väder – Sida 31 – Bondbloggen

Nu är det bara grävmaskin som fattas.

Det kalla vårvädret gav mig några skogsdagar till under påskhelgen så nu börjar jag ha det mesta klart för mitt tillsammans med några grannar lilla skogsdikesrensningsprojekt. Eller klart och klart? Det är bara den viktigaste biten kvar, alltså själva grävandet.

Sände offertförfrågan efter nyår till några som sysslar med skogsdikning och tänkte att intresset säkert är stort. Men det var inte så, några meddelade att dom har händerna fulla och en del hörde inte av sig alls. Kanske avskräckte formuleringarna i förfrågan eventuella aspiranter? Området är nämligen lite speciellt eftersom det finns några järnåldersgravar uppe på åsen och det rör sig en del folk längs den vandringsled som museiföreningen anlagt. Nere på mossen där dikesrensningen skall utföras finns dock inga forngravar men dikningen bör ändå göras med omsorg eftersom det rör sig folk på området. Men samtidigt så kunde projektet vara en god referens för den omsorgsfulle grävaren. För att göra saken klar skrev jag bland annat följande i förfrågan.

” På området finns forngravar och vandringsleder upprättade av Malax Museiförening men intill dikena ligger inga kända forngravar. Att många rör sig i området sommartid ställer eventuellt sina krav men å andra sidan kan ett gott arbete också tjäna som referens för entrepenören ifråga. I övrigt borde inte områdets speciella karaktär på något vis inverka på arbetets utförande från vad som är normalt visavi iståndsättningsdikningar i nejden.

Dikningen omfattar ca 2430m rensning av befintliga diken och berör 5 markägare.

Största delen borde enligt vad jag känner till bestå av mjuk mossmark även om en del sten också finns.

Körväg på dikesslänt önskas på ca 530m

Dike #5a (ca 220m) som angränsar till åker önskas att jorden läggs upp på åkern medan fasta delar som sten och stubbar läggs till skogs.

Läggning av (åtminstone) 4 rörtrummor (6m plaströr) ingår i arbetet.

Avverkning och röjning av dikeslinjerna är i detta nu så gott som slutförda så dikningen kan göras så fort entrepenören valts och eftersom skogen lider av stående vatten vore det önskvärt att dikningen om möjligt görs innan sommaren. Väder och vind rår ju ingen på förstås :)”

Nåå, får väl ta nya tag och fråga vidare, grävmaskiner står ju på var och varannan gård numera. Vill det sig riktigt illa så får man väl skaffa sig en egen 🙂

Hann med ett par motorsågstankar ikväll innan skymningen och imorgon bitti lovas ännu kallt väder så får väl lov att försöka få ut virket då.

18.4.2017 Fortsättningsvis fint skogsväder.

Museiföreningen har senaste sommar satt upp riktigt fina informationstavlor, så det gäller att se upp när man fäller så att inte tavlorna skadas.

Informativa tavlor längs vandringsleden.

Våren tog paus.

Påsken förde med sig kallare väder och våren tog paus. Idag under skogsarbetet kom det spridda snöbyar och det blev tidvis riktigt mörkt i skogen för att sen bli riktigt ljust när solen kom fram igen. Lite vitt på marken blev det så småningom och snö i nacken emellanåt när man tog omkull någon mindre gran. Snö i nacken har man just inte fått på hela vintern så det blev en påminnelse om hur det brukar vara normala vintrar. Det blev som sagt lite bakslag i vårens ankomst men lite har den nog hunnit arbeta de varma dagarna innan, det blev jag varse genast jag kom till skogen. Jag tänkte att det är torrt idag så jag tog läderkängorna eftersom jag gillar dem bättre än gummistövlarna men tyvärr så trampade jag nästan genast genom isen på skogsdiket så det blev vått om fötterna. Flödvattnet från snösmältningen och förra veckans regn hade ställvis ätit upp isen underifrån medan isen på andra ställen fortfarande bar traktorn.

Tjälsituationen.

Efter hemkomsten och lite mat blev det att ta sig ut igen för att gå snö- och tjällinjen eftersom det förflutit 2 veckor sen senaste mätning. Också här märkte man av att våren kommit av sig. Lite hade tjälen ändå gett med sig tack vare regnen i början av månaden. I skogen är det nu inte mycket till tjäle kvar och på de 2 mätpunkter som ligger på åkermark så hade det vid punkten på stubbåkern tinat 10 cm ovanifrån men bara 1 cm nerifrån sen senaste mätning så där återstår 22 cm tjäle. Vid den andra punkten på plöjd åker hade det tinat 13 cm ovanifrån och 4 cm nerifrån så där låg tjäldjupet nu på 47 cm vilket betyder att det frusna markskiktet är 34 cm tjockt. Med beaktande av väderprognosen så tror jag nog att det ännu finns tjäle kvar vid nästa mätning om 2 veckor. Vi får se.

Också fåglarna verkar undra vart våren tog vägen, under dagen i skogen hade jag en grupp med rödhakar som nu som då kom riktigt nära för att se vad jag höll på med. Kanske för att se om jag hade nåt ätbart med mig. Och nu ikväll under mätrundan stötte jag på en flock svanar som förnärmat undrade varför jag måste gå just där dom slagit läger för natten.

En flock sångsvanar söker mat och nattkvarter på stubbåkern.

Med denna påskhälsning från producenterna önskar jag god fortsättning på påskfirandet.

Vårvindar friska

”Vårvindar friska
Leka och viska,”

skrev Julia Nyberg (1785-1854) i tiderna men fortsättningen är så sorglig att jag inte ids citera den. Visan heter egentligen ”Den stackars Anna” eller ”Molltoner från Norrland” och handlar förstås om olycklig kärlek. Men jag gillar speciellt melodin (efter en svensk folkvisa). På Youtube finns en hel del inspelningar men Lunds studentsångare står för en av de finaste.

Vi har haft vårvindar friska här förra veckan så det finns en del nya vindfällen i skogarna men jag fick göra ett uppehåll i skogsarbetet igen för det började bli spår på åkern. Å andra sidan har jag haft tid att sköta litet pappersarbete (även om det numera är datamaskinsarbete). Planeringen av vårsådden går vidare och nu gällde det att beställa sprutmedel.

Vanligen köper jag jag MCPA och något grammedel men i år tänkte jag försöka med florasulam och pyroxsulam (alltså Broadway). Inte för att jag köper det ”riktiga” Broadway utan ett parallellmedel – som vanligt. Jag har i många år skaffat medel över nätet (från Finland) och inte haft problem alls. Tanken är att slippa skild besprutning av flyghavren men det blir spännande att se om det fungerar i verkligheten. Medlet skall också klara av flyghavre men man vet aldrig. Ett medel mot flyghavre gjorde nog att de stora viporna försvann men i stället fanns det en mängd korta flyghavrestrån vilket var mycket värre för då kunde man inte ens plocka …

Ett nytt problem för i år är att jag tänkte så in en åker med klövervall och då kan man inte spruta mot flyghavre där. Jag kollade i den utmärkta skriften ”Växtskydd för åkergrödor” och det var inte så många medel som man kunde använda i klöverinsådd. Det blev sist och slutligen Express och MCPA för insådden.

Vi har vanligen mest problem med leidärgres (målla) och nata (våtarv) och ibland med snärjmåra. Baldersbrå har blivit mera problematiskt nu då vi börjat med direktsådd. Fläckvis kan det vara problem med tistlar. Och så har vi förstås kvickroten men den är vanligen ett höstproblem. De flesta ogräsen är sådana som nästan alla medel tar på men beroende på vädret kan nån av dessa bli mera problematiska. Man vet aldrig förrän man börjar se eländet mitt på sommaren men då är det så dags.

Och nä, det blir inga stråstärkare eller medel mot sjukdomar och skadedjur. Jag försöker i stället odla stråstarka sorter som är motståndskraftiga. Den bättre hälften som är biolog tycker att det är bekymmersamt med sådana medel för de tar ofta bort de naturliga fienderna också så vi litar på att naturen hjälper oss. I många tiotals år har jag lämnat bort dessa medel och inte sett alltför stora problem. Med dessa priser så lönar det sej hellre att ta en mindre skörd än att kasta pengar på firmorna.

Men vissa ogräs klarar jag inte av utan sprutmedel. Vi har kvickrot och baldersbrå som tar över hela åkern annars. Man kan sätta en lägre dos men inte låta bli att spruta. Sorry bara, eko-odlare, men jag är för dålig odlare för att klara mej utan sprutmedel. Tro mej, jag skulle gärna låta bli att betala nånting alls åt gödsel- och kemikaliefirmorna om det bara skulle gå. Tyvärr så minns jag ännu helvetet efter miljövårdsåkern ett år där man inte fick spruta ..

Kanske allt går åt fanders i sommar för man vet aldrig hurudant vädret blir. Jag tycker att det lutar åt en kall och våt försommar eftersom det varit en alldeles för varm vinter med liten nederbörd. Så vintern slår tillbaka i juni stället ?

Men just nu skiner solen och det är varmt. Jag städar för hela ladan skall tömmas, golvet upp och så skall det gjutas cementplattor under stenarna. På vår lerjord sjunker nämligen alla hus långsamt ned i jorden och nu har stockarna under golvet (och tröskan) ruttnat. Men jag vill absolut ha kvar trägolvet med luft under. Det ger ett mycket torrt klimat inne i ladan.

Problemet med städandet är att man fastnar vid gamla saker och papper så det går långsamt …

Morgonen ljusnar …

I morse var det minusgrader så jag tog en sväng till skogen och fällde aspar. Det har varit dåligt skogsväder och det blev det igen på eftermiddagen. Då jag satte värme på Zetorn så blev jag igen påmind om varför vi har det så bra trots usla inkomster. Fåglarna sjöng och himlen började ljusna.

(Klicka på bilden för att få en större och tydligare bild !)

Det är fint att på morgonen få se den här synen från trappan. Ofta är det tyst och vindstilla. En annan trevlig sak i morse var att nu har jag åter bil. Ducaton är ihopskruvad och verkar fungera. Det blev litet extra lagat med detsamma som den var inne i verkstaden och upplyft. Jag har länge tänkt sätta in temperaturmätare för vägen (framför motorn) och har haft själva mätaren installerad men det har varit problem att få ut kabeln ur hytten. Nu drog jag ned den längs ett rör men måste skarva den för att få givaren på rätt ställe. Det var inte precis enkelt eftersom det är så eländigt trångt.

Samtidigt märkte jag att balken framför motorn börjat rosta så det blev litet rostbehandling också. Och en hel del småarbeten som inte blivit gjorda förut. Bilreparationerna tog däremot inte slut för jag måste byta de bakre bromsskivorna på Volvon. Ducaton ut och Volvon in …

Det hade varit så kallt i natt att det var tjockt med is på rutorna på morgonen. Det gick bra att köra på åkern på morgonen men redan klockan tolv började det bli spår. Skogsvädret är snart slut. Eller så kommer vintern tillbaka i slutet på nästa vecka. Då skall det bli både snö och minusgrader på dagarna. Om nu prognosen stämmer …

Dags för inomhusarbeten

Det blåser och kommer blötsnö allt emellanåt så nu är det trevligt att jobba inomhus. Och det behövs för vi har trots allt haft så fint skogsväder att inomhusarbetena blivit efter riktigt ordentligt. Det senaste rycket blev litet för mycket så jag har haft problem att kravla mej upp ur sängen på morgonen med styva och stela muskler. Fast visst lönade det sej att köra ut de sista tallstockarna medan det var bra väder. Nu börjar jag kunna röra på bakbenen litet bättre redan.

Det värsta var att jag blev utan bil förra veckan då trycklagret för kopplingen gav upp. Jag tog mej inte tid att börja skruva så länge skogsvädret var fint men nu har jag legat under Ducaton och skruvat sönder halva bilen. Förr var det ett barnlek att byta trycklager men det är det inte mera med de nya krångliga framhjulsdrivna bilarna. Efter att ha skruvat i flera dagar så börjar det vara mindre roligt och nu är det bara rå envishet som gäller.

Bägge hjulen är borta liksom drivaxlarna men före det måste en mängd rör och ledningar tas bort. Det värsta är att det är nästan omöjligt att komma åt nånting i virrvarret. Växellådan är nästan loss men där finns ännu en bult som är riktigt omöjlig. Jag får på hylsan men kan inte sätta ett skaft på den så att jag kunde dra ur bulten. Den kommer inte bara med fingrarna. Ibland svär man ve och förbannelse över de ingenjörer som planerat de nya bilarna. De har säkert aldrig själva försökt reparera dem. Det har gått åt mycket kaffe då man måste komma in emellanåt medan rostlösningen verkar och man lugnar ned sej samt hittar på nya underliga verktyg för att komma åt.

Man borde ha en led till på armarna för att komma åt de värsta ställena – alltså dubbla armbågar. Flera leder behövs också på hylsnycklarna. Nu har jag använt alla möjliga underliga skaft och leder för att komma åt muttrarna men till den sista bulten behövs det något extra. Kanske ett tryckluftsdrivet skaft skulle fungera men det måste vara mycket litet. Jag har ett men det är för stort.

Sedan är det en hel historia att krypa under bilen. Jag har ingen billlyft så jag har satt den på bockar ca. 40 cm ovanför golvet. På golvet har jag satt stora papplådor som jag skurit upp. De är det absolut bästa underlaget för de tar inget utrymme men wellpapp isolerar bra så man ligget varmt. De underlag som säljes i butikerna är bara skräp. Tidningar kan man inte ha för de skrynklar sej och rivs sönder.

Det ser säkert roligt ut då jag kravlar mej under bilen ungefär som en kålmask. Man lyfter ena ändan och för den framåt och sedan samma sak med andra ändan. Kålmasken är i alla fall betydligt snabbare för den har inget skelett. Jag kommer mycket litet framåt för varje lyft. Sedan då man är på plats under bilen så märker man att man glömt ett verktyg och måste kravla sej ut efter det. Och därefter har man glömt lampan osv. osv. Till sist märker man att man inte alls kommer åt nedifrån utan måste försöka uppifrån eller från sidan …

Folk klagar över hur dyra verkstäderna är men de borde byta trycklager på en framhjulsdriven bil förrän de säjer nånting. Jag börjar snart tycka att bilmontörerna är alldeles oförstådda och underbetalda. Att reparera nånting i de nya bilarnas komplicerade och trånga konstruktioner är närmast ett hjältedåd. Tydligen har våra bilar fungerat alltför bra för det här är första gången jag skruvar litet mera på nya Ducaton. På de två första skruvade jag nästan inget alls och de var också betydligt enklare konstruerade så det gick bra att reparera dem. Speciellt kom man åt allting så mycket bättre.

Nya och nya – den senaste Ducaton är redan 11 år gammal. Det är förstås ingen ålder för en bra bil som borde gå 20-30 år och en halv miljon kilometer utan större problem. Dieselmotorer är ju eviga – utom om fabriken börjat spara på komponenternas kvalitet. Det har tydligen hänt ifråga om trycklagret på Ducaton. Så mycket jobb som det är att byta det borde få planeraren att välja lager som håller minst en miljon kilometer. Men kanske nån &#%$ ekonom köpt en billig sats felaktiga trycklager …

Jag har inte legat under bilen hela veckan. Det finns en massa andra arbeten som blivit ogjorda under skogsperioden. Visst har jag haft ”lediga” kvällar men då har jag mest legat på soffan. Datamaskiner skall också underhållas och programmen uppdateras. Det är en hel del arbete att sätta sej in i de nya versionerna och få dem att fungera som man vill. En större uppdatering brukar leda till en mängd problem och så får man skrapa sej i huvudet och dricka mycket kaffe innan man fått eländet att fungera någorlunda.

I måndags började vi också med Hindersby-Bäckby historiska sällskap på gamla folkskolan. Det kom en hel del folk som var intresserade av våra byars historia. Jag laddade ned en hel del från Riksarkivets digitala arkiv där det numera finns Generalregistret över bosättningen i Finland som till stor del bygger på Gustav Vasas jordaböcker från 1539 fram till Stora ofreden 1712. Där finns alla våra förfäder med för Gustav Vasa var noggrann då det gällde att driva in skatt. Han skötte riket som sin egendom (liksom Sipilä) och plockade åt sej så mycket gods och guld han bara kom åt. I Hindersby hade vi två ”godz” som var ”Kungl.Maj. arff och eget” och i Bäckby fanns det tre. Hans räkenskaper ger oss i alla fall en indirekt bild av våra förfäder.

Vi gick också igenom vikingarnas färder i österled där huvudrutten till Miklagård (Konstantinopel) gick utmed Finska vikens norra kust till Aldeigjuborg (Staraja Ladoga) och vidare längs floden Volchov till Dnjepr och Konstantinopel. Ryska forskare (Tjernykh) gjorde 1985 dendrokronologisk utredning av Aldeigjuborgs tillkomst och kunde datera den till år 753. Det är alldeles klart att den var en skandinavisk handelsplats så vikingarna har seglat och rott här förbi i minst 1250 år. Den bättre hälften har sina rötter i Pellinge skärgård så kanske ”vikingens broder” tog i land där, struntade i att fara vidare till Miklagård efter ära och guld och började fiska, bruka jorden och sköta boskap här i stället … En del vill ut och slåss medan andra föredrar att vara hemma i lugn och ro.

Lustigt nog har jag inte haft någon värre influensa på hela vintern men det beror säkert på att jag bara varit i skogen och sågat tallar. Bacillerna klarar inte av den friska luften :-). Och så får man ingen smitta då man bara köper allting över nätet … Nu då musklerna i bakdelen börjar mjukna (man står oftast krokig då man sågar med motorsåg) så går det an. Litet bekymrad är jag över det varma vädret. Det slår troligen tillbaka med stark kyla i april eller maj. För ett antal år sedan kom det -17 grader i mitten på april och det är inte bra även om jag tycker om kyla på vintern.

Nu börjar i alla fall våren vara i antågande och planerna för vårsådden skall göras upp. Blir det någon eftervinter så finns det en massa aspar och björkar som skall tas bort …

Vår i luften.

En dag som denna känns det inte rätt att skriva om skidåkning så jag lägger följetongen på hyllan.

För nu är det vår i luften!

Tofsvipan kom flygande på sitt kännspakt vingliga sätt och solen sken samt gav oss flertalet plusgrader. Jag satte sista handen vid anskaffande av grönsaksfrön under större delen av dagen men när det var klart måste jag bara ut för att kolla läget i jord och skog.

Här utanför gården har isen legat tjock på åkern så första kollen gick till rågåkern för att se om läget var lika kritiskt där, det är ju inget vidare om is och vatten ligger på åkern och kväver de till våren vaknande rågskotten. Så riktigt farligt såg det ändå inte ut då det inte behövs mycket värme till innan rågåkern befrias från istäcket men ännu kan ju mycket hända. Att rågbrodden blev gles i höstas då det var så torrt att sådden grodde ojämnt gör ju inte saken bättre……. men vi får se framåt maj hur det går.

Det som jag reagerade över vid tjäl- och snömätningsrundan i onsdags var att det i år fanns is överallt, också där marken lutar vilket kanske beror på att regn och smältande snö frusit fast på den kalla marken utan att rinna bort. Det finns nämligen en hel del tjäle speciellt på åkrarna den milda vintern till trots men så har det förstås varit väldigt sparsamt med isolerande snö. Och köldknäppen i början av november for säkert iväg med det mesta av den i jorden lagrade sommarvärmen. För den intresserade kan jag meddela att på plöjd åker låg tjälen 56 cm djupt och på stubbåkern 42 medan det i skogen varierade från 4 till 22 cm. Rikligt med is fanns det också i skogsdikena och många trummor var igenfrusna så smältvattnet sökte sig alternativa rutter ner mot vattendragen.

Frånvaron av ordentlig tjäle i skogen oroar mig lite för jag har en del virke liggandes som jag inte hann få ut innan resan till andra sidan Atlanten. De senaste dagarna har jag inte heller hunnit dit då det varit fullt upp med vårbestyren inför odlingssäsongen. Dessutom har jag besvärats av nån slags inflammation i axeln som gör vänstra armen orkeslös och då är man ganska hjälplös i skogen. Den håller som tur är på att bli bättre så jag tror jag försöker mig på lite skogsarbete nu i helgen då det i början av nästa vecka står en del möten antecknade i almanackan.

Om man nu kommer sig till skogen för byvägen är blöt och gropig och skogsvägen var rena isbanan idag, det var just och just att man tog sig fram med paketbilen. Ska man köra virkeslass borde man nog sätta på iskedjorna och det har varit ett stort problem under hela vintern för jag kan inte för böveln komma ihåg vart jag lade dem i våras när jag tog av dem. Jag har letat överallt men neäe dom finns inte att hittas på nåt av de ställen jag brukar sätta dem. Antagligen har jag satt dom på nåt ställe där jag säkert skulle hitta dem? :/

Långmossvägen (bygdeväg 17619) 17.3.2017. Vårvädret går hårt åt vår livsnerv…….

….. medan klingisen ligger tjock på skogsvägen.

Bilden ovan om någon illustrerar i alla fall att vi går mot ljusare tider 🙂