maskin – Sida 8 – Bondbloggen

Till skogs igen

Efter två veckor verkstadsarbete natt och dag (nåja, jag körde bara med två skift och sov litet också) är man i skogen igen. Den här gången med Belarus och gamla lastaren – med en massa nya svetsar. Det är fint – jag hade nästan glömt hur bra Belarusen är i skogen; Bra sikt, fungerande snurrstol och snabb hydraulik. Jag måste köra på tomgång för att lastarens rörelser inte skall bli för häftiga. Och räckvidden med utskjut är över åtta meter. Så lilla lastaren på Zetorn är mera nödhjälp. Jag har också saknat lådan för motorsågen (ovanför framhjulet) så man slipper ta in den i hytten.

Vägarna är ännu bra och starka på mossen så länge man hålls i de gamla spåren och ovanpå kvistarna. Två diken måste jag fylla med virke för att komma över men annars gick det bra att vända och köra. Och till all tur så lovar de kallt ännu i två veckor …

Det kan behövas för där finns ännu en hel del virke. På mossen finns det mest bara dåliga tallar men på dikesvallen fanns det också gran och björk som växt så det blev stock. Tallmosan är ganska långt från allmän väg så det blir en massa körande att få ut virket till tjälfri väg. Men det är mindre bekymmer att köra det till stora vägen så de kan hämta virket när som helst.

Det är ännu bästa tänkbara skogsväder. Vi har -10 grader nu och det har varit däromkring varje natt fastän dagarna har visat plusgrader. Och solen skiner som om den hade betalt för det. 10-dygnsprognosen visar minusgrader hela tiden men sedan misstänker jag att det slår om och blir varmt. Så nu är det bråttom. Som vanligt.

Det går framåt

Ingenting är så illa att det inte för nånting gott med sej. Nu var jag tvungen att svetsa ihop den gamla lastaren och det gick trots allt relativt fort. Hade inte Zetorn gått sönder så hade den väl legat sönderskruvad än. Det gick en vecka med svetsandet men nu är kuggarna klara och övre fästet för lyftbommen i skick igen. På söndagen satte vi upp vridbommen och huvudbommarna.

Här saknas ännu lyftcylindern där stången blev krökt i samband med haveriet så den måste jag ta till Liljendal och ha gossarna på Mecanil att räta ut. I går tog jag bort alla gamla rör och satte in nya slangar hela vägen från ventilbordet. På så sätt kan jag minska antalet kopplingar med mer än hälften. Rör är dessutom besvärliga att reparera – slangar är bättre. Man börjar bli van med slangreparationerna. Vinkelslipen på och så kapar man bort den felaktiga slangen (vanligen ena ändan) och drar man på en hylsa och en koppling. I bästa fall är det gjort på tjugo minuter och så kan man åka tillbaka till skogen. Fast vanligen blir det ett par koppar kaffe först :-).

Det finns inte mycket ursprungligt kvar på den gamla lastaren nu mera. Jag har bytt eller förstärkt det mesta. Eller byggt om alldeles. Den var för svagt konstruerad. Men räckvidden är fin och funktionerna hyfsade. Ventilbordet finns ännu kvar av det ursprungliga men det skall bytas snart. Man får nya ventilbord för riktigt bra pris. Jag vet inte om jag vill ha elstyrda funktioner som på den nya lastaren. De gamla spakarna är bättre att arbeta med än de nya strömbrytarna.

Så är det förstås frågan om när det inte mera lönar sej att lappa ihop en gammal maskin. För en bil är det enkelt – då plåtarna är slut så skall man byta. Men en jordbruksmaskin kan man i allmänhet svetsa på i all evighet. Och då man svetsar själv så kostar det bara några kilo elektroder och de vanliga OK 46:orna är inte så dyra som specialelektroderna jag använde för kuggarna. De nya lastarmodellerna är inte egentligen bättre till sin funktion. Och man kan lätt byta ut hydrauliken på en gammal. Så gamla 3010 får ännu hänga med så länge den håller ihop (med litet reparationer här och där). Och nu börjar jag vara skicklig på att ta isär och sätta ihop den så det är inget större problem att ta den i bitar och lappa den.

En betydande förbättring skall jag ännu sätta in och det är ordentliga slangskydd. Det blir grova U-järn som håller fastän man dänger bommen mot en stor tall. Det borde man inte göra men det händer allt möjligt i skogen med kvistar och i mörker. Där skall det vara starka saker …

Igen en katastrof

Det gick alldeles för bra med skogsarbetet så lagen om alltings jäklighet slog till och så skar motorn på Zetorn ihop. Ibland kallas den Murphys lag men han hittade på den långt efter att den användes här hos oss. Murphy var (förstås) ingenjör och insåg snabbt att “Om det finns två eller fler sätt att göra något, och ett av dessa sätt leder till en katastrof, så kommer någon att göra det på det sättet”.

Men nu var det Nisses korollarium (följdsats) som slog till: “Om det går bra så kommer nånting snart att gå sönder”. Och det gjorde det. Det var också en fortsättning på Hur dum får man vara ? för jag borde ha kollat kylarvätskan oftare. Men då den vanligen inte minskar så blir man slö. Och så visade temperaturmätaren fel. Det är tyvärr inte första gången som det händer. Då vi i slutet på 70-talet använde Zetorn att köra JF-tröskan (det var en tröska som inte hade egen motor utan skulle monteras runt en traktor) så kom det så mycket agnar mot kylaren att motorn blev överhettad. Också då visade temperaturmätaren fel.

Till all tur hade jag kört ut de stora stockarna och nästan allting från dikeslinjen. Men en lastartraktor behövs i alla fall så jag började svetsa den gamla lastarn som gav upp andan år 2011. Den har varit på verkstadslistan länge men det har alltid varit bråttom med något annat. Det vill inte bli gjort nånting förrän det är absolut nödvändigt.

Så jag fick åka efter reparationselektroder för att lappa ihop de kuggar i vridtornet som hade brustit. Det är ingen enkel reparation för belastningen är hård – speciellt som den gamla lastaren bara har en kuggstång. De nya har dubbla kuggstänger på bägge sidorna om kuggkransen så belastningen blir bara hälften så stor i dem. I alla fall så köpte jag ESABs specialelektroder 68.82 som är tillverkade just för sådana reparationer. De var oerhört dyra med ett kilopris över 200 euro men visst är de fina …

De bara fräser litet och svetsen ser alldeles proffs ut – till och med för en elektrodstekare som jag. Hoppas svetsen håller i praktiken också.

Tre avbrutna kuggar måste repareras och det gjorde jag genom att svetsa sträng på sträng med ESABs 68.82 som just är avsedd för reparation av kuggar och liknande. Den torde vara ganska seg.

Och här börjar det likna kuggar. Ett par strängar till och slipning så får vi se om lastarn börjar svänga.

Nu är det inte klart med det utan huvudbommens fäste i vridpelaren gav också efter och måste repareras. Så jag har verkstadsarbete för en tid ännu. Då lastaren en gång är sönderskruvad så tänkte jag också förnya alla slangar, dvs. ersätta de gamla krokiga och lappade rören med slangar. Samtidigt kan jag minska antalet kopplingar med hälften. På vissa linjer så fanns det åtta kopplingar mellan ventilbordet och hydraulcylindern …

Så det är verkstadsarbete ännu nån vecka misstänker jag. Zetorn har till all tur utbytbara cylinderfoder så det gäller att beställa nya och skruva isär och ihop. Och sedan står det en bil och väntar på sin tur. Visst är det roligt med verkstadspyssel men någon måtta kunde det vara …

Torken tömmes

Nu gäller det att sälja bort allt vete som jag pantat på då priset var uruselt (ännu i juni). Vetepriset har fördubblats från maj och så måste jag faktiskt få torken tömd så jag kan börja flisa ved för vintern. Jag änvänder nämligen samma kalluftstork för säd och för flis. Det var litet svårt att bedöma exakt hur mycket vete det fanns eftersom det är första gången jag använder den nya torken. Det fanns mycket mer än jag trodde så det blir att köra bort ett lass till för att få den tömd.

Den nya torken har ögonlocksplåt så man kan blåsa ut säden men trattarna och luckorna är inte ännu klara så jag suger i stället bort säden. Det gick så bra att jag inte vet om jag ids bygga urtappningsluckor alls. Sugtryckfläkten är en Kongskilde dubbelcentrifugalfläkt på 22 kW och den flyttar torrt vete upp till 20 ton per timme. Vanligen brukar kapaciteten vara överdriven men det här gick verkligen fort. Man behöver inte stå och hålla i munstycket utan det räcker att man då och då flyttar det framåt. Men vetet var också verkligt torrt – närmare 11 %.

Fläkten är köpt begagnad förstås – men den var som ny. Priset på en sådan är ganska tufft om man köper den från en affär. Jag hade tur eftersom säljaren var missnöjd med kapaciteten – men jag upptäckte sedan att nån kopplat mataren (den lilla runda cylindern på röret) att gå åt fel håll ! Då jag bytte riktning så fungerade den fint. Problemet med en 22 kW motor är att man skall ha stora huvudsäkringar. Men det behövs i alla fall 63 A för torkfläktarna så det gick an. Men inte skall man köra något annat tillika. Givetvis har jag byggt om den litet och satt in en lysdiod som tänds då motorn går i triangelkoppling och lyser på luftmätaren som visar hur belastad den är. Jag borde bara bygga en större indikator så man ser på långt håll hur mycket man kan suga.

Och så märkte jag att det behövs ordentliga nivåmätare i varje silo som man ser eller hör då man suger. Jag satte in sådana redan för många år sedan men det skulle behövas trådlösa indikatorer som tutar i hörlurarna då silon är full. Jag skall försöka sätta in larm via WLAN till hörlurarna. Nu blir jag tvungen att springa till silon hela tiden för att se när den är full.

Tröskningen fortsätter

Videoklippet visar Dronningborg in action på måndagen. Kollegor som sätter kaffet i vrångstrupen när de ser hur mycket grönt det finns i beståndet kan jag lugna med att berätta att det tack och lov inte är enbart ogräs. Jag hade sått persisk klöver och rajgräs som bottengröda och det här faktiskt växt igenom kornet på sina ställen.

Vi körde med flygande tömning, d.v.s. tröskan stannar inte för tömning, eftersom det sparar lite tid. Igår var det antagligen en riktig prioritering, vi fick skiftet skördat men det fanns inte mycket tid att ge bort. Hade vi kört med stillastående tömning hade vi antagligen fått tröska det sista av skiftet idag.

Igår var första gången i mitt liv jag fick skörda en åker som låg nästan bredvid torken. Rågrannen Micki torkar spannmålen åt mej och avståndet till hans tork var så litet att när kärran var full hann jag köra upp till torken, tömma lasset och ändå vara tillbaka innan tröskans tank behövde tömmas igen. Normalt brukar tröskningen bestå av ett evinnerligt i- och urhakande av vagnar men icke denna gång. Trevligt!

Idag fortsätter tröskningen hemma i Östensö så fort daggen torkat bort. Förhoppningen är att här få lite bättre skörd än i går, men nån rekordskörd lär det inte bli.

En bra dag

Många tycker att bönderna bara gnäller – och det stämmer för det mesta. Är det inte för vått så är det för torrt och är det inte för kallt så är det för hett. Är det en bra dag så blir det snart sämre – det har erfarenheten visat. Men så är det här i livet: Efter solsken kommer regn.

I dag var det i alla fall en ganska bra dag. Jag har borrat i cementväggen så att händerna skakat ännu på kvällen men nu har jag två hål på 20×40 cm (efter flera dagar arbete) och så testade jag att köra dieselmotorn. Och nu gick det bra. Efter en timme hade temperaturen stabiliserat sej på 80 grader i motorn och 34 grader i motorrummet. Det hade kunnat vara lägre men det går an. Nu kan jag torka med dieseln och den stora dubbelfläkten.Den är inte vacker – men stark.

Det var förstås 15 grader svalare uteluft än i somras då jag först testade så en het sommar misstänker jag att det inte går än. Men för den här hösten borde det fungera. Även om säden är nedtorkad så måste jag ännu torka flisen för vintern. Då jag har färsk asp i flisveden så måste den absolut torkas – då man flisar så bara strittar vattnet från aspen. Och det lönar sej att torka flisen. Den torkar lätt och snabbt och det lönar sej inte att försöka bränna vatten.

Men – den nya torken är ännu full av vete som måste bort förrän man kan flisa. Det var också på den sidan en bra dag för priset på fodervete steg i Finland till 188 euro/ton (Avena Lovisa). Det är betydligt lägre än i Tyskland men skillnaden är inte mera nära 100 euro. Så nu blir det att försöka få iväg ett lass vete till så vi får flisandet avklarat medan det ännu är litet torkanväder kvar på hösten.

Så kanske man kan sova en natt relativt nöjd. I morgon kommer det säkert nya problem men det var i alla fall en bra dag i dag (ta i trä …).