Livet på landet i Solf, Ytterholm, Yttermark, Heisala och Hindersby
Författare: Christer
Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.
Finland börjar komma igång igen efter den årligen återkommande pandemin som lamslår det mesta i landet, däremot är mellan- och sydeuropa fortfarande drabbat. Det är svårt att upprätthålla verksamheten om något oförutsett inträffar då näringslivet är mer eller mindre utslaget. Jag försöker i görligaste mån bunkra upp med sådant jag vet att jag kommer att behöva senast före midsommar för efter midsommarn så brukar de första tecknen på vad som komma skall börja göra sig påminda. I år klarade vi rörelsen bra men ifjol då byggnadsverksamheten var livligare på “torpet” var det lite mer problem. Konstigt nog så har jag sen vi började med den egna verksamheten 1988 inte drabbats utan kunnat jobba på som vanligt 🙂
Vill nu bara med detta korta inlägg meddela att jag nog är igång trots att det blivit lite glest med uppdateringarna den senaste tiden. Brist på ämnen är det inte för det händer så mycket varje dag nu då odlingssäsongen är som intensivast. Jag har flera kvällar (nätter) påbörjat ett inlägg men trots att det bearbetats hela dagen så att det bara vore att på tangentbordet knacka in tankarna så har inte orken räckt till, är det månne ett ålderstecken?
Antagligen återfås en del krafter så småningom nu då det mörknar redan vid tjugotvå-tiden och arbetsdagen ute på fältet obönhörligen naggas i kanten då man också på morgnarna får vänta allt längre på soluppgången.
En ny dag gryr 🙂
Detta veckoslut är det hursomhelst mycket på gång så ni som förgäves sökt efter mina uppdateringar av bloggen får ge er till tåls ännu en tid, vi får se vad jag hinner med men i alla fall så ämnar jag också i år delta i Stundarsmarknaden på söndag.
Kanske tycker någon att ordet i rubriken låter vackert, men för mig förknippas ordet med stora kostnader. Näst lönekostnaderna är emballage eller förpackningsmaterial, som jag kallar utgiftskontot i bokföringen, den största utgiftsposten. Förutom engångslådor i wellpapp går det också åt en hel del plastpåsar och -säckar.
Engångslådor…. jo så är det faktiskt…… i och med att lådorna kommer i kontakt med livsmedel så skall de vara rena och hygieniska så trots att de som nu för till exempel isbergssallat utgör en kostnad om närmare en femtedel av varans pris så används de bara en gång. I butikerna tas de antagligen tillvara, kompakteras och förs till pappersåtervinning. Försök med returemballage i plast har gjorts men en del lådor kommer bort och sen tillkommer kostnader för returtransporter och tvättning så stora besparingar har det inte medfört, tyvärr.
Tycker mig ha fått meddelanden om prisförhöjningar titt som tätt men råkade hitta en lådfaktura från 1996 och räknade ut att lådornas pris stigit med 32% sen dess. Hade nästan väntat mig det dubbla men visst räcker 32% bra till då innehållet det vill säga för till exempel isbergssallat under samma tid stigit med i snitt knappa 10%. Brukar förarga mig över prismeddelandena då prisförhöjningarna oftast motiveras med att råvaran stigit i pris, ………….. som skogsägare har man ju oftast inte noterat några prisförhöjningar på pappersråvaran.
Grönsaksodling är ibland att jämföra med barnpassning, det ska matas, stöttas och ibland som i kväll bäddas ner till natten. Både fingertoppskänslan och meteorologerna säger att det blir kallt till natten. Det må nu sen vara sommar eller inte men efter några dagar med företrädelsevis nordlig vind som mojnar och uppklarnande himmel så föreligger det alltid risk för nattfrost. En del växter som till exempel basilika är så pass känsliga att de fryser av att enbart höra pratas om nattfrost men inte är det mycket bättre med squash, pumpor och andra gurkväxter heller.
Att täcka över är nästan enda möjligheten nu då marken annars är fuktig, frostskyddsbevattning är också effektivt men nu är det så pass vått att jag inte vill riskera mögel och dylikt med att vattna.
Squashen bäddas ner till natten med täckväv som skydd för frost.
I övrigt har det varit omväxlande väder de senaste dagarna. I förrgår kväll var det riktigt fint väder om än lite kyligt, passade på att granska flyghavresituationen i spannmålen. Utbytet i form av “skördade” flyghavreplantor var inte stort men i alla fall så pass att det upprätthöll motivationen att söka vidare. Just dessa enstaka plantor är det ju speciellt värdefullt att få bort då de lätt bildar nya kolonier om de får fröa av sig.
En “normal” sommar hade nog flyghavren redan drösat men i år var den ännu grön trots att vi skriver augusti månad.
Objudna matgäster fanns det också rikligt av, sniglarna börjar bli ett problem även om dom inte gör så stor skada i spannmålen som i grönsaksodlingarna. Kan inte förstå vad dom hittar uppe i borsten på kornet?
Sniglarna verkar tävla om vem som klättrar högst.
Om det var fint i förrgår så var det rena “råskvädret” i går kväll, regn, blåst och kallt som om det vore oktober. Hjälpte inte annat än att dra på stövlar och regnkläder när det bar iväg ut för att skörda broccoli.
Är sommaren slut nu? I alla fall kändes det verkligt höstlikt i går kväll.
Under juli månad har kålentusiasterna kunnat välja mellan mor eller dotter eller rättare sagt mellan fjolårets lagrade kål eller årets nyskördade. Vilket som valts har väl mest berott på användningsändamålet och hur mycket man velat spendera. Fjolårskålen är “stadigare” medan den nyskördade förstås är “mjällare” till konsistensen.
Fjolårskål eller ny sommarkål, båda är fina men ändå olika.
Fjolårets fina väder gav riklig kålskörd och tyvärr ganska storvuxen kål som inte intresserade den finländska handeln, även exporten till Ryssland gick trögare än året innan så en hel del fanns fortfarande i lager när ny skördesäsong inleddes. Fjolårskål av god kvalitet till billigt pris fanns att fås men oftast föredras nyskördad vara också i de fall att den måste importeras. Märkligt nog dög det för handeln att göra kampanjer för ungersk tidig kål under våren men inte för finländsk kål under vintern. Men det är väl antagligen så att det inte går att göra kampanjer på vara som redan är billig.
Här packas den sista fjolårskålen………
Jag hade inte så mycket kål i lager så jag försökte stå på mig i prisförhandlingarna i hopp om att hitta en köpare som var villig att betala det begärda eller 25 cent per kilo. Som högst under vintern bjöds 20 cent men jag tyckte att det var för litet för att täcka mina kostnader. Men sen är det ju inte med grönsakerna som med konjak eller whisky att de blir dyrare efter lagring utan när det började uppenbara sig ny skörd från ungern började också lagerkålens pris sjunka. Under våren så sjönk priset till 15 cent och valet stod emellan att acceptera priset eller att kompostera kålen. Då man vuxit upp under tiden då det televiserades bilder av hungrande barn i Biafra så har man fått lära sig att man inte kastar eller leker med maten utan snällt äter upp allt på tallriken. Nu hade jag varken rum i magen eller ekonomiska möjligheter att för 15 cent per kg markandsföra resterande lagerkål så mitt val blev att sälja de bästa partierna som lättast kunde iståndsättas för handeln och kompostera partierna av svagare kvalitet.
…… medan “överskottet” får bli näringsrik mylla efter kompostering.
Sommaren förbyttes från känning av nattfrost på måndag morgon till varmare och fuktigare väder med åska natten till söndag. Åska hör sommaren till men i år fick vi vänta ovanligt länge på sommarens första ordentliga åskväder. Åskbyar är dock inget man precis längtar efter, oftast ställer de till en massa oreda allt från omkullslagen växtlighet till elavbrott och skadad elektronik. Så trots att jag önskar lite regn så ser jag hellre att det kommer lungt och stilla istället för med buller och bång.
Så pass rikligt med blixtar att jag lyckades fånga en med mobiltelefon när jag innan gryningen gick ut för att koppla ur elektroniken till kylanläggningen och värmecentralen.
Den här gången klarade vi oss riktigt bra här i Långmossen och beskådade “fyrverkeriet” mest på avstånd utom ett par knallar som var lite närmare. Hade dock gärna fått lite mera regn än de 3,3 mm som vi fick och elavbrottet på morgonnatten hade vi klarat oss utan. Regnskurarna var lokala så bara ett par kilometer ifrån kom det över 10 mm nederbörd.
Rädd för åskan kan jag väl inte påstå att jag är men respekterar dess kraft det gör jag så klart. Har haft närkontakt vid ett par tillfällen och en tredje gång orsakade åskan en smärre skogsbrand här i närheten. Första gången jag lärde mig om åskans krafter rent konkret var när jag som barn hälsade på hos mina kusiner, regnet höll oss inomhus så vi fördrev tiden med lite kortspel. Plötsligt small det till så korten flög ur händerna och vi ur soffan halvvägs upp i taket. Moster kom rusandes och beodrade oss ut på gården och in i den i närheten parkerade Duetten. På vägen ut noterade jag att den väggfasta telefonen lossnat från väggen och låg på golvet och på dess forna plats var det mer eller mindre svart. Någon eldsvåda uppstod inte vad jag minns och antagligen hade blixtnedslaget letts in i huset via luftledningen till telefon.
Andra gången jag hade mer än önskvärd närkontakt med naturkrafterna var när vi på åkern höll på att skörda blomkål. Vi hade bråttom med skörden så vi tog oss inte tid att gå inomhus trots att vi noterade att regn och åska var i antågande. Att stå ute på öppet fält är ju kanske inte vad som rekommenderas men …… hursomhelst bäst som det var kändes det som om håret reste sig, jag vet inte om det berodde på kylig luft eller det fakto att vi oroades över att se våra flickor komma cyklandes efter vägen eller om det var den elektriskt laddade luften. I vart fall så skedde nog någon form av urladdning för plötsligt fräste det till men någon egentlig smäll hörde vi aldrig, ingen eller ingenting verkade heller att ha påverkats men ett märkligt fenomen var det i alla fall. Flickorna som var på lite avstånd menade att det visst både blixtrat och bullrat.
Efter att igår ha krypkört i dammet med radhackan tyckte jag att det var hög tid att damma av hojen innan höstkylan slår till och MC-säsongen är över. Trafikförsäkringen har jag faktisk haft aktiverad sen första juni men hitintills har det inte blivit något kört, antingen har det varit för kallt och regnigt eller så har det helt enkelt inte funnits tid. Fanns väl egentligen inte tid nu heller men jag for ändå.
Hojen är egentligen inte min utan tillhör Eriks dödsbo, Erik var så pass rädd om den att han inte nändes köra hem längs grusvägen här i Långmossen utan höll den parkerad hos farmor i byn där vägen är belagd. Och tur var det för på så vis klarade den, till skillnad från hans bilar, branden här om året. Det faktum att hojen samt gårdens veterantraktor som också går i Eriks namn är de enda trafikdugliga fordonen som finns kvar av Eriks fordon gör det extra svårt att göra sig av med hojen trots att jag nu inte hinner köra så mycket. Ifjol blev det blott en 350km och jag tänkte faktiskt att jag skulle hinna lite mera i år då jag inte har större byggnadsprojekt på gång i sommar.
Jag frågade aldrig Erik om lov att få köra och varje gång jag kör känner jag mig på något vis hedrad över att få köra den även om jag nu gör det utan lov. Därför brukar också de flesta turer gå via begravningsplan ifall han nu skulle råka höra ljudet från motorn. Jag har många gånger funderat över om Erik hade någon baktanke med sina funderingar inför anskaffandet av hojen. Han frågade nämligen en gång när vi satt samlade om vi, alltså han och jag, skulle köpa motorcykel tillsammans. Antagligen var hans mening att jag skulle delta i finansieringen och han skulle sköta om användningen men jag har också funderat om han eventuellt faktist menade att vi skulle köra tillsammans kanske på varsin motorcykel? Han brukar ibland säga att vi borde göra något verkligt roligt tillsammans, tyvärr tog jag mig aldrig tid till det medan tid fanns. Hur som helst slutade anskaffningsdiskussionen muntert då Linnéa undrade om Erik faktiskt tänkte köpa en motorcykel med sidovagn 🙂
Och visst är det roligt att köra motorcykel, jag hade själv i ungdomen en lättviktare men den blev stående då när åldern berättigade till bilkörkort. Den här “plastraketen”, som Erik kallade den, har ju helt andra resurser än 125-kubikaren jag hade när det begav sig. Håller man sig med en någorlunda aktiv körstil fordrar den mer eller mindre hela ens uppmärksamhet och det kan på sitt vis vara avkopplande att inte kunna tänka på annat än på själva körningen. När man kör bil händer det ju sig att tankarna drar sig till annat än själva fordonshanteringen. Jag dristar mig till att påstå att MC-förare är bättre bilförare än dem som aldrig kört MC, man lär sig att läsa vägen och det som händer runt omkring på ett helt annat sätt.
Nöjd motorist efter säsongspremiären 🙂
Trafikförsäkring.
Roligt joo men dyrt vill det bli främst då med trafikförsäkringen, ifjol kostade mina 350km i stort sett lika många euron i omkostnader. Liksom med en hel del annat så förstår jag heller inte debiteringsgrunderna för trafikförsäkringen. Vad jag förstår så är det väldigt sällan olyckorna förorsakas av själva fordonet det är nog oftast föraren som är den skyldiga. Därför kan jag inte förstå att fordonet utgör grunden för försäkringspremien, borde inte bonusberäkningen basera sig på förarens benägenhet att förorsaka olyckor? Föraren hanterar ju endast ett fordon åt gången så det är ju lite konstigt att försäkringspremien varierar beroende på fordon för en förare som aldrig förorsakat någon olycka. Men som sagt det är mycket som jag inte förstår, däremot vet jag att kilometerkostnaden sjunker ju mera jag kör så jag får väl försöka satsa på det då……. om nu inte i år så kanske nästa år……….. säsongen kan ju börja lida mot sitt slut, i morse noterade jag faktiskt lite rimfrost i åkerdiket.
