Växtodling – Sida 14

Svarta döden

Nä, det är inte fråga om pesten utan motorolja. Då jag bytte olja i Belarus så var filtret fullt av en äckligt klibbig massa som liknade tjära och kändes som lim. Inte precis vad man vill ha att smörja motorn.

Det är första gången jag såg dylikt men en sökning på Internet visade att det var ett gammalt problem – och nytt. Då oljan blir gammal så förändras dess egenskaper och speciellt om den blir överhettad. Om smörjan (”sludge” på engelska) täpper till oljekanalerna så är motorn snart en före detta motor. Det är bara att byta ut den.

Det här var ett problem redan i bilens barndom men sedan kom bättre oljekvaliteter. Det blev ett problem på nytt då motorernas konstruktion ändrades på 90-talet: lägre utsläpp, större effekt, mindre bränsleförbrukning. Men det satte hård press på motoroljan som blev stressad och blev lim. Vissa märken som BMW, Audi, Volkswagen och Toyota var speciellt utsatta. Inte billigt att byta motor i en BMW … Och så började marknadsförarna prata om oljebyte först efter 30 000 kilometer. Tekniken klarade det inte men vad bryr sej en reklamfjant om det. En motorexpert konstaterade kallt att man inte skall köpa dessa märken tillverkade mellan 1997 och 2004. Senare måste de konstruera om motorerna då tusentals bilar skurit ihop och köparna började dra tillverkarna inför rätta.

I Belarus har jag tidigare aldrig sett nån smörja i oljan. Det har bara varit torr beläggning på inre sidan av centrifugalfiltret men de senaste åren har det blivit långt mellan oljebytena då jag använt den ganska litet. Men man måste byta olja ofta i alla fall. Nu var det bra att ha ett centrifugalfilter för all smörja fanns i det. Och ett centrifugalfilter blir aldrig tilltäppt. Centrifugalfiltret tar bort alla partiklar hur små de än är.

Belarus är tillverkad med stora oljekanaler och man kan sätta nästan vilken olja som helst i den. Den har inte någon delikat konstruktion som är känslig för allting. Fina konstruktioner blir lätt otroligt känsliga – och dyra. Jag föredrar gamla och tåliga konstruktioner.

Det blev ingen sådd än. I morse regnade det och på eftermiddagen kom det ett åskregn. I natt skall det också regna. Inte mycket men ytan blir våt. Det torkar troligen upp ganska snabbt. Oljan är bytt och dubbelhjulen på. Men det finns alltid nånting man borde fixa så tiden går medan man väntar på såväder.

Panik !

För ett par dagar sedan vågade man sej inte alls ut på åkrarna (vår styva lera blir som cement om man kör för tidigt). Nu är det till och med för torrt i bottnen på gölarna. Allt borde sås i dag ! Prognosen påstod först att det kommer 23 mm regn på torsdag, sedan blev det 8 mm och nu kommer ingenting. Ingen tjäle hade vi heller så jag förväntade mej problem – men inte med torka …

Hur gammal man än blir så kommer det alltid överraskningar med vädret och åkrarna. Nu hinner jag inte skriva mer för det skall köras med gasen i botten.

Vårbruket igång

Nu är våren här! På veckoslutet körde vi igång med vårbruket genom att ”lappa” vallarna. Den blöta hösten och vintern har gjort sitt och en del av våra vallar har tagit skada åt sig. Det betyder att Antte sår lite mera nytt frö än vad han annars skulle göra.

Konstgödselspridningen påbörjades också häromdagen.

Så småningom hoppas vi på lite (obs LITE!) regn och värme för att gräset ska komma igång och korna får gott foder att sluka i sig 🙂

Det sorgliga fjolåret fortsätter ännu

Här på jordbruket så fungerar man inte enligt almanackan – bara enligt vädret och årstiderna. Fjolårets växtperiod är slut men vetet ligger ännu i torken. Och det är inte enbart en trevlig syn. Orsaken är mögel. De sista åkrarna skördades så sent att man inte hann torka. Det är inte kalluftstorkens fel. Om jag hade varmluftstork så hade jag inte alls tagit in vetet i torken utan kört det direkt till skogen för att komposteras. Inte kan man bränna dyr olja för sådant skräp.

Nå, allting är inte så dåligt. Det vi tröskade först är relativt bra men man harmas förstås över de dåliga partierna även om de är små. Det sämsta blir inte ens foder utan snarare energi. Även mögligt vete har en massa energi. Jämför man med fliskubiken så får man fem gånger mer värme ur vetet. Problemet är bara att det sintrar och bildar stenhård slagg. Jag satte i höstas en halv dag på att borra upp hålen i brännhuvudet efter förra vinterns vetebränning. Det var roligt att krypa in i pannan och brännhuvudet då man borrade …

I år blandade jag avfallsvetet med flis men då kan man bara bränna en säck per dag för att undvika slagg. Och bränner man mer så måste matningen dras ned ordentligt på skruven eftersom vetet har så mycket mera värmevärde.

Det värsta var att det nya utsädet var över 33 % (fukthalt) då det tröskades. Få se om det gror nu. Jag behöver inte mycket – bara så jag kan fortsätta med den sorten. Fast ett av de mest obegripliga och vansinniga förslagen är att förbjuda användningen av eget utsäde. Det är så man baxnar …

Nu på våren är relativa fukthalten ytterst låg. I går var den under 30 % och på natten under 60 %. Vanligen torkar det bra till klockan åtta på kvällen. Då börjar temperaturen på utkommande luft gå upp till temperaturen på inkommande och torkningen är svag så man kan stänga fläktarna.

Nu blir det litet krångel både med torkning och sådd eftersom den nya jordkabeln skall kopplas in och strömmen stängs av då vi flyttar mätaren. Men A-stolpen mitt på gårdsplanen kommer bort så man lider gärna litet ett år för det.

Reläodling

Våren kommer närmare för varje dag och det börjar vara dags att spika grödorna för nästa odlingssäsong. En sak vi tänkt prova i vårt växtodlingssamarbete är höstrybs och idag införskaffades utsäde för det ändamålet.

På våra breddgrader odlas rybs normalt som vårsådd, d.v.s. man sår den på våren och skördar till hösten. Höstrybs är höstsådd, alltså sås på hösten, övervintrar under snön, växer följande sommar och skördas följande höst. Fördelen är att tröskningen infaller betydligt tidigare än för vårrybs samt att skörden borde kunna bli lite större. Nackdelen är förstås övervintringen, det finns inga garantier för att rybsen klarar vintern.

För att göra det ännu lite intressantare tänkte vi så rybsen på våren tillsammans med vanligt korn, s.k. relägröda. Man plöjer och harvar som vanligt men sår sedan både korn och rybs i samma körning. Kornet växer upp snabbare och skördas första hösten, höstrybsen får övervintra och skördas nästa år. Om det lyckas får man alltså skörda två gånger efter samma vårbruk. Om det går åt skogen har man ”bara” förlorat rybsutsädet och det är en rätt liten risk i förhållande till den möjliga vinsten. Redan bränsleinbesparingen gör det här lite småintressant.

Det finns en hel del forskning på området och en del andra odlare i våra trakter har redan sysslat med det här i några år, så helt utan hållpunkter är odlingen inte. I Sverige har det gjorts en del försök med att så höst- och vårvete i samma körning och även det förefaller att funka, åtminstone ibland. Det här är onekligen lite intressant och det skall bli riktigt spännande att se hur det hela utfaller.

Optimal gödsling – för vem ?

Då man sitter och deklarerar så hittar man på allt möjligt för att för en stund slippa kvittona. Eftersom jag är gammal matematiker (låter litet som ”astmatiker”) och jag länge retat mej på struntpratet om ”optimal” gödsling så började jag göra en enkel matematisk analys av ”optimal gödsling”.

Först gör man en massa antaganden som troligen inte stämmer men man måste få frågeställningen i matematisk form för att alls kunna gör en analys. Verkligheten är alldeles för invecklad. Så jag antog att lönsamhetskurvan är en upp-och-nedvänd parabol (x i kvadrat). På x-axeln (dn vågräta) finns den mängd pengar man sätter på gödsling och på y-axeln (den lodräta) de pengar man får in från skörden. Vi kan låtsas att 5 betyder 500 euro eller nånting – det exakta värdet har ingen betydelse för principen. Då får man inget alls in om man inte sätter ut nånting på gödsel. Här påpekar Mats direkt att det inte alls stämmer – vilket han har rätt i – men i en matematisk analys bryr man sej inte om småsaker :-). Det kallas att ”abstrahera”.

Parabolen är den gula kurvan. Det intressanta är emellertid hur mycket jag får in för varje euro jag lägger ut. Den största bruttoinkomsten får jag vid x=5 dvs. om jag lägger ut 500 euro så får jag in 500 euro. Det är ungefär där den största hektarskörden ligger. Sätter jag mera gödsel så börjar kemikalierna förgifta marken (ni har väl sett hur de bränner där en hop spillts ut ?) och inkomsterna blir lägre trots större utgifter.

Men lönar det sej att sikta på maximal hektarskörd ? Tja, för gödselfirman lönar det sej nog men knappast för en bonde (om man inte ser det viktigaste i att kunna skryta för grannarna om sina stora hektarskördar – det är ju mänskligt). Om vi gör en matematisk analys så vill vi veta hur mycket mera man får in för varje satsad euro och då måste vi hitta derivatan för kurvan dvs. tangenten i kurvans olika punkter. Nu är det en smal sak att hitta derivatan (ifall funktionen för kurvan alls går att derivera) och för x² är den 2x. Eftersom den gula kurvan är vänd upp och ned och flyttad så får den funktionen -0.2(x-5)² +5 och derivatan blir -0.4(x -5). Derivatan är den blå linjen.

Derivatan visar direkt hur mycket jag får in för varje euro jag ger ut och vi ser att ur lönsamhetssynpunkt är det helst förkastligt att försöka få maximal hektarskörd. I x=5 är derivatan noll och ger man ut en euro till så får man ingen ökning alls i inkomsten. Även om det kan vara optimalt för Yara så är det absolut inte optimalt för oss.

Om vi går bakåt i kurvan (x blir mindre) så börjar derivatan stiga och i punkten x=2.5 så är derivatan 1 vilket betyder att vi för varje euro vi lägger ut får en euro tillbaka. Det leder inte direkt till någon förlust men inte heller till vinst. Var och en måste fundera ut om man vill satsa upp till den punkten. Jag gör det inte utan håller mej ordentligt under den. Den violetta linjen visar att gödsling med x=1 ger litet under två euro tillbaka då man satsar en euro.

Nu är ju den gula kurvan helt felaktig eftersom den går genom noll (som Mats helt riktigt påpekade enligt min fantasi). Men tanken var bara att visa principen för hur man beräknar ”optimalt”. Och det viktigaste är att först definiera optimalt – för vem ?

I verkligheten finns det alltid näring i jorden så kurvan går aldrig genom nollpunkten. Problemet med verkligheten är att det inte finns någon gul kurva som passar alla alltid. Tvärtom så varierar kurvan från plats till plats och dessutom från tid till tid. Egentligen borde man kunna se in i framtiden för att veta hur ”optimal” gödsling ser ut. Om man vet hurudant sommarens väder blir så kan man litet gissa sej till hur man borde gödsla. Här kommer erfarenheten in. Tyvärr säjer min erfarenhet från 60 års jordbruk (och väder) att man aldrig vet hur det blir. Farsan tyckte att det är bäst att gödsla måttligt och lika mycket varje år för det värsta är om man kommer i otakt med vädret och gödslar mycket de år det blir regnigt. Så dra man ned gödslingen nästa sommar – och så blir det torrt …

Nåja, inte var det här till någon nytta men det var roligt att pyssla litet med matematik som omväxling i kvittoradandet.