10 maj, 2018 av Nisse

Våren är torkandets tid

Hösten var sen, blöt och eländig. Det vete vi fick in hade nästan 30 % fukthalt. En del fick jag nedtorkat till 18 % men det sista var långt över 20 %. Nu har det minsann varit torkväder ! Varmt och soligt och luftfukt nere kring 30 %. Så jag har naturligtvis haft fläktarna på. Temperaturskillnader upp till 7…8 grader mellan inkommande och utgående luft i lårarna visar att det minsann torkat.

Men då jag skulle mäta fukthalten så visade fukthaltsmätaren felkod. Jag blev ganska sur för den var ny (och ganska dyr). Så jag kollade in nätet och köpte en fuktmätare för 17 euro från Kina. Knappast är den noggrann men troligen noggrannare än käppmetoden. Käppmetoden går ut på att man slår en käpp ned i vetet och går den inte att slå in så är det alldeles för fuktigt (över 25 %) men går den lätt igenom säden så börjar den vara torr (under 16 %).

Visst har jag den gamla vågmätaren med en torklampa som är mycket noggrann men det är också mycket långsam. Nån sorts snabbmätare behövs. Fördelen med den mätare jag köpte är att den har en gaffel med sladd som man sticker i säden och sedan avläser man fukthalten. Det är samma metod som fuktmätare för virke använder. Den nya fina och dyra mätaren som jag har skall ha ett prov av säden som placeras i en kopp med skruvkork. Den är snabbare än vågen men inte supersnabb. Så jag skall pröva gaffelmätaren för 17 euro.

Sedan bytte jag batteri i den fina mätaren och testade flera olika prov varvid det visade sej att det inte var något fel på mätaren utan vetet var så torrt att det gick under skalan … Det fuktigaste provet som jag hittade var 12 % medan de andra var 11 % eller under skalan. Fläktarna stängde jag av omedelbums. Med kalluftstork måste man vara försiktig på våren för man torkar lätt för mycket men jag tyckte bara att höstens vete var så blött att jag inte började mäta i tid. Mätsystemet visade också att säden fortfarande torkade.

Virkeslagringen hade däremot inte torkat så jag började i stället gräva ned en brotrumma vid ladan. Det måste man göra medan marken ännu är fuktig och mjuk för senare på sommaren blir leran stenhård. Brotrumman var bara fem cm under vägen och måste grävas ned minst ett spaddjup mer. Med gripen på skogslastaren krafsade jag upp ytan och lyfte bort brorören av cement. Jag ville ta dem till vara för cementrör är av bättre kvalitet än plast. Då man gräver upp cementrör så hör man genast då skopan (eller gripen) tar i cementen men plast gräver man lätt sönder.

Orsaken till att brotrumman måste grävas ned djupare är att golvet i ladan måste sänkas så att den nya (begagnade) tröskan kan köras in. Den är 30 cm högre än den gamla. Det var ganska precis hur mycket det gick att gräva ned brotrumman för vägdiket måste ju dra undan vattnet också. Så det gamla avvägningsinstrumentet kom till bruk igen. Avvägningen visade att jag kunde sänka brotrumman 30 cm och ändå ha 10 cm fall till vägdiket. Det är inte mycket så jag måste se till att vägdiket alltid är ordentligt rensat från gräs och buskar. Om det blir vatten att stå i brotrumman på vintern så fryser det och man har översvämning nästa vår.

Det är tydligt att brotrumman måste grävas ned djupare.

Det går ganska bra att ”gräva” med gripen så länge marken är fuktig. Jag har plåtar som man kan sätta innanför gripen för att lyfta upp jorden men det går bättre att riva loss jord utan plåtarna. I ett dike med tjockt gräs kan man lyfta upp jorden ganska bra för rötterna håller ihop den men annars rinner det mesta genom gripen. Då blir det skyffelarbete.

Man skall inte riva loss den mjuka leran för det är mycket tyngre att kasta upp den då. Mjuk lera går riktigt bra att gräva upp om man tar ut trianglar och trampar föri (trampar ned spaden på sidan först). Som liten fick jag lära mej tramp betär föri då man dikade. Det är ett trevligt arbete bara man först tar bort ytskiktet med gräs och rötter med gripen. Det var inte så roligt förr då spadadiikaren skulle gräva ihop sin försörjning (inklusive en stor familj). De dog unga.

Då de första grävmaskinerna kom så var en spadadiikari och såg på då den tog stora lass i varje skopa. Han konstaterade då att nu kan noo spadadiikaren draa ååt ... Men spadadiikaren har grävt en mängd diken som förvandlat stora delar av landet från kärr och mossar till åkrar och skog. Om man ser på kartor från slutet på 1700-talet så bestod stora delar av vår by av kärr som var farbara endast på vintern då det frusit på.

Nuförtiden kan folk inte ta tag i en spade mer utan det skall vara grävmaskin till allt. Inte att undra på att en av de stora folksjukdomarna är fetma. Vi äter inte bara ihjäl oss utan vi dör på soffan. Jag såg i går en intervju med nån sorts hälsokonsulent som påpekade att gym nog är bra men det räcker inte med en timme varje dag för det blir ändå närmare 90 timmar sysslolöshet i veckan. Man borde röra på sej mer i vardagen och inte bara svettas nån timme på gymmet. Skogsarbetet är bra men det behövs litet kroppsarbete på sommaren också. Att gräva diken är inte så dumt. På våren alltså – på sommaren är vår lera så hård att man inte ens skall försöka hacka i den med skyffel.

Nu är det nya röret nedgrävt. Jag brukar använda en täckdikningshyvel med långt skaft för att få bottnen att luta jämnt åt rätt håll. Med litet vatten i rännan får man med hyveln en mycket exakt lutning. Det blev plaströr fastän jag gillar cementrör. Brotrumman måste förlängas för om vintern kör jag snö snett över den och då man kommer med släpvagnen från andra hållet så har det varit problem att svänga så tvärt. Cementrören räckte inte till.

Våren har kommit och det torkar upp. Nästa vecka lär det bli +25 grader så det blir väl vårsådd så småningom. Värmen har också fått våra sippor och scillor att blomma alldeles förskräckligt även om det börjar bli för hett för tussilagor. Vi har fullt med blåsippor, vitsippor, gulsippor och scillor. Dessutom en mängd lökväxter överallt. De har spritt sej till alla hörn av gårdsplanen. Och jag gillar blommor – mest blå. Hemligheten är att inte kratta för då förstör man de känsliga sipporna.

Glad Mors dag !  Den kanske kan firas i år utanför traktorhytten för vi börja så först nästa vecka.

 

8 november, 2017 av Nisse

Tungt vete

Vetet har torkat litet trots det olämpliga vädret. Nu flyttar jag det från lår till lår så att det blandas om och klimparna löses upp. Problemet är att det är förskräckligt tungt så fläktarna orkar inte riktigt tömma lårarna. Jag har alltså hålplåt (ögonlocksplåt) i lårarna så att fläktarna blåser vetet i riktning mot uttaget. Det måste vara högt tryck för att det skall gå och även om det går bra med torrt vete så är det nu för tungt. Jag måste hoppa ned och skyffla vete allt emellanåt. Bra motion förstås.

Man märker att tyngden är onormalt stor. Jag undrar om det bara beror på att vetet ännu innehåller en hel del fukt (18-23 %) eller om det verkligen är extra tungt i år. Det är inte stor idé att mäta hektolitervikten förrän det är torrt. Då vi var i Sverige så berättade grannen som kör all säd till torken i Köping (20 km) att han trodde det var fel på traktorn som inte ville orka uppför backarna med sädlassen. Men då han kippade lasset och såg vikten så insåg han att det inte var fel på traktorn. Han hade ovanligt höga hektolitervikter fastän de haft en riktigt torr sommar. Möjligen har vi också tung säd i år.

Som jag tidigare skrev så har vi lyckats kyla ned vårt vete till ungefär noll grader även om det inte är så torrt. Nu då jag flyttat om lårarna så märker man att vetet inte alls är så kompakt som det var då vi tog in det. Jag mätte fukthalten och i den första låren så meddelade mätaren att den inte klarade temperaturen (som var under noll). Jag tog in mätaren i stallet och efter en stund så visade den på 17,8 % vilket är ganska bra. Jag lämnade mätaren med vete i och följande dag så mätte jag på nytt och då visade den på 20,3 % …

Det är klart att mätaren visar olika vid olika temperaturer men det borde finnas kompensation i mätaren för temperaturen. Frågan är bara om elementet mäter mätarens temperatur eller vetets ? Vetet värms nämligen mycket långsamt upp medan mätarens temperatur stiger relativt snabbt. Då kan det bli ordentlig felvisning. På våren är det värst eftersom man borde ha fukthalten under 14 % då man säljer men om vetet håller kölden ända fram till midsommar så kan det lätt bli en felvisning på över en procent och det är illa. Man borde ha mätaren med vetet i ett dygn inomhus så att temperaturen jämnar ut sej.

Därför brukar jag använda lampmätaren förrän jag säljer. Den torkar nämligen upp vetet och väger det före och efter. Dessutom mal jag det i en gammal kaffekvarn så där blir inga felvisningar. Det tar 20-30 minuter per mätning så det är inte så snabbt. Den snabbmätare som jag använder är en kapacitiv mätare där man häller säden i en kopp och skruvar fast ett lock hårt så säden pressas ihop. Men den blir ju riktigt långsam om man måste vänta ett dygn innan man kan lita på resultatet.

Vetet som flyttats är i alla fall i så bra skick att det nog klarar vintern – speciellt om vi blåser litet då det är minusgrader. Den högsta fukthalt som jag mätt upp är litet under 23 % men också den säden var lös och såg bra ut. Nästa vår blir det intressant att mäta hl-vikten då vetet är nedtorkat under 14 %.

 

 

21 oktober, 2017 av Nisse

Vildsvinsmat ?

Att torka eller inte torka, det är frågan. Visst borde vetet torkas men om det i alla fall bara blir mat för vildsvinen så forlorar man  på att slösa energi på torkning. Riktigt illa är det inte nu då solen tittar fram ibland men ett tag såg det ganska illa ut då det bara var fuktigt och varmt. I dag har säden faktiskt torkat på eftermiddagen och nu kyler jag ned den. Inkommande temperatur börjar ligga under noll så inte varmnar säden åtminstone.

I det tidigast tröskade låren var fukthalten redan kring 18 % på ytan (och det är alltid torrare under för kalluftstorkarna torkar nedifrån). Den låren klarar nog vintern utan problem. Men på sina håll var fukthalten för säden upp till 23 %. Man behöver inte ens sätta vetet i mätaren för då man slår mätkäppen i säden så märker man genast om det är vått eller torrt. Om det är lätt att slå i käppen så är fukthalten ganska säkert under 20 %.

Det var litet problem med lår nr. 4 eftersom den hade över 50 cm med fuktigt vete. Nu flyttade vi hälften till en annan lår så lagret blev tunnare och man märkte genast att luften gick igenom bättre och att säden torkade. Henrik skyfflade om säden i nya torken för där man hade kippat lassen så var vetet ganska hårt packat. Lagret är inte så tjockt – bara kring 40 cm. Nu borde luften gå igenom betydligt bättre.

Fodersäd blir det i år men det gör detsamma för priset på brödsäd är inte mycket högre. Nu gäller det bara att få det att hålla sej över vintern. Prognoserna lovar kallt och torrt väder så det skall väl lyckas med att torka och kyla ned vetet tillräckligt. Mätsystemet övervakar lårarna hela tiden så om det börjar varmna så är det bara att sätta på fläktarna i vinter.

Vi har reparerat tröskan och om vädret håller sej torrt så kanske vi försöker tröska de sista hektarerna. Om inte annat så borde man få halmen hackad för åkern är insådd i timotej och klöver. Och klövern var fin såg jag då vi tröskade. Ganska bra gick det i år med tröskandet i den meningen att det inte blev så farliga hjulspår. Det är viktigt med tanke på direktsådden nästa vår. Längst bak ser man ännu den otröskade biten på bilden nedan.

Men kvickrotsbekämpningen gick i putten i år. I dag tömde jag och satte bort sprutan för det hann bli för kallt och då är det bortkastat att spruta. Nu måste vi spruta på våren före sådden. Ett år försökte jag spruta sent på hösten  men det var helt onödigt för glyfosatet tog inte på kvickroten alls då det var så kallt.

Medan det regnade så sysslade jag med att bygga ny mät- och styrelektronik i den nya torken. Men sedan blev det för bråttom så den fungerar ännu inte utan behöver en liten felsökning som får bli till nästa år. Lådan nere skall mäta trycket i den nya torken och sätta på och stänga av fläktarna över Internet.

Det har varit problem med den ena fläkten i den nya torken. Den startar men bränner säkringen i startkretsen. Den behövs inte för vi kan inte köra mer än tre fläktar tillika annars går huvudsäkringarna sönder. Med tunna lager behövs inte heller så mycket tryck.

Det var ett besvärligt år i år. Vetet grodde ganska bra och såg hyfsat ut i början på juli men sedan kom aldrig den värme som fodrades. Skörden blev ganska svag och kvaliteten for åt skogen på grund av den regniga hösten. Till all tur har vi överårs utsäde.

Men om vi får vetet att bli fodersäd så får vi vara nöjda för det var nog nära att det skulle ha blivit vildsvinsmat. Och om vi kan tröska den sista biten i början på nästa vecka så är våra höstarbeten undan (utom torkandet) och vi behöver bara vänta på ett nytt år och en ny vår som hoppeligen blir bättre. Litet besvärligare blir vårarbetena på grund av att besprutningen måste flyttas till våren men det kan man leva med.

Byggarbetena gick också åt skogen i år på grund av regnandet men om det är vackert väder i november och december så kanske vi hinner få en del uträttat ännu.

/Nisse

 

16 oktober, 2017 av Nisse

Kalluftstorkning och mögel

De gamla kalluftstorkarna fick dåligt rykte eftersom de var felkonstruerade – eller egentligen konstruerade för Skåne. Största felet var för små luftkanaler och för små fläktar. Då jag byggde vår tork 1975 så satte jag nästan en meter luftkaneler under plåtarna och tre 11 kW fläktar i huvudkanalen. Vi hade en liten oljekamin för tilläggsvärme men den var helt onödig och slopades kvickt. Med stor luftmängd är det onödigt med tilläggsvärme och den borde i så fall har mycket stor kapacitet. Däremot fungerar solvärme från plåttaket bra också då det är mulet. Vi tar in luft från andra sidan byggnaderna som går under plåttaket och värms upp innan den går in i fläktarna. Det räcker till för att torka ned säden så mycket att den klarar vintern och sedan torkar man ned på våren. Ibland får jag ned den till 11 % på våren (mest i misstag för det är för lågt).

Men i år kan det vara problem för allt är genomblött hela tiden. Så nu gäller det att vara noggrann med förhållandet mellan sädens fukthalt och dess temperatur. Om säden är riktigt kall så klarar den sej över vintern fastän den är fuktig. Det finns en bra rapport från JTI (Jordbrukstekniska institutet i Sverige) som behandlar mögeltillväxt. Den är skriven av Nils Jonsson och har nummer 427. Den handlar om spannmål för etanolproduktion men delen om kalluftstorkning är ganska allmän. Den kan laddas ned som PDF från

Ett diagram som finns på många ställen är förhållandet mellan luftens relativa fuktighet och hur lågt man kan torka säden. Man kan se att vid så hög luftfuktighet som 90 % så kan man komma ned till 20 % för säden och 80 % räcker till för att torka ned till 17 %. Det räcker i allmänhet för att säden skall hålla över vintern så man kan torka ned till salufukthalt på våren.

Lacey och andra har undersökt mögelsvampars tillväxt och i JTI-rapporten finns ett diagram som ett sammandrag av deras resultat. Här ser man hur fuktig säden får vara vid olika temperaturen för att mögelsvamparna inte skall växa till sej. Till exempel ser man att om man får nedtorkat säden till under 16 % så klarar den vintern om temperaturen är under +10 grader. Men får man nedkyld den till noll grader så kan den ha en fukthalt på 20 %. Så jag vill ha kalla nätter så jag kan kyla ned vetet så mycket som möjligt då det inte mera torkar på dagarna.

Men det finns också andra mögelsvampar och det här är bara ungefärliga diagram. Men man borde åtminstone hålla sej utanför de färgade delarna. Annars blir det vildsvinsmat.  Det är inte så svårt att få ned temperaturen under noll en kall vinternatt och säden håller temperaturen mycket bra så varma dagar därefter har inte stor betydelse bara man inte blåser med fläktarna. Problemet i år är att vi har varma och fuktiga nätter.

Så jag vill ha kalla nätter och torra dagar. Men man får sällan det väder man vill ha …

/Nisse

14 oktober, 2017 av Nisse

Veckans tok

I vår husblaska Landsbygdens Folk ritar signaturen ToK om landsbygdens aktuella frågor. I förra veckans ToK kände jag igen mej mycket bra.

Vi hade kört hela natten tills tröskan gick sönder och sedan började det regna. Efter det har det regnat och varit genomfuktigt hela tiden. Om jag förväntas skriva positiva inlägg så blir det mycket glest just nu. Vi har det mesta vetet tröskat men det torkar inte fastän jag blåser dag och natt. Det värsta är att nätterna inte är kalla utan lika varma som dagarna. Och det allra värsta är just varmt och fuktigt. Om man får ned temperaturen till noll så är det ingen fara för då slutar bakterierna att verka. Så nu använder jag elström till ingen annan nytta än att vetet inte far illa (ännu).

Efter tröskandet så sov jag nästan hela nästa dag och sedan fick jag kramp i en ryggmuskel. Jag vet inte om det var att man satt och spände sej med tröskspaken i 16 timmar. Liggsäden gjorde att man måste lyfta och sänka bordet precis hela tiden. Nåja, muskeln blev i bättre skick efter en ordentlig ingnuggning av hästliniment. Det är bra även om det inte går upp mot gamla tiders hästliniment som sved och hettade ordentligt.

Därefter så började vänster öga ömma och som man kunde vänta sej så blev det efter ett par dagar irit (ögoninflammation). Det är inte första gången så man börjar känna till symptomen. Till all tur så fungerar medicinen mycket bra MEN man blir alldeles galen av att droppa varje timme. Medicinen är bra eftersom den verkar genast men problemet är att komma ihåg att droppa. Det gör jag inte så jag måste ha telefonen att larma varje timme. Då man skall göra nånting så börjar eländet pipa just då man håller på med något som kräver koncentration. Till sist så blir man så irriterad att man blir en fara för omgivningen.

Kanske Kalle kan hitta på nånting positivt att skriva om. Här är det dåligt om positiva saker. Nu skall jag gå ut och dystert begrunda vetet i torken. Hösten i år hör till de värsta. Förr regnade det också – ibland mycket – men det var alltid litet torrare nån gång. Bara man får nedtorkat en del  av vetet så kan man köra om lårarna så att de blandas och eventuella klimpar löses upp men nu har det inte torkat alls. Senast jag mätte så var det 29 %. Åtminstone kunde det bli kallt så man slipper den här varma fukten. Det kan bli mycket vildsvinsmat i år …

/Nisse

 

12 september, 2016 av Christer

Rågen torkas vidare…

….. men jag har slarvat lite några dagar på grund av sådden av ny råg -joo det blir rågsådd i höst också, man får ju inte låta sig nedslås av mjöldrygaproblemen- och så drabbades jag av en amper höstförkylning i torsdags.

Varmt och fuktigt väder har lett till att kylningen av rågen på golvtorken  inte varit så effektiv och jag fläktade kanske lite för litet några dagar. Så jag lade igår märke till att temperaturen började pendla lite upp och ner. Därför beslöt jag idag då krafterna började återvända efter förkylningen att göra en grundligare genomskyffling enligt Nisses rekommendationer. Kumminet börjar vara torrt så jag kunde frigöra lite golv på andra sidan kanalen och på så vis flytta över några kubikmeter med frontlastaren för att få lite skyfflingsutrymme bland rågen, sen var det bara att sätta igång och skyffla. Det var varmt idag så svetten lackade ordentligt från den efter febern orkeslösa kroppen, men dricker man bara regelbundet (långloppserfarenheten spelar in) så orkar man nog skyffla en stund. Och kanske går lite av det onda ur kroppen med svetten, jag tror faktiskt att man blir fortare frisk om man rör på sig lite. Att ökad blodcirkulation tar med sig av slaggprodukterna i kroppen och snabbare gör sig av med dem än om man är stilla.

Omskyffling av rågen på golvtorken inledd.

Omskyffling av rågen på golvtorken inledd.

Inspirerad av Nisses kommentarer om att hela familjen skyfflade innan Kongskilden skaffades föreslog jag också att vi skyfflar enligt inkomstfördelningen men rågen ingick tydligen inte där. Nåå jag tänker inte bli nån Ernst jag heller så jag hämtade mera dricka och skyfflade vidare, nu i skrivandes stund har jag under kvällen grävt igenom ca 30m³ så det återstår ca 40. Armarna börjar bli lite långa och risken för överträning inför vinterns skidlopp överhängande så jag tror att jag ska låta de 2 asylsökande som tillfälligt jobbar här hjälpa till med skyfflandet i morgon. Kanske också den blivande rekryten får svinga skyffeln lite, kan ju vara bra träning inför tjänstgöringen, konditionen bland rekryterna lär vara på nedåtgående har jag förstått. Blåser in lite sval nattluft i väntan på att skyfflandet blir klart……..

9.9.2016 Full rulle med carriern i den sena kvällen.

9.9.2016 Full rulle med carriern i den sena kvällen. Växtresterna från kumminodlingen myllas in.

Som sagt så lät jag mig inte nedslås av varken mjöldrygaproblem eller bristande jämlikhet i arbetsfördelningen och inte heller flunsan kunde sätta stopp för förberedandet av höstens rågsådd. Så slutet av veckan gick åt att plöja en del vall, förrådsgödsla med biotit och tallriksharva kumminåkern för att kunna så ny råg. Sortvalet föll i år på Magnifico som lär ska vara motståndskraftigare mot mjöldrygan tack vare rikligare pollenproduktion samt lite Allawi som utfyllnad. På grund av att sådden nu blir lite sen ökade jag utsädesmängden med en 10%. En del hann sås på fredag den 9 september men svårigheter att se ristmarkeringen i den svarta jorden avbröt sådden efter mörkrets intåg. Under lördagen satte lite duggregn stopp för sådden och idag söndag var det tänkt att sådden skulle avslutas. Så blev dock inte fallet då punktering på såmaskin satte p för sådden. Nu får vi se hur snabbt Tume får fram ett nytt hjul?

9.9.2016 Sådden av höstråg inledd.

9.9.2016 Sådden av höstråg inledd.