jordbearbetning – Bondbloggen

Höstplöjningen klar.

I går kväll plöjde jag de sista åkrarna som kunde plöjas för säsongen i fina förhållanden. Kunde ha plöjt mera om hemmanet varit större då det är roligt att plöja. Har dock en del grönsaksåkrar oplöjda men plöjer dem till våren efter att ha flyttat bevattningsslangarna till nästa säsongs grönsaksåkrar. Jag sparar en flyttning på så vis och så är det lättare att se vilka slangar som passar var när dom inte är ihoprullade. Dessutom hinner eventuella ogräsfrön gro innan jag vänder jorden. Vi har också små restpartier av kålrot, brysselkål och grönkål kvar att skörda, samt en del purjo men den har farit illa i regnen.

Brukar oftast så korn efter grönsakerna då det känns lättast att reglera stråstyvheten på kornet. Grönsakerna lämnar nämligen efter sig en hel del näring som är svår att bedöma vid sådden. Det är också en anledning till att jag inte plöjer nu för att förhoppningsvis minska näringsläckaget. Jag föredrar av samma anledning att plöja sent eller just innan marken fryser och i år har plöjningsförhållandena varit bättre i november än i regnen i september och oktober. Visserligen har det regnat i november också men inte lika ofta.

Så jag känner mig nöjd över att ha plöjt mera än vad som var målsättningen för hösten. Fast numera har plöjda åkrar blivit lite av ett skällsord medan växttäcke och direktsådd applåderas i miljöns och klimatets namn. Och visst håller jag med om att fleråriga städsegröna grödor gör gott åt jorden, kolbindningen och minskar näringsläckagen. Tyvärr så har jag en del åkrar som inte lämpar sig för vårplöjning och tiden är också knapp på våren. Har heller ingen egen möjlighet till direktsådd och vad gäller grönsakerna så finns det just inga alternativ till plöjning och intensiv bearbetning.

Jag tycker att ska man plöja ska man göra det enligt bästa förmåga, annars kan man lika gärna kultivera. Här lyckades jag ansluta kilen rätt bra om jag får tycka det själv 👍. Den observante hittar kanske ett fel i bilden också?

Så mitt bidrag till saken har så här långt sträckt sig till lite naturvårdsvall (som kunde vara mer om man hittade nån vettig användning för gräset), kummin samt lite höstsäd (tidigare råg men nu inne på andra året med höstvete). Jag har försökt ta till mig lite av den allmänna diskussionen och har en del idéer men återkommer till dem i kommande inlägg. Det har varit en bråd vecka och jag är både trött och förkyld så inte så inspirerad nu just 🙂

En god självständighetsdag tillönskas. 🇫🇮

Sen kumminsådd

Det är länge sen Nisse hojtade till om Hasi i vårbruket men här fortsätter det ännu en tid. Igår eller snarare igår natt lade jag sista handen vid årets kumminsådd. Även där blev det plan B på grund av väderförhållandena.

Ursprungligen var planerna att låta kvickroten växa upp för att tas om hand av lite glyfosat och så långt gick det planenligt, kvickroten kom ju snabbt igång i värmen och bekämpningen lyckades bra. Sen var det tänkt att en åtföljande plöjning med harvning skulle ha fått plocka upp lite fröogräs för groning före sådd ett par veckor senare. Men nu hann det bli för torrt innan den åtföljande plöjningen skulle ha kunnat utföras och att låta jorden ligga ett par veckor i torkan var det inte tal om då inte ens ogräsfröna skulle ha grott under rådande omständigheter. Så plöjningen fick anstå tills midsommarregnet blötlade åkern. Midsommarhälsningsvideon från plöjningen har Ni ju sett i mitt förra inlägg men här en video från plöjningen inför pumpaplanteringen, det brukar definitivt inte damma när jag plöjer.

Så plan B som bestod av att invänta regn togs till heders, problemet var bara att det tog lääääännnge innan det behövliga regnet kom och deadline för sådd började passeras. Vi får nu se hur det utvecklas men så här sent har jag inte sått kummin tidigare.

Plöjningen åtföljdes av en överfart med inhyrd Carrier för att skära sönder och packa till tiltorna och ett par grunda överfarter med S-pinnharven.

För att säkerställa jämnt och grunt sådjup, kummin ska inte sås för djupt, så vältades fältet med den gamla ringvälten innan sådd. Fick hjälp med vältningen av äldsta dottern så sådden kunde utföras strax därpå.

Kontroll av sådjup, vid knivspetsen ligger ett kumminfrö. Dom är inte alltid så lätta att få syn på där dom ligger i jorden. Som Ni ser så finns det lagom med fukt på såbotten.

1,5-2 cm brukar jag hålla som lämpligt sådjup.

Sådden skedde sen med kombimaskin 13,4 kg kumminfrö och 275 kg 18-7-10 gödsel per ha.

Den 57 år gamla navigatorn tycks fortfarande ha bra kontakt med satelliterna 🙂

Nu ikväll får vi lite stilla regn så månne int det blir bra det här också om hösten blir lång och fin. Det skulle ju vara roligt om nånting lyckades i år, speciellt som jag nu satt ner ganska mycket arbete med etableringen av kumminodlingen.

Hösten kom – och vintern

Det har varit en lång sommar men nu kom hösten. Inte bara det utan snön kom också. Marken är vit även om väderprognosen lovar varmt för nästa vecka. Det har varit bråttom de senaste dagarna att hinna köra över åkrarna med tallriksharven. Vädret var fint men regnet som utlovades till fredagen fick fart på mej. Nästan allting är klart – bara ett par små åkrar är kvar.

Det gick bra att köra med tallriksharven även om det blev litet sent. Jag sprutade nämligen glyfosat mot kvickroten på varenda åker och då måste man vänta omkring tre veckor för att det skall hinna verka. Och i år lyckades besprutningen bra. Kvickroten var helt död överallt. På ett par ställen måste jag köra en gång till men nu är allt brunt. Däremot är den fortfarande otroligt seg. Inte ens de tandade tallrikarna orkar skära igenom kvickroten där den är tät. Så det eländiga fjolåret kommer att synas ännu nästa år.

Det värsta med tallriksharv är då leran fastnar. Blandad med halm och seg kvickrot blir den så hård att man får hacka i en timme innan tallrikarna snurrar igen. Det är vid en viss fukthalt som leran blir som kitt. Nu var det bara ett par ställen som var besvärliga. Då det är riktigt vått så fastnar leran inte och om det fryser på litet så går det utmärkt att köra. Men det krävs nerver att vänta på frosten för om det blir för kallt så fryser leran till sten.

I stora drag körde jag allting på tre dagar. Men så gick det lika mycket tid till att reparera harven. Den gamla Ransome (engelsk) som jag köpte för 5000 mark för 20 år sedan har fungerat bra. Tallrikarna är stora, tandade och hållbara men lagren var urusla. Dessutom var det speciallager som man inte får tag i för ett mänskligt pris mera. Så jag har svarvat ned lagerbussningarna och installerat standardlager i stället. I år gick det sista ursprungliga lagret. Men med tanke på väderleksprognosen så började jag inte bygga om det utan tog bort en hel axel. Det blir litet ojämnare men inte så farligt.

För den nya stora Zetorn är harven alltför liten. Jag kör nästan på vägväxeln för att halmen skall blandas in ordentligt. Men det är tufft för lagren som av bilden synes.

I den stora traktorn märker man inget och harven är ju täckt av halm och lera.

Nå, det var bara att skruva bort axeln, ta isär den och byta lager. Det börja man kunna redan eftersom det går ett eller flera lager sönder varje år. Jag har funderat på att skaffa en annan tallriksharv – den här köptes bara för att kolla om det alls fungerar. Men den har trots lagerbytena fungerat hyfsat i 20 år. Jag tittar förstås på en Väderstad Carrier men den är dyr och så har den små tallrikar. Det sämsta med den här harven är att det blir så ojämnt. Torra höstar har jag kört över med spadrullharv för att jämna ut.

Och så hade jag litet sällskap på åkern. Vi har haft en flock svanar här nu i flera veckors tid. Fast jag misstänker att de lämnar oss nu då jag kört över “deras” åker med harven.

Vad jag minns från det jag var liten så syntes inte många svanar och inte heller så mycket gäss som nu. Nästan varje dag kommer det plogar som är på väg söderut. Ibland riktigt lågt över trädtopparna. Det är stora fåglar …