Uppskjutning

Jag forsätter lite på Kalles fundering om att skjuta upp saker till morgondagen, som är något av en favorithobby för mej.

Båsen i min ladugård är placerade i två rader, mellan varje bås finns en båsavskiljare av metallrör och i ändan finns en gavel som består av stora fanerskivor. För ett tag sedan hade korna stångat loss ena skivan och jag kunde konstatera att fästena delvis var förstörda. Egentligen har jag länge tänkt byta ut skivorna mot vanliga båsavskiljare men just då problemet upptäcktes var det lite väl mycket på agendan för att ta itu med det, så jag reparerade skadan provisoriskt och lovade mej själv att fixa det ordentligt vid ett lämpligare tillfälle.

Förra veckan hade de igen stångat loss skivan, igen var det lite för mycket på gång varför jag igen reparerade provisoriskt och igen lovade mej själv att reparera det vid ett lämpligare tillfälle. När jag gick kvällsrond på fredagskvällen hade korna riktigt gjort slag i saken och stångat loss skivan helt, den var helt lös från alla fästen och låg ute på golvet. Då var klockan kvart före ett på natten vilket väl inte riktigt vad jag hade av avsett med ”att ta itu med det vid ett lämpligare tillfälle”.

Det blir dock aldrig för sent för en fuskreparation. Jag lyckades böka upp skivan i ett lite annat läge och klämma fast den med en kombination av fusk, rörklämmare och bristande hantverkarskicklighet så att den hölls på plats över natten. Förvånande nog ingick varken balband, järntråd eller armeringsjärn i reparationen, de brukar annars vara standardelement i alla fuskbyggen.

På lördag morgon letade jag fram en överbliven båsavskiljare och annan utrustning och monterade den nya båsavskiljaren på en trekvart. Varför, varför, varför skjuter man upp så små åtgärder? De flesta gånger är omaket med att göra saken rätt direkt betydligt mindre än omaket med att göra om den flera gånger därför att man därför att man försöker ta genvägar.

Korna tyckte dock det var spännande, speciellt när jag drog fram vinkelslipen för att kapa ett rör som blev lite för långt. Visst backade de lite p.g.a. oljudet, men inte mer än några steg. De är sist och slutligen väldigt nyfikna djur.

27 mars, 2011 av Mats

Filhantering

Kölden i vintras innebar ett uppehåll i skogsarbetet för min del, men mildvädret återför huggandet på dagordningen. Eller i ärlighetens namn är det nog enbart min pappa som kommit sig ut i skogen, jag har mest rännt omkring med en massa annat.

I skogsarbetet ingår en del service och underhåll av motorsågen och något av det mest grundläggande är att hålla kedjan vass. Motorsågskedjan är uppbyggd av en rad med tänder där varannan ”biter” åt vänster, varannan åt höger. När man vässer kedjan måste vinkeln på dem bibehållas. M.a.o måste man hålla filen i rätt vinkel horisontellt sett för att få en bra såg. Dessutom måste filen också ligga rakt vertikalt sett för att kedjan skall bli bra. Alla dessa vinklar i kombination med en lite småtrött och ovan filare innebär ju att det är upplagt för misslyckande.

Då kan det vara bra med en filmall. Filmallen är ett litet hjälpmedel som man sätter fast på sågsvärdet och hjälper till att hålla filen i rätt vinkel. Mallen ger en del spelmån både horisontellt och vertikalt, så helt idiotsäker är den inte. Man kan fila sågen helt åt skogen trots att man använder mallen, men visst hjälper den. Riktiga skogskarlar brukar fnysa åt denhär typen av hjälpmedel (filmallar, fälljärn och liknande) men för mej som inte hugger så värst många tankar på ett år är den faktiskt rätt så praktisk.

Skogen är ju för övrigt ett av de få sammanhang där fildelning är helt tillåten. :)

26 mars, 2011 av Mats

Innovativt

Ekologisk odling tenderar ibland att uppfattas som lite gammaldags. Ekoodlarna vill vrida tillbaka klockan till trettiotalet och tiden innan konstgödsel och bekämpningsmedel fanns. Ekobönder botaniserar i gamla sorter och odlingsväxter och känns igen på sin gamla traktor utan hytt, den stickade ylletröjan och helskägget.  (Nåja, det där sistnämnda vet jag väl inte om nån tror längre.)

Som jag ser det är syftet med ekologisk odling är inte att gå bakåt i utvecklingen, utan att fortsätta framåt men längs en lite annan väg. I viss mån kan man när man söker andra vägar vara tvungen att ta ett steg bakåt, men den huvudsakliga färdriktningen skall fortfarande vara framåt. Inom ekosektorn finns en hel del intressant teknik och ekoodlingen tar fram forskning och praktiska erfarenheter kring baljväxter, gröngödsling och mekanisk ogräsbekämpning som även den konventionella sidan har nytta av.

Ett exempel på senare tid är ett svenskt företag som utvecklat en ogrässkärare. Tisteln kan vara ett riktigt gissel i ekoodling och när huvudgrödan väl har börjat växa har vi inte haft nåt vettigt sätt att bekämpa tisteln, annat än att slåtta omkull hela växten som jag gjorde för hand i somras. Den svenska ekobonden Jonas Carlsson fick dock en snilleblixt och kom på att tisteln ju har en betydligt grövre stjälk än spannmålens strå. M.a.o. borde det gå att konstruera en skärapparat som släpper igenom det smala spannmålsstrået men skär av den grövre tisteln. Maskinen har rönt uppmärksamhet internationellt och även vunnit miljöpriser. För ekoodlare är det här en välkommen nyhet, men också för en konventionell jordbrukare som vill minska på användningen av bekämpningsmedel kan den vara intressant.

Skulle Jonas kunnat bespruta skulle han ju aldrig ha kommit på den här lösningen. Så visst kan ekoodling vara både framåtsträvande och innovativt. Dessutom ser skäraren rätt festlig ut! :)

23 mars, 2011 av Mats

Stängslande av kohage inledd

Rubriken är väl inte helt sanningsenlig, men stängslandet av hage brukar bli lite av ett stressmoment och göras med andan i halsen, så det känns rasande skönt att få hävda att arbete är påbörjat. Och strängt taget är det inte en fullkomlig lögn heller, om man bara ser saken på rätt sätt. Jag hämtade nämligen ut fyra hektar kohage från Matkahuolto igår.

Sommaren 2012 kommer jag att hägna in en betydligt större kohage än jag haft tidigare år. Hagen skall sträcka sig från ladugården ända till strandbetet som finns nedanför vårt hus, alltså det område som avverkades häromveckan. Tanken är att korna skall hålla naturbetet fritt från sly och buskar. Det innebär att korna får motion, jag får relativt billigt foder och vilda växter och fåglar en bibehållen livsmiljö som många av dem behöver. Enda nackdelen är att jag får montera upp 1,2 km stängsel, vilket innebär att jag får motion och det var ju inte riktigt det som var tanken. En potentiell nackdel är förstås också risken att djuren rymmer, men förhoppningsvis skall det inte bli så mycket av den varan.

Sändningen som kom igår består av stolpar och lite nylonband med strömförande tråd. Nylonbanden är närmast värdelösa och brukar vara mogna för sophögen redan efter några somrar. Jag kommer att använda galvantråd istället, men bandet ingick i paketet så det får hänga med så länge det leder ström.  Själva bete och stängslet återkommer vi till i ett senare inlägg.

Själva stolparna är faktiskt utsorterade skidstavar, så de borde ju i rimlighetens namn klara av att vara ute året om. :)

22 mars, 2011 av Mats

Vårtecken

Vårtecknen, eller kanske snarare senvintertecknen, börjar rada upp sig. Det finns vissa hållpunkter som markerar att vi definitivt är på slutrakan och att våren inte är så fruktansvärt långt borta.

Att ljuset har återvänt är ju helt tydligt. De första trevande tonerna av fågelsång har också börjat höras på morgnarna. Ansökningsguiden för EU-stöd dök upp häromveckan, vilket också kan räknas som något av ett vårtecken. Känslan av att man inte riktigt hunnit avverka fullt så mycket som man borde ha hunnit hör också till. Jag tror mej ha ved så jag klarar mej men några dagar till i skogen skulle inte sitta fel.

Ytterligare ett senvintertecken är gödselhögarna som börjar dyka upp ute på åkrarna. Stallgödsel skall enligt lag och paragrafer lagras i täta lager, men tillfälliga lager ute på åkrarna är tillåtna för att underlätta vårbrådskan. Skulle all gödsel köras ut från gödselstaden vid ladugården först när vårbruket drar igång skulle varken maskinkapacitet eller vägnät riktigt orka med det. Gödselhögarna är alltså egentligen lite av ett första steg mot vårbruket, de antyder att man nu börjar ladda upp för nästa odlingssäsong.

Vårtecken med odör.

För min del skottade jag upp en plan förra veckan och körde de första lassen. Man skottar bort snön dels för att lättare kunna komma fram med traktor och kärra, dels för att snön under gödselhögen inte smälter och det stör liksom vårbruket att ha stora snödrivor på åkern i maj.  I fjol kom jag igång med utkörningen först efter snösmältningen, så då föll skottningen av naturliga skäl bort.

Utkörningen kommer att bli ett återkommande jobb de närmaste veckorna, när jag har tid överlopps kör jag ut ett par lass. Man behöver hålla lite koll på hur mycket gödsel man kör ut i högarna. Miljöregelverket begränsar mängden gödsel som får spridas på åkern och det är ju onödigt att köra ut större mängder än man får sprida.

21 mars, 2011 av Mats

Nära i tiden

Igår hade jag ett intressant samtal med en kollega. Han hade grunnat en del på det faktum att mänskor idag blir allt med intresserad av närmat och lokalt producerad mat. Många skulle gärna handla med lokalproducerat men har svårt att hitta varorna i butiken. Han konstaterade med viss förundran att det ju strängt taget inte är så värst länge sedan nästan alla mat var lokalproducerad, faktum är att vi två som bägge är kring de 40 kom ihåg den tiden.

Eftersom Jakobstad är centralorten i mina nejder använder jag den staden som exempel. Ännu i början (och kanske mitten) av åttiotalet dominerade de lokala företagen livsmedelshandeln. S.g.s. all mjölk i samtliga butiker i nejden förpackades av Jakobstads Mjölkcentral och producerades i inom femtio km:s radie från staden. Smöret var lite mer berest eftersom det kom ända från Karleby och osten kom från det fjärran belägna Vörå. Köttet kom från Österbottens Kötts slakteri i Bennäs eller från Snellmans i Jakobstad. Potatis och grönsaker kom till stora delar från odlare i nejden. Många små butiker hade fasta kontakter till vissa bönder som odlade produkter specifikt för den butiken.

Merparten av den mat som konsumerade var vad som idag skulle räknas som närproducerad och detta trots att den köptes i vanliga matvaruaffärer utan nån större eftertanke.

Sen skulle allt bli stort, billigt och centraliserat. Kontakten mellan handlaren och konsumenten blev svagare och kopplingen mellan odlare och konsument obefintlig. Nu rör sig pendeln igen tillbaka, vilket förstås är en god sak. Men som ringaren konstaterade; det är ju faktiskt inte så länge sedan vi skrotade allt det där som vi nu försöker bygga upp igen. Och tänk om nåt litet andelsmejeri med tjugofem leverantörer och hantverksmässig osttillverkning skulle ha överlevt tills idag, katten också vilken marknadsföringstrumf de hade suttit på!

En intressant fråga är hur långt tillbaka pendeln kommer att svänga. Kommer vi att få tillbaka kvartersbutiken med handelsmannen? Kommer vi att få tillbaka gårdar som gör direktleveranser till fasta kunder? Kommer vi att få små mejerier, slakterier och kvarnar som förser närområdet med mat utan att sikta in sig på att erövra världen? Eller har vi kört ner oss så i spåren mot superduperhypermegamarketarna att vi inte kommer loss från dem mer?

19 mars, 2011 av Mats