Byggande – Sida 9 – Bondbloggen

Ett evighetsprojekt?

Kommer inte ihåg om jag tidigare nämnt om det här på bloggen, men för några år sedan köpte vi en byggnad här på Heisala som i tiderna har fungerat som folkskola.

Hur gammal byggnaden är vet vi inte, men så mycket har vi fått reda på att den före skoltiden har varit en villa, som förmodligen tillhört nån Wiklund från Åbo. På den tiden, alltså slutet av 1800-talet början på 1900-talet var byggnaden karaktärshus för det som då var s.a.s. huvudgården på ön. Till den gården hörde bl.a. en ladugård, hönshus, ett för den tiden stort magasin, “smidjå”, arbetarbostad, kvarn och diverse mindre byggnader. Den gård där vi bor har från första början bara varit ett torp under gården som idag består av fatigheterna Uppgård och Nedergård. Vad gården har hett på den tiden vet jag inte. Som sagt bodde troligtvis ägaren till gården i villan, eller så hade man det som ett fritidshus.

Anttes farmors föräldrar och några andra släktingar flyttade till Heisala 1921 och köpte då gården och torpet. De sålde dock villan till kommunen redan året därpå och flyttade dels till gamla arbetarbostaden och dels till torpet där vi idag då bor.

Skolan öppnades 1923. Förutom Heisala barnen gick där också barn från närliggande holmar. Bl.a. har Anttes farmor och hans föräldrar med syskon gått där. Skolverksamheten var igång några årtionden och slutade 1963. Därefter stod byggnaden tom i några år och köptes sen av två familjer från Åbo.

De renoverade byggnaden till en del, bl.a. gjorde de en inne toalett och dusch. De gjorde också om den tidigare kalla vinden till rum.

I övre våningen fanns också internat där barnen fick övernatta om man inte säkert kunde färdas hem till exempel p.g.a. menföre. Köksan hade också ett eget rum på vinden.

Man övernattade alltså i övre våningen, lärarens bostad med kök och två rum samt egen ingång och klassrummena fanns i nedre våningen.

Ugnarna som man ser till höger på bilden är ursprungliga och svärföräldrarna har berättat hur det hörde till elevernas uppgifter att ta in ved och elda. Katedern fanns ungefär där som pulpeterna nu står. Pulpeterna är föresten från skolan i min hemby.

Köket var också under skoltiden ett kök. Utöver det användes det som slöjdsal och gymnastiksal.

Inläggets rubrik Evighetsprojekt syftar på det att vi inte ännu fått så hemskt mycket gjort åt byggnaden. Vi köpte den med tanken att hyra ut byggnaden som så eller som nån sorts bed and breakfast. B&B idén har vi begravat eftersom det binder en person helt och hållet, så i praktiken borde vi anställa nån. Just nu ligger det närmast till hands att vi hyr ut byggnaden i sin helhet, antingen till ett veckoslut/vecka/månad, hur man kommer överens. Men först måste vi lite renovera inne och det blir sommarens projekt. Ute har vi huggit och röjt upp runtom gårdsplan så att det mera har börjat påminna om hur det såg ut förritiden. Sommarens uteprojekt är att få huset målat samt ett staket byggt där som det en gång tidigare stått.

På sätt och vis har cirkeln slutits då byggnaden igen övergått i släktens ägo. Tiden får visa vad som händer med den i framtiden 🙂

Invigning av hallen fortsätter.

Jag lovade i samband med invigningsfesten i somras att närmare beskriva återuppbyggnaden. Det tog visst lite tid men så här inför ny odlingsäsong är det bäst att stöka undan sånt som är på hälft och kom då att tänka på det här. Bättre sent än aldrig.

Här fortsätter så den utlovade beskrivningen av återuppbyggandet av produktionshallen i bildform.

En av smältande plast från kablar och plast i taket brandskadad hand och underarm får representera de kroppsliga skadorna i samband med branden. Märkligt nog blev det inga större personskador trots att jag endast iklädd småbyxor sprang fram och tillbaka i hallen bland glassplitter och nedfallande kabelhyllor och lysrör. Hög skyddsängelsfaktor 🙂

Av den brunna hallen återstod inte mycket. En otrolig hetta, så stark att till och med bergullen “brann”.

Det blev åtskilliga ton osorterbara brandrester att transportera bort.

Växthusets plast smalt av värmen men tack vare att vinden låg på från växthuset klarade det sig från totalförstörelse.

En hel del byggnadsmaterial till den påbörjade husrenoveringen förstördes också.

I jaktföreningens slakthus fick vi hyra in oss under återuppbyggnadstiden.

Visst var det trångt men tack vare kundernas flexibilitet var det möjligt att sälja bort så mycket som möjligt under hösten för att minska på lagerbehovet.

Ett tomt svinhus i grannbyn fick fungera som lager för det som vi inte fick sålt direkt från åkern. Tack vare stabilt kall vinter fungerade lagringen hyffsat.

Utan vänners och kollegors hjälp hade nog inte skörden kunnat tas om hand. Eller som här på bilden beredas för försäljning.

Den första snön lägger sig över brandplatsen….

….samtidigt som byggplaneringen börjar bli klar…….

….och samtidigt som vintern anlände kom återuppbyggnaden igång, börjandes med reparation av värmecentralen. Det behövdes ju värme till bostaden nu när det blev kallare.

Vintermurning under presenning med tilläggsvärme…….

…men när bränsleförbrukningen till byggvärmarna började röra sig om 200-300 L/dygn fick vi lov att avbryta murningen i väntan på varmare tider.

Träbyggandet kunde dock fortgå tack vare köldhärdiga byggare.

Stor del av takkonstruktionen byggdes på marknivå……

…för att sen lyftas på plats.

Snart har vi åter tak över huvudet på en del av byggnaden 🙂

Väntan på värmen blev lång, först i mars kunde murningen återupptas.

Sista tegelstenen i brandsektioneringen läggs på plats.

Resten av taket monterat.

Inrednings- och installationsarbeten tar vid…..

……. golvvärmen monteras….

…..och nytt golv gjuts på det gamla.

Montering av resterande brädslåning ……

….och dörrar…..

….. samt läggning av ny asfalt.

Montering av tvätt- och sorteringslinje……

…. och luftkanaler till golvtorken.

En dylik dag med byggare, rör-, kyl-, el- och elektronikmontör på plats samtidigt blir det många som rycker en i armen och vill ha anvisningar om ett och annat. Då gäller det att hålla reda på vem man pratar med 🙂

Isolering av mellanbjälklag.

Påfyllning av kylmedia.

Lite på 14 månader efter branden kan det nya lagret tas i användning.

Driftcentrum återställt 🙂

Än en gång TACK till alla som på sätt eller annat hjälpt till under projektets gång och uppmuntrat oss till att orka fortsätta produktion.

Varm höst

Visst är det bra att hösten varit så varm. Jag har byggt om flismataren och värmen var avstängd i tre dygn.. I våras brast skruven och då svetsade jag ihop den provisoriskt men nu satte jag in en ny del i tratten där tallrikarna hade slitit på gängorna ganska ordentligt. Tallrikarna finns för att röra om flisen som annars bildar valv väldigt lätt.

Samtidigt kortade jag av skruven en halv meter. Då jag planerade flislagret så hade vi ännu inte den nya stora frontlastaren så det blev att bygga om och anpassa litet. Öppningen förstorades också så att den stora snöskopan skulle vara lättare att använda. Härtills har man varit tvungen att sikta rätt på fem centimeter när och det var besvärligt speciellt då man fick solen rakt i ögonen och flisdammet skymde sikten. Nu är öppningen 170×300 cm så nu borde det gå lätt att fylla på.

Litet harmade det nog att behöva skära av skruven som jag hade skarvat mycket ordentligt med en axel från MF165:ans framhjulspindel. Jag har en hel drös av dem på lager för de var för svaga och brast regelbundet vid vårharvningen (det tog slut då jag monterade in en framaxel från en MF185 som är betydligt kraftigare).

Röret måste förstås också kortas av och det var inget problem annat än att flänsen måste svetsas på precis i rät vinkel. Sist och slutligen gick det mest tid åt att försiktigt skilja åt och kapa delarna – ihopsvetsandet gick ganska snabbt.

Acetylenet tog förstås slut men jag har reservflaskor så det ordnade sej. Man måste ha dubbla flaskor (egna) eftersom det ibland tar nån månad att få påfyllning. Gasföretagen tycker inte alls om sådana som har egna flaskor. Jag hade en tid hyrflaskor men det blev otroligt dyrt så de får hålla sina hyrflaskor.

Nu var det inte bara att montera tillbaka skruven utan hela matartratten måste förstås flyttas en halv meter. Så det blev att bygga om bottnen i flislagret. Det var också nödvändigt för då man kippar skopan så hamnade flishopen utanför tratten och allt måste skyfflas för hand. Nu blir det mindre handarbete. Det första försöket till omrörare blev till ingenting och det gäller att hitta på nånting bättre. Jag har en vinkelväxel från den gamla flismataren som jag tänkte använda för att få ned flisen i tratten. Flis är lätt men den är tung att flytta om man gör det på fel sätt. På något sätt fastnar flisbitarna ihop så det är inte så lätta att röra om en hop.

Nu är i alla fall flismataren ombyggd och luckan förstorad så vi klarar väl värmen i vinter. Det får gärna vara varmt ännu litet till för jag måste gräva ett dike för vattnet från taket och sätta upp en takränna så man kan fylla på fastän det regnar litet. Torr flis tål duggregn utan problem men om det häller ned från det stora taket på ladugården så är det inte så bra.

Höstarbeten

Efter det att tröskandet är avklarat så börjar alla höstarbeten – plus alla sommararbeten som fått vänta på tröskandet … Och det första är att spruta mot kvickrot för sedan måste man vänta två-tre veckor innan man bearbetar jorden. Det har varit litet för torrt för en bra kvickrotsbekämpning – kvickroten måste vara i så bra tillväxt som möjligt för att man skall få medlet till alla rötterna. Men nu har det kommit regn och kommer väl i natt igen. Och sedan skall det bli varmt. Då borde kvickroten sätta igång och växa. Och jag att spruta ihjäl den …

I år köpte jag ny spruta. Nåja, det blev förstås en begagnad Hardi eftersom jag har en mängd Hardidelar liggande. Den är av årsmodell 1997 så den är ganska ny :-). Huvudsaken är att den har elektrisk stängare och elektrisk tryckregulator. Den gamla Hardin har samma funktioner men den är till största delen heimlaga. Den är närmare 40 år gammal men i hyfsat skick. Den elektriska regulatorn byggde jag av en gammal vindrutetorkarmotor som mekaniskt vrider ratten åt ena eller andra hållet. Den har en lyxig tryckmätare (á la 5 euro från Biltema) som är kopplad direkt till sprutbommen och placerad utanför sidofönstret så den är lätt att läsa av. Där är den nya sprutan sämre men den kan ju byggas om …

En fördel är i alla fall att den nyare sprutan har hiss för bommen. Den gamla kan också ställas in men bara genom att flytta skruvar så det blir inte ofta gjort. Och så har den nya skummarkör vilket är viktigt för jag börjar lessna på de gröna remsorna med ogräs. Däremot har den inte nån fånig monitor och annan elektronik. Då GPS gått ned till en tiondedel av de nuvarande priserna så skall jag fundera på elektronisk monitor (“datorstyrd”).

Nu råkade det sej så att jag surfade på mascus.se och ittade en spruta i Kouvola som grannens måg sålde. Så det var bara att sätta släpvagnen efter bilen och åka iväg efter sprutan. Till all tur var vägen nyasfalterad och mycket jämn. Sprutan väger bara 235 kg men den var ganska hög och släpvagnen krängde litet. Men bra gick det och nu står den utanför verkstaden.

I väntan på att vädret skall bli lämpligt för sprutandet så skall jag sätta in plastmatta i bränslehuset. Och sedan den nyrenoverade tanken. Adjöss med att köra tunnor med motorbrännolja från macken i kyrkobyn. Speciellt då man glömmer hem plånboken med tankningskortet (det finns bara automat där numera).Förrän vi for till Sverige på årets “semester” (uppskjuten tre gånger) så drog jag rappningsbruk utanpå golvet så det blev slätare. På den skall jag lägga en tålig plastmatta som jag viker i hörnen – inte svetsar. Till och med den hårda plastmattan går bra att vika bara man värmer den tillräckligt med varmluftspistol. Och inte glömmer handskarna …

Och så skall värmen sättas på. Det blev ganska kallt med två nätter nära noll, inga innerfönster och inga värmeradiatorer i stuvun. Vi gick med ytterkläderna på inomhus men frös i alla fall. Alla radiatorer togs bort eftersom vi satte panel (pärlspunt) på väggarna så allt skall installeras på nytt. Dessutom skall flismataren byggas om innan vintern kommer så brist på sysselsättning finns det inte. Nu ids vi inte alls fundera på alla byggnadsarbeten som blev ogjorda i somras på grund av branden i köket.

Och jag skall få nya glasögon. Jag har varit närsynt i hela mitt liv och fått nya glasögon vart och vartannat år. De som jag nu har är två år gamla och jag tyckte nog att jag började se litet dåligt. Då jag inte mer såg vägskyltarna så gick jag till optikern (Ahmed i Örebro). Inget under – nu får jag hela två enheter starkare (mera minus) glasögon. Och med dem började jag åter se nånting. Ifall jag mött nån på gatan och inte hälsat det senaste året så beror det på att jag varit närsynt som en gammal mullvad. Hemma klarar man sej bra med gamla och dåliga glasögon men ibland behöver man se klart på avstånd också. En närsynt ser ju alltid bra på nära håll. Vanligen då folk blir äldre så behöver de glasögon för att se på nära håll. Jag tar bort mina glasögon då jag vill se på nära håll. Det är liksom att ha inbyggt förstoringsglas

Visst finns det massor med jobb på hösten men det är i alla fall skönt att ha tröskandet undan. Och nu är det ju torrt också så vintern går utan problem. På våren torkar jag bara ned de sista procenten i vårsolen. Så det är maskinreparationer och byggande nu tills skogsarbetet börjar.

Minitävling: Var finns spegelbilden ?

Vår ungdomslokal byggdes 1930 enligt ritningar som lånades från Österbotten – men spegelvänd. Det finns olika uppgifter om vara förebilden fanns och jag har inte hittat den. Inte för att jag hunnit åka runt så mycket. Om någon hittar ett liknande hus i Österbotten så är det bara att ta kontakt. Evig ära och berömmelse är priset :-).

Taket är ganska speciellt (och dyrt att underhålla !). Men det finns en möjlighet att det är ombyggt och förstört på originalet. På 60-talet förstördes en mängd gamla ungdomslokaler då idiotbyggandet kom med plast och annat elände.

Det allmänna

Livet på landet är inte bara att pyssla med den egna gården. Åtminstone i vår by sätts det en hel del arbete på “det allmänna”. Just som vi fått köket i skick att flytta in tillbaka (även om det är halvfärdigt) så meddelade muraren att han kommer. Det hade jag egentligen inte tid med men vi beslöt i våras att mura upp ein piipå (skorsten) på nytt i gamla folkskolan och det var bara att jobba som hantslangare i två veckor.

Ungefär 1952 revs de gamla kakelugnarna i samband med att den nya skolan byggdes ut och fick centralvärme. Det var inget problem då oljan kostade 10 penni litern men vi stängde av den vattenburna värmen genast då vi fick huset och satte in värmepumpar. Med tanke på att det ruttnar stora mängder ved i skogarna runtom så beslöt vi återgå till vedeldning. Dessutom har intresset för gammaldags byggande ökat betydligt och det finns behov av utbildning på området. Värmepumparna finns kvar för grundvärmen.

Så nu murades det upp tegelpipa på nytt på den gamla grunden mot den gamla brandmuren. Vi hade en riktig murare men skötte om allt annat själva. Och det är en hel del arbete kring själva murandet. Blanda bruk och bära tegelstenar förstås men också mycket arbete med ställningarna. Se Hindersby.net.

Jag hade minsann haft en massa arbete hemma med tanke på att allt som jag planerat göra den här sommaren var ogjort på grund av eldsvådan i köket. Så varför stod jag där i två veckor i stället ? Vi har starka traditioner av att gemensamt sköta om byns angelägenheter men visst är alla olika. En del jobbar för “det allmänna” – andra inte. Det är mest fråga om intresse. En sorts hobby om man så vill. Som farsan brukade säja: “Han e så för te allmenna”. Kanske det sitter i generna. Min morfar, Gustaf Mickels, skötte i tiderna Strömfors kommun och en mängd andra gemensamma saker. På den tiden fanns det inga anställda i kommunen. Kanske som “kommunaalarin” i Colorado Avenue.

Nu skall man inte börja arbeta för det allmänna i hopp om ära och pengar. Det är bäst att ta det just som en hobby. Och då får man ju sätta ned tid och pengar på det :-). Personligen tycker jag det är roligt att jobba med gamla hus och den här sommaren har det varit speciellt roligt att se två av byns vackraste hus piffas upp. Lokaaln fick nytt plåttak och gamla folkskolan ein piipå. Vi hade murandet som en “kurs” i den meningen att folk fick komma med och se på och lära sej hur man planerar och murar. Det finns mycket att beakta.

Snart börjar också repeterandet av den nya teatern som i år för oss bakåt i tiden – omkring 400 år. Det blir spännande att se vad Isa åstadkommit. Fantasin flödar förstås och om jag inte misstar mej så blir också ganska rolig teater. Vi skall se om vi lyckas skaffa fram egen ljud- och ljusutrustning. Det är teatergänget värda för halva byn arbetar hårt med teatern på hösten och vintern.

Det allmänna är viktigt i en liten by som inte mera har egen butik, bank och post. Vi behöver få träffas och vad är bättre än i arbetets tecken. En del av tiden går åt till att dricka kaffe och prata. Och så behöver man litet omväxling till alla (ogjorda) arbeten hemma. Om man bara är hemma så blir man till sist gårdsblind och slö.

Nu borde jag bara sätta in en ny kamera vid gamla folkskolan. Den som där finns kan nämligen inte se upp mot taket och den fina tuutn som är murad på samma sätt som den gamla med två kragar. Ställningarna finns ännu kvar för vi måste sätta plåt runt den men först då den torkat i ett par veckor och blivit stark nog.

Nu får det allmänna vänta en tid för tröskan skall grävas fram. Den blev ganska instängd i maj då vi bara ut alla sakerna till ladan efter branden och det är ett stort jobb redan att få fram den. Men nu är skåpen undanburna så det finns en möjlighet att jag får ut den de närmaste dagarna.