Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

Byråkratåret 2015

Det är dags att beställa konstgödsel och i det sammanhanget började jag läsa den broschyr som kom i december om jordbruksstöden 2015. Det var ingen trevlig läsning. Byråkraterna, klantskallarna och fanatikerna har fått igenom en massa helt idiotiska krav. Så länge det är frågan om principer så är det inget fel. Jag tycker också att ensidig odling är mindre bra. Men så fort man ser på de konkreta reglerna så slår man sej för pannan och undrar hur dum människan kan bli …

Speciellt kravet på ”diversifiering” är helt vansinnigt konstruerat. Tre grödor på ett litet jordbruk samma år är så korkat att enbart folk som är totalt okunniga om böndernas verklighet av idag har kunnat konstruera det. Orsaken är att priserna är urusla och att vi måste betala transporten. Det betyder att man måste få ett fullt lass (ca. 40 ton) av en gröda för att hålla transportkostnaden på så låg nivå som möjligt.

Om jag till exempel odlar vete, rybs och har träda så får jag ihop till ett lass på vetesidan men inte för rybsen. Dessutom är det omöjligt att odla rybs på rybs varje år. Vi hade tidigare rybs men fick en massa sjukdomar som drog ned skörden närmare noll. En hel del åkrar med styv lera lämpar sej dessutom inte för rybsodling alls.

Det betyder att jag kan odla 75 % vete, sätta 5 % i träda och 20 % blir i praktiken olönsamt skräp som inte ger någon nettoinkomst utan möjligen ren förlust. Det är väl klart att man inte satsar nånting i onödan på dessa 20 %. Hela systemet är en skrivbordskonstruktion som inte ens är till nytta för miljön.

Det hade varit mycket förnuftigare att ordna diversifieringen så att grödorna växlar med åren. Ett år kunde jag då odla mera rybs så jag får ihop till ett helt lastbilslass medan jag andra år odlar vete så rybsen inte kommer för ofta på samma åker på grund av sjukdomsrisken. Speciellt bomullsmöglet är ruskigt effektivt. Ett år fick vi bara ett par hundra kilo per hektar rybs. Spruta, spruta – men var det inte meningen att minska på sprutandet ?

Byråkraterna och miljötalibanerna borde inte få blanda sej i det konkreta odlandet – det leder bara till just sådant vansinne som i de nya stödreglerna. De vet ingenting, förstår ingenting och bryr sej inte heller. Vi har tillräckligt problem med det nyckfulla vädret och den lika nyckfulla marknaden så vi behöver inte det salt i såren som dessa sysslar med att sprida.

Inte så många vindfällen

Det blåste ju ordentligt för ett par veckor sedan. Men idag körde jag upp skogsvägarna och antalet vindfällen var ganska normalt. Det enda som var illa var en fläck med torra träd. Och så var det hemskt så småskogen har växt … På sina ställen hade man svårt att hitta för den hade växt upp så mycket att allt såg annorlunda ut. Det börjar finnas en hel del gallringsskog. Man tycker att man alldeles nyss hade huggit bort de stora träden och det bara fanns litet små granar där men nu är det fullt med tät granskog.

Autostradan i Tallmosan som i fjol vintras blev byggd på vallen till kanalen använde jag nu för första gången. I fjol ville jag inte köra på den eftersom den ännu var mjuk och det kunde ha blivt djups spår. Men den har satt sej över sommaren (”Han ha lammna” som det heter på hindersbyiska) och nu var den riktigt bra. Bil kan man inte köra på den (än) eftersom där finns en hel del svackor för att låta skogsvattnet rinna ned i kanalen. Men med traktor är det rena autostradan.

Trots snön verkar marken ha frusit ganska bra redan. Bara på de vanliga mjuka ställena kom det upp vatten i spåren. Men det gör det också i smällkallaste vintern. Nu har jag i alla fall kört över skogsvägarna med 165:an och det lär bli kallt i ett par dagar så månne det inte fryser ordentligt.

Nu är det bråttom att få igång stora lastaren och processorn för det behöver gallras också i Tallmosan. Först skall dock vägarna huggas upp. Ett par ställen ligger det stora träd över vägen. Jag måste ta med lastare och vagn för att få bort dem. Nu börjar den här vinterns huggande så konditionen skall väl bli bättre så småningom (och julfläsket arbetas bort).

Äntligen skogsväder

Det blev lämpligt kallt och vi hade just ingen snö så före jul var det utmärkt väder för uppknyckning av buskar. Kanalen hade fått alldeles för mycket och för stora buskar och jag vill hellre dra upp dem med rot i stället för att bara såga av dem. Då kommer de nämligen följande år att växa en meter eller mer …

Nu bar åkern ganska bra och jag vill inte alls ha spår i den eftersom jag tänkte så direkt nästa vår. En del buskar kom upp med en gång som den som syns på bilden men andra hade grymt stora rötter så jag fick gräva runt dem (med gripen) och knycka av en rot åt gången. Det gick annars bra men en slang sprack och en koppling brast. Så det var bara att köra hem och börja skruva. Men bara händer för handskarna blir förstörda av oljan. Kallt blev det om fingrarna men med litet uppvärmning mellan varven vid en värmefläkt så gick det.

Det såg inte ut att vara så mycket buskar men det blev tre stora lass i alla fall. Jag körde dem till skogslaggen och där får de torka nästa sommar. Det går inte att flisa dem för det kom en hel mängd lera med rötterna.

Dagarna är korta så det blev bara ett lass per dag. Men nu är den mörkaste tiden förbi och vi går mot ljusare tider. Innan jag lastat av lasset hann det bli ganska mörkt men den ljusa kvällshimlen gav hopp om vår så småningom. Skogsranden mot himlen i väster är välbekant ända sedan barndomen. Vi har litet plattland som av bilden synes.

Nu är spårkörning i turen så fort jag får snökedjorna på 165:an som är vår lättaste traktor. Tyvärr kom det litet snö (ca. 10 cm) på julafton så det fryser inte utan att man plattar till den. Då skall jag också se om det brustit många träd i blåsten för nån vecka sedan. Men själva huggandet börjar i åkerlaggarna för där finns en mängd aspar som blivit så stora att de stör körandet på åkrarna.

God Jul och Gott Nytt År !

Jag önskar alla en God Jul !

(Video som är ganska stor och Google Drive tycks ha kapacitetsproblem. Alla skickar videohälsningar till julen …)

Fjärrunderhåll (problem)

Jag skulle så gärna ha skrivit om mitt fina fjärrunderhåll ifråga om flispannan men det gick i putten. Det var bråttom att få igång fjärrstyrningen till flistvinnaren förrän vi åkte till Sverige för en vecka sedan. Och då gav förstås ackun till flislarmet upp. Inget ovanligt och jag hade redan förberett mej på att byta den ynkliga lilla biten till en ordentlig bilackumulator. Det gjorde jag men inte började det fungera. Så jag bråkade med eländet så länge att jag inte hann få igång fjärrstyrningen.

Sedan på söndagen så gick strömmen på grund av blåsten. Då var vi redan i Medåker men brorsan var i Hindersby och kunde tända i pannan efter strömavbrottet. Det var i grevens tid för eldboet höll på att fyllas med flis. I vanliga fall hade jag kunnat stänga matningen över nätet men nu var styrningen kopplad till samma acku och fungerade inte.

Givetvis kraschade fibernätet också men brorsonen som sysslar med datateknik kunde starta upp det på nytt. En nätdel hade i alla fall gått sönder så litet reparationer finns ännu att göra bara jag får reservdelar. Men är det inte typiskt att allt går fint i flera år och så fort man åker utomlands så blir det problem med allt … Tur i oturen var att det fanns folk på plats som kunde fixa det värsta.

Med kameran i pannrummet kunde jag följa med vad där hände:

Genom fönstret kan man se flisen.

Nåja, då vi kommit hem och jag började se på elektroniken i lugn och ro så märkte jag att enda felet var att jag hade för bråttom då jag skulle återställa alarmet. Allt fungerade fint då jag tryckt på knappen.

I alla fall visade resan på nödvändigheten att kunna stänga av pannan över nätet. Om inte brorsan hade varit i Hindersby så hade vi hittat flismataren utanför väggen då vi kommit hem. Och kanske jag borde fundera på automatisk tändning också.

Litet värmearbeten har jag ännu kvar. En del slingor har dålig cirkulation så jag måste koppla dem till vattenledningen och spola med 10 bars tryck. I värsta fall måste batteriventilerna montera bort och göras rena. Det gjorde jag i stuvun och där är cirkulationen bra.

Sedan blir det äntligen skogsarbete (först utmed åkerlaggarna) för nu skall det bli kallt ! Hoppas bara på mycket litet snö.

Skogsmaskinerna isär och ihop

Ännu är det för mjukt i skogen men skogsmaskinerna skall sättas i skick och idag skiljde jag åt lastaren i små bitar. Det är inte första gången så man börjar ha vanan inne (se Slaktad lastare). Då hade jag tänkt svetsa in en ny kuggkrans men så blev jag lat och försökte lappa kuggarna i stället. Det blev dubbelt arbete för nu är kuggarna sönder igen.

Så jag plockade fram ”skykroken” dvs. frontlastaren och började plocka bort bit efter bit.

Först togs utskjutet bort vilket var enkelt då det bara var att slå ur en tapp. Förra gången bytte jag nämligen alla slangar så att det bara var att ta ur snabbkopplingarna. Utskjutet skall bort också då man byter till grävutrustning. Men sedan skall mellanbommarna bort och då behövs frontlastaren.

Där måste två slangar bort och så hattar och proppar på så att det inte kommer skräp i hydrauloljan. Lyftcylinderns tapp krånglade litet men kom bort med stora smideshammaren. Huvudtappen kom lätt ur bara jag fick frontlastaren så att den inte gav spänning på bommen.

Det är viktigt att fästa lyftlinorna så att bommen hålls i jämvikt. Den är så tung att det inte alls är trevligt om den drösar i backen helt plötligt. Och sedan är det bara att lyfta bort tornet.

Och först nu ser man vad som hänt kuggarna.

Hå-hå, ja-ja. Jag hämtade ny acetylenflaska i förrgår och den kommer att behövas. Hela klunsen skall skäras loss och en ny svetsas fast vid tornet. Jag har svetsat så mycket på den här lastaren att det snart skulle varit lättare att bygga en ny. Roten till problemet är ju att processorn sätts fast i den här lastaren och den passar inte på någon annan. Fast jag börjar undra om det inte vore lättare att bygga en helt ny ram för processorn och bulta fast en ny lastare vid den …

Nästa gång den går sönder så lutar det nog åt nykonstruktion. Det är som vanligt. Man sätter ned massor av pengar och arbete på att lappa ihop gammalt och vill inte kasta bort allting även om man vet att den dagen kommer då man måste byta i alla fall.