Bloggare: Nisse Husberg

Siesta

Det blir bara värre – nu hotar SMHI med över +30 grader varje dag i tiodygnprognosen ! Inte en regndroppe – om det inte blir åska förstås.

Förstås visste man att det skulle bli en het sommar eftersom vintern var så kall. Årsmedeltemperaturen ändras sällan så mycket. Men nu är det nog ett ganska extremt klimat för Norden. Man börjar fundera på luftkonditionering och att övergå till siesta mitt på dagen och jobba på nätterna. Vi måste kanske flytta till källaren i det andra huset där det ännu är en mänsklig temperatur. Eller så blir det att flytta till potatiskällaren …

Men myggorna de klarar hettan fastän man önskar att de fick värmeslag allihopa …

11 juli, 2010 av

Nu vågar man kanske önska regn …

Så länge höbärgningen håller på så vågar man inte ens andas om regn men nu kanske det går för sej … Min vallsådd blev sen men lyckades bra eftersom det kom regn direkt efter sådden (sprickanveetå). Både timotej och klöver har grott utmärkt men nu börjar det bli brist på fukt. På lerjordarna öppnar sej sprickor och om det inte regnar snart så dör de små plantorna som inte ännu hunnit få så djupa rötter.

Om ni ser riktigt noga så syns också de tunna timotejstråna. Det ser hopplöst ut men gräs är tuffa  och det blir nog riktigt fint – om det snart kommer regn. Annars kan det gå illa.

Hettan är förfärlig – nästan 30 grader varje dag. Eftersom närmaste större vattensamling är 25 kilometer härifrån så blir det en verkligt tung hetta. Alla ser oroligt på de moln som nån gång dyker upp och undrar om det blir åska. Det känns som om det här leder till en riktigt ordentlig urladdning.

Vi har arbetat med Liljenets växlar och satt in ackumulatorer så datanätet klarar strömavbrott – och så skyddar de litet vid åska också. Det är utomhusväxlar så det jobbet borde helst göras på sommaren. I vårt eget nät har jag trimmat in Gigabits brandmuren och det gick inte så bra. Natten mellan söndag och måndag var det ”storm” i nätet. Omkring 20 miljarder paket tvinnade omkring och ställde till elände. På måndagen fick jag stormen att ta slut men orsaken är inte helt klar.

Det har varit omöjligt att jobba utomhus. Jag försökte med våld köra ett lass ved men fick värmeslag och feber på kvällen så nu har jag dragit nätkabel till Ribackhusets källare (enda stället utom ladugården som man kan existera i) så får jag sitta där och planera kylmaskineri … Det var diskussion tidigare om luftkonditionering är lyx i traktorn och nu kan jag meddela att NEJ, det är helt nödvändigt om man vill överleva och få nånting gjort. Vi skall se om det fungerar med en kylväska, en massa kylklampar och två datamaskinsfläktar (de är billiga och bra och dra väldigt litet ström vid 12 Volt). Idén är inte min egen utan knyckt från Arizonas öknar – de har en stark tradition av ”heimlaga” där också.

Ett stilla regn är nu högst på önskelistan men SMHI hotar med värre hetta (+33 grader) tio dagar framåt så man får vara glad för varje litet moln som ens för några minuter skymmer den brännande solen.

10 juli, 2010 av

Sommarstiltje

Det känns riktigt nostalgiskt att läsa om höarbetet. Här i vår bydel har ju alla kossor försvunnit (men inte från hela byn) och höbärgningen som förr var sommarens viktigaste arbete börjar bli sällsynt.

Och jag sysslar mest med att försöka överleva hettan. Det är nästan +30 grader utomhus och närmare +40 i traktorhytten så nu sitter jag inomhus och planerar kylmaskineri. Jag körde ett par lass ved men kände på mej att det blir värmeslag om jag fortsätter så nu kör jag bara tidigt på morgonen eller på natten. Man kanske borde sova i tegelladugården på dagen och helt gå in för nattarbete – det är inte många timmar mörkt.

Men så har nätet krånglat. Underligt nog är det sällan strömavbrott på vintern men då sommaren kommer så börjar avbrotten. Vanligen riktigt korta men vi har haft ett par på upp till en timme. Då blir det att åka omkring och återställa nätets centraler. Och så bygger jag om ett par för att klara likadana vintrar som den förgångna.

Dessutom skall den gamla bybutiken säljas. Byabolaget Hindersby-Bäckby Service AB (med 59 aktieägare) har ägt butiken som byggdes 1939 och som bäst hade närmare 10 anställda. Man kunde köpa allt som behövdes i den. Och fanns det inte så beställde man och paketet kom med nästa buss och kunde hämtas från bussbordet. Då gick bussarna här nästan varje timme ! Inte har utveckligen gått mot det bättre egentligen. Till all tur har vi en hindersbygg som är intresserad av fastigheten – en duktig företagare som man kan lita på att inte börjar med skumma affärer. I en del byar har fastigheter sålts till mer eller mindre underliga företag.

Nu går det inga bussar utom skolbussarna. Folk har bil men det tar i alla fall en massa tid att åka till nån stad för att köpa en skruv. Jag har slutat med det och köper i stället det mesta på nätet – från Sverige eller Tyskland. Men visst tar det längre tid än då man köpte från den egna bybutiken. Så man måste ha ett eget lager. Skruvar och liknande har ju blivit mycket billigare och mitt lager är betydligt större än butikens förr. Men det blir mera jobb med lagerhållningen och jag måste snart köpa ett hundratal lådor till. Mest använder jag gamla avskurna mjölkbyttor som placeras i trälådor (ca. 7 cm höga). Det blir fin förvaring för småskruvar och lika bra finns inte ens att köpa. Men för litet större delar är mjölkburkarna för små. Att hitta bra förvaringssystem är inte lätt. De man kan köpa är ganska usla och de flesta är helt underkända på det här stället.

Det skulle finnas en hel del utomhusarbete men jag känner mej som ett korvskinn som man pressat korven ur och lämnat att ligga i solen en dag – så det blir inomhusjobb tills aftonsvalkan börjar … Vissa gillar solen men jag hör inte till dem. Norra Grönland skulle vara lämpligare semesterort för mej.

6 juli, 2010 av

Skrot-Nisses triumf

Det är många som slänger allting som gått sönder (och ibland fastän det är i prima skick) och tycker jag är fånig som samlar skrot. Men idag kan jag triumfera litet. Startanordningen till en torkfläkt hade gått sönder (troligen på grund av åska) och en kondensator hade exploderat. Problemet var att hitta en motsvarande typ. Jag har ett lager med nya komponenter men mest för lågspänning eftersom all elektronik använder 5 och 12 Volt och nu behövdes minst 60 Volt. Så det blev att söka igenom skrotlagret och visst hittade jag i en nätdel en kondensator för 220 Volt som passade utmärkt.

I stället för att beställa en ny och vänta en vecka eller åka till H:fors (det hade blivit en dyr kondensator) så hade jag fixat problemet på en kvart. Ibland kan det lyckas. ..

(Skrot-Nisse är en svensk karaktär skapad av Jan Lööf som finns i både tecknad serie och som TV-serie)

1 juli, 2010 av

Damm, damm och mera damm …

Nu går det inte att skjuta upp årets värsta arbete mera: Att sälja säden. Det kan låta konstigt men först måste den flyttas till lastningssilo från kallufttorken. Det är i och för sej mekaniserat: Jag blåser säden upp i silon. Och tömmer torken med luft. I bottnen på kallufttorken finns det små hål där plåten tryckts ned så att luften kommer igenom men inte så att säden ryms genom hålen. Det är alltså inte runda hål som borrats rakt genom plåten utan bara ena sidan av plåten är nedtryckt och då blir hålen som fiskfjäll och luften blåser bara åt ett enda håll. På det sättet kan man blåsa säden mot uttaget i låren – om man har ordentligt tryck under plåten.

I våra kallufttorkar (den fjärde håller på att bli färdig) så hade vi först träfiberskivor med hål, sedan tunn plåt med runda hål och i de två senaste torkarna just den golvsveperplåt som jag beskrev ovan. Förr var man tvungen att skyffla ut säden för hand men med golvsveperplåten blåser vi ut den. Till det krävs som sagt tryck och stor luftmängd men det har jag med tre stora fläktar i samma huvudkanal som klarar av 100 000 kubikmeter luft per timme vid mottryck på över 50 mm vattenpelare (trycket lyfter alltså en vattenpelare 50 mm). Det är det minsta tryck man kan ha för att få säden att röra sej. Helst bör man ha mera.

Allt det här är bra men sedan kommer verkligheten och den består av damm, damm och åter damm ! Det är som en dammstorm inne i torken. Jag byggde in hela torken i plast (och fick solvärme på köpet) så det går bra om man inte behöver gå in där då man tömmer. I princip behöver man inte göra det MEN allt som oftast är det något krångel så man måste gå in i dammstormen. Och jag kan intyga att det inte är roligt. Visst har jag dammskydd och allting men man får bada bastu i en vecka efter tömmandet och ändå finns det damm överallt.

Och så måste torken repareras ibland – och då man slår med hammaren så faller det damm från alla håll och kanter. Inget roligt det heller. Jag använder förstås min stora dammsugare (=tömningsfläkten på 11 kW) men det är inget litet jobb att dammsuga en tork på 170 kvadratmeter. Otroligt nog fastnar dammet stenhårt på skivor och plast och i taket – överallt. Det måste skrapas bort – tvätta vill man helst inte inomhus även om trycktvätten nog skulle ta bort det.

Men nu hjälper ingenting mera – det är bara att börja med eländet. Förra veckan fick jag nu datamaskin (den gamla var redan nio år gammal vilket är mycket) så härtills har jag ”varit tvungen” att installera den men det börjar vara klart. Så ut i dammet bara !

30 juni, 2010 av

Ved för vintern

I den här hettan tycker man det är långt från den kalla vintern men nu skall veden fixas för annars blir det att frysa. Det produceras en hel del ved fortfarande – också för försäljning – fastän det kommer flisvärme allt mer. Men investeringarna i flisvärmen är stora så det blir av huvudsakligen då värmesystemet annars också byggs om. Det blir lätt tiotals tusen euro och man köper en väldig massa ved för de pengarna – eller hugger den själv.

Här går allting på flis efter ombyggnaden i fjol (nåja, den pågick ännu i januari). Och då är flisvedens högsäsong i juli för jag torkar flisen i kallufttork. Vatten lönar det sej inte att bränna.. Flis är lättorkad – man blåser på den i en veckas tid oberoende av väder och så har man ganska så torr flis. Det är också nödvändigt då man lagrar hela årets flis för den börjar annars mögla. Då man flisar aspved så stänker bara vattnet omkring.

Men nu gäller det att få ut veden ur skogen. Det var en besvärlig vinter och vår så jag kom igång med flisvedkörandet först för ett par dagar sedan. Också en liten mängd regn hindrar körandet – inte för att det blir mjukt utan för att det fastnar en massa lera på hjulen. Och i skogen ligger det ännu vatten i hjulspåren. Vanligen har vi torra försomrar men det här året tycks det aldrig torka upp.

Men hett är det i hytten. I förrgår var det över +35 grader och då var gubben slut. Jag körde ännu på johanniaftonen till klockan nio eftersom de hotade med regn (men det kom inte många droppar till all tur). Sedan hittade jag på jobb inomhus. Det är riktigt svalt och skönt inne i tegelladugården. Där hålls det kyligt långt in på sommaren.

Fast visst måste det köras många lass flisved än. Så väderbeställningen är nu mulet och svalt men inte regn …

27 juni, 2010 av