väder – Sida 54 – Bondbloggen

Kumurin II.

För en halvannan månad sen presenterade jag kummin som är en av de grödor jag odlar och ni kanske minns att jag då oroade mig över hur det blommande fältet skulle klara frostnätterna som då besvärade oss. Vädret slog ju sen om radikalt och vi har fått dras med en värmebölja som i kombination med torkan har pinat både odlingar och odlare. Det i sin tur ledde till att mognaden påskyndades och skördandet kunde inledas ungefär vid normal tidpunkt trots att den kalla försommaren förorsakade en lång och utdragen blomning.

Jag sitter nu med förstadiet till facit i hand eftersom kumminet tröskades i varmt väder i onsdags och några spår av frostskador kunde jag inte notera. De slutliga skördesiffrorna får jag i oktober då det är dags för leverans. Om nu mitt senaste inlägg beskrev en något dyster bild av odlandets vedermödor så går detta inlägg i betydligt positivare anda. Jag hade nämligen redan förberett mig på att måndagens åskoväder skulle ha tröskat ur en hel del av skörden men det visade sig att det hade inte just drösat något alls. Det förvånade mig storligen för mina erfarenheter från tidigare års kumminodling har nog varit att hårda vindar och kraftiga regn orsakat bortfall på upp till 500 kg/ha. Visserligen är nu sortvalet på fältet i kyrkbyn som var mest utsatt för åskovädret ett annat närmare bestämt sorten Prochan som påstås vara drösningssäkrare än sorten Sylvia som jag också tidigare odlat. Den senare sorten odlar jag på kumminfältet här i Långmossen men inte kunde jag nu notera någon nämnvärd drösning här heller, dock var ovädret inte lika kraftigt här och läget är mera skyddat än nere i byn. Som sagt så blev skördeutfallet om ~20m³ Prochan /4,5ha och ~25m³ Sylvia /6ha bättre än vad jag förväntat mig efter åskoväder och långvarig torka. Fukthalten som jag inte riktigt har koll på är inte heller så hög så det borde inte torka ihop nämnvärt. Min förra fukthaltsmätare brann upp och någon ny har jag inte kommit mig för att skaffa då behovet inte varit så stort eftersom det mesta sålts på strå. I veckan får jag nog se mig om efter en ny mätare för att få bättre grepp om läget, kanske är en malande mätare att föredra framom en som mäter hela kärnor?

Kärran så gott som fylld och halva åkern återstår att tröska :) — Kärran så gott som fylld och halva åkern med Prochan-kummin återstår att tröska 🙂

Sylvia-kumminet i Långmossen gav också bra skörd även om torkan fläckvis lett till att växtligheten så gott som helt torkat bort.

Kumminmalen behövde jag inte bekämpa i år men lite löss borde jag ha sprutat bort för det fanns, speciellt i Långmossen, en hel del bladlöss i blomställningarna. Det är ändå svårt att bedöma hur pass mycket de beskattade skörden, en besprutning skulle också lett till at en del av kumminbeståndet trampats ner av traktorn så kanske det tog ut varannat.

Sen då?

Jag hade hoppats på så pass med nya plantor att ytterligare en skörd kunnat bärgas för att på så vis ge en bättre helhetsekonomi. Nu ser det ut som om åtminstone åkern nere i byn skulle ha så få nya plantor att det blir att bryta odlingen efter endast en skörd. Eventuellt kunde en i höst direktsådd gröda vara det bästa alternativet, kanske kunde råg vara något? Åkern i byn lider ställvis av strukturproblem så det vore ur markvårdande perspektiv bäst att lämna åkern oplöjd och låta kumminets pålrot dränera en efterföljande gröda. Minimerad bearbetning skulle också spara en hel del kostnader men eftersom jag inte har utrustning för att ta hand om en rågskörd så hänger det hela på om jag finner en kompanjon för projektet.

Dåligt med nya plantor i botten fick mig att fundera över om inte en höstsådd gröda skulle vara ett alternativ.

Kumminet kalluftstorkas i golvtorken. Den starka aromen rensade nog tårkanalerna även om jag inte räknar mig höra till den mest gråtmilda typen :) — Kumminet kalluftstorkas i golvtorken och här återstår nu att jämna ut de tömda vagnslassen. Den starka aromen rensade nog tårkanalerna även om jag inte räknar mig höra till den mest gråtmilda typen 🙂

I ditt anletes svett skall du måla ditt golv

Jag vägrar blankt att gå utomhus i den här förb-e hettan. Men golvet måste målas så det hinner torka till tisdagen. Först svettades jag litervis för att skrapa det, sedan skulle det grundmålas och spacklas och så svettades jag åter litervis då jag slipade det. Men målandet är väl lättare ? Så katten heller. Första delen blev misslyckad för linoljefärgen blev troligen för tjockt pådragen så det klibbar fortfarande efter flera veckor. Så nu gned jag hårt med en kort och styv pensel för att få bort all överflödig färg.

Den som vill kludda på färg lätt och snabbt skall inte använda linoljefärg utan köpa det skräp till plastfärg som säljes i vanliga affärer. Men orkar man stryka på äkta linoljefärg (som inte innehåller nånting annat än linolja och pigment) i flera tunn-tunna lager så får man en grymt hållbar yta. Nästa gång tänkte vi måla om 30-40 år.

Linoljefärg torkar långsamt och det för med sej en hel del fördelar. Den hinner dra in i träet. Linoljan har dessutom så små molekyler att den dras in i träet mycket bättre än plastoljorna. Dessutom kan man lugnt dricka kaffe emellanåt utan att det märks någon skarv i målningen. Som med allt annat så får man jobba litet för kvaliteten. Själva färgen är inte så dyr. I alla fall så rann svetten i strida strömmar också vid målandet.

Den omålade källarluckan får visa hur golvet såg ut före målandet. En viss tröst att allt svetten inte varit lönlös. Troligen måste golvet målas ännu en tredja gång men det blir knappast nu på sommaren.

Nu tänker jag sitta inomhus (eller i den svala tegelladugården) och äta glass och dricka saft tills kvällen för med sej litet svalare väder. Och nu hinner jag också skriva blogg. Ut i solen får man inte mej ens med fyra vilda hästar …

P.S. Jag kom att tänka på att det också finns linoljebaserad emulsionsfärg som är väldigt lätt att måla och torkar snabbt. Det är alltså frågan om vattenutspädd färg med cellulosalim som emulgator (så att linoljan kan blandas med vatten). Jag använder Allbäcks Linus som garanterat inte innehåller plastskräp. Det är en färg som tål värme och tvättning (kakelugnar) men den är inte så slitstark så linoljefärg passar bättre på golv. Linus är närmast en väggfärg. Det finns också andra bra inomhusfärger som är lättmålade såsom äggtempera. Men köp från äkta byggnadsvårdsbutiker – inte från vanliga färgbutiker för de kan prångla på er vad som helst samtidigt som de lovar guld och gröna skogar.

Ein möördandi hita

Visst har det varit hett förut i juli men det här börjar ta priset. Nu är jag igen som åsnan mellan två hötappar för vi har flisat och nu torkar minsann flisen effektivt. Jag mätte över tio graders skillnad mellan inkommande och utgående luft vilket betyder att en massa fukt tagits upp av torkluften. Den blir nämligen kallare ju mer fukt den tar upp. Vanligen är skillnaden under fem grader.

Men hettan håller på att ta livet av oss. Vi var i förrgår till Billnäs Byggnadsapotek för att hämta tapeter och färg till stuvun. Givetvis fungerade inte kylaggregatet i bilen så hjärnan höll på att koka hos oss. Det gick ännu an på morgonen då vi åkte dit men på eftermiddagen var det outhärdligt trots en massa pauser och kalla drycker. Vi borde förstås ha gått in i en mataffär där det är så kallt att man måste ha rock på sej. Men det hann vi inte.

Vi var faktiskt till IKEA för att köpa lådskåp till diskbordet även om vi båda är sura på firmans stil. Efter mycket irrande (som IKEA helt avsiktligt tvingar folk till) så lyckades vi köpa två bänkskåp med lådor. Annars bra men det saknades två lådfronter 40×40 cm som försäljaren sa att vi skall beställa via näthandeln. Jo, pyttsan, då jag kollade så var det omöjligt och man uppmanades att ta kontakt med personalen på varuhuset … Vi blev alltså grundlurade och jag måste väl skruva fast en spånskiva i lådan och måla den. Inte vackert men nånting måste där finnas.

För övrigt börjar nu det mesta vara införskaffat och nästa vecka skall skåpen skruvas fast. Just nu bygger jag imkanalen från köksfläkten. I går då jag skulle såga fibercementskivor (med diamantskiva på vinkelslipen) så var solen så stickande het att jag måste gå in och dricka en massa saft. Först på kvällen gick det att såga skivorna.

Den nya imkanalen kommer att byggas så brandsäker att det är det sista som brinner upp ifall huset tar eld nån gång på nytt. Bara stålprofiler, fibercement och bergull.

Det går inte bra med arbetet, nej. Hettan gör att man blir extremt argsint och otålig. Hammaren flyger och ämbaren sparkas då nånting inte går rätt första gången. Nu börjar jag förstå de gummor på Hopenbackan som före storskiftet kom i strid med varandra då en en sa att ”Nå, nu fåår he böri regn för vi haar tårhööe inn” (Nu får det börja regna för vi har höet in). Men det hade grannen inte så de blev så i krig att de inte talade med varandra till dödedagar. Jag inser nu att det måste ha varit en lika het julidag som idag – det förklarar allting.

Vi fick nog nån sorts värmeslag i förrgår för gårdagen blev inte till nånting. Dagens Nyheter hade en artikel om ”Så dödar hettan”. Då temperaturen är över +27 grader längre än tre dagar i följd så ökar dödligheten betydligt. SMHI har också värmevarning klass 2.

Jag orkar inte höra på folk som jamsar om hur underbart det är med värmen. Menar de faktiskt det eller är det bara på modet att säja så ? För mej som tydligen är besläktad med eskimåerna är hettan hemsk. Inget under att helvetet framställs som en mycket varm plats.

Värmerekord i Korsholm

Det är från och till i sommar ………. under midsommar och veckan efter hade vi flertalet frostnätter och nu meddelar nyheterna att sommarens värmerekord har satts här i Korsholm. Att det är varmt känner man minsann av i skörde- och skötselarbetet ute på åkern. Vi försöker skörda tidigt på morgonen då växterna har kvar lite av nattfukten och det är en aning svalare och lättare att jobba. Men det är bara ett par timmar innan det är olidligt varmt och arbetet måste fortgå annars växer grödorna och ogräsen en ur händerna och växer gör det trots allt ännu. Hur länge till är ett stort frågetecken för regnen lyser fortfarande med sin frånvaro. Ja ett 10 millimeters åskregn på 20 minuter med sockerbitsstora hagel fick vi förstås under veckoslutet. Visserligen fuktade det på lite men haglen slog också sönder en hel del sköra växter. Tack vare åskregnet kunde vi i alla fall få årets nästsista plantering i jorden för bevattningsvattnet är slut. Försökte mig på ytterligare en bevattning vid ”älven” i byn men efter en timmes körning var också den tömd.

Charlotta tog till "ollstråmpona" när hon sökte svalka på vattenskidorna medan jag försöker kyla ner "hjärnkontoret" med ett svalkande sallatsblad. Det är bara att byta blad när kyleffekten tynar, alla sätt att försöka hålla sig pigg i arbetet när temperaturen överstiger +30 grader är värda att pröva :) — Charlotta tog till ”ollstråmpona” när hon sökte svalka på vattenskidorna medan jag försöker kyla ner ”hjärnkontoret” med ett svalkande sallatsblad. Det är bara att byta blad när kyleffekten tynar, alla sätt att försöka hålla sig pigg i arbetet när temperaturen överstiger +30 grader är värda att pröva 🙂

De nyplanterade sallatsplantorna får lite första hjälp tills de rotat sig. Finns det inte bevattningsvatten i bäcken får man försöka köra dit lite vatten på annat sätt......... — De nyplanterade sallatsplantorna får lite första hjälp tills de rotat sig. Finns det inte bevattningsvatten i bäcken får man försöka köra dit lite vatten på annat sätt………

Kråkjävlar

Det är inte enbart trädgårdsbonden och växterna som lider av torkan och värmen utan också fåglarna söker vätska från saftigare växtdelar. Vill jag tro i alla fall. För inte kan det väl vara så att dom härjar i odlingarna enbart för att jävlas? De brukar vara problem den här tiden annars också då kråkfåglarna med årets ungar samlas för att göra upp rangordningen i flocken men torra somrar tycker jag mig notera större problem. Fast nog kan det väl också vara så att dom försöker demonstrera sin styrka och illvilja genom att riva upp och slänga omkring de av oss med stor möda planterade växterna. På den gamla goda tiden skötte småpojkarna i byn om att plundra kråkbona på ägg och flockarna höll sig av lite moderatare storlek men nu rör det sig om flockar på hundratalet individer och skadorna blir omfattande redan av en kortare tids vistelse i odlingarna. Hur som helst så är det inte roligt när man trött och svettig får se spåren av deras framfart.

Kråkorna fick nog söka sig på högre höjder när trädgårdsbonden anlände till åkern....... — Kråkorna fick nog söka sig på högre höjder när trädgårdsbonden anlände till åkern…….

....för gud nåde den kråka som jag fått tag i efter att jag sett vad dom ställt till med. — ….för gud nåde den kråka som jag fått tag i efter att jag sett vad dom ställt till med.

Rött verkar dom ha en speciell förkärlek till........ — Rött verkar dom ha en speciell förkärlek till……..

....men också kinakål...... — ….men också kinakål……

.... och broccoli går an. — …. och broccoli går an.

Tyst morgon

Det är inte enbart i odlingarna som kråkfåglarna härjar. Här hemma på gården brukar jag glädjas åt tiotalet häckande svalor -ja jag tycker inte illa om alla fåglar- men i år har dom också haft det motigt. Första omgångens ruvning stördes av det kalla junivädret och flera ungar strök med antagligen på grunda av bristande tillgång på föda. Men när värmen kom blev det liv i luckan och några dagar efter kläckningen var det under ett par dagar riktigt livfullt då ett par skatungar bestämde sig för att kalasa på de nyfödda svalungarna. Trots att de flesta svalbon var välplacerade utan möjlighet till sittplats för marodörerna lyckades de få hål på bona så att ungarna trillade ut. Två morgnar senare var det dödstyst på gården och alla 16-17 svalbon var tömda. Hussvalorna flyttade genast men några par ladusvalor sitter fortfarande nu som då på kroppåsen och funderar. Ett par ladusvalor som har sitt bo på farstuverandan har i alla fall bestämts sig för att göra att tredje försök i sommar. Få se om det reparerade boet får vara i fred denna gång?

Efter att svalboet tömts på ungar av skatorna för andra gången i sommar gav hussvalsparet upp och drog iväg.

Solf älv.

Mitt i guidningen av mina värderade bloggkollegor genom Solf centrum fick jag en olustig känsla av att allt inte stod rätt till med bevattningen. Jag lämnade sålunda kollegorna att utforska byn på egen hand för att bege mig till åkern och när jag kom fram konstaterade jag redan på håll att det inte kom något vatten ur rampen. Jag hann befara att något havererat och skulle komma att kosta mig multum euron att reda upp. När jag klev ur bilen hörde jag traktorn brumma snällt så det var inte den som havererat i alla fall tänkte jag något lättad. Men vad nu då sa jag halvhögt för mig själv då jag efter att ha stannat traktorn såg att ån eller numera älven var tom på vatten. Det var något som jag inte trodde var möjligt, men tydligen så har den långa frånvaron av nederbörd lett till att flödet är närapå obefintligt.
Platsen där pumpen är placerad ligger ungefär 2,5 m över havsnivån så jag har alltid räknat med att ån skulle fyllas på bakvägen från den närliggande stadsfjärden vid lågt flöde. Tydligen så är nu också havsnivån lägre än normalt på grund av högtrycket.
Intuitionen att det inte stod rätt till räddade nu mig från extra kostnader. Bevattningen fungerade när vi passerade åkern på väg till byns centrum en stund tidigare så torrkörningen av pumpen hade på sin höjd pågått högst någon minut då inte ens den vattenkylda hundskitspackningen hunnit gå varm. Nu på morgonen hade vatten runnit till så pass att jag kunde slutföra bevattningsdraget och allt verkade fungera som det skall 🙂

Under natten hade så pass mycket vatten runnit till att bevattningen kunde slutföras.

Vadå Solf Älv?

Någon tycker säkert att det är att ta i att kalla det där diket för älv. Faktum är vad jag förstått att det utrycksfulla finska språket saknar ord för å och i och med det så kallas Solf å för Sulvanjoki på finska vilket på svenska blir Solf älv. Ån som jag fortfarande föredrar att kalla den lär hur som helst uppfylla storleken på avrinningsområdet för att kallas ”joki” när klassifieringen förenhetligades för några år sen. Att en älv torrläggs med en lite traktorpump har jag inte hört om förut.

2006 hade vi också ett rekordtorrt år med fiskdöd som följd och att torrläggningen av vattendragen nu sker så pass tidigt som under förra halvan av juli är oroväckande. Om inget regn kommer hur kommer det då att se ut om några veckor?

Fy semesterväder !

Vädret är en sak som jag aldrig kan komma överens med stadsborna om. Juni var utmärkt för mej för det var svalt och bra. Litet för mycket regn kom det men jag hade fullt upp med inomhusbyggandet så det gjorde inte så mycket. Nu kom hettan tillbaka och jag känner mej som en fisk i Sahara. Semesterfirarna lär tycka om det här vädret men för mej är det rena tortyren. Så om nån glatt säjer att vi fått så fint väder så blir det mest morranden som svar.

Förstås är det bra för vetet – i själva verket var det i sista stund som värmen kom för det började gulna redan på sina ställen. Åkrarna är ojämna. I svackorna är det uselt eller helt enkelt tomt på grund av regnandet men på andra ställen alldeles för frodigt. I år är det bra att jag är försiktig med gödslandet. Den åker som var rena öknen i fjol har nu den bästa växten. På de vanligtvis torra kullarna så växer det så det knakar.

Här är vår värsta svacka och det är inte nån torka som fått vetet att se ut så här. Om nån tvivlar på att sprutning av ogräset behövs så kan man se hur det skulle se ut utan – den gröna strängen i mitten har blivit mellan två sprutvarv. Ogräset har minsann inte drunknat.

Och så en bild från den åker där jag lämnade mitten helt obearbetad förra hösten och sådde direkt. Åkern är körd med tallriksharv runtomkring. Man ser ingen skillnad – möjligen är mitten bättre men det kan bero på att vänster kant är mera lerjord som lidit av regnen. Så i år fungerade direktsådd utmärkt.

Nu utlovas sol och värme närmare +30 grader. Det gäller att stänga alla dörrar och dra ner alla rullgardiner för att hålla värmen ute tills det blir mänskligare väder. Men säden trivs liksom semesterfirarna så vi är litet på olika våglängd.