Idag flyttade ytterligare fyra kvigor från oss. De flyttade en bit upp i landet, lite österut från Tavastehus. Sådana här transporter sköts i regel av en vanlig slaktbil. Om det är frågan om små kalvar, så kan man också själv transportera dem i t.ex. en paketbil eller i en hästtrailer. I en trailer kan man även flytta kor.
I morgon på morgonen kommer slaktbilen för att hämta två “problemkor” och efter det så har alla kor/kvigor/kalvar vi har haft för avsikt att sälja, åkt iväg. Sedan är det bara att ta in även de sista sju djuren som ännu är ute i hagen.
Idag låg tidningen Nötkött i postlådan. Nötkött är en rikssvensk tidning som specifikt handlar om nötproduktion, inget annat. Växtodling tas upp i den utsträckning det har med nötproduktionen att göra. Det är fråga om en månadstidning.
Svenska lantbrukstidningar är intressanta men knepiga. De tar ofta upp teman som inte kanske ännu riktigt slagit igenom här och dessutom är det rent företagsmässiga tänkandet ofta längre utvecklat hos svenska jordbrukare. Å andra sidan beskriver de ibland saker om inte känns helt relevanta här hos oss, exempelvis har jag begränsad nytta av att veta hur man hanterar vallodlingen i Skåne. Dessutom avviker vissa delar av produktionsplaneringen så pass att man inte alltid riktigt förstår vad de säger, t.ex. värderar man fodrets näringsinnehåll på helt olika sätt i Sverige och Finland.
Det oaktat har jag åtminstone hittills tyckt att tidningen är tillräckligt intressant för att motivera prenumerationsavgiften, speciellt för mej som är nybörjare i den här branschen. Fast skulle jag absolut tvingas gallra i mitt tidningsställ är Nötkött förmodligen en av de tidningar som skulle ryka först, trots att den tillför en hel del.
Nu skall jag fördjupa mej i säker hantering av lösa djur, läsa om killen som hoppade av jobbet som fondförvaltare och blev ekobonde och en del annat intressant. 🙂
Återkommen till vårt fibernät från ett uruselt trådlöst nät som ibland fungerade, ibland inte så är det skönt att kunna använda nätet utan att stå på ett ben på taket (sådär bildlikt talat). Men jag fick stå med datamaskinen tryckt mot fönsterrutan för att få kontakt och det var inte speciellt trevligt att skriva inlägg på det sättet.
Liten MF-30 framför jätte med 10 meters skärbord
Vi var alltså på ELMIA lantbruksutställning – Maskin och Fält – i Jönköping på torsdagen. Det var en stor mässa men nog tycker man det mesta var gammalt. Numera så har man sett allting som där visas på nätet för länge sedan. Katalogerna finns också på nätet och man kan beställa över nätet.
Förr var det en stor familjetillställning att åka till lantbruksutställningen. Det var också bästa sättet att få information om nyheter. Allting fanns där på ett ställe så man behövde inte köra runt halva landet för att samla ihop broschyrer. Och så kunde man ju äta ärtsoppa och titta på mer eller mindre tivoliaktiga begivenheter.
Det har som sagt ändrats nu. Först tröttnade jag på de inhemska utställningarna och började åka till ELMIA men nu är den också gammal. Tiden har snart kört förbi de stora utställningarna. Nätsidorna blir bara bättre och man får all information man behöver från dem. Det är möjligt att den här utställningen var den sista för mej.
Och så är maskinerna helt ointressanta. Den 30-fots skördetröska som syns på bilden är inte till någon nytta i verkligheten. De andra maskinerna var också mastodonter som man knappast kan vända med i hela Hindersby. Knappast kan de sälja mer än ett fåtal exemplar ens i Sverige. Så varför inte visa förståndiga maskiner ?
Det fanns nog en hel del småskaliga maskiner också men mest i katalogerna (som jag redan sett på nätet). Det fanns inte ett enda intressant företag som jag inte kände till från förut. Fast det kan ju bero på att jag blivit så gammal och garvad redan …
I alla fall talade jag med Lantmännen Maskin om den begagnade tre meters Rapid såmaskin som finns till salu i Uppsala. Kanske det blir en ny färjetur inom ett par dagar …
Efter att den här veckans program började utkristallisera sig kunde jag konstatera att det var lika bra att låta Trisse flytta in på måndag. Eftersom de varit ifrån varandra nån månad vill jag gärna vara till hands när han återförs till gruppen så jag kan följa med att allt går bra. Egentligen hade jag tänkt vänta några dagar till, men nu bidde det enklast så här.
Trisse har bott i en rasthage bredvid ladugården. Jag tänkte ursprungligen schasa bort korna, öppna dörren och fösa in honom i ligghallen. Samtidigt som jag drog på mej ladugårdshalaren kom jag på att det ju vore kul att släppa ut korna i snön också. Snö är kul att springa i och dessutom bra för klövarna. De får ha lite kul i hagen och sen i kväll när de söker sig in kan jag stänga dörren om dem. Tanken var god men det visade sig inte vara en så bra idé sist och slutligen.
Under veckorna som gått har Trisse rört sig minimalt i hagen. Han har haft en 40 cm bred stig mellan liggplats och matplats och utanför den har han inte rört sig (han har tydligen inga stora behov av att ströva omkring desto mera). Följaktligen har hagen sett torr och fin ut, speciellt sen det snöade i helgen. När man däremot släpper ut ett drygt tjugotal kor och lika många kalvar som rusar runt som besatta visar det sig snabbt att marken inte alls är så torr och fin. De förvandlade hagen till ett veritabelt lerbad på bara några minuter. Kor och kalvar rumlade runt, stångades och snubblade i leran och jag kunde bara med stigade fasa se hur de blev smutsigare och smutsigare. Alla försök att få in dem igen visade sig fåfänga, jag fick helt enkelt lugnt vänta tills de sprungit av sej den värsta yran innan vi började diskutera möjligheterna att gå in i ligghallen igen. Nån katstrof är det inte, de putsar nog sig rena med tiden men på måndagskvällen var de kanske inte helt representativa. Fast det kan det vara värt, för kul hade de. 🙂
Dagens lärdom: vänta tills marken fryser till innan korna börjar leka i snön. Noterat allom till varning och varnagel.
…..sa Stormskärs-Maja, nu är någonting definitivt fel. Riktigt fel.
Jag gick just över gården, men var tvungen att stanna till och fundera. Just det, det är vår i luften. Klar och tydlig vår. Den behagliga skymningen, inte alls höstlik, utan klar luft med en distinkt doft av vår. Marken precis just så mittemellan frusen och tinad som den skall vara efter en solig förvårdag och plogskivorna på åkern som tittar fram ur den nysmultna snön. Märkligt!
Enda felet är tystnaden. Enligt ljuset och stämningen skall det vara full orkester av fåglar på åkern. Nu är där tyst som i en filttoffelfabrik. Almanackan säger utan förbarmande att det är den 25 oktober, så det kanske är höst ändå. Tyvärr.
