Sida 253 – Bondbloggen

Aj, …. aj, aj, aj !

Vad gör en bonde så här efter sådden ? Nå, maskinerna skall rengöras och helst sättas i skick för nästa år (det blir lätt för bråttom på våren). Och så skall allt fixas som man struntade i medan sådden pågick. Då man sår så får fast världen gå under men nu efteråt så finns det en hel del andra saker som är nog så viktiga. Som bilens besiktning …

En bonde borde få byta registernummer så att bilen inte måste besiktas mitt i värsta vårbrådskan. Jag måste alltid köra bilen till besiktning första gången i slutet på april (då man har bråttom med maskinerna) och sedan en gång till i maj. Däremellan brukar det inte heller finnas så mycket tid till övers för bilen.

Så nu skulle stötdämpare bytas och parallellstagsändan med. Det var inte så lätt för skruvarna var ordentligt fastrostade på Volvon från 1996. Men jag fick redan som liten lära mej att man inte skall dra en skruv med ”djivalt” (från tyskans Gewalt=våld). Den skall ”lekas bort”. Rost kan vara stenhård men den klarar inte rörelse och värme. Gassvetsen tar bort vad som helst men på en bil finns alldeles för mycket gummin och liknande. Så man får ta bort skruvar med slag – man skrämmer dem ! Nu råkade tyvärr långa krafthylsan på 18 mm ha försvunnit i okända öden och just den hade jag behövt för att få tryckluftsdragaren (med slag) i funktion. Det är inte många skruvar som den inte klarar – om man kommer åt.

Så det fick bli hammare och ringnycklar som i gamla tider. Man slår på nyckeln (åt båda hållen !) tills skruven lossnar. Ett och annat finger kan gå åt också i den proceduren men man får skylla sej själv om man är slarvig. Massor av rostlösningsmedel sprutas på uppifrån och nedifrån (speciellt roligt då det rinner ned i ansiktet). Så fort man får skruven (muttern) att röras det minsta lilla så är det nästan klart – för det mesta. Därefter drar man INTE – absolut INTE – åt samma håll utan skruvar fram och tillbaka tills rosten släpper. Sedan drar man ur ett halvt varv och igen 20 gånger fram och tillbaka. Rosten tål nämligen inte alls en sådan rörelse medan den packas stenhårt om man bara drar åt ett håll …

Och varje erfaren maskinist inser redan att det var just vad jag gjorde. Tre skruvar kom bort relativt lätt så jag blev slö, slapp, lat, loj och likgiltig då jag kom till den fjärde. Med tolv millimeters ringnyckel skruvade jag bara ur och tänkte på annat. Javisst brast skruven …

Så nu var det ”Aj, … aj, aj, aj !”. Erfarna maskinister och familjemedlemmar till maskinister inser att i det läget går man försiktigt och frågar inget, kommenterar inget utan ger bara ett avlägset svagt intryck av sympati (absolut inte medlidande …). Det är rent livsfarligt att komma med kommentarer som ”Jamen sätt bara en ny skruv.” Bara en riktigt opraktisk stadsbo kan möjligen överleva en sådan kommentar eftersom denne inte kan anses vara tillräknelig i det här sammanhanget.

Nu var det bäst att göra som alltid i krissituationer: Gå på kaffe. Sedan kan man ännu läsa ett stycke i en positiv bok som inte behandlar något upprörande ämne utan bara är svagt humoristisk (men inte för mycket). Gärna litet tråkig och nedlugnande. Då man så småningom laddat upp på nytt kan man gå ut i verkstaden och plocka fram alla skruvutdragningsverktyg för inte brast skruvet mitt på golvet inte. Halva sitter kvar i bilen ännu och måste bort innan man kan montera den nya stötdämparen.

Som sagt så går det inte att bränna bort den med acetylen och det blir väl att borra ur den. Problemet är bara att få borren exakt mitt i skruven så jag måste tillverka någon borrstyrning och försöka få den placerad rätt. Det är ingen vanlig skruv som skall dras ur utan en fastrostad envis rackare.

Annars så regnar det här. Det hade inte behövts för det ligger ännu vatten efter åskregnen i svackorna. Lämpligt väder för verkstadsarbete men inte blir det bra för brodden som drunknar.

Maskinkombination

Vårbruket är lite långsamt i starten och när det ändå fanns tid passade vi i slutet av förra veckan på att testa en maskinkombination jag velat få i marken ett bra tag. Jag äger en tallriksharv tillsammans med grannen Stefan och den har trepunktslyft baktill. I skogen står också en gammal frontharv som blev arbetslös häromåret. Om man vänder pinnarna på den kunde den bli en rätt intressant efterharv till tallriksharven. På fredagen hängde vi på harven på harven (!) , drog lite hydraulslangar och testkörde ett par hektar som torkat upp någorlunda. Resultatet var inte illa. Kombinationen gick tungt som bara den och min traktor var definitivt i mindre laget, men bearbetningsresultatet blev rätt bra. Betydligt jämnare än när man kör med enbart tallriksharven. Månne inte efterharven får hänga med då och då i framtiden också. Dessutom passar de två harvarna ihop rent estetiskt också, de är båda ungefär lika rostiga och bleka i färgen. Det är viktigt att tänka på helhetsintrycket.

Spöklika ljud…

Den kastar sej över en. Man riktigt hukar sej när den kastar sej in över skogen söder ifrån och nerifrån sjön kommer den upp över åkern i stora sjok. Hurrr… kallt blev det. Kusliga smörja.

Allt blir så stilla, inga snurror som vrålar iväg ut genom strömmen, fåglarna kurar antagligen ihop sej någonstans för även de tystnar, vattnet ligger precis lugnt, även om man inte ser det mer, men man vet att det finns där och ligger platt som spegeln. Någonstans långt borta kör stora fartyg och deras skarpa horn hörs lång väg. Man kan sitta på trappan, insvept i en varm, tjock filt och höra hur de som spöklika ljud dånar på. 🙂

Lömska skit! Sade jag och gick in.

Dagen fick vara färdig, att göra finns, men klockan var snart 21 och ett klädbyte skulle behövas när dimmans kyla kom. Jag stod som en märla i grönsakslandet och mitt lilla växthus. Jag planterade och sådde i full iver när det plötsligt blev kallt, solen försvann och på bara en liten stund var jag som fången av dimman. Dimma är ganska fredligt, men lömskt och inte heller den någonting att leka med. Som tur är har vi aldrig lång färd med båten om vi skall färdas till eller från holmen/bilen. Om man vill kan man följa strandlinjen ända tills man kommer till andra sidan. Genom sundet som skiljer Kirjais och Ytterholm åt, är det en kanal grävd, den är bara några meter bred, så där över kommer man nog även i tjockaste tjockan. Annars är att släppa land ur sikte är ingen bra ide när dimman ligger tjock, om man inte har gps, radare och diverse krejkor som hjälper en vill säga. Kruxet då är ju att man ska förstå sej på vad det är man ser på alla skärmar också…

Såhär såg det ut för bara några dagar sen när det också var dimma, då kom jag hem med båten och sikten var riktigt hygglig att färdas inomskärs, de tjocknade till lite extra ännu följande dag, sen lättade det.

Allt blir så annorlunda i dimma, i mörker är det inte alls samma sak, även då kan det vara kryptiskt att färdas, men dimman är ändå snäppet värre. I mörker kan man ofta urskilja konturer på längre håll, i dimma är du helt såld. Bäst att hållas på land. 🙂

Uppdatering österifrån

Vi har nu varit sen i torsdags i Pernå med Kalle. Det var meningen att jag skulle vara på åkern torsdag och fredag och sedan minst halva dagarna på veckoslutet, eftersom jag hade landsbygdsturism kursen i Kuggom detta veckoslut.

Nå, det blev inte riktigt så som det var planerat.På torsdagen var jag visserligen och vältade en åker, men på fredagen var det nog bara att vända bort från åkern som jag tänkt harva p.g.a. regnet. Totalt kom det 7 milli regn på fredagen, inte mycket men tillräckligt.

På lördagen var jag sedan på kurs medan pappa harvade och sådde. Vår plan då var att jag var på kurs hela lördagen och sen skulle jag vara hem minst halva dagen på söndagen. På lördag kväll ändrade vi våra planer igen p.g.a. ett riktigt ordentligt åskväder och 14 milli regn. Tror dock att vi klarade oss lindrigt undan, eftersom man fått minst 25 milli i Borgå…

Imorgon åker vi igen hem till Heisala med Kalle så kanske vädret blir fint igen 😉 Nog är vi redan på den bättre sidan med vårbruket med över hälften sått, men nog sku det ju vara roligt att kunna vara till nytta då när man kommer hit.

Sorry Lördax…….

…..men jag gav väl egentligen inget riktigt svar på frågan om önskevädret (vid 1:49). Däremot berättade jag om att jag inte vill ha det väder som vi fick efter den tidiga morotssådden i fjol …….. det att jag inte vill ha kyla och långvariga hårda regn. Sätter in bild på följderna av regnen efter sådden i fjol, kanske lättare att förstå det som jag försökte förklara.

Stenhård skorpa på morotsbädd, kämpigt för ett litet frö att ta sig upp till det livgivande ljuset.

Jaa, och så till frågan om önskevädret. Svårt att ge nåt entydigt svar är det då man har många grödor i olika stadier. De nyplanterade plantorna borde ju få ett lätt regn efter planteringen under ett par tre dagars tid tills dom rotat sig, medan man vill ha uppehållsväder på de åkrar som man förbereder (jordbearbetar) för nästa sådd eller plantering. Det som sås direkt i jorden borde få fukt innan sådden så att de gror jämnt och snabbt men inga hårda regn efter sådden som orsakar skorpa, speciellt tiden ett par tre dagar efter sådd är kritisk, senare verkar de fina partiklarna som orsakar skorpan struktureras så att de inte är lika känsliga för regnets mekaniska påverkan. Under skördeperioden senare på säsongen får det gärna komma ett ordentligt regn, ~30mm, från fredag eftermiddag till lördag kväll. Som synes är det inte lätt det här med väder när det gäller jordbruket, kanske därför som vi bönder är kända för att för det mesta klaga på vädret. Fjolårets svala fuktiga sommar var idealisk för sallatsväxterna medan höstens regn försvårade skörden av speciellt rotfrukterna.

Kaffet nu urdrucket så det är bäst att fortsätta……. lite svårt att planera för nästa vecka då väderprognosmakarna (Fmi, Foreca, YR m.fl.) ger så olika bud som de gör nu på förmiddagen……….

Bövlars bövlars…..bövlar

Ibland har vi dåligt väder, sällan blir man dock så irriterad på vädret som jag blev igår.

Bakgrund: Konstgödseln som vi använder tål inte vatten, den blir som en gröt och en gröt som obönhörligen skapar rost på all metall i dess väg. Därför år det väldigt viktigt att maskiner som kommer i kontakt med gödseln inte blir våta. Detta om detta

I går kväll under vetesådden upplevde jag ett väderfenomen som jag tycker mig ha upplevt endast en gång förr i livet, och det var inte under sådden.

Jag sådde som sagt vete, var ungefär halvfärdig och vädret var ypperligt. En toppenvårkväll. Utan förvarning noterade jag en – två – tre – fyra vattendroppar på vindrutan. Solen lyste och inga moln syntes till, en blick österut gjorde att jag till min förvåning såg att ett totalt oväntat regn var på inkommande. Det blev att packa ihop och ge sig hemåt, en sträcka på 500 meter. På ca en minut övergick regnet i ett hällregn av guds nåde. Bara för att gå ut och fälla in körmarkörerna på såmaskinen blev jag som en dränkt bonde – bokstavligen. Det hade varit omöjligare att var våtare även om jag simmat med kläderna på. Mest synd var det dock om såmaskinen som även den badade. Snacka om fiskoinledning, den gamla såmaskinen höll jag torr i 13 år, denhär klarade jag fyra timmar.

Två kilometer söderut kom inte en droppe vatten……