Byggande – Sida 10 – Bondbloggen

Återflyttning

Jordbruk har jag inte sysslat med de senaste tre månaderna annat än litet mindre än absoluta minimum. All tid har gått till att reparera stuvun efter branden och i dag flyttade vi in på nytt. Visst är mycket halvfärdigt men det mesta fungerar även om vi ännu behöver en slang till diskmaskinen.

Skåpdörrar saknas ännu men de torkar som bäst efter tvätten ute på gräsmattan och skall snart sättas in. Ett litet skåp skall också sättas upp ovanför kylfrysen men jag väntar på att färgen skall torka.

Sedan blir det paus i kökslagandet för nu skall tröskandet förberedas. Vi har bara sent vete så det är inte panik ännu men om vädret slår om så vill man ha in allting så fort som möjligt. Det är i dag precis tre månader efter branden och det kan vara trevligt att syssla med nånting annat än köksremont …

Tadaa – nya elspisen och fläkten insatta

Efter närmare tre månaders rivande och återbyggande kunde vi i går äntligen sätta in den nya elspisen och köksfläkten. De gamla är förpassade till ungdomsföreningens skrotinsamling för det var från dessa branden började. Den nya fläkten har filter som är lätt att göra rent – till exempel i diskmaskin och spisen stänger av sej själv efter en tid. Men det som blivit sämre är åskkänsligheten för de nya grunkorna har elektronik. Den gamla spisen höll för allt annat än en direktträff av blixten. Till all tur har vi numera nedgrävda elkablar. Få se om åskan fortfarande ställer till med problem …

Som av bilden synes så finns det ännu en del att göra innan vi slutgiltigt flyttar tillbaka till stuvun. Lägg märke till stålkonstruktionen ovanför fläkten – det är den nya imkanalen som jag satt ned mycket arbete på. Den består av 3 mm stålprofiler som fibercementskivor skall fästas vid. Inne i kanalen läggs 160 mm stålrör (ventilationsrör) som brandisoleras med bergull. För säkerhets skull finns det ett brandspjäll i kanalen som stänger vid +72 grader så röret inte fungerar som rökkanal ifall det börjar brinna.

Det är en ganska vild konstruktion som troligen är det sista som blir kvar ifall huset brinner. Den är tung och stor och troligen helt överdimensionerad men då man nyligen rivit den gamla aluminiumkonstruktionen som delvis smält så fanns det motivation att bygga ganska ordentligt. De skivor som kommer utåt blir inte fastskruvade utan hänger bara på krokar. Jag märkte nämligen att det är mycket viktigt att snabbt kunna öppna konstruktionerna för att komma åt en eventuell brandhärd. Och då skall det gå utan att man måste söka efter verktyg. Det kommer dessutom T-styck med lock mot en öppning i rörkanalen så man kan rengöra den lätt när som helst. Det är bara att lyfta bort täckskivan och ta bort locket. Man kommer att kunna byta ut hela rörkanalen utan verktyg.

Tanken var att få det klart inom juli men det går nog ett par dagar in i augusti. Men snart skall alla köksskåpen inklusive diskbord in så vi är i alla fall på slutrakan nu.

Därefter blir det bråttom med maskiner och tork för vetet mognar snabbt nu i den här hettan.

Invigning av hallen.

Jag är väldigt dålig på att säga tack eller ge beröm, det skall medges. Vet inte om det beror på att jag räknar med att folk gör sitt bästa, det är ju vad jag själv försöker göra i alla fall. Så de gånger jag ger beröm är de gånger när någon gör något utöver vad jag förväntat mig, och jag har höga krav både på mig själv och andra så det blir inte så ofta jag utdelar superlativer. Andra tycks ha lättare att berömma även de gånger när de egentligen inte menar det men ändå försöker “göra sig till”, men det är inte riktigt min stil. Dessutom tycker jag att om jag inte riktigt har förmåga eller tid att göra det bra så låter jag det hellre vara ogjort. Så här finns mycket ogjort ska ni veta 🙂

Så fatta mig rätt: är jag tyst så betyder det att jag är nöjd.

Fusk gillar jag inte alls och jag har inte heller mycket till övers för dem som inte försöker prestera efter sin förmåga.

Föremålet för min utvärdering denna gång är den återuppförda produktionshallen och vad gäller själva hallen är jag väldigt nöjd, byggarna gjorde väl ifrån sig. Och så långt får till och med försäkringsbolaget godkänt. Visserligen höll jag själv ett korpöga över allt som gjordes så lätt hade det väl inte heller varit att fuska men i det här fallet var det nog ingen som försökte det heller. Man hör ju så mycket om fuskbyggen och mögelskador idag att man blir misstänksam.

Yrkesbyggare har sina metoder och ibland hade jag synpunkter som jag påtalade. Någon gång fick jag aningen långa blickar, minns bland annat då jag påpekade att en del av bräderna på brädslåningen satt upp och ner och timmermannen påstod att det efter 15 års brädande var första gången som någon påstått att bräderna satts upp och ner. Efter att jag bett honom dra handen längs bräderna nådde vi samstämmighet i att det är skillnad på hur bräderna vänds. Man lär så länge man lever 🙂

Också jag lärde mig mycket av att se hur byggarna arbetade!

Fyra år sedan branden……

…..har det gått och jag har länge tänkt på att jag borde tacka de som hjälpte oss både med att städa upp, skörda och ta hand om de produkter som stod på åkern, planera och återuppbygga hallen eller genom att stötta och uppmuntra oss. Ville gärna visa upp en helt färdig anläggning men tiden vill inte riktigt räcka till så jag beslöt att nu till fyra årsdagen sen branden får det bli kalas helt färdigt eller inte. Så lite emot mina principer blev det denna gång men man kan ju inte skjuta på det i all evighet heller jag har ju fått erfara hur pass förgängligt det kan vara här i livet.

Själva byggnaden är klar men det fattas ännu en del inredning och området runt har jag inte ännu hunnit städa upp, men de inbjudna har ju set hur det såg ut efter branden så de vet vilket stort projekt det har varit att komma så här pass långt. Mitt sätt att tacka blev nu att bjuda till invigning av hallen med litet att äta och kaffe med tårta. Så avancerad invigning att vi skulle klippt band och dylikt gick jag nu inte utan det blev mest samvaro under fria former och lite bilder från städandet efter branden och återuppbyggandet. Delger bloggläsarna en del av dessa här nedan.

Hallen brinner 25.7.2010

…… eller så inte…… den här värmen vi har under arbetet ute på åkrarna sätter sina spår. Man blir trött!! Och att välja och ladda ner bildmaterialet tar tid, dessutom är det väckning om fyra timmar för en ny dag på åkern. Så det får nog bli en följetång det här. Stay tuned!

I ditt anletes svett skall du måla ditt golv

Jag vägrar blankt att gå utomhus i den här förb-e hettan. Men golvet måste målas så det hinner torka till tisdagen. Först svettades jag litervis för att skrapa det, sedan skulle det grundmålas och spacklas och så svettades jag åter litervis då jag slipade det. Men målandet är väl lättare ? Så katten heller. Första delen blev misslyckad för linoljefärgen blev troligen för tjockt pådragen så det klibbar fortfarande efter flera veckor. Så nu gned jag hårt med en kort och styv pensel för att få bort all överflödig färg.

Den som vill kludda på färg lätt och snabbt skall inte använda linoljefärg utan köpa det skräp till plastfärg som säljes i vanliga affärer. Men orkar man stryka på äkta linoljefärg (som inte innehåller nånting annat än linolja och pigment) i flera tunn-tunna lager så får man en grymt hållbar yta. Nästa gång tänkte vi måla om 30-40 år.

Linoljefärg torkar långsamt och det för med sej en hel del fördelar. Den hinner dra in i träet. Linoljan har dessutom så små molekyler att den dras in i träet mycket bättre än plastoljorna. Dessutom kan man lugnt dricka kaffe emellanåt utan att det märks någon skarv i målningen. Som med allt annat så får man jobba litet för kvaliteten. Själva färgen är inte så dyr. I alla fall så rann svetten i strida strömmar också vid målandet.

Den omålade källarluckan får visa hur golvet såg ut före målandet. En viss tröst att allt svetten inte varit lönlös. Troligen måste golvet målas ännu en tredja gång men det blir knappast nu på sommaren.

Nu tänker jag sitta inomhus (eller i den svala tegelladugården) och äta glass och dricka saft tills kvällen för med sej litet svalare väder. Och nu hinner jag också skriva blogg. Ut i solen får man inte mej ens med fyra vilda hästar …

P.S. Jag kom att tänka på att det också finns linoljebaserad emulsionsfärg som är väldigt lätt att måla och torkar snabbt. Det är alltså frågan om vattenutspädd färg med cellulosalim som emulgator (så att linoljan kan blandas med vatten). Jag använder Allbäcks Linus som garanterat inte innehåller plastskräp. Det är en färg som tål värme och tvättning (kakelugnar) men den är inte så slitstark så linoljefärg passar bättre på golv. Linus är närmast en väggfärg. Det finns också andra bra inomhusfärger som är lättmålade såsom äggtempera. Men köp från äkta byggnadsvårdsbutiker – inte från vanliga färgbutiker för de kan prångla på er vad som helst samtidigt som de lovar guld och gröna skogar.

Juli: Flyghavre, flis och byggande

Min semestermånad går i allmänhet till att svära över mygg och brömsar i flyghavreåkern, att skyffla flis så svetten rinner i strida strömmar och att bygga, bygga och bygga. Men även om arbetena återkommer varje år så är åren minsann inte likadana. I år sprutade jag 20 hektar mot flyghavre och visst minskade plockandet men tyvärr misslyckades sprutningen mitt på den värsta flyghavreåkern. Möjligen för att sprutspåren inte ännu fungerar med den nya såmaskinen.

Det var inte så stor fläck men det blev 20 sopsäckar i alla fall. Flyghavren grodde bra i år på grund av regnandet och det var bra för då tog sprutandet bort en hel del kärnor. Nyttan såg man direkt på den fläck där sprutandet misslyckades. Många år försökte vi få bort flyghavren med att plocka men det är svårt. Ett stort problem var elledningarna. Man såg bra att nya fläckar kom under ledningarna så det var fåglarna som spred den. Men nu är stolparna borta och kablarna nedgrävda så nu skall vi försöka få bort flyghavren på allvar. Översvämningarna gjorde tidigare att plockandet kändes tröstlöst men översvämningarna har också nästa försvunnit eftersom ån rensades. Kvar finns ännu älgarna – och möjligen vildsvinen ?

Jag bränner flyghavren i pannan men det går långsamt och så vill den bli för varm i det här vädret. Grön flyghavre brinner ju inte så jag måste ha torr flis inmatad hela tiden. Flyghavrens grobarhet förstörs vid ca. + 70 grader så den behöver inte direkt brännas men det är lättast så.

Flisandet blev också litet annorlunda i år. Då jag planerade den nya torken så köpte jag skivor för höga luckor (125 cm) men då jag byggde så verkade de för stora och jag sågade itu dem. Det var dumt för flisen rinner inte som säden utan den tornar upp sej allt högre då man försöker skuffa ned den i flislagret. Jag använde den stora Zetorn som är så tung att jag inte alls märkte att jag skuffade ut hela väggen med luckor och allt. Den var visserligen lätt byggd med hårdkartong men det blev att bygga om alltihop nu.

Här är de nya luckorna på plats. Det skall vara rejäla hål för att få ut flisen för den rinner inte. Höjden på de nya luckorna är 110 cm och det behövs. En del av hålet som jag körde upp i fjol är ännu inte lappad. För att öppna luckorna använder jag ett system av block och flätad polyesterlina. Den är stark och smidig medan en del plastlinor blir styva i köld. Ända sedan 1975 har jag byggt luckor och linor för att öppna dem så jag börjar snart vara specialist på området. Men de nya luckorna blev så stora och tunga att jag måste byta gångjärn till kraftigare doningar. Presenningen framför flislagrets öppning är också tung så där har jag en vinsch med vev. Den enklaste och billigaste varianten klarade ändå inte tyngden så nu köpte jag en ny med ordentlig utväxling.

Nu är första flisningen klar och torkar. Det blev så mycket att det lönar sej att torka i två omgångar. Ett problem var att de nya stora maskinerna inte riktigt ryms mellan flishopen och torken så nästa vinter måste jag flytta flishopen en meter utåt. Det är inte heller så lätt för den ligger vid en sluttning och kan rasa ned helt och hållet i värsta fall. Tills vidare har flisaren kommit med nya maskiner varje år så det har blivit ändringar hela tiden men så småningom skall väl systemet börja fungera. Men fort går det …

I år blev det mycket litet byggande utomhus. På grund av branden så har jag sysslat med inomhusarbete i närmare tre månader. Nu är i alla fall det mesta avklarat och det sista större byggprojektet är imkanalen från den nya köksfläkten. Den skall byggas av stålrörsprofiler och fibercementskivor. Inne i den finns rör av stålplåt som brandisoleras med bergull. Till yttermera visso har jag satt in ett brandspjäll som stänger då temperaturen går över +72 grader så nu skall det inte gå någon eld genom rören. Det gamla ventilationssystemet från 1980 var ju rena katastrofen eftersom det spred elden och röken till halva huset. Aluminiumrören smalt dessutom i hettan. Den som har ett gammalt rörsystem från köksfläkten borde bygga om det illa kvickt. Det är bland det farligaste som finns i huset. Här har bestämmelserna skärpts ordentligt och för en gångs skull riktigt av god orsak. Bränder på spisen är nämligen mycket vanliga och för ens egen skull lönar det sej att bygga om. Förrän nånting händer …

På bilden syns fjädern som stänger spjället. Mässingsskruven till höger håller det öppet men den är känslig för temperatur och släpper då det blir för varmt. Sedan kan det vara bra att akta fingrarna då man ställer in den. Jag har plåster på pekfingret som bevisar det :-). Fjädern är stark och stänger spjället snabbt. Kunde jag konstatera. Dyr grunka men enligt min mening värd pengarna. Man vill INTE ha rör som sprider eld och rök …

I dag skall vi åka till Billnäs till Byggnadsapoteket för att köpa tapeter och målfärg. Jag har efter 60 års byggande blivit extremt misstänksam mot vanliga bygg- och färgbutiker. De säljer bara skräp som förstör huset. Plastfärger som får det att mögla och ruttna. Jag litar inte ett smack på tillverkarnas “linolje”färger utan åker heller 150 km till en specialbutik som har färger från en liten tillverkare som fått äran att restaurera Versailles i Paris efter hård kvalitetskontroll. Dessa färger är inte ens nämnvärt dyrare.

Men det allra värsta med ombyggnaden är valet av tapeter. Vi har kollat in mängder med provbitar men de har alla avvikit från katalogernas färger så mycket att nu åker vi för att se på alla tapeterna i verkligheten. Vi får hoppas att vi kan komma överens om en tapet för den skall snart limmas upp. På tisdag kommer den nya spisen och köksfläkten. Men det kan löna sej att välja noggrannt för det har visat sej att det inte blir omtapetserat de närmaste 34 åren. Då vi kan flytta in i stuvun på nytt så blir det bråttom att renovera alla uthusen och där finns mycket jobb i många år.

Tärningen är lastad

Tärningen är lastad … Jag menar tanken är kastad … Äsch, tanken är lastad.

I morgon bär det av till Härmä och sedan till Bondbloggarträff med de österbottniska bloggarna. Men det är lång väg så hela dagen går innan jag kommer fram. Litet mulet väder önskar jag mej eftersom det inte finns någon kylmaskin i Ducaton. Till alla tur har jag i alla fall solen i ryggen.