Grönt e skönt.

Jobbar man med grönsaker så är det kanske inte så underligt att det mesta går i grönt och det blir lätt att man får egna benämningar på de olika gröna nyanserna. Benämningar som säkert känns främmande för den som inte dagligen hanterar gröna produkter som grönsaker.

Grönt e skönt sägs det och en tidigare anställd menade att grönt också ger energi och då var det inte energi via magen som han menade för grönsaker är ju de facto ganska energifattiga utan en form av energi som  förmedlades via synen. En grön energi som gjorde att vi orkade arbeta långa dagar menande han. Nån färganalytiker kan säkert spinna vidare på dessa funderingar kring grön energi. I övrigt pratas det ju en hel del om grön energi idag och den typens energi är också något jag förespråkar då jag anser att det i förlängningen gynnar oss primärproducenter.

Men tillbaka till de gröna nyanserna. Vi har ju under sommaren mest hanterat sallat och då är det en något ljusare nyans av grönt vi har jobbat med men nu har vi börjat lägga in purjo till lager och då är det ”purjogrönt” som gäller en mörkgrön nyans eftersom de sena purjosorterna oftast är riktigt mörkgröna.

Purjon är annars en av de mest arbetskrävande grödorna och det har varit svårt att konkurrera med purjon från mellaneuropa där odlingarna är stora med möjlighet till rationell hantering. Om jag minns rätt så fanns det närmare 250ha purjo i landet innan EG-/EU-inträdet medan odlingen nu rör sig kring knappa 40ha. Under min tid på trädgårdsskolan odlade vi en hel del purjo, till den grad att en del elever upplevde den som en förbannelse men vi hade många händer och inget skolar tålamodet som att putsa och packa purjo. På den tiden hade vi på skolan en hel del riktigt arbetsamma elever som gärna mätte sin snabbhet och styrka med lärarens 😀 Det har dessutom gått riktigt bra för dessa elever men det behöver ju nödvändigtvis inte vara purjons förtjänst…….

Jag har envist hållit fast vid lite purjoodling och det finns en efterfrågan på inhemsk sådan. Men som sagt det är svårt att få den lönsam, som exempel kan jag nämna att det för några veckor sen när vi fick ny personal så blev timlönerna med omkostnader 10 Euro dyrare än vad jag fick i betalt för den pall som dom då fick putsad och packad. Jag frågade om dom hade några förslag på hur vi ska göra för det går ju inte i längden om jag skall plocka 10 euro ur fickan för varje leverans. ”Kanske vi måste jobba lite snabbare” va det en som föreslog och visst har det nu börjat gå lite snabbare, det tar ju lite tid att lära sig nya saker men nån guldgruva är det inte.

Blev ett litet sidospår där….. här nedan lite bildmaterial över vad jag menar med purjogrönt.

Det här är vad jag kallar purjogrönt.
Det här är vad jag kallar purjogrönt.

Purjoskörd till lager.

Putsad, tvättad, förpackad och klar för leverans.
Putsad, tvättad, förpackad och klar för leverans.

Å roligt har vi….-den professionella versionen –

Om nu någon betvivlar över hur roligt det kan vara att bli tvingad eller få den äran att leva på lokalproducerad mat så finns nu ett sammandrag av Michael ”Micke” Björklunds österbottniska vecka på svenska.yle.fi, varsågoda döm själva. Inslaget innehåller en video från tisdagens besök på FinneFarm.

Vårbruket avslutat.

Senaste natt klockan 2:47 förklarade jag årets vårbruk avslutat. Ett vårbruk som inleddes med bäddfräsning för direktsådd lök den 3 maj. Egentligen brukar jag hålla 5 augusti som avslutningsdatum men tidsbrist och regnskurar sköt fram avslutningen några dagar. Får vi en fin höst hinner nog sallatsplanteringarna som gjordes tidigare på dagen och nu nattens sådd av bland annat spenat bli färdiga innan vintern kommer. Det var ändå nära ögat att avslutet skulle ha skjutits fram ytterligare litet för just som jag vid midnattstid stod i beråd att fylla frön i såmaskin kom det en regnskur men friska varma vindar torkade sen upp vätan så att ett par timmar senare gick det att så.

Både jag och personalen började nog bli lite led planterandet som nu försiggått så gott som varje vecka och oftast flera gånger per vecka sen början av maj för jag märkte nog att koncentrationen tröt och tankarna fanns på annat håll. Skönt hur som helst att ha ett arbetsmoment och därtill hörande plantdrivning, som inleddes redan 6 veckor innan vårbruket, bakom sig för säsongen ty det finns alldeles tillräckligt med jobb med att hålla odlingarna i skick och ta hand om skörden. Sen ligger ju inte heller rågsådden med där tillhörande höstbruk alltför långt borta heller.

9.8.2016 Kl.2:47 Årets vårbruk avslutas med sådd av spenat i något för fuktig jord.
9.8.2016 Kl.2:47 Årets vårbruk avslutas med sådd av spenat i något för fuktig jord.

När nu såmaskin och planteringsmaskin kunde stuvas undan var det så dags att ta fram morotsupptagaren i stället för att på allvar inleda morotsskörden. Morötterna har växt betydligt bättre i år än i fjol och nu kunde upptagningen inledas som brukligt till skolstarten.

9.8.2016. Morotsupptagaren togs i bruk för säsongen.
9.8.2016. Morotsupptagaren togs i bruk för säsongen.

Jakten på den perfekta sallaten.

Isbergssallaten har varit och är fortfarande en viktig gröda här på gården. Vi har odlat den sen starten 1988 och innan dess på 70-talet fanns den också med i mitt 4H-land. Då för 30 år sen var den ganska ny som odlingsväxt åtminstone i kommersiell bemärkelse, en del partiaffärer undrade vad det nu var för ett litet kålhuvud jag kom dragandes med. Och det var närmast några större hamburgerrestauranger som använde isbergssallaten i någon större omfattning. Isbergssallatsarealen i landet låg då på knappa 100ha och jag stod för i runda tal en procent av den arealen. Under 90-talet ökade populariteten på bekostnad av kinakålen och arealen tredubblades, det gjorde den även här på gården. Under 2000-talet har arealen hållits ganska konstant lite på 300ha för att nu på de senaste åren minska något.

Det här har fått mig att undra om isbergssallatens livscykel nu är på nedåtgående liksom för kinakålen då på 90-talet. Och vad kommer i stället?

Isbergssallaten är ingen lättodlad växt och omsättningen är snabb, när det är varmt har man bara några dagars respit vad gäller skörd av fräsch och lagom stor sallat. Fungerar inte marknaden då när skörden är klar är det inte mycket att göra åt saken då det här inte är någon lagergrönsak. Därför odlas sallaten i flera omgångar för att minska på riskerna och för att ha jämnt utbud. Om nu odlandet är utmanande så är handeln i ännu större grad knepig. I år till exempel fanns det rikligt med importsallat i butikerna när den inhemska skörden kom i gång på allvar innan midsommar, dessutom passade handeln på att hålla kampanj på växthusodlad kruksallat för att på allt sätt slå fötterna undan frilandsodlad sallat med låga priser som följd. Den tidiga produktionen är dyrbar då det fordras mera insatser i form av täckväv och arbetskraft.

Just den växthusodlade kruksallaten är kanske frilandsodlad isbergssallats största konkurrent och för att få isbergssallaten att stå sig i konkurrensen gäller det att producera för konsumenten begärlig vara. Hur sen en sådan skall se ut är frågan.

Här skall jag med hjälp av lite bilder försöka ge min syn på saken och det skulle vara trevligt om grönsaksätande bloggläsare också ger sin syn genom lite kommentarer.

Fräsch isbergssallat av lämplig storlek?
Fräsch isbergssallat av lämplig storlek?

Storlek och pris.

Hushållen är inte stora numera och för att sallaten skall hålla sig fräsch borde den förbrukas på en eller ett par måltider. En dylik ca 400 grams sallat för 2,49 i butiken skulle med andra ord betinga ett pris på en euro styck. Det borde väl kunna anses gångbart? Och skulle med måttliga påslag av mellanhänderna även ge ett netto åt odlaren som det borde gå att leva med. Motsvarande kruksallat kostar väl normalt nästan det samma men är 3 till 3½ gånger lättare så frågan är om det är för mycket sallat för pengarna vad gäller isbergssallaten?

En dylik storlek skulle innebära att det gick 12 stycken i en 5 kg’s låda. Själv tycker jag att det ser snyggt ut så 🙂

Påsad sallat klar för vakuumkylning.
Påsad sallat klar för vakuumkylning.

Hållbarheten.

Jag skrev inledningsvis att det inte är frågan om någon lagergrönsak och så är nog fallet vad gäller hanteringen via butiksledet. Här på gården har vi ändå oftast haft egen sallat skördad i oktober till julbordet men då skall det till att sallaten är frisk, lagom utvecklad och lagrad i konstant temperatur lämpligt skyddad för uttorkning. Men är isbergssallaten varsamt skördad i rätt stadium en tidig fuktig sval julimorgon och snabbt förpackad samt nerkyld i vakuumkyl så borde den hålla närmare 2 veckor också via butiksledet om den hanteras rätt även där. Och det borde väl kunna anses som acceptabel hållbarhet?

Här på gården har vi nu sen införskaffandet av vakuumkylen  möjlighet att leverera dagsfärsk sallat skördad på morgonen och leveransklar efter förmiddagskaffet. I bästa fall finns den i butiken samma dags eftermiddag, där klår vi importsallaten med hästlängder. Men hur står vi oss i övrigt?

En pall vakuumkyld isbergssallat klar för partileverans.
En pall vakuumkyld isbergssallat klar för partileverans.

Men som sagt för att nå dit skall allt klaffa, även vädret.

Om det nu är så att tiden sprungit ifrån isbergssallaten och att det inte går att med odlingstekniska och marknadsföringsmässiga konster och knep förlänga livscykeln så är det bara att konstatera faktum och försöka hitta någon ny sallatsgröda. Jag ha försökt mig på olika specialsallater och dom är populära i storköken samt vid direkthandel men väldigt svåra att få ut via matbutikerna trots att även de prismässigt står sig väl gentemot till exempel kruksallaten. Är det på grund av att frilandssallaten är årstidsberoende?

Det växer…….

…….. bra nu. Och skulle det inte göra det så fick man nog börja undra vad som gått snett. Under veckan som gått har det regnat 22 mm och nu vid midnatt blåser varma fönvindar och termometern visar +20°C. Det här är läget i Vasa-trakten och jag har förstått att det ser bra ut neråt Kalles domäner också. Däremot verkar det ha regnat lite i överkant norr om Vörå det kunde jag med egna ögon konstatera i samband med SLC-fullmäktigemötet i Jakobstad i början av veckan. Gula fläckar likt det som Nisse rapporterade om här tidigare och till och med vattensamlingar på åkrarna meddelar att möjligheten till goda skördar har gott förlorad för denna säsong.

Här har grannarnas korn gått i ax och även vetet är på god väg att göra detsamma samt havren att riskas. Grönsaksbondens sent sådda kornfält är däremot i stråskjutningsskedet. Jag valde i år att prioritera grönsakssådd och -plantering och kunde ha sått kornet dagarna efter den 20:e maj men då hotades det med rikliga regn varför jag väntade ytterligare några dagar för att inte riskera skorpbildning just efter sådd. Kornet såddes därför de sista dagarna i maj då vi hade varmt väder och jorden var fuktig efter regnet. Det här möjliggjorde rekordsnabb groning, det sist sådda kornet grodde rent av på 4 dagar vilket är till och med snabbare än vad det grodde inomhus i samband med grobarhetstestet.

Vi hade sen efter skolavslutningen lite kallare och torrare väder samt ett par riktigt blåsiga dagar  så bestockningen blev hyffsad trots den sena sådden. Nu är som sagt stråskjutningen i full fart och fortsätter vädret så här så är inte flaggbladet långt borta även på mina fält. Det ser som sagt bra ut men ännu kan mycket hända innan skörden är bärgad. Några bilder får avslutningsvis visa läget kring månadsskiftet.

26.06.2016 Planterad rödlök.
26.06.2016 Planterad rödlök.
28.06.2016 Friskt? foderkorn på Nylandsåkern.
28.06.2016 Friskt? foderkorn på Nylandsåkern.
28.06.2016 Broccolin "fem före" färdig att skördas.
28.06.2016 Broccolin ”fem före” färdig att skördas.
02.07.2016. Också morötterna växer bra i år.
02.07.2016. Också morötterna växer bra i år.

 

 

Tjälen gick, vita rosen kom och våren kom av sig.

Förra veckans fina vårväder förbyttes i snö, slask och regn samt kalla nordanvindar under veckan som nu är till ända. Få se vad inkommande vecka för med sig?

Det blev nästan bråttom med vårbruksförberedelserna och man tyckte sig ha en hel del på slarv, som vanligt, men när sen våren kom av sig så fick man lugna ner sig lite igen. Almanackan menar att det ännu är tidigt men när tiltorna börjar gråna upp och större delen av vårfåglarna anlänt så börjar det knycka lite i vårbruksnerverna. Fredagen den 15:e var jag ute på den normala tjälmätningsrundan och det visade sig att all snö var borta och även största delen av vintertjälen. Den kalla natten innan mätningen hade dock lett till att ett par cm ny tjäle bildats vid markytan men den smalt antagligen under dagen. Kalla nätter har vi haft de flesta nätter faktiskt ända ner mot en 9 till 10 minusgrader och senaste tisdag fick vi 5 cm blötsnö som både ställde till det i trafiken och satte stopp för den planerade skörden av palsternackorna. Snö, regn och slask har gett oss lite på 20 mm nederbörd sen medlet av månaden så det har inte gett oss anledning till att beträda åkern, man vill ju inte packa till det som vinterns tjäle luckrat upp.

19.4.2016. "Takatalvin" slog till med snö och slask.
19.4.2016. ”Takatalvin” slog till med snö och slask.

På tal om snö- och tjälmätningar så har mina mätningar som jag påbörjade hösten 1988 föranlett Finlands miljöcentral att förorda mig en prenika. Republikens president tilldelade mig således Finlands vita ros orden senaste självständighetsdag och det fysiska beviset överräcktes förra onsdagen av vattenresurschef Liisa Maria Rautio och vattenhushållningsexpert Ulf Höglund från Österbottens NTM-central. Trots att jag knappast kommer att delta i några tillställningar där jag kunde stoltsera med medaljen så visst värmer det att arbetet med mätningarna uppskattas. Speciellt uppskattar jag kommentaren från de ansvariga på Finlands miljöcentral ”olet todella ansainnut kunniamerkin huolellisella ja tarkalla havaintotyölläsi! Sinun mittaustuloksiisi voimme aina luottaa, mikä on arvokas asia. Toivottavasti yhteistyö jatkuu vielä pitkään!”, då jag tycker att gör man ”vetenskapliga” undersökningar så bör man göra dem så noggrant som möjligt för att de ska ha nåt värde. Och även om medaljer brukar utdelas när man är på slutrakan av karriären så får jag tydligen förtroendet att fortsätta några år till 🙂 Fast det vet man ju aldrig, det har gjorts försök att automatisera mätningarna men det har inte lyckats nåt vidare. Statens sparåtgärder har också hotat verksamheten men när några hallar rasade av snötyngden för några år sen fick plötsligt snömätningarna betydelse igen. Hur som helst så bockar jag och tackar!

En medalj åt snö-och tjälmätaren.
En medalj åt snö-och tjälobservatören.

Veckan som gick tog också morötterna slut i lagret och visst hade det gått åt morötter en tid till men det har varit en dryg säsong med stora kvalitetsproblem så jag tror nog personalen är glad över att dom tog slut. Det har varit mycket sorterande och täljande för att få dem handelsdugliga och egentligen har vi balanserat på kanten av kvalitetsnormerna en längre tid. Riktigt goda har dom ändå varit så åtgången har varit bra trots lite brister i utseendet, jag får tacka våra trogna kunder som hållit ut till slutet.

Riktigt tomt är det ändå inte i lagret, lite vita morötter, rödbetor och vitkål har vi kvar och då det inte blev av att skörda palsternackor så passade vi på att packa bort lite kål i väntan på vårbruksvädret.

Lagerkål klar för leverans.
Lagerkål klar för leverans.

Avslutar med en länk om morötter för den intresserade.