Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.

Ogräsrensning.

Oberoende av hur man försöker så vill det alltid bli lite ogräs att manuellt ta hand om i grönsaksodlingarna. I och för sig så är rensandet inte så tokigt arbete när vädret är på odlarens sida men det känns ändå inte riktigt produktivt. Det oaktaktat så är det viktigt att ta hand om ogräset för annars blir det inte mycket av produktionen av avsalugrödorna.

Som sagt är vädret vackert kan det åtminstone till en början nästan vara roligt att handrensa, det är ju ett arbete vars resultat genast syns och noggranheten betalar sig i längden på så vis att resultatet blir mer bestående. Dessutom är det väldigt fostrande vad gäller tålamod, det går ju sakta framåt och har man lite att rensa så tar det onekligen lång tid. Det här med tålamod har jag noterat att blir alltmer sällsynt bland dagens ungdom så några dagars rensning skulle säkert inte vara så illa för en och annan 🙂

Måste väl erkänna att så mycket handrensning har det inte inte blivit för egen del de senaste åren. Däremot har jag skött det mesta av den kemiska och mekaniska ogräsbekämpningen, de övriga i företaget har fått ta hand om mina misslyckanden på den fronten :/

WP_000828 — I fredags hann jag i alla fall handrensa lite tillsammans med praktikanten, ett passande tilllfälle att hålla lite växtkännedomsundervisning 🙂

Fortsatte med radhackningen av purjo och kålväxter på fredag eftermiddag och idag lördag stod morot och sallat i tur.

Elbrist?

Det pratas ju nu och då om hotande elbrist och om hur hushållen bör byta ut de gamla glödlamporna till moderna lågenergilampor för att spara el.

Antagligen är det någon form av lobbning från företagen som tillverkar de “moderna” lamporna som fått beslutsfattarna att tro att dessa lampor skulle spara energi. Åtminstone är min erfarenhet av dessa lampor att de alltför långsamt uppnår tillräcklig ljusstyrka för att användas i utrymmen som man bara använder nu som då. Jag prövade en lampa på toaletten då fruntimren i huset verkar ha svårt att släcka efter sig :/ Jag tänkte att eftersom elförbrukningen på dylika lampor är så liten så är det inte hela världen om lyset är tänt mer eller mindre hela tiden. Det visade sig senare att så också var behövligt ty man hann oftast utföra de akuta bestyren innan lyset nådde full styrka, ibland var det om det var bråttom till och med svårt att se vad man behövde se för att en “olycka” inte skulle ske.

När jag nu jobbat lite längre dagar har jag till min förundran kunnat konstatera att vägbelysningen oftast är tänd nattetid trots att vi på våra breddgrader kring midsommar har så ljusa nätter att man lätt läser dagstidningen utan belysning natten igenom. Om vi nu verkligen har brist på el så inte borde väl vägbelysningen hållas tänd i den ljusa sommarnatten? Jag ifrågasätter också nyttan med vägbelysning på till exempel våra motorvägar, det är ju inte tillåtet att promenera där och enligt vad jag förstått så krävs fungerande belysning på alla fordon som har tillträde till motorvägarna. Varför monteras det då ibland upp till fyrdubbla rader med väglampor på våra motorvägar? Jag har också noterat att då cykel- och gångbana löper paralellt med landsvägen så är väglamporna riktade mot landsvägen och inte mot gångbanan. Varför?

Till all lycka har vi här i Långmossen ingen vägbelysning, det innebär att om man rör sig till fots på vägen när det är mörkt så utrustar man sig med reflex och vid behov ficklampa och syns på flera kilometers avstånd. Det har till och med varit lätt att motivera ungdomarna att nyttja dessa hjälpmedel när det varit mörkt. De som rör sig på belysta vägar invaggas att tro att de inte behöver reflex eller lampa när dom är ute och går och jag har flera gånger överaskats över hur dåligt till exempel gul-brun-gröna kläder syns i det gula sken som nu företrädelsevis används till vägbelysning.

WP_000770 — Bilden ovan tagen vid midnatt den 10 juli och trots mulet väder kan jag inte förstå till vilken nytta vägbelysningen är tänd.

Nu är det upp till någon med tjockare luva att försöka övertyga mig om nyttan med att enligt min mening ödsla energi på dylik vägbelysning. Jag ser hellre att de medel som fordras till belysning och monteringen av stolparna används till att underhålla själva vägbanan. Stolparna i sig är ju också en trafikfara!

Kvällsvard.

På tal om mat så tyckte jag det passar att lägga in en bild på resterna av dagens lunch som vi värmde till kvällsvard i kväll. I vanliga fall sköter frugan matlagningen men idag var det faktiskt vår praktikant Max som stod för kockandet. En smaklig soppa på fjolårets sista rödbetor blev resultatet, riktigt gott var det. Kan tänkas att det var ett försök att påverka bedömningen av praktikvitsordet, ett gott försök i så fall 🙂

WP_000774 — Estnisk rödbetssoppa á la Max, batong och yoghurt till kvällsvard för omväxlings skull.

Kanske ger soppan den kraft jag behöver för de återstående sysslorna. Det blev lite extra kvälls- (natt-) jobb för en framring på traktorn behagade börja läcka under dagens stråstärkarbesprutning. Blev tvungen att montera ett bredare hjul på traktorn inför kvällens sallatsskörd men det vill jag ogärna använda till den återstående spannmålsbesprutningen då det trampar ner onödigt mycket av grödan.

Bäst att fortsätta jobba……………..

Hovkrats……..

…… för däck, finns dylika att få tag på?

När nu regnperioden har inletts blir det återigen problem med jord som dras upp på landsvägen när man lämnar åkern. Grönsaksskörden pågår nästan dagligen oberoende av väder och speciellt när de första regnen kommer vill jorden gärna kleta sig fast på stövlar och däck. Stövlarna är det ju lite lättare att få rena men däcken på traktorer och släpvagnar är otroligt svåra att få rensade, dessutom är det väldigt tidsödande. Oberoende av hur man bär sig åt vill mer eller mindre av den värdefulla matjorden följa med upp på vägen och där hör den ju inte hemma. Det kan ju i värsta fall förorsaka en olycka om det blir alltför kletigt på vägen, som motorist vet man hur litet det behövs för att det skall bli känsligt. Jag har nämligen under lättviktartiden vurpat en gång på grund av sörja i en vägkorsning, den gången var det vägverket självt som i samband med saltning av en anslutande grusväg dragit upp saltblandad lera på asfalten. Eftersom vurpan skedde i tätbebyggt område var farten inte högre än en 50-60 km i timmen och förutom ett skamfilat självförtroende föranledde vurpan mest lite småskråmor och en söndrig blinkers på hojen.

Kommer jord och lera upp på vägen så finns inte mycket annat att göra än att på något vis få bort den, helst så fort som möjligt innan den körs fast. På belagd väg är det lite lättare att få bort jorden men på ojämn grusväg är det allt annat än lätt.

Redskap som jag testat är:

traktorns frontlastarskopa – fungerar bra på belagd väg men lite besvärligt om du inte har en ledig traktor för ändamålet

snöskotta – fungerar också bra på belagd väg speciellt om det inte är så våldsamma mängder

spade och borste – kan vara tidsödande om det är längre sträckor att putsa

gummiskrapa – det enda som jag tycker fungerar tillfredställande på grusväg om det inte är alltför stora mängder och du hinner få bort jorden innan den körs fast

Drömmen vore ju att ha en kompaktlastare eller dylikt utrustad med gummibeklätt schaktbladsbett parkerad vid åkerkanten. Kanske har bloggläsarna tips på hur man enkelt och billigt får bort jorden från vägen? Samtidigt vill jag be om överseende för olägenheterna från medtrafikanterna, man drar ju inte upp värdefull jord på vägen med flit och det är allt annat än lätt att få däcken rena och ibland rör det sig om åtskilliga lass per dag. Undrar också om det rekommenderas att man placerar ut varningstriangel eller märket för hal vägbana tills man får vägen putsad?

Talko.

Här på landsbygden och inom föreningslivet är talko ett välbekant begrepp, man har genom att utföra gratis dagsverken hjälpt varandra eller fört byns gemensamma intressen framåt. Jag vet inte hur pass vanligt det är eller har varit i tätorterna och visst har väl talkoandan sjunkit lite här ute på landsbygden också i takt med urbaniseringen. Man förväntar sig numera att kommun tar hand om sådana saker som man tidigare själv skötte på talko.

För att slå ett slag för talkoandan har Radio Vega Österbotten startat en programserie där någon av reportrarna åker ut och ger ett handtag i gammal god talkoanda. Förra veckan ringde Mira Myllyniemi och frågade om hon kunde komma och hjälpa till med jobbet på måndag förmiddag och jag är väl inte den som tackar nej till gratis arbetskraft 🙂

WP_000751 — Ines instruerar Mira i konsten att vika en låda, Evert skötte mikrofon och kamera 🙂

WP_000757 — Påsningen av sallat gick bra det med 🙂

Det här med att skriva blogg för bondbloggen är ju också på sätt och vis en talkoinsats så kanske detta nu kunde räknas som en gentjänst från YLE:s sida? Hur som helst så var det riktigt roligt med lite talkohjälp i de dagliga arbetet. Ibland känns också arbetet vi utför här på gården som en enda stor talkoinsats då producentpriserna är så låga som dom är.

Kylda plantor.

Som jag nämnt i ett par tidigare inlägg så har problemen med axelbrottet på hydraulmotorn lett till att planteringarna inte helt kunnat utföras enligt odlingsplan. Plantorna växer dock vidare trots att det inte går att plantera så vad gör man då? Sallatsplantorna växer ju snabbt och är maskinellt planteringsbara endast några dagar får man inte dem jorden på den tiden så är det bara att slänga dem om man inte planterar för hand eller får tillväxten stoppad på något vis. Att hålla plantorna torra eller höja ledningstalet i bevattningsvattnet kan till en viss del begränsa tillväxten men för att bromsa plantorna under längre tid utan att äventyra deras hälsa behövs andra metoder. Jag brukar helt enkelt flytta in plantorna i kylrummet och då blir det som en enda lång kall natt för dem och plantornas tillväxt stannar upp. Metoden har jag också tidigare tillämpat till exempel vid regnperioder eller då åkern inte annars varit planteringsbar. Vet inte om metoden kan rekommenderas för alla växter men för sallat verkar det fungera i alla fall.

WP_000731 — Plantor på kylning i väntan på plantering.

Planteringsmaskinen är nu igång igen men med drivning på tre hjul i stället för fyra. Jag var lite osäker på om den alls skulle röra på sig med en motor utan drivning eller om all kraft skulle försvinna via den “spinnande” hydraulmotorn. Maskin har dock dubbla hydraulpumpar och drivs så vitt jag med mina blott elementära hydraulikkunskaper förstår som 2 + 2 hjulsdriven. En massa slangar går dock mellan de båda pumparna så någon form av synkronisering mellan pumparna verkar finnas. Föröskte via importören få lite uppgifter från tillverkaren om motorn och om det var riskfritt att köra med drivning på 3 hjul. Tyvärr så fick jag just ingen hjälp därifrån, tack vare bloggläsarna fick jag i alla fall motorn identifierad och när planteringsmaskinstilverkaren inte verkade få klart om de hade möjlighet att leverera motorn som reservdel så beställde jag ny motor via en lokal hydraulikaffär. Tyvärr meddelades att leveranstiden är 3 veckor och så länge kunde jag ju inte vänta med planteringarna. Så det blev att chansa på att maskin skulle röra sig framåt med 3 motorer. Hittade ett passande hjulnav på en av de brända maskinerna som jag kunde reparera och förse med en fläns från den lokala verkstaden så att hjulet temporärt kunde fås på plats. Och faktiskt så fungerar maskin så pass att vi kan fortsätta med planterandet. Lite av vridmomentet verkar vara borta, motorerna “tuggar” lite när det börjar gå tyngre och farten varierar lite mera beroende på om det går uppför eller nerför, men vi kommer framåt i alla fall 🙂