Nästan hela januari gick förlorat på grund av för kallt eller för varmt väder. Vi började redan gallra i Tallmosan men det blev avbrott på grund av kölden och så avverkade jag i heimskooin (bakom nya torken). Det blev en hel del stock för granarna hade blivit stora. Nu är det klart så jag har kört ett par dagar med processorn i Tallmosan i en bit längst bort som inte blivit omskött på många år.
Det är ganska lång och dålig väg och tar en hel del tid då man måste köra på krypväxeln. Så det går inte att bara gå in på kaffe liksom förra veckan då jag sågade nästan utanför dörren. Nu måste jag ta med mej te och smörgåsar så jag klarar mej hela dagen. Visst är jag kaffemoster men te passar bättre i termosen. Vanligen är det för hett men nu råkade jag ta en termos som inte håller det varmt alls. Första dagen gjorde jag misstaget att ta med bara fyra skivor tjööpisbröd (butiksbröd) och det var alldeles för litet eftersom det bara innehåller luft. Vi har ätit heimbaka bröö (hembakat bröd) hela julen och då var man van att en skiva verkligen innehåller nånting.
Och så måste det ju finnas ett par havreflarn med också. Det var visserligen Runebergsdag men tårtorna är litet för mäktiga och passar inte riktigt i skogen. GPS behövde jag därför att jag var litet osäker på var ett råmärke fanns. Det hade troligen blivit begravt i en dikesrensning. Men nuförtiden finns det kartor med fastighetsgränserna utmärkta riktigt noggrannt så det var bara att sätta in koordinaterna i GPS:en. Decimetersnoggrannhet får jag inte men på nån meter när hittar man nog rätt punkt om man låter GPS:en ligga på samma plats en längre tid.
Biten var intressant därför att den inte blivit gallrad på de senaste 40 åren. Där hade skogen börjat gallra sej själv och det fanns en mängd torra träd. Men de som fortsatt växa såg riktigt bra ut för det mesta. Jag minns att en doktorand på SLU (Sveriges lantbruksuniverśitet) hade kommit fram till att gallringens lönsamhet är tvivelaktig. Skogen gallrar sej själv och den här lilla biten verkar understöda det påståendet. Nu skall minsta stockdiameter höjas och då blir gallring en ännu större förlustaffär.
Jag har sågat nästan enbart flisvirke och till det passar torra granar utmärkt. Man hade väl fått nån euro för dem om man plockat bort dem förrän de torkat men den här biten är sådan att man inte vågar köra dit normala år – bara i år då det var -25 grader på nästan bar mark så håller vägarna.
Jag fäller med motorsåg och sedan kör jag träden genom processorn. Det går snabbt och blir snygga hopar. Nu tar jag först bort de torra träden och sågar upp väg. Senare tar jag bort de understryckta granarna och björkarna. Det går lättare att köra ut dem på det sättet.
Men få se om jag vågar mej dit mera i år. Det har varit så varmt att vägarna på mossen börjar smälta underifrån och det ligger redan vatten i hjulspåren på sina håll. Och det är lång väg att gräva sej fram till stabil väg …
Vägen ser ännu bra ut men från och med i morgon skall det åter bli varmt och längst nere på bilden syns vatten i ena hjulspåret. Just här är vägen förrädisk Ett tiotal meter härifrån körde jag ned Belarusen med processor riktigt ordentligt ett år och det tog en hel dag att få upp den igen. Så jag är ganska försiktig med den här vägen. Vår skog finns till höger och kalhygget till vänster hör till grannen.
Men det är trevligt att se hur mycket granplantor det finns under de stora träden. De är ännu 30-70 cm höga men inom ett par år borde jag ta bort alla de stora träden här. Tyvärr är jag helt beroende av vädret i den här skogen. Om det blir varma vintrar så får jag helt enkelt lov att vänta.
