Bondbloggen

Jag forsätter lite på Kalles fundering om att skjuta upp saker till morgondagen, som är något av en favorithobby för mej.

Båsen i min ladugård är placerade i två rader, mellan varje bås finns en båsavskiljare av metallrör och i ändan finns en gavel som består av stora fanerskivor. För ett tag sedan hade korna stångat loss ena skivan och jag kunde konstatera att fästena delvis var förstörda. Egentligen har jag länge tänkt byta ut skivorna mot vanliga båsavskiljare men just då problemet upptäcktes var det lite väl mycket på agendan för att ta itu med det, så jag reparerade skadan provisoriskt och lovade mej själv att fixa det ordentligt vid ett lämpligare tillfälle.

Förra veckan hade de igen stångat loss skivan, igen var det lite för mycket på gång varför jag igen reparerade provisoriskt och igen lovade mej själv att reparera det vid ett lämpligare tillfälle. När jag gick kvällsrond på fredagskvällen hade korna riktigt gjort slag i saken och stångat loss skivan helt, den var helt lös från alla fästen och låg ute på golvet. Då var klockan kvart före ett på natten vilket väl inte riktigt vad jag hade av avsett med ”att ta itu med det vid ett lämpligare tillfälle”.

Det blir dock aldrig för sent för en fuskreparation. Jag lyckades böka upp skivan i ett lite annat läge och klämma fast den med en kombination av fusk, rörklämmare och bristande hantverkarskicklighet så att den hölls på plats över natten. Förvånande nog ingick varken balband, järntråd eller armeringsjärn i reparationen, de brukar annars vara standardelement i alla fuskbyggen.

På lördag morgon letade jag fram en överbliven båsavskiljare och annan utrustning och monterade den nya båsavskiljaren på en trekvart. Varför, varför, varför skjuter man upp så små åtgärder? De flesta gånger är omaket med att göra saken rätt direkt betydligt mindre än omaket med att göra om den flera gånger därför att man därför att man försöker ta genvägar.

Korna tyckte dock det var spännande, speciellt när jag drog fram vinkelslipen för att kapa ett rör som blev lite för långt. Visst backade de lite p.g.a. oljudet, men inte mer än några steg. De är sist och slutligen väldigt nyfikna djur.

Rubriken är väl inte helt sanningsenlig, men stängslandet av hage brukar bli lite av ett stressmoment och göras med andan i halsen, så det känns rasande skönt att få hävda att arbete är påbörjat. Och strängt taget är det inte en fullkomlig lögn heller, om man bara ser saken på rätt sätt. Jag hämtade nämligen ut fyra hektar kohage från Matkahuolto igår.

Sommaren 2012 kommer jag att hägna in en betydligt större kohage än jag haft tidigare år. Hagen skall sträcka sig från ladugården ända till strandbetet som finns nedanför vårt hus, alltså det område som avverkades häromveckan. Tanken är att korna skall hålla naturbetet fritt från sly och buskar. Det innebär att korna får motion, jag får relativt billigt foder och vilda växter och fåglar en bibehållen livsmiljö som många av dem behöver. Enda nackdelen är att jag får montera upp 1,2 km stängsel, vilket innebär att jag får motion och det var ju inte riktigt det som var tanken. En potentiell nackdel är förstås också risken att djuren rymmer, men förhoppningsvis skall det inte bli så mycket av den varan.

Sändningen som kom igår består av stolpar och lite nylonband med strömförande tråd. Nylonbanden är närmast värdelösa och brukar vara mogna för sophögen redan efter några somrar. Jag kommer att använda galvantråd istället, men bandet ingick i paketet så det får hänga med så länge det leder ström.  Själva bete och stängslet återkommer vi till i ett senare inlägg.

Själva stolparna är faktiskt utsorterade skidstavar, så de borde ju i rimlighetens namn klara av att vara ute året om.