På rymmen…

Lamm lamm lamm, vart än man ser… till och med mitt i maten 😉

Ja, vad gör man om man är på rymmen, och egentligen inte riktigt vet hur det gick på det viset, och inte hittar man hem till mamma heller. Jo, man lägger sej ner och väntar på hjälp.

Det var i alla fall vad det här lilla lammet hade räknat ut, att antagligen var det bästa man kunde göra av situationen.

När lamm kommer bort från tackan ropar och vrålar de ofta som besatt, och brukar inte ge sej förrän de hittar tillbaka. Men antagligen fick det här lammet kontakt med tackan, så den kunde känna att det inte var en katastrof, utan den kunde lägga sej ner och sova. När jag fick syn på lammet hade jag mina aningar varifrån den kommit, men eftersom där nu springer runt 50 små ulltottar i fårhuset kan man i hastigheten ta fel, därför väntade jag tills lammet hittat tackan. Skulle inte tackan ha gett sej tillkänna hade jag deras öronnummer att gå efter. Även om man morrar över dessa öronlappar som är så stora och klumpiga i lammens små öron, så fyller dom flera viktiga funktioner 🙂

Det händer sej att något lamm kommer upp på foderbordet. Det hör inte till vanligheterna, och skall inte göra det heller. Man skall inte ha foderhäcken byggd så att lammen kan gå omkring i rena maten. Det finns otroliga mängder skit även i små klövar, och rent foder är a och o. Antagligen hade den här lilla krabaten släppt ifrån sej någon liten skvätt här och där, så jag bytte ut fodret på bordet till rent efter rymlingens framfart. 🙂

 

Luppas gener går vidare

Luppa levde ett långt liv och lämnade många fina avkommor efter sig. Här hemma har vi två döttrar i mjölk samt hennes sista dotter som ännu inte mjölkar. Förutom dessa finns det flere avkommor antingen efter dessa döttrar eller efter hennes son Ponnistus.

Ponnistus har använts förutom inom finsk avel också i t.ex. Norge. Antte var på ett möte i Norge härom veckan och där kom det fram att den tjur som för tillfälle har bästa avelsvärdet i landet är Skjelvan, son till Ponnistus 🙂 🙂

På lördagen föddes en dottersonsdotter till Luppa här hos oss. Lisans far är Robert, som vi sålde till avelsbruk för några år sedan och hans mor är Uppa, Luppas dotter. Robert är mera en exteriörtjur än en produktionstjur, men eftersom kalvens  mor har goda produktions egenskaper, så har vi rätt så höga förväntningar för kalven. Nu är det bara att hoppas att allt går vägen 🙂

Aison o Lisan

 

Råd om skogsvård

Ingen blir väl förvånad över att det handlar om skog – igen. Skogen är just nu överst på listan och det osäkra vädret gör att man inte riktigt orkar intressera sej för något annat. Jag var i alla fall en kväll på NSP (Nylands producentförbund) möte – där det handlade om skogsvård.

Det som blev fullständigt klart för mej den kvällen var att skogsvårdsråden numera riktar sej till sådana som inte själva hugger i sin skog. Som gammal forskare så är man van att först och främst titta på vilka utgångspunkterna och antagandena är förrän man ens börjar se på innehållet. Och dagens skogsvård utgår ifrån att man köper tjänster. Nån annan skall röja i skogen, nån annan skall gallra och nån annan skall syssla med plockhuggning.

Även om den nya skogslagen tillåter en mycket mer flexibel skogsvård så blir det inte mycket bättre om man skall ha stora maskiner och andra att sköta om skogen. Tvärtom har nu alla skogstekniker fått lära sej att till plockhuggning skall man ha de allra största maskinerna ! Tanken är att det behövs längre räckvidd då man skall plocka ett träd härifrån och ett därifrån.

Vi har aldrig börjat med kalhuggning i vår skog den gamla lagen till trots. Men så mycket har jag sett av avverkning med stora maskiner att det inte blir till nånting om man försöker lämna kvar nånting. De förstör ganska grundligt all skog där de härjar. Men för luckhuggning fungerar de förstås.

Jag är skeptisk till de råd man får – åtminstone om man hugger själv. Min erfarenhet är att det går snabbt att för hand (med motorsåg) fälla stora träd och om man riktar dem litet så klarar sej ungskogen riktigt bra. Däremot är gallring för hand mycket arbetsamt och därför har jag en liten traktorprocessor för det.

I Sverige har man på sina håll funderat en hel del på kontinuerligt skogsbruk. Naturligtvis slåss man också där om hur det skall gå till och om det lönar sej. Det finns till och med doktorsavhandlingar som visar att i vissa sammanhang så lönar det sej inte ens att gallra över huvud taget.

Men som vanligt så bör man titta på de antaganden som ligger som grund. Priset på energived är högre i Sverige och kan konkurrera med massavedspriset varvid det förstås lönar sej att inte sälja massaved alls. Tillväxten i kubik är större i ogallrad skog och om allt går till flis så är det inte stor idé att titta på kvaliteten. Dessutom läste jag om en undersökning som pekade på att de dominanta träden i alla fall blir fina stockträd i en ogallrad skog.

Så den som hugger själv i egen skog bör använda huvudet till annat än att ha hjälmen på. Det finns en massa olika saker som bör beaktas. Det värsta är ju att ingen vet hur prisbilden ser ut om 50 år då ungskogen växt upp. Därför är det litet som att kasta krona och klava då man besluter hur skogen skall skötas.

En möjlighet är att följa de gamla traditionerna och försiktigt ta med nya idéer. Man ser ganska bra om kronorna börja skjuta upp för mycket i en skog och då kan det vara bra att glesa ut den – försiktigt. En del mångfald kan vara bra att hålla kvar så det finns olika trädslag om 50 år. Björk tar åtminstone jag bort då den börjar piska på granarna. Och så vidare. Att använda sunt förnuft är väl det bästa rådet man kan få.

Visst är det bra att höra ordentligt på alla råd som delas ut och följa med all forskning. Men så bör man absolut göra en utvärdering av hur lämpliga råden är just för den egna skogen. Passar antagandena alls in på just den skogsbiten ? Det finns inga absoluta råd som fungerar överallt – det finns bara råd som passar ifall vissa antaganden gäller.  En del råd kan vara bra att beakta men vissa kan man helt strunta i.

Jag fick höra att kontinuerligt skogsbruk inte bara är att hugga och få pengar utan att behöva sätta pengar på plantering och annat. Men det är just vad det är ifall man gör det själv. Man behöver inte betala andra för all möjlig skogsskötsel men man bör sätta tid på att fundera ordentligt på hur man sköter sin skog. Det passar utmärkt för den som är intresserad av skogen men inte för den som inte vill syssla i skogen. Den senare gruppen bör följa rekommendationerna om skogsvård.

 

Förhärdat härdat.

Grönsakssäsongen står för dörren men ännu hinner jag med ett skogsrelaterat inlägg 🙂 Precis som Nisse så har jag också röjt undan en del vindfällen och det vill bli en hel del filande då sand och grus har ”smutsat” ner virket så kedjan blir ovass.

Tänkte att en härdad kedja kanske skulle vara ett alternativ så jag prövade en men jag är nog inte riktigt nöjd. Dels är den ~3 gånger dyrare och så går den inte att vässa annat än med specialvässare (som jag inte har). Dessutom tyckte jag att den inte var speciellt vass som ny heller, det gick an de dagar då det var varmt men nu hade vi några morgnar då det varit kallt, så pass kallt att stammarna frusit, och då bet den väldigt dåligt. Och sågkedjorna skall vara vassa annars blir det bara ett ödslande med tid och bränsle. Så det är väl att fortsätta med filandet………..

Härdad kedja till vänster.
Härdad kedja till vänster.

 

De kalla nätterna har medfört att skogsvägarna frusit till och öppnats för trafik igen så idag har jag fått en dikeslinje i Malax fixad, blir det inte regn imorgon tror jag att jag åker dit igen och gallrar lite.

Soligt och fint väder men lite för varmt det blev att dricka en hel del för att hålla vätskebalansen i skick.
Soligt och fint väder men lite för varmt, det blev att dricka en hel del för att hålla vätskebalansen i skick.

 

Hos lammen

Såhär ser det ut i ena änden av fårhuset. Lammen har en egen kätte. Där är det fri tillgång på mjölk ur flaska. De som är vana att man ger dem flaska från små, trillingar och såna som tackorna inte riktigt tar hand om, lär sej snabbt att gå och äta själva. Man ska dock se till att där alltid finns mjölk. Om det tar slut i flaskorna och lammen sen får mjölk, slukar dom kall mjölk som om det vore sista måltiden i deras liv. När flaskorna inte längre räcker till, tar jag till ämbar/tutthink, eller minskar grupperna. Det som också är viktigt att det finns i en lammkätte med ”kallbar” är värmelampa. När lammen får kall mjölk, och får sköta det själva, alltså dricka lite och ofta, så fungerar det bra, men värme vill de ha. Vem som helst blir lite frusen av att dricka kallt, så även lammen. De flesta får ändå mat av tackan, men när det finns tre lamm som ska ha mat ur två spenar, så blir ofta en lite på efterkälken, men lammbaren jämnar ut skillnaden mellan lammen.

Filmen är rätt mörk, men lite ser man i alla fall hur det är att vara lamm hemma hos mej 🙂

Man kan också se min senaste skapelse hängandes på väggen i lammkätten. Det är en lamm-matar-automat. Lammen tycker lika mycket om havre som sina mödrar, så det brukar börja gå åt en hel del framåt vårkanten. Jag brukar ställa in ett ämbar med havre i lammkätten, men när där är flere lamm som äter brukar inte ett 10l Ämbar räcka så långt. Dessutom roskar dom ner i det, stjälper omkull det, om det bara är möjligt… ja, dom såsar och råddar i det värre än småbarn. Så jag tänkte att jag skulle försöka spika ihop en lite större automat åt dem. Om den riktigt fungerar vet jag inte ännu, men det visar sej. Designen och funktionen är utformad mellan mina öron, och jag kan bara konstatera att snickare varken är eller blir jag, så det är inte det mest hypade man kan tänka sej. Tänkte att jag kanske skulle göra nån, eller några till, men, med facit i hand tror jag det får bli ”the one and only”, OM det inte visar sej fungera helt fantastiskt fint… Nåja, det återstår att se… Där hänger den i alla fall, med ett halvt ämbar havre i, och den har inte kommit ner än 🙂

Minus 17 i natt

Vintern kom tillbaka (tack och lov !). De senaste dagarna har jag kört upp spår på nytt. Man måste köra efter varje snöfall för bara ett par centimeter lös och torr snö isolerar ordentligt. Så jag hämtade vindfällen. Det är ett ganska besvärligt arbete och en hel dag kan gå åt att få ut en halv vagn. Förstås har träden fallit i den allra besvärligaste skogen och måste lirkas ut på olika sätt. Jag brukar kvista men inte kapa och så drar jag ut hela stammen och kapar anefter.

DSCN3463

Inte är det lönsamt med man måste få bort åtminstone de grövre träden så att granbarkborrarna inte förökas så mycket. Nu kommer skogsvägarna troligen att hålla två veckor till. Det skall bli varmt på dagarna nästa vecka men nätterna skall vara på minus så då smälter vägarna inte så fort.