Det här blev en tuff sommar. Byte av vevaxel på lilla Zetor tog en massa tid och mycket av det jag hade tänkt göra fick igen uppskjutas till nästa år. Vårsådden gick bra men ungefär allt annat har krånglat och tagit extra lång tid. Sedan hamnade jag igen att sköta om vårt fibernät vilket inte var så enkelt då jag varit borta från det arbetet över tio år. Bara att samla ihop alla verktyg och försöka komma ihåg hur det fungerar tog tid.
Så det har inte blivit mycket skrivet. Då jag tänkt slå mej ned vid tangentbordet så har alltid nånting annat viktigt dykt upp. Och så ska ju de vanliga sysslorna skötas. Det blev inte bättre av att vi var en vecka i Sverige i slutet på maj.
Motorn var ihopsatt och tillbaka i Zetorn den 3 juni och oljebottnen skruvade jag fast den 10 juni. Sedan var det många grejor som skulle på plats efter det men värst var att en axel som jag beställde från Slovakien blev fel så jag måste beställa på nytt.
Det blev gott om tid att spruta och eftersom allt varit tidigt i år så sprutade jag redan kring den 8 juni fastän det ofta varit två veckor senare. Då man hört en hel del om GPS-problem så var jag rädd att det inte skulle fungera men i år bråkade GPS:en inte alls. Den var stabil och jag följde förstås sprutspåren varvid GPS:en snällt ritade upp kartan precis som den skulle. Det kanske berodde på att jag hade kabel mellan dataplattan och GPS-mottagaren – inte trådlös som förut. Eller så var det det nya programmet.
Då man sprutar så brukar man se ganska bra hur vårsådden lyckats och i år såg det bra ut. Allt hade grott jämnt och fint. Vid vårsådden var åkrarna jämntorra så att man utan problem kunde så i alla svackorna. Men under den torra ytan fanns det nog fukt och då det kom regn så grodde allting. Man ser också hur hösten glyfosatsprutning hade lyckats. Den hade haft god effekt men där det blivit litet osprutat så såg man att det minsann hade varit nödvändigt med glyfosatet. Där hade baldersbrån bildat djunglar.
Vårsådden gick annars bra men inte på mulljorden. Nu ser man tydligt hur halmen samlats framför såmaskinen och till sist stoppat matningshjulet. I år var halmen ovanligt torr och lätt men till sist blev det för stora hopar. Här måste vi börja köra före med fräsen för att kunna så alls. Den slog sönder halmen så mycket att den inte samlades framför såmaskinen. Till höger på bilden nedan kan man se hur mycket bättre det gick där vi kört före med fräsen.
Direktsådd är till ingen nytta om man måste jordbearbeta i alla fall men det gick som vanligt bra att så på leråkrarna och bara en åker var så omöjlig att vi behövde fräsen. Nästan alla åkrar hade fin brodd men höstvetet var ganska ojämnt.
Jag är inte SÅ intresserad av höstvete utan måste bara ha det på grund av de töntiga reglerna. Byråkrater och lagvrängare gör upp fyrkantiga regler men verkligheten är aldrig fyrkantig. De menar (åtminstone delvis) väl men det är ett gammalt talesätt att vägen till helvetet är stenlagd med goda föresatser. En bra orsak att INTE ha höstvete är att man inte effektivt kan spruta bort baldersbrå. Nu är höstvetet inte så illa men det är fullt av baldersbrå. Skillnaden till vårvetet är enorm.
Det som gick helt fel var att jag inte hann få bort fjolårets vete i tid. Först efter johanni kunde jag tömma den nya torken och köra upp vetet i silona. Det var för sent så nu gick det till augusti innan jag blir av med det. Nu har jag flis i nya torken som måste bort innan vi kan sätta det nya vetet där. Och med tanke på den goda växten så behövs det utrymme för årets skörd. Det blir bråttom i augusti.
Möjligen hade jag sett att sugslangen (ormen) hade fullt med hål. Det gick att suga men inte så bra. Nu måste jag komma ihåg att skaffa ny sugslang till nästa år – en med tjockare plast. Den första sugslangen var alldeles för styv och den här för sladdrig och svag så nästa borde vara mittemellan. I det stora hela går det ändå bra att suga bort vetet.
Potatis satte vi i år på två olika platser efter fjolårets katastrof då allt drunknade efter storregnet den 9 juli. Det ena potatislandet är på god jord och det andra på lera – men högre upp. Det regnade en hel del också i år och ett tag såg det ut att bli översvämning igen men vattnet kom inte upp på åkrarna. Så vi kanske får egen potatis i år. Regnandet gjorde att också potatisen på lerkullen växt ganska bra. Vi satte den bredvid äppelträdgården där det finns vattenpost så vi kunde vattna ifall det blev en torr sommar. Men det blev det ju inte.
Den 8 juli körde jag ut Zetorn för egen maskin så verkstaden blev äntligen ledig. Det visade sej att traktorn gick mycket jämnare efter reparationen. Det var fint att den blev reparerad för vi hade flisat första satsen och behövde köra mera ved för andra satsen. Allt gick annars bra men så körde jag fast fliisbisin mot en väggstolpe. Jag måste ta en annan traktor för att dra den åt sidan för det gick inte att köra bakåt och inte framåt.
Det har varit regniga dagar och dåligt torkväder men i går var det både hett och torrt. I andra satsen hade vi också tunnare lager – omkring 70 cm. Luften går ju lätt genom flis så den torkar bra. Nu gäller et att köra ned flisen i lagret så at torken är färdig att ta emot vetet då vi börjar tröska.
Det gick några veckor att byta en fiberskarv i datanätet – mest för att plocka ihop verktygen och försöka komma ihåg hur man gjorde. För 20 år sedan svetsade jag omkring tusen optiska fiberskarvar och så småningom började det gå igen. Det var en skarv på en stolpe som hade läckt och den var full av vatten smörja och rost.
Det var bara att slänga skräpet och sätta in en ny skarv som har en ordentlig kåpa över. Den var betydligt billigare än de skarvar vi använde för 20 år sedan. Men den var knappast bättre (utom kåpan) för det var lika krångligt att rent mekaniskt sätta fast kablarna i den. Det var som tidigare att det krävdes stora verktyg, kraftiga fingrar och mycket svordomar för att få kabeländarna fast. Att svetsa fiber var sedan en liten sak i jämförelse.
Troligen på grund av större serier så har verktygen blivit betydligt billigare. Svetsen som vi nu använder har sex motorer och är nästan automatisk. Man bara sätter in fiberändarna och stänger locket. Sedan svetsas de med stor precision. 600 euro för en sådan svets är inte så förskräckligt dyrt. Det trevligaste var i alla fall att gubben ännu kan svetsa fiber …
Det har också varit andra arbeten den här sommaren. Pojkarna har skrapat och målat taket i den gamla slöjdsalen som nu fått nya lampor. Kuporna är gamla från Folkets hus i Hörks hage nära Grängesberg men lamporna inne i dem är starka LED-lampor på 6000 lumen. De gamla lysrören var litet osäkra och ett började ryka då vi hade årsmöte så dem tog vi bort.
I Hurtigs torp (dragon för Nissas rusthåll) hade tapeterna börjat falla ned från väggarna så där har vi satt upp skivor och limmat papp som ska målas. Sedan ska jag sätta upp en solpanel med ackumulator och kontakt via mobilnätet så vi kan övervaka torpet bättre. Gammalt torp med litet ny högteknologi – som skall gömmas undan.
Och så har vi fått en port igen efter flera år med ingång genom ladan.
He va he för tetta gangån.
