köket och det kvickt.

I början jobbade jag 16 timmar med att riva och städa i stuvun (köket) men nu börjar jag känna mej urlakad och ibland sitter man bara och stirrar rakt framför sej. Man är ju inte någon ungdom mera. Nu är läget inte så illa – vi satte upp sista pärlsponten i taket nyss. Så det återstår bara litet golvbräder och därefter blir det målning och tapetsering. Det svåraste är att välja tapeter och kulörer – sedan går själva arbetet rätt fort.

Före …

… och efter.

Ja, så har jag förstås kvar installationen av den nya köksfläkten också. I går beställde jag induktionsspis och köksfläkt från Sverige. Lustigt nog kostar dessa sammanlagt 430 euro mer i Finland – i samma firma … Så vi får en semesterresa betald och pengar över. Men köksfläkten skall ha nya rör och nu skall de brandisoleras på alla möjliga och omöjliga sätt ! Jag tänker bygga en kanal av fibercementskivor fästa vid stålprofiler och isolera själva röret med bergull. Det blir 160 mm släta plåtrör så de är lätta att hålla rena.

Spisen har säkerhetsautomatik som stänger av en platta som varit på för länge och en mängd barnsäkerheter (barnbarnssäkerheter). Induktionsspisar blir ju inte så varma på ytan. Nackdelen är att våra gamla rostfria kastruller inte fungerar. Vi testade med en magnet och den fastnade inte. Men så kom jag på att jag tar in en järnplatta från skrotlagret och sätter den under kastrullen. Visserligen förlorar man snabbheten men det går att använda de gamla kokkärlen på det viset.

Nu har jag inte enbart arbetat med huset – även om det tagit mest tid. Det har varit nödvändigt att så och spruta också och så måste vi göra i ordning bränslehuset så jag kan placera in bränsletanken då det blivit renoverad. Den 11 juli åker jag med den upp till Ylihärmä. Bassängen i bränslehuset skall rappas och golvet jämnas ut. Sedan skall en plastmatta placeras inne i bassängen. Jag viker upp hörnen utan att svetsa plasten. Det går bra att vika riktigt snyggt bara man värmer med en värmepistol. Men först måste cementen stelna ordentligt.

Ytan skall ännu stålslipas med tunt murbruk. Jag vet ine om plastmattan är nödvändig men det skadar inte med extar säkerhet.

Det har varit dåligt med bloggandet under de senaste två månaderna. Men det vill inte bli till nånting då man känner sej fullständigt urlakad och bara vill inta ryggläge. I morgon måste vi föra ena bakhjulet på Zetorn för att lappas. Och så skall golvet lagas så vi kan börja måla. Då blir det litet annat arbete för det måste torka mellan målningarna.

Avsikten är att flytta in inom juli månadoch sedan får byggarbetet inomhus vänta till hösten för vi har en hel del byggande utomhus också. Och maskinerna måste skötas om. Inga större fritidsproblem i sikte …

Bete på söderåker

Kommer kanske någon ihåg när jag i vintras ”krellade” på i skogen med alla mina varv med kläder… Den igenväxta åkern som sakta skall petas fram. Då, i vintras, gick jag omkring som en michelingubbe, med klädvarven noga petade på rätt. Sågen ovässtes trots de höga stubbarna, svordomar viskades och gormades det, stundvis riktigt friskt. Ibland var det -12 och ibland 0. Jag bökade mej fram under kvistarna, brände riskorna, snavade på stubbar, snubblade över dikena, men knallade sakta på. Ibland blev det mörkt innan jag gav mej, endel dagar kändes det som man varit överkörd av en ångvält, men ut, ut, och så grillades det någon korv emellanåt innan det blev för mörkt för att hitta ketshupen. Ibland kunde jag sitta en stund för mej själv och fundera över livets orättvisor och rättvisor tills kylan började krypa innanför yttersta lagret kläder. Åkerknuten jag fick fram va inte stor, men, också den en bit i det här projektet. Lön för mödan? Jo, några kilo lättare och varmt i mitt och pappas hus, men det som värmer mest är nog det som kommer inifrån… Känslan att få någonting verkställt. Att få fram den åker som någon i tiderna kämpat och kåkat i så många fler timmar än man kanske kan tänka sej.

Så kom sen äntligen den dagen när jag släppte fåren att beta på söderåkern.

Skuttande, lyckliga tackor och lamm – bästa lönen för mödan 🙂

Nu håller alla lövträd på att skjuta upp nya skott. Skulle jag inte ha får att gå här skulle det snart se ut som en djungel igen. Men nu blir det stop med förvildningen av den här knuten. Fåren får vara här en tid nu och så skall jag följa med hur väl dom betar området, när jag tycker det är lagom betat flyttar jag dem till ett annat bete.

Ei mennyy nii kui Rommsos…….

………tyckte jag mig höra den finskspråkiga långtradarchauffören meddela när han beklagade att han var försenad. Med mina finskakunskaper (eller avsaknaden av dem) tog det en stund innan jag förstod vad han menade eller ”det gick inte som på Strömsö”. Sällan går det väl som planerat här på gården heller och idag var en sådan dag då det inte alls gick som planerat.

Då jag i går kollade in väderleksprognosen såg jag att de åter lagt in regnet som fanns där för några dagar sen men försvann emellan. Och då jag började känna mig lite sliten efter bland annat nattliga bevattningar så passade det utlovade regnet utmärkt. Jag brukar nämligen utnyttja dagar med ordentligt regn till att samla nya krafter så en dylik dag såg jag fram emot. För att med gott samvete kunna vila lite fordrades det ändå en sista kraftansträngning för att få den aktuella sallats-, broccoli- och blomkålsplanteringen avklarad, lite växtskyddsjobb och skörd av några pallar isbergssallat.

Broccolin och blomkålen planterades snabb för maskin var redan justerad för ändamålet, däremot fordrades det lite skruvande för att få den i skick för sallatsplanteringen. Efter att ha konstraterat att inställningarna var OK lämnade jag över planterandet åt kvällskiftespersonalen för att själv ta itu med bekämpning av bland annat kålmal som nu igen härjar i odlingarna efter att vinden mojnat och temperaturen stigit. Första sprutan gick bra men när jag på hemvägen framåt småtimmarna konstaterade att vägen bara blev smalare och smalare så fick jag nog ajournera det fortsatta växtskyddsarbetet trots ypperliga förhållanden. Safety first!

Jag hade också meddelat skördepersonalen att vi börjar vid 6-tiden för att hinna skörda innan regnet. Trots kort natt gick det bra att komma igång, så långt allt väl. Men efter en 10-15 meters skördande sprack hydrauloljeslangen till hydraulmotorn som driver bandet på skördevagnen. Det var bara att återvända hem sätta personalen i annat arbete och börja skruva. En av de anställda undrade över om det fordras reparatör för att få det åtgärdat men min amerikanska släkting som jobbar här i sommar svarade ” No, he’s a farmer” 🙂

Hur som helst så behövdes det ny slang så en stadsresa fordrades men när jag kom till paketbilen konstaterade jag att bakdäcket var tomt. Blev att ta reservbilen men brådskan var onödig för när jag kom fram hade verkstaden ännu inte öppnat. Jag var inte ensam i kö på parkeringen men ny slang fixades ändå snabbt och vid 9-tiden var vi igång igen, …….. 3 timmar försenad och det hade börjat regna. Vi är väldigt glada åt regnet för här är det torrt, trots att det i radion pratas om att hästhö och dylikt regnar bort, så det gjorde inget att man blev tvungen att skörda i regnrock. Dessutom gick sallaten bra att skörda och vi hann få alla beställningar fixade i tid. Dottern fixade punkteringen så det blev lite vila mot kvällskvisten trots allt. Slutet gott allting gott 🙂

Eller egentligen inte för jag hade planerat för sådd av den sista planteringsomgången under tiden det regnade idag, det hann vi inte med……… men Mañana, Mañana…..